Skip to content

Bara satsa på de svaga!

maj 1, 2014

Jag reagerar på kommunernas prioriteringsdirektiv för skolan. Ja jag reagerar på hela svenska samhällets prioriteringar av elever. Alla håller inte med mig i min bild av hur det ser ut och pekar på att arbetet mot ökad likvärdighet för skolan ofta lyfter att det är viktigt för den stora majoriteten vanliga unika elever. Jag ser gärna att de som inte tycker att satsningen på de svaga gått över styr visar att så inte är fallet men genomför här ett resonemang kring att det vore felaktigt att bara satsa på de svaga. I Kompensatoriskt uppdrag på likvärdig grund diskuterar jag  begreppet likvärdighet och att vi kan gå ganska långt i att stötta de svaga men inte för långt utan att minska likvärdigheten. I inlägget Straffa de duktiga lärarna! så uppkom en stor diskussion kring just likvärdighet och satsningar på de svagaste och jag citerar en av mina kommentarer.

20130417-162620.jpgI en likvärdig skola behöver vi ha en blandning med hyfsad andel erfarnare lärare för alla.Däri ligger ett viktigt argument för satsningar på skolor som inte har detta.

När det gäller att få medborgare som mår bra så ser jag inte alls någon självklar koppling mellan mycket mer kunskap och detta för de svagaste. Alla mår ju bättre av att få tillräckliga kunskaper för att kunna få ett jobb men en mängd kunskaper därutöver när det ändå blir samma yrke kan ju snarare skapa frustration. Bra kunskaper till alla ser jag som viktigt av solidaritetsskäl men att det skulle vara lönsamt. Det tror jag inte på.

Jag delar inte upp i några grupper, jag reagerar bara på de uppdelningar som ändå uppkommer och Absurt att lärare ska göra sig förtjänta av bättre arbetsvillkor!skapas.

1. Alla de elever som inte får lärare som matchar dem i kompetens. En majoritet av eleverna.
2. De elever som det anses naturligt att läraren ska ägna 10-100 gånger så mycket tid som de andra. En minoritet.
3. De elever som inte skolan kan stoppa från att slå och trakassera andra.En minoritet.

När skolan ska skära ner ställer sig kommunpolitiker mfl upp och hävdar att det ska prioriteras så att de i den stora grupp 1 ska få det sämre för att grupp 2 och 3 ska få det bättre.

Vi behöver insikten att det för samhället är lönsammare att satsa mer på de som redan kan mycket. Det är så lärandet fungerar, att en större mängd inhämtad kunskap ger större potential att hämta in större mängder ytterligare förståelse. Det är genom att erbjuda dessa elever en bra skola vi räddar kvar svensk medicinsk forskning fastän Astrazeneca köps upp. Vi kan ju inte förutse vilka elever som kommer att göra de banbrytande insatserna för Sverige men vi kan veta att dessa hämtas ur den stora majoritet elever som inte är de svagaste och de som fungerar sämst i skolan.

Gärna satsningar på de som har svårast för sig men inte genom att strunta i den stora majoritetens behov.

Annonser
48 kommentarer leave one →
  1. maj 1, 2014 3:08 e m

    ”Vi behöver insikten att det för samhället är lönsammare att satsa mer på de som redan kan mycket. ”

    Forskning på det, tack.

    ”När det gäller att få medborgare som mår bra så ser jag inte alls någon självklar koppling mellan mycket mer kunskap och detta för de svagaste”

    Förutom påtagligare demokratiskt inflytande (kika på voter-turnout-rates i utvecklade världen där det finns stora klyftor i utbildning?).

    Vidare finns det gott om goda effekter för utbildning som är ”utanför kompetensen som krävs för att skaffa ett jobb”. Till exempel _effektivare_ och innovativt utförande av många sektorer där den ”förväntade” kompetensen var en puckad uppfinning.

    I allmänhet höjs även de bästa eleverna när man satsar på de svaga, kika gärna på;

    Så förutom att de bästa eleverna blir bättre av att satsa på (vanskligt ord, men i ditt begreppsammanhang) ”sämre” elever finns även den strukturella forskningen på samhället om föräldrar och deras barn. Med andra ord, ifall vi inte vill att sverige ska vara ett återproducerande kretslopp där barn till lågutbildade föräldrar även blir lågutbildade bör vi satsa på att jämna ut mekanismerna.

    • maj 1, 2014 5:15 e m

      Ja, jag skulle kunna hänvisa till Vygotskij Tänkande och språk och hans resonemang kring att inlärning ger upphov till en utveckling som öppnar upp för nya former av inlärning. Jag skulle kunna hänvisa Ference Marton och Shirley Booth Om lärande och de experiment de gör kring hur strukturer angreppssätt får enorm inverkan på möjligheten att förstå nytt stoff. Det går dock också att ge ett gäng gymnasieelever ett för alla nytt område att sätta sig in i och snabbt konstatera att de med höga betyg och tidigare skolframgångar fullständigt brädar de som inte har samma utgångsläge.

      Andreas Schleicher visar till att börja med att satsningar på att minska socioekonomiska skillnader haft fantastiska effekter på helheten. Jag är alltså en stark förespråkare av detta men nu ska vi göra en viktig distinktion. De elever som har sämre förutsättningar är inte ens från början extremt överrepresenterade bland de svaga eleverna. I skolsystem som i Finland som lyckas väl så tillhör de med socioekonomiskt sämre förutsättningar i ännu mindre utsträckning än från början de svaga eleverna. Det är de svaga elevernas individuella egenskaper som avgjort att de tillhör denna grupp om vi har en skola som är bra för alla. Det finns inget underlag för att satsningar på individuellt svaga elever höjer hela nivån.

      Därefter fyller Andreas Schleicher på med vikten av tillräcklig kompetens och vidareutveckling hos lärare med hjälp av bra löner och en inställning hos eleverna att ansträngning är viktig för att lyckas. Han visar att dessa faktorer är viktigare än alla andra för att skolans ska lyckas. Det är satsningar på dessa två saker som jag tycker är viktigt och jag menar är nödvändiga för att vi inte bara ska satsa på de svagaste.

      Satsningar på att tidigt täcka upp kunskapsluckor hos elever som har sämre förutsättningar ger fina effekter.

      Satsningar på att försöka motivera elever som haft många års skolgång utan att orka börja anstränga sig skickar bara fel signaler om att egen inre motivation till att anstränga sig inte är viktigt. Satsningar på att lära elever som haft många års svårigheter att ta till sig enkelt innehåll, att försöka lära dem mycket svårare och abstrakt innehåll är nästan alltid meningslöst.

    • Arvid permalink
      maj 2, 2014 7:37 f m

      Daniel, du anser att det krävs forskning (!) för att visa, att ”det för samhället är lönsammare att satsa mer på de som redan kan mycket”.

      Inget företag och inget fotbollslag, som vill bli framgångsrikt, avstår från att satsa på dem, som företaget eller fotbollslaget anser, har goda – bäst förutsättningar.

  2. Arvid permalink
    maj 1, 2014 3:15 e m

    Du kanske inte såg, att jag undrade:

    Det verkar ofta vara underförstått i skoldebatten (och är ibland också utsagt), att skolans kompensatoriska uppdrag ska tolkas, som att skolan fullt ut ska lyckas kompensera för olika elevers skiftande förutsättningar och olika bakgrund.

    Finns detta utsagt i det du lusläst?

    Och om det inte finns utsagt, finns det formuleringar (och isf vilka formuleringar), som skulle kunna tolkas så?

    • maj 1, 2014 3:38 e m

      Skolans kompensatoriska uppdrag står omnämnt i det visionsartade första kapitlet i skollagen. Där i paragraf 4 så finns följande formulering.

      I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

      som jag tolkar som att alla elevers olika behov är viktigare än det kompensatoriska uppdraget även om även detta är med. Därutöver finns för de olika skolformerna formuleringar kring särskilt stöd som läggs lika med grundläggande stöd i prioritet. Särskilt stöd är dock begränsat av att det bara är de grundläggande innehållet som berättigar till detta.

      http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K1

      • Arvid permalink
        maj 1, 2014 6:24 e m

        Stort tack!

        Kan du vara hygglig och förtydliga: ”Särskilt stöd läggs lika med grundläggande stöd i prioritet.”. Vad åläggs skolan att prioritera lika?

      • maj 1, 2014 9:25 e m

        Det går inte att utläsa att det ena eller andra har högre prioritet som att det kompensatoriska uppdraget var lägre prioriterat än det allmänna utvecklande. Det borde tolkas som att skolan ska klara båda utan att prioritera endera.

  3. maj 1, 2014 5:27 e m

    Det måste ju föreligga ett missförstånd av läroplanstexten om man tror att vi skall bara skall satsa på de som är ”svaga”. Vi skall satsa på alla elever oavsett!

    Liksom det måste föreligga ett missförstånd, om man tror att lärarens kompetens måste vara lägre för att de skall lyckas med elever med svårigheter att klara av skolarbetet. Var kommer det ifrån? Har jag aldrig hört talas om?

    Hur skall det gå till? – Jo, DU får ta den gruppen idag för du har en så mycket lägre kompetens så du kommer lyckas bättre. Och DU är så kompetent så du får ta de ”lätta” eleverna, så får du lite kul också på samma gång. (med hänvisning till förra inlägget)

    • Arvid permalink
      maj 1, 2014 6:09 e m

      Jag undrar, om du kanske missförstår.

      Jan skriver duktig/kompetent/skicklig lärare med följande betydelse: Kapabel att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff t.ex. kapabel att undervisa mer avancerad matematik.

      Det är rätt självklart, att en elev, som är svag i ett ämne, inte behöver undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff.

      Jag har INTE tolkat det Jan skriver, som att han tror, att de lärare, vilka är kapabla att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff, i större utsträckning kommer att misslyckas om de åläggs att undervisa elever med ringa eller obefintliga kunskaper i ett ämne. Som jag har förstått Jan, så anser han, att det är resursslöseri.

      Lärare, vilka är kapabla att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff t.ex. kapabla att undervisa mer avancerad matematik, bör enl. Jan främst undervisa elever, vilka är är intresserade av – eller kan intresseras av – mer avancerad matematik.

    • maj 1, 2014 6:24 e m

      Rätt uppfattat Arvid.

      Jag har undervisat elever som är svaga i matematik och lyckats rätt bra med det men jag tycker det är långtråkigt och inte så intressant. Mycket av deras behov handlar ju om att ges tid att erövra det de ska och att jag som lärare visar intresse. Att jag kan sätta mig in i en hel sfär av olika matematiskt didaktiska situationer sekundsnabbt det kommer inte fram förrän eleverna ligger på en högre nivå.

    • maj 1, 2014 10:01 e m

      Jag har inte missförstått Jan! Förstår precis vad han menar, men håller helt enkelt inte med.

      • Arvid permalink
        maj 1, 2014 10:32 e m

        Varför skulle man eftersträva, att en elev, som är svag i ett ämne t.ex. i matematik, ska undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik?

        Ingen föreslår ju, att thoraxkirurger ska avdelas till att sy skärsår i huden … eller gör tycker du, att det vore rimligt?

      • maj 1, 2014 10:42 e m

        Gillar din formulering Arvid.

      • maj 2, 2014 12:40 f m

        Arvid
        Läs det tidigare inlägget och kommentarer. Jan säger att svaga elever ska få lärare på sin egn nivå. Alltså sämre lärare för de lyckas bättre med dessa än vad de duktigaste lärararna gör. Men som vanligt när man diskuterar med Jan så förändras förutsättningarna. Något blir helt plötsligt något annat.

        mm. mm.

        Och blir ni två som gör likadant, hoppar jag av diskussionen.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 7:22 f m

        Monika, det är självfallet orimligt att du och jag diskuterar, hur *du* anser, att Jans ståndpunkt bäst kan sammanfattas av *dig* och presenteras av *dig*.

