Skriva sig till läsning, hmm tveksamt
mars 7, 2012
Här är ett gediget inlägg med ett välgrundat stillsamt resonemang som åtminstone för mig upplevs som en total sågning av metoden ”skriva sig till läsning”: Viveca Brozin Bohman: Läsinlärning – en fråga om mer än surfplattor.
Maria Stockhaus och hennes högröstade skolledare borde inte ha kommit undan med att göra en så stillsam reträtt. De trampade kring i pedagogiska påståenden som de inte hade grund för. De var ute och cyklade på helt fel sida av vägen och hade det inte startats en stor avledningsmanöver mot Björklund hade de blivit tagna med byxorna helt nere.
11 kommentarer
leave one →
Jans Syrliga KaramelLer 
Jan.
Utbildningsministerns okunnighet om den här metoden var pinsam. Men den här artikeln tar priset. Den här journalisten har ungefär noll koll på vad metoden ”Att skriva sig till läsning” innebär. Vi kan ta ett exempel. Hon påstår i artikeln att Trageton saknar vetenskapligt stöd. Om man läst Trageton, vilket jag har gjort, så kan man konstatera att hans stöd i forskning är relativt omfattande och att han dessutom är helt öppen med vilken forskning som han använder med konkreta källhänvisningar.
Hennes artikel är ännu ett i raden på sådana frontal angrepp på hur lärare undervisar som vi har allt för många av i det här landet. Journalisten ifråga saknar trovärdighet och man behöver endast skrapa lite på ytan för att hela argumentationen i artikeln ska rasa samman. Hon försöker i praktiken att sabotera en metod som många lärare och elever upplever att de når framgång med. De lärare som vill använda metoden ska också få göra det utan att behöva bli utsatta för sådana här oseriösa och direkt felaktiga frontal angrepp.
Den enda som var ute och virrade under debatten om surfplattor var Jan Björklund som om man ska vara snäll hade sakligt fel. Att hans fan club sedan försökte få det till något helt annat än vad han sade var mer än väntat. Han kommer inte undan ansvar. Ett tips till den här journalisten och Björklund är att faktiskt läsa Trageton ”Att skriva sig till läsning – IKT i förskoleklass och skola”.
Viveca Brozin Bohman argumenterade mycket stillsammare än du gör men det minskar inte hennes trovärdighet. Hon påpekar i hur oerhört liten utsträckning Trageton blir citerad av andra forskare och hur lite de har att bygga vidare på för att förädla hans slutsatser. Det här är forskningskritik av fullt befogat slag och inte något angrepp på lärarkåren. Visar beprövad erfarenhet att ”skriva sig till läsning” fungerar för oss kan vi fortfarande använda metoden eftersom det bara är den vetenskapliga grunden som är lös.
När Bohman kritiserar ”bland annat hur jämförelsegruppen ser ut och hur jämförelsen har gått till för att utesluta andra variabler som kan påverka resultatet” är det ett typexempel på den typ av forskningskritik som vi behöver mer av. Det är en kritik som alla kan verifiera. Jag förstår inte hur du kan resonera dig fram till att detta är oseriöst.
Vad har du för belägg för att Bohman saknar trovärdighet, hon har ett flertal artiklar bakom sig som av de flesta upplevts som insiktsfulla. Hon är förstås inte någon forskare som själv kan bedöma kvaliteter hos en avhandling men det finns all anledning att tro att hon kan sitt arbete och har intervjuat personer som läst och förstått det Trageton publicerat.
Jan.
Vi ska nog vänta med att dra slutsatser om huruvida han kommer bli citerad eller inte. För han är fortfarande relativt ensam om att ha så konkreta metoder för läsinlärning med stöd av informations- och kommunikationsteknik. Läs och skrivinlärning finns det en hel del om, men det finns väldigt stora luckor inom forskningen när det kommer till IKT som redskap för läs och skrivinlärning. Samma sak är det inom de allra flesta andra områden inom IKT i skolan. Jag välkomnar all forskning som kommer inom det här området. För det behövs verkligen och hoppas också på att alla lärare som nu använder ”Att skriva sig till läsning” och andra metoder dokumenterar och reflekterar över detta. Det är så vi kan bygga en databas med kunskap om IKT i skolan.
Jag tycker inte den här journalisten har tillräckligt på fötterna för att på det sättet som hon gör såga tre års forskning där 14 klasser deltagit i fyra nordiska länder. Ett av de stora problemen är att hon kommer med flera påståenden som hon inte belägger med källor. Det blir då svårt att granska vad hon har för underlag till sina påståenden. Jag kan inte se att hon på ett trovärdigt och vetenskapligt sätt underbyggt sin kritik av ”Att skriva sig till läsning”.
Jan.
Tack för kommentaren på min IKT-blogg. Ber om ursäkt för att den inte kom in direkt. Har suttit nu på morgonen och försökt lösa detta så nu ska kommentarerna komma in direkt. Jag vill ju ha en fri debatt som du vet i mitt kommentars fält. Därför väldigt viktigt att komma till rätta med problemet. Lägger in min kommentar som är ett svar på den kommentar du lämnade här:
”Att skriva sig till läsning har där den använts visat sig ha en mycket stor effekt på elevernas läsförmåga. Den beprövade erfarenheten är väldigt stor då den redan använts i många skolor i Norge och nu även i Sverige i ca 25 kommuner och det blir bara fler allt eftersom en till en införs i större skala.
Det viktigaste för min del när det kommer till modern teknik oavsett vad det rör är att man har ett pedagogiskt syfte med det man gör. Det kan till exempel vara så att man vill öka kommunikationen i klassrummet. Då är sociala medier osv. bra verktyg sannolikt. Eller som någon gjorde i form av att flytta ut demokratiuppdraget till ett forum för att bättre kunna diskutera det. Här är det pedagogiska syftet att bättre kunna diskutera demokratiuppdraget, medan redskapet är forum/sociala medier.”
Fredrik
Jag har vid något tidigare tagit upp skolforskningens dilemma där alla slags åtgärder ger positiva resultat även när de är motriktade och skulle lett till katastrof om de tillämpats samtidigt.
Det viktigaste med det som händer med IT är att vi nu möter ”the multitasking generation” som använder mobiltelefon, penna, block, bok, dator, TV samtidigt. I det mötet är det viktigt att vi inte skär bort viktiga delar för vi kan inte förutse hur dessa saker kommer att konvergera och divergera i framtiden. Samtidigt kan den här nya världen skapa oerhörd frustration hos unga människor som behöver ro och struktur för att må bra. Jag tror verkligen att det är viktigt att vi lärare har en röd tråd genom undervisning, något som eleverna hela tiden kan ha haka fast vid och känna trygghet i.
Jag fick till mig en lågstadielärareberättelse om berättelserna som den röda tråden genom alla olika undervisningsmoment. Bokstäverna, orden och meningarna kom i alla möjliga former med allt från det stora P:et på skylten till den lilla siffran på baksidan av mobiltelefonen men till allt nytt fanns en liten berättelse skapad av henne eller eleverna. Hon skulle glädje sig enormt över tillgång till några iPads men togs pennorna bort så skulle hennes undervisning bli mycket fattigare.
Jan.
Att skriva sig till läsning innebär att man använder datorn i första klass. Och sedan i årskurs två börjar man med att skriva för hand. Detta för att många barn inte har en fullt utvecklad fin motorik i årskurs ett och riskerar då att få stora problem och tappa sitt självförtroende. Det är mot den bakgrunden som jag anser att Att skriva sig till läsning är en spännande metod som säkert kan utvecklas ännu mer.
Jag tror inte vi ska ta bort pennorna i skolan. Det som däremot håller på att hända är att våra pennor håller på att bli mer eller mindre små datorer. De så kallade smarta pennorna kommer nog så småningom att börja användas allt mer inte bara i skolan utan också på andra håll i samhället. De innebär bland annat att man kan spela in allt som skrivs för hand och därmed också kunna få in det handskrivna materialet direkt i datorn eller surfplattan. Det som håller på att hända är alltså att vi får en kombination av handskrivning och digital utveckling, något som är spännande inför framtiden.
Jag anser att de flesta barn i första klass mår bra av att ha tid att öva finmotoriken och att det hämmar deras utveckling att inte ha penna redan från första klass när de är mogna för det.
I övrigt är vi helt överens om att penna och tangentbord, digitalt, IRL vävs ihop med varandra på de mest svårförutsebara sätt.