Bussning
Jag skriver ju ibland om någon underlig vision där utveckling hos barn ska hämmas då de har det för bra. Bakom ganska tveksam evidens kring kamrateffekt mm föreslås att de som är duktiga och skötsamma ska offras för andras utveckling. Jag har inte forskat inom området men det jag har sett är aldrig att en duktig elev lyft resten av klassen utan det jag sett är att en aggressiv elev kan förstöra livet för så många andra. I en klass/grupp med någorlunda jämn förmåga ser jag förstås att de som har lättare för sig drar med andra om läraren skapar rätt gruppdynamik men det är något helt annat.
Nu börjar det talas om ”tvingande solidaritet”, ”en skala vi aldrig tidigare sett” och sossarna har växt sig stora i opinionen så nu börjar socialisterna mullra.
För ett par år sedan diskuterade jag mycket om bussning med socialdemokrater som ser blandning som en lösning på alla problem. Helt omedvetna vilket svårt och medvetet arbete som krävs för att utnyttja barns olikheter. Eftersom lärare inte är supermänniskor klarar de inte allting utan ofta är de bra på ett mindre spektrum av olika behov. Nu har vi Sandviken som ett exempel där de går ”all-in”. De ska inte bussa elever från en nedlagd problemskola till ett antal välfungerande skolor. De ska bussa elever till problemskolan i ett gigantiskt barnexperiment.
Respekt för elevers olika värderingar
Vi har ju omfattande krav på oss att bedriva undervisning enligt skolans värdegrund och lagar om diskriminering etcetera.
En diskussion kring detta fick mig dock att fundera kring när ska vi pressa fram vår värdegrund och när ska vi respektera elevers värderingar även om de inte stämmer med skolans och våra. Jag startar i formuleringen ovan om att främja mänskliga rättigheter och motverka kränkande behandling. När det gäller att främja så kan man se det som att vi har en mängd olika saker att uppnå och ifall vi främjar barns frihet genom att respektera att de fortsätter att ha åsikter vi inte tycker känns rätt, så kan ändå helheten vara ett främjande av mänskliga rättigheter. När det gäller att motverka så är det inte så utan vi ska inte ge elever rätt att kränka andra under några omständigheter. Vi måste gå djupare i diskussioner för att sätta tydliga gränser kring det som inte är ok.
Förstå modersmålsundervisning
Modersmålsundervisning har blivit ett aktuellt tvisteämne där polariseringen ökar och ena sidan vill helt slopa detta och andra pratar om att använda modersmålet i alla ämnen.
Det går ju att enkelt hitta omfattande vetenskapliga underlag för att att modersmålsundervisning har starkt positiv effekt för läsande på modersmålet.
Det som är svårare är dock att visa att modersmålsundervisning spelar roll för inlärning av andra ämnen. Följande artikel visar dock tydligt på detta: Modersmålsundervisning, läsförståelse och betyg men följande artikel gör detta mer tveksamt: Examining the secondary effects of mother-tongue literacy instruction in Kenya: Impacts on student learning in English, Kiswahili, and mathematics
Jag tar mig friheten att summera vetenskapens ståndpunkt: vetenskapen vet inte under vilka förutsättningar modersmål får positiva effekter för andra ämnen.
Det går förstås att ana att modersmål som komplement till en gedigen undervisning i svenska och extra hjälp över trösklar i olika ämnen bör vara positivt. Det går förstås också att se att omfattande undervisning på modersmål i andra ämnen lämnar elever utan begreppsförståelse som behövs på svensk arbetsmarknaden. Man kan också förutse flera nackdelar med att minska på kraven i svenskämnet.
Jag ställer frågan om våra val ska bygga på ambitionen att ge elever med invandrarbakgrund samma möjligheter eller om det är så att många som möjligt ska nå långt i ämnen som är viktiga för Sveriges utveckling?
Språket ger integration
15/8 Senaste nytt Sossarna svänger och blir mer positiva till språkförskola. De får svårt att kalla det rasism 😉
Liberalernas förslag om språkförskola möts med riktigt hätska angrepp från vänster. Socialdemokraterna vill ha obligatorisk förskola för alla istället för de som behöver det och invektiven de använder när deras likformighet hotas har ingen gräns. Utvidgad skolplikt med förstås samma regler för socialtjänst och LVU blir när någon annan föreslår det plötsligt rasism.
Svenska är ett viktigt redskap för frihet, utveckling och välfärd. Sverige är ett samhälle som erbjuder stor religionsfrihet i en sekulär ram. Båda dessa saker bör flyktingar acceptera.
Jag förstår inte varför socialister ser det som viktigt att flyktingar ska anpassa sig så lite som möjligt? Om och om igen bromsar de åtgärder för integration så att flyktingar ska hänga fast vid det som de flydde ifrån.