        Du skriver, att du ”förstår precis vad han menar, men håller helt enkelt inte med”.

        Lärare, vilka är kapabla att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff t.ex. kapabla att undervisa mer avancerad matematik, bör enl. Jan främst undervisa elever, vilka är är intresserade av – eller kan intresseras av – mer avancerad matematik.

        På det svarar du, att du ”håller helt enkelt inte med”.

        Jag undrar därför: Varför skulle man eftersträva, att en elev, som är svag i ett ämne t.ex. i matematik, ska undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik?

        Antingen anser, att man ska eftersträva det – och isf undrar jag varför?

        Eller så inser du, att det inte finns någon anledning att eftersträva något sådant – och då är vi överens om det.

      • maj 2, 2014 7:30 f m

        Måste jag upprepa mig. Läs tidigare inlägg om vad han skriver. Och om du ändå lägger orden i min mun, så varför skall jag svara.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 7:43 f m

        Monika, jag citerar dig.

        Lärare, vilka är kapabla att undervisa ett mer avancerat kunskapsstoff t.ex. kapabla att undervisa mer avancerad matematik, bör enl. Jan främst undervisa elever, vilka är är intresserade av – eller kan intresseras av – mer avancerad matematik.

        På det svarar du, att du ”förstår precis vad han menar, men håller helt enkelt inte med”.

        Därför undrar jag; Varför skulle man eftersträva, att en elev, som är svag i ett ämne t.ex. i matematik, ska undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik?

        Antingen anser du, att man ska eftersträva det – och isf undrar jag varför?

        Eller så inser du, att det inte finns någon anledning att eftersträva något sådant – och då är vi överens om den saken.

    • maj 1, 2014 10:48 e m

      Jag anser förstås att de duktiga eleverna är mycket svårare att vara lärare för. Elever med svårigheter betyder inte att de är ett enda dugg svårare för läraren.

      De duktiga eleverna kräver mindre tid men i och med att de också placeras i större grupper så blir tidsbristen lika stor och uppdraget mycket svårare för läraren.

      Det som dock är löjligt orimligt svårt och verkligen helt onödigt det är att lyfta elever med dåliga förutsättningar förbi de med bättre förutsättningar. Det är ett rent omoraliskt krav som är obehagligt ofta förekommande från vår omvärld.

      • maj 2, 2014 12:47 f m

        VEM säger och VAR står det att de med dåligaste förutsättningar skall lyftas förbi de med bättre ….. ??? Och vem av oss i diskussionen har sagt detta?

    • maj 2, 2014 8:05 f m

      Arvid
      Nu börjar jag bli trött på det här … Du säger att du citerar mig. Du svarar på följande:

      Liksom det måste föreligga ett missförstånd, om man tror att lärarens kompetens måste vara lägre för att de skall lyckas med elever med svårigheter att klara av skolarbetet. Var kommer det ifrån? Har jag aldrig hört talas om?
      Hur skall det gå till? – Jo, DU får ta den gruppen idag för du har en så mycket lägre kompetens så du kommer lyckas bättre. Och DU är så kompetent så du får ta de ”lätta” eleverna, så får du lite kul också på samma gång. (med hänvisning till förra inlägget)

      Var här, skriver jag någonting som motsvarar det du skriver:

      Därför undrar jag; Varför skulle man eftersträva, att en elev, som är svag i ett ämne t.ex. i matematik, ska undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik?

      Detta sätter jag i relation till att Jan å ena sidan, skriver att de inte är bra på att undervisa svagare elever, då de är för kompetenta och menar att dessa elever behöver någon som är mindre kompetent för att denne är på samma nivå (låga nivå?). Å andra sidan menar sen Jan att erfarna lärare är både bättre på ämnet som elevkontakten. Borde då inte dessa, om jag skall utgå från vad Jan skriver, vara de lärare som faktiskt har den gruppen, istället för att låta någon nyexaminerad eller mindre kunnig lärare ha den.

