Är individualismen framtiden?
oktober 17, 2011
Jag läser mycket om att IT eran skulle innebära bort från kollektivismen och fram för individualismen, nu måste skola och arbetsgivare anpassa sig efter det. Jag har alltid avskytt likformighetsivrare men inför sådana hyllningar backar jag. Jag tror att framtiden kommer att kräva ännu mer av samarbete och faktiskt även anpassning.
8 kommentarer
leave one →
Jans Syrliga KaramelLer 
Om individen blir den centrala enheten för vårt tänkande så kan marknadem sälja mer produkter. Kollektiva lösningar ger lägre lönsamhet. Tänk om folk ser på tv i grupper, i stället för familjevis. Vilket aktieras…
Jan,
Lärande och IT kommer innebära mer av samarbete och mer av kommunikation, vilket du är inne på också. Med andra ord är vi helt överens. Här har vi också den lilla forskning som finns inom området med oss. För där betonar man starkt att de allra flesta använder sig av informationstekniken för att samarbeta och kommunicera med andra.
Den forskning som vi har inom lärande och undervisning betonar även den att lärande sker i samspel med andra. Det finns med andra ord inte mycket stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet för att vi ska ha mer av individualism i skolan oavsett om vi kör lärande och IT eller inte. Jag menar om det verkligen är något som informationstekniken har bidragit till så är det ökade möjligheter att samarbeta och kommunicera med andra.
Vi kan ta de här proteströrelserna däribland Occupy Wall Street som nu sprider sig över världen som exempel. Det hade aldrig varit möjligt att få till så stora protester om man inte hade samarbetat och kordinerat sina tankar och idéer. Det är knappast individualismen som kännetecknar dessa rörelser.
Det är ju snarare tvärtom som så att dessa kännetecknas av att man som grupp vill göra något åt vad man upplever som stora samhällsproblem och att man hämtar sin inspiration från andra grupper som försöker förändra i sina respektive länder. Det var som någon journalist sade att det här liknar den kollektivism som fanns inom Hippie rörelsen och som fortfarande finns kvar på vissa ställen. Jag tror i likhet med dig att vi går mot mer av samarbete. Frekar06
BÅDE INDIVIDUALISERING OCH SAMARBETE.
Jag håller med Fredrik. Individualisering (att anpassa kraven till förmågan) utesluter absolut inte samarbete. Men båda är nödvändiga. Att elever lär för livet måste innebära att de utbildas för samarbete.
Vi kan inte krossa elever med helt orimliga krav, eller hålla dem tillbaka med tvång. Vi måste individualisera! Men samtidigt medför samarbete ökad trivsel, effektivare lärande och främst av allt en anpassning till ett socialt liv och till ett arbete!
Jag satt och lyssnade på ett intressant seminarium från Högskolan Dalarna om examination som en nödvändig utmaning för högre utbildning igår på Youtube (se länk nedan). Det var rätt intressant och där diskuterade man bland annat hur studenter som studerade på olika former av distanskurser online upplevde det här med examination.
Det framkom där rätt intressanta kommentarer om att man fokuserar alldeles för mycket på det här med examination och därmed att man missar att fokusera på lärandet. En del studenter upplevde att eftersom en tentamen bara omfattar en mindre del av innehållet så bidrar den inte mycket till lärandet och de upplever även att man egentligen inte får visa vad man kan samt att man så fort man lämnar in tentamen och lämnar salen glömmer en hel del av vad man lärt sig för att det helt enkelt blivit så att man läst till tentamen.
Det som också framkom här var att många studenter upplevde att seminarier var en väl fungerande metod för examination då de menade att de fick ut mest av detta, man fokuserade på lärandet och det var här som man som student verkligen fick visa sina kunskaper på ett bra och heltäckande sätt. Idag kan man ju arrangera seminarier utan större problem via Skype eller Adobe Connect eller liknande om det nu är online utbildning.
Det som Göran är inne på är viktigt med det livslånga lärandet. Det är lite provocerande kanske. Men jag måste ändå ställa mig frågan om de metoder och de examinationsformer som vi har idag rent av riskerar att hålla tillbaka elever som med andra metoder skulle kunna blomma ut och utvecklas ännu mer i sitt lärande. Det är naturligtvis som så att jag inte har några belägg för detta.
Det är snarare en känsla som ibland kommer. Det är möjligt att jag är på hal is här och kanske till och med har helt fel. Men bara känslan av att vi kanske inte har metoder och former som utmanar eleverna och låter dem utvecklas efter sin fulla potential gör att man ibland får kalla kårar. Vad säger ni andra här om detta?
De flesta vill verkligen något mer med sitt kunskapssökande och jag har en positiv syn på individens drivkrafter till att göra något bra. Det synsättet gäller ju faktiskt även salstentamen och att de flesta vill mer än att bara göra minsta möjliga. Från min egen studietid så minns jag upptäckten av att ett ensidigt tentafokus innebär problem med förkunskaperna till kommande kurser och att det egentligen var så även under kursen. Även om många elever provade ”tentalätt” så insåg vi alla att det inte gav långsiktig effektivitet.
Problemet är den lilla andelen som satsar på att komma igenom på enklast möjliga sätt. De som vant sig vid att köra mängder av examinationer tills de får tur och känner igen frågorna eller de som alltid valt att låta någon annan göra arbetet och själv hålla låg profil. Seminarieexamination innebär mycket stora utmaningar i att alltid fånga upp de som har otillräckliga kunskaper och att våga vara tillräcklig tuff i att undersöka de som kan för lite. Kontinuerliga examination använder vi på gymnasiet och neråt och det finns en stor fara att det blir för mycket fakta fokus när området är så litet att det i stort sett bara är ett koncept att förstå för varje examination. Det här med att elever blandar ihop begreppen och avslöjar sin bristande förståelse syns ytterst lite.
Jan,
Via Piratpartiet Live hittade jag ett inlägg som verkligen kan rekommenderas angående elevers lärande och undervisningen i matematik kopplat till det här med att använda datorspel i skolan.
Det är verkligen läsvärt för alla som har med skolan att göra och det väcker en hel del frågor och funderingar. //Frekar06
Hur kom diskussionen in på tentamensfrågan? Men OK!
Som studenterna i inspelningen påpekade, så är det bättre att fortlöpande pröva förmåga och kunskaper än att ha en stor tentamen. Det är bättre att pröva få åt gången än många.
På det sättet får vi med allt. Stora gemensamma tentamina görs alltid så att de är lätta att ge och lätta att rätta. Folk sitter i salar och skriver när de borde utföra mätningar med mätapparater, eller när de borde visa hur de leder en övning genom att instruera ett antal personer. INGA verkligt betydelsefulla förmågor går att undersöka med en enda stor tentamen för många studenter.
Det är självklart lätt att kontrollera att tentamen går rätt till om du har fem tentander som du känner och som jobbar framför dig. Sättet att pröva förmåga och kunskaper skall göras fortlöpande, inte med ett slutprov!
Det finns två risker med endast täta tentamina; snuttifieringen som ger småförklaringar till helheten och den förlorade överblicken och totalbilden, som är fundamental. En kombination av täta och avslutande examina vore bäst.