Elever som behöver mer tid
Ett förslag om att ge elever mer tid i skolan skapar rena drevet med hur får man lärare, inga elever kan väl tvingas arbeta när de andra gått hem, ….
… och ändå är det beprövad erfarenhet med olika former av läxhjälp, extra undervisning mm som praktiseras över hela världen.
Exempel på elever som klarar mindre av lektionstid än andra och elever som far illa i den vanliga klassrumsmiljön tas upp för att argumentera emot detta förslag. För den stora andelen av de som behöver stöd så är det dock inga problem. För en hel del av dem där fritiden är ganska destruktiv kan mindre fritid vara riktigt viktigt.
Någon typ av mall för lärares arbetstider och ambitioner används för att argumentera mot möjligheten att hitta lärare för dessa uppdrag. Det är dock istället så att en ny lärarroll och bredare spektrum av arbetstider är attraktivt för nya grupper av lärare. En lärare som tycker helklass är tufft och inte har småbarn att hämta på förskola etc. kan föredra små grupper och ett schema mellan 10-18. En lärare som är nära utbrändhet kan föredra semestertjänst och 38 timmars vecka. Lärares kamp mot semestertjänst handlar ju om att arbetsgivaren vill försöka få oss att arbeta mer.
Nej det finns någon underlig inställning till att det är synd om den som presterar svagt och tillvaron ska göras lättare för dem. Istället behöver de öva sig för en framtid där de måste kompensera för brister i förmåga genom att arbeta mer. Det viktiga med skola är att den ska förbereda för livet efteråt.
Skadestånd på 15 miljarder till friskolor
Jag såg en siffra på 15 miljarder i skadestånd till friskolor utifall att vi ska införa ett totalt vinstförbud men hade svårt att göra gedigen källkritik. Jag gjorde då ett enkelt överslag av börsvärdet för de största koncernerna och landade på 11 miljarder. Siffran verkar alltså inte helt uppåt väggarna.
Det är klart att det handlar om totalt vinstförbud där skolorna inte får flytta över egendom till bostadsbolag etc för att börsvärdet ska bli noll efter vinstförbudet. Det handlar förstås om att låta bli åtgärder som innebär konfiskation av privat egendom. Sådant sänker förstås skadestånd men är ett brott mot vår rättstradition och därmed svåra bieffekter.
Academedia rasar på börsen efter S-förslaget
Våga säga att topp-prestationer är viktiga?
Ifall man vågar säga att det finns de som gör mer nytta för samhället än andra så möts man av ett rent vänsterdrev och kallas elitist, fascist, rasist, nyliberal, …
Sanningen är dock att de som skapar exportintäkter och uppfinningar måste arbeta så mycket hårdare trots högre förmåga. Kirurger och forskare behöver prestera på en nivå långt över det som de flesta klarar. Det är den duktiga majoriteten som skapar välfärd och utveckling.
Det är rimligt att samhället satsar mer på de som gör nytta för samhället
Jämlik utgångspunkt, en socialistisk fälla
Liberaler och socialdemokrater har sedan ett sekel samarbetat kring välfärden och i detta har skolan varit en viktig del. Liberaler eftersträvar möjligheter till alla och socialister jämlikhet så när man sökt kompromisser har man ofta hamnat i jämlik utgångspunkt, alla barn ska få lika start på livet. Nu när vi nästan vant oss vid det begreppet så att vi tror att det är det självklara behöver vi dock ifrågasätta detta rejält.
Jag har tidigare skrivit inlägget Dålig strategi att missgynna prestation där jag ifrågasätter att skolan ska satsa så mycket mindre på duktiga och skötsamma elever. Upprördheten över att duktiga och skötsamma ses som mindre viktiga har följt mitt bloggande i över ett decennium. 2014 skrev jag: Kom inte och säg att duktiga elever är mindre viktiga där jag påpekar att duktiga och skötsamma elever också har viktiga behov av skola om de ska få sin utveckling och uppnå sin potential. Inte utjämna, lyfta alla till en bra nivå har varit den liberala målsättning som drivit mig. En förförisk sång om jämlikhet har aldrig lockat mig utan min ambition är att hjälpa alla till ett bra liv vilket ibland kan handla om sänkta ambitioner.
Det var mycket om samhällets fördelar med att åtminstone satsa lika mycket på duktiga och skötsamma elever men rent konkret varför är jämlik utgångspunkt så fel, varför är det orimligt att tro att alla elever kan få en jämlik start på livet?
- Ett samhälle som värdesätter frihet bryr sig om föräldrars frihet och då är de så helt olika bra på att ge sina barn en bra start. Eleverna har med sig en blandning av biologiskt och socialt arv samt massor av olika stöd. Att motarbeta föräldrars ambitioner leder inte till något gott.
- Barn är så unika och olika att det inte går att definiera någon jämlik utgångspunkt utan att lägga en mall av likformighet över skolans uppdrag. Insatser med fokus utjämning leder ständigt fel utan de ska riktas mot vad eleven behöver för stöd för att hitta sin roll i livet. Eleverna blir lyckligare av att söka sin ambition.
- Ett samhälle med olikheter och mångfald är så mycket effektivare och kreativare än ett där alla är lika. Även om gemensamma referensramar och möten där vi är olika stärker samhället så har socialistisk jämlikhet allt skapat stagnation och förtryck. Att försöka uppnå den visionen för barn är lika fel.
Att alla barn ska få en jämlik utgångspunkt, start på livet ligger nära den liberala viljan att ge alla bra möjligheter men den lilla skillnaden är så viktig för om resultatet blir bra.
De viktiga problemen kamoufleras
Friskolereformen behöver verkligen ses över på mängder av sätt men jag menar att nu har vänstern kidnappat dessa problem för att dölja de allvarliga problem socialismen skapat i vår kommunala skola. Jag tänker använda ett långt citat från Kajsa Dovstad, omformat från twitter, för att tydliggöra detta.
Ett viktigt och för vissa obekvämt perspektiv saknas i skoldebatten. Även om man tog bort friskolor skulle Sverige ha en väldigt hög betygsinflation. Varför? Häng med i en icke-populistisk men viktig tråd
Även i en ren monopolskola finns oerhört starka incitament för glädjebetyg i det svenska systemet. Eleven vill ha det, föräldrarna vill ha det, läraren vill ha det. Och det är lätt att få eftersom det inte finns någon extern validering i systemet. Uppsidan med höga betyg är dessutom stor i Sverige. Högskolorna måste anta väldigt många på betyg, som blir biljetten till drömutbildningen. Forskning visar att dessa mekanismer är starkare än marknadskrafterna. Förstås obekvämt för Vlachos, tvärs emot hans favvo-tes. Om man tänker efter är dock inte felkällan särskilt konstig. I ett system som det svenska kommer det finnas elever och föräldrar som driver betygsinflation. Detta beteende korrelerar rimligtvis med viljan att välja skola, men det är inte nödvändigtvis en kausal drift. Därmed inte sagt att marknadskrafterna inte driver på inflationen. Enligt forskning från Heller-Sahlgren står dock den isolerade effekten för 1-1,5 %. Kanske underskattar han effekten, men att tro att marknadskrafter styr allt är också att överskatta dess påverkan.
Hur som finns det en bra lösning: Inför extern validering, tex centralt rättade nationella prov. Det har inte S lyckats med, trots 8 år i regeringsställning och en opposition som är mer positiva till förslaget. Tvärtom har man tvingats till det i januariavtalet. Nu ska det införas 2027. Skolverket försökte så sent som 2021 hitta en annan metod, där proven rättades av andra lärare på samma skola. Man har verkligen inte fattat någonting. I ärlighetens namn tror jag S är mer intresserade av att blåsa upp konflikten mellan ”marknadsskola” och ”monpolskola” än att faktiskt lösa skolans problem. Även i ett heloffentligt utförande är ju nuvarande upplägg knäppt.
Det är ett underbetyg åt svensk intellentiga att det skrivits så många spaltmeter om problemen (för ja de finns!) om marknadskrafter medan man tycks ha glömt så mycket annat. Det här är verkligen inget försvar för glädjebetyg. Men det är S ansvar att vi fortsatt har ett system där de kan förekomma. Och vill man komma åt dem är faktiskt inte ”marknadsskolan” den lägst hängande frukten.
Jag lär få de vanliga invändningarna: att jag är lobbyist och själv tjänar friskolorna. Det stämmer för det första inte, för det andra är det ett rätt stort ekonomiskt nedköp att jobba på Timbro istället för att vara läkare. Jag ogillar dock när alla springer åt samma håll, och att skylla de flesta problem på ”marknadsskolan” har nästan blivit som en åsiktskorridor i skoldebatten. Andra perspektiv syns knappt, och det gagnar inte skolan men däremot de som vinner på att annat tystas.
Toppen på isberget, hemmasittaren
Jag vill lyfta att hemmasittaren bara är toppen av isberget. När överinkluderingen sätter klassrumsstämningen till den förtryckande, våldsamma så far många elever illa. Det visar sig senare i livet som social fobi, ovilja att uttala sig om något inför andra, lågt självförtroende ….. De som blir hemmasitttare är toppen av isberget. En majoritet av hemmasittarna är inte utagerande och provocerar fram reaktioner från klasskamraterna men i en miljö där många mår dåligt av våld och förtryck så blir de ändå värst utsatta.
Inlägget Mobbades av sina klasskamrater – missade hela sexan är fyllt med insyn i hur illa en elev kan drabbas.
Jans Syrliga KaramelLer 