      Och jag kan därför ställa en motfråga till dig:

      Varför skulle man INTE eftersträva det?

      En som är kapabel till att undervisa mer avancerad matematik, borde ju rimligtvis vara den bästa. Speciellt eftersom Jan nu har ändrat på förutsättningarna och menar nu att den erfarna är bättre på elevkontakt.

      Men det är så många ”trådar” och olika ingångar som till slut blir förvirrande. Men det är ju också en debatteknik. Att förvirra den man ser som motståndare!

      • Niklas Z permalink
        maj 2, 2014 8:25 f m

        Monika, du skriver ”En som är kapabel till att undervisa mer avancerad matematik, borde ju rimligtvis vara den bästa. ”
        Det tror jag inte är så rimligt. Jag har hand om elevgrupper på gymnasiet som är mycket duktiga i matematik och ger dem en undervisning som ligger på en högre nivå än vad som krävs för deras ålder. Det innebär att de får arbeta ganska mycket med matematik och matematiktillämpningar som annars hör hemma på universitetet. Att döma av elevernas resultat och kursutvärderingar är undervisningen mycket bra för dem. Jag har även undervisat elever som presterar på en mycket låg nivå. Min erfarenhet är att det är två ganska olika jobb, som kräver olika typer av skicklighet. Kravet på ämneskunskaper i matematik och relevanta tillämpningar är mycket högre med de högpresterande eleverna. Däremot kräver de svaga eleverna att andra typer av färdigheter är goda hos läraren.

      • maj 2, 2014 8:45 f m

        Det är delvis olika färdigheter som behövs men jag menar att det inte bara är olika utan att det även blir en nivå och kvalitetsskillnad.

        http://janlenander.wordpress.com/2013/03/31/uppmarksamma-stegringen-i-svarighet/

        Det är också därför jag tycker att det blivit för stor satsning på de svagaste. Det slarv svenska skolan ägnar sig åt när det gäller att rekrytera riktigt ämneskompetenta lärare och vidareutveckla dessa drabbar den duktiga majoriteten elever mycket hårdare.

      • maj 2, 2014 8:59 f m

        Niklas!
        Javisst är det så att det är olika typer av skicklighet. Så är det ju i mitt jobb också. Beroende av vilka jag undervisar och i vilken form (föreläsningar, seminarier, handledning beroende av om de är nya eller gamla i gården, osv), använder jag olika typer av undervisningsskicklighet.

        När det gäller matematik kanske det är ett ämne där de som undervisar bara kan en enda skicklighet, dvs. antingen på låg eller hög nivå. Inte både-och.

        Som jag ser det och därför blir det rimligt för mig, är att den som kan mer än det grundläggande också kan undervisa på den nivån, dvs. att den kan växla mellan de olika elevgruppernas nivå. Men, så är det alltså inte inom matematiken.

        Slutligen! Tack för klargörandet!

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 9:20 f m

        Monika, jag undrade: Varför skulle man eftersträva, att en elev, som är svag i ett ämne t.ex. i matematik, ska undervisas av en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik?

        Du svarar: ”jag kan därför ställa en motfråga till dig:

        Varför skulle man INTE eftersträva det?

        En som är kapabel till att undervisa mer avancerad matematik, borde ju rimligtvis vara den bästa”.

        Niklas Z har gett dig ett bra svar. Jag jämförde tidigare en lärare, som är kapabel att undervisa mer avancerad matematik, med en högspecialiserad kirurg t.ex. en thoraxkirurg.

        Det är rätt ointressant, om en högspecialiserad kirurg kan kallas för ”den bäste” – ingen finner det rimligt att specialisten ska avdelas till att sy skärsär i huden.

        Det vore resursslöseri, eftersom en underläkare kan sy skärsår i huden – men han (eller hon) kan däremot inte göra det, som thoraxkirurgen kan. Om thoraxkirurgen ska avdelas till att sy ytliga skärsår, så får patienter med behov av thoraxkirurgi inte något omhändertagande.

        Underläkaren bör förstås helst vara en erfaren underläkare, men han (eller hon) behöver inte ha thoraxkirurgens specialistkompetens för att vara kompetent att sy ihop skärsår i huden.

      • maj 2, 2014 9:42 f m

        Arvid
        Nej, men jag utgår från det Jan talar om. Man kan säga att det är ett resursslöseri att lärarutbildare måste ha doktorsexamen, då vi har en utbildning som många gånger överstiger det vi undervisar om. Om jag jämför med mitt jobb, skulle man med Jans och ditt resonemang, säga att studenter som går grundutbildningen skall ha lärarutbildare som inte har doktorsexamen, för att jag och mina kollegor inte skulle klara av att undervisa dem, därför att vi är på en högre nivå.

        Men Niklas klargjorde saken för mig, så nu förstår jag att det är annat som gäller lärare i matematik. Det kan ju också förklara varför min matematiklärare på D-nivån på komvux inte kunde förklara för oss så vi förstod matematik. Kanske vi borde ha haft en lärare utan lärarutbildning, men som gått kursen före oss.

      • maj 2, 2014 9:43 f m

        Arvid
        Nej, men jag utgår från det Jan talar om (speciellt i tidigare inlägg, men även här). Man kan säga att det är ett resursslöseri att lärarutbildare måste ha doktorsexamen, då vi har en utbildning som många gånger överstiger det vi undervisar om. Om jag jämför med mitt jobb, skulle man med Jans och ditt resonemang, säga att studenter som går grundutbildningen skall ha lärarutbildare som inte har doktorsexamen, för att jag och mina kollegor inte skulle klara av att undervisa dem, därför att vi är på en högre nivå.

        Men Niklas klargjorde saken för mig, så nu förstår jag att det är annat som gäller lärare i matematik. Det kan ju också förklara varför min matematiklärare på D-nivån på komvux inte kunde förklara för oss så vi förstod matematik. Kanske vi borde ha haft en lärare utan lärarutbildning, men som gått kursen före oss.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 10:44 f m

        Tack för svar, Monika.

        Avståndet mellan enkel räkning (t.ex 17 – 11) och avancerad matematik är ofantligt mycket större än avståndet mellan grundnivå och doktorsgrad på lärarutbildningen.

        En lärarutbildare med doktorsexamen sysslar t.ex. inte med, att lära sina studenter läsa/avkoda ”mor ror”.

        Och OM någon förslog, att en lärarutbildare med doktorsexamen rimligtvis borde ju vara den bästa för att lära elever i grundsskolans första klass läsa/avkoda ”mor ror”… så skulle du väl knappast tycka, att det vore en vettig resursfördelning.

      • Niklas Z permalink
        maj 2, 2014 11:00 f m

        Monika, det är naturligtvis inte så att man endera kan eller inte kan undervisa på en eller flera nivåer (och jag tror inte heller att du ser det så svartvitt)
        Jag har läst cirka 15 olika matematikkurser på universitetet (rena ämneskurser alltså, inte matematikdidaktik inräknat) och därtill arbetat yrkesmässigt med matematisk modellering i flera år innan jag beslöt att bli gymnasielärare. Inget av det är till hjälp för mig när jag ska förklara potenslagarna, procenträkning, enkel sannolikhetslära, eller annat som ingår i gymnasiets första matematikkurs. Skulle jag börja prata med eleverna om matrismetoder för att lösa differentialekvationer, faltningar och annat skulle de inte begripa ett smack. Eftersom jag har elever som är synnerligen framstående i matematik utnyttjar jag faktiskt en del av det som universitetskurserna gav mig och även en del av mina erfarenheter från arbetslivet utanför skolan, men det är tämligen ovanligt att göra det som gymnasielärare.
        Att ha gedigna ämneskunskaper i matematik är naturligtvis bra på flera sätt. Bland annat visar det att man behärskar det matematiska tänkandet och att man känner sig trygg i undervisningssituationen. Tyvärr är det