Skolforskningsdebatt
Det har dykt upp inlägg som Bertil Törestad: Mer vetenskaplig forskning om skolan behövs och Lennart Svensson: Relevant kunskapssökande för skolan i nättidningen Skola och Samhälle och Dags att skärpa den pedagogiska forskningen! hos Johan Kant och Relevant kunskapssökande eller traditionell vetenskaplig metod? hos Monika Ringborg. Centralpunkten är en konflikt mellan kvantitativ och kvalitativ forskningsanalys fastän jag hoppas och tror att de flesta inser att båda behövs för att det ska produceras forskningsresultat. Alla forskningsresultat med någon kraft behöver både och.
Utgångspunkten är att svensk utbildningsforskning producerar mängder av små avhandlingar med ofta så listigt nya frågeställningar som möjligt och får därför väldigt lite tidigare forskning att bygga vidare på. Det verkar som att författarna inte inser att ju mer tidigare forskning de bygger vidare på desto bättre utan istället börjar de nästan från scratch om och om igen. Efter en rimligt lång forskningsperiod har de självklart knappt hunnit med en kvalitativ analys och absolut inte några kvantitativa analyser som skulle möjliggjort några slutsatser. Det saknas alltså några egentliga slutsatser eller också är slutsatserna utan grund.
Jag tycker att vi behöver en rejäl forskningsdebatt för här är det nog ganska många som borde göra något annat än att ägna sig åt en forskarkarriär och övriga behöver göra en rejäl uppryckning.
Jans Syrliga KaramelLer 
Som jag tidigare framhållit och envist upprepar så handlar denna diskussion, som gäller valet av vetenskaplig metod, även om beslutsfattarnas inställning till skolutveckling och hur man förhåller sig till nya forskningsresultat. Enligt egna erfarenheter finns mycket att önska när det gäller att omsätta teorin i praktiken dvs. att låta skolforskning och undervisning, forskare och lärare närma sig varandra. Skolan behöver befruktas med nya idèer om hur undervisning och lärande kan utformas utifrån elevernas intressen, nyfikenhet och motivation.
Jag tycker att skolforskare har ansvar för att använda metoder som ger giltiga forskningresultat oavsett beslutsfattarnas inställning till skolutveckling. Det kan förstås finnas en ekonomisk press men den som vill betraktas som att den sysslar med vetenskap kan inte avstå sin moraliska position när det gäller kvaliteten.
Att forskare inte kan få tid och pengar till den forskning de själva tror mest på handlar dock mer om att acceptera läget. Det är beslutsfattarna som bestämmer.
Hej!
”Utgångspunkten är att svensk utbildningsforskning producerar mängder av små avhandlingar med ofta så listigt nya frågeställningar som möjligt och får därför väldigt lite tidigare forskning att bygga vidare på.”
Kan du referera till några avhandlingar som passar in på den där beskrivningen? De jag har läst har alla med tidigare forskning – eller bygger åtminstone i någon mening på annan forskning.
Mvh,
Karl
Jan.
Nu när jag skrev mitt examensarbete hade vi tydliga krav på att tidigare forskning skulle vara med. Min känsla är i likhet med Karls ovan att tidigare forskning är ett område som alltid finns med i avhandlingar. Har också läst en del sådana och alla har haft ett avsnitt om tidigare forskning som de sedan bygger vidare på. Därför blir jag väldigt undrande över den formulering Karl citerar ovan. Kanske du kan förtydliga vilka avhandlingar du menar med några konkreta exempel. Vore bra för vidare diskussion här.
Här kommer ett förtydligande och exempel på hur höga breda målsättningar ger mediokra resultat: Jakten på den godkända texten: Läspraktiker och internetanvändning på gymnasieskolan av Ulrika Nemeth. Jag har medvetet valt denna text för att den håller hög kvalitet på många sätt, den har en gedigen litteraturgenomgång, valet av fallstudier är en säkrare och bättre metod än exempelvis tolkande av intervjusvar och författaren har en gedigen erfarenhet av frågeställningen och det är mycket troligt att slutsatserna kan visa sig stämma väl överens med beprövad erfarenhet. Det är samma observationer som jag gjort som lärare.
Problemet är är att 7 stycken fallstudier omöjligt kan uppnå något som helst generaliserbart resultat. En mycket enkel undersökning i en klass kan få fram ett minimivärde på variationen som visar att det inte går att dra några som helst slutsatser. Som en del av ett brett forskningsarbete där det arbetades med gemensam terminologi och kombinationer av kvalitativa och kvantitativa metoder så skulle avhandlingen kunnat fylla en roll men nu som självständigt dokument så saknar den vetenskapligt värde. Jag rekommenderar lärare att läsa den som ett exempel på beprövad erfarenhet men stanna vid detta.
Jag vill alltså rikta kraftfull kritik mot skolforskningsverksamheten utan att såga enskilda individer.
Jag har helt missat den här debatten, arbetstyngd som jag är just nu. Tackar för både tips och tänkvärt inlägg, Jan.
Det talas om ”förändringsobenägna lärare som inte vill ta till sig senaste forskning” och nya skollagens formuleringar om att skolan ska bygga på vetenskaplig grund har inte minskat trycket på lärare att göra på det eller det sättet. Det blir då oerhört centralt för oss lärare att få överblick över forskningen och vad för resultat den producerar. När man då börjar titta igenom forskningen och kontrollerar resultatens giltighet och tillämpbarhet och upptäcker att svensk pedagogisk forskning i stort sett inte har producerat något vi har nytta av kan man få argument för varför vi inte springer på senaste modetrenden från forskarhåll.
Betyg, inkludering, nivågruppering, valfrihet är forskningsfrågor som står och stampar på samma plats som för 30 år sedan utan att ge några giltiga resultat åt någotdera hållet. När det gäller perspektiv på själva lärande hittar man väldigt lite efter Ference Marton och i för sig är formativ bedömning förstås något viktigt som har kommit fram forskningsmässigt någorlunda nyligen men samtidigt är det egentligen något som är gediget grundat i beprövad erfarenhet och lärare har gett konstruktiv återkoppling i sekler.