Hoppa till innehåll

Att gå före i kön

augusti 16, 2014

En debattör hävdade i diskussionen om ordning i skolan att vissa elever skulle få gå före i matköer etc. för att de inte skulle bli oroliga och bråkiga. Det här är en djupt problematisk inställning där mildare varianter är lite otäckt vanliga. Ofta lindas inställningen in i individualisering för alla men åtgärderna riktas ändå mot ytterst få.

Att vi skapar en helt unik individualiserad måltidssituation för exempelvis en elev med Asperger som kan behöva sådan anpassning resten av livet är självklart inget felaktigt. Det handlar istället om alla de elever som tycker det är jobbigare att anpassa sig efter andra barn. Då kan vi behöva ta utgångspunkten i att anpassning och respekt för andra är förmågor som blir allt viktigare i ett modernt samhälle. Det är förmågor som är viktiga för rättvisa och jämlikhet i vårt samhälle. Att stå i kö utan att bråka, att vara med på gemensam aktivitet utan att störa är då sådant den som har svårt för detta måste öva extra på.

En ADHD elev ska då förstås kunna ha hjälpmedel och metoder för att hantera situationer som är svåra för dem men målet är anpassning efter andra. Vi har kämpat hårt för att komma bort från en värld där de som var utagerande trängde sig före.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. sören holdar permalink
    augusti 16, 2014 8:19 f m

    Dilsa Demirbag Steen skriver i dagens (15/8) GP om att vi blivit en knapptryckande generation, som helst ser att någon annan sedan gör jobbet. Där sätter hon fingret på något. I skolvärlden uttrycks det precist i exemplet ovan. En lärare möttes när hon avstyrde ett bråk på mellanstadiet – pojke slår flicka och ackompanjerar med diverse (o-)passande tillmälen – och hojtar till läraren: men jag har adhd! Jag saknar impulskontroll! Han kunde sin diagnos. Denna gång möttes han emellertid av verkligheten när läraren svarar. Jaså du. Ja då får du se till att du arbetar med det då, så att du lär dig.

    Det intressanta är att pojken inför den läraren – till skillnad från inför andra vuxna – inte haft några som helst problem med sin impulskontroll. Han har nämligen lärt sig en tydlig gräns.

    • augusti 16, 2014 4:09 e m

      Du har så rätt i att många väljer bort städerska, lagerarbetare och ”Donken”. ”Det är inte värt det” hörs från ungdomar som hellre väljer arbetslöshet. Det är väl inte fel med drömmar om annat men att tacka nej till det som ett steg på vägen ett sommarjobb känns helt fel. Dessutom de som väljer en framtid inom dessa yrken är väl värda respekt. De gör nytta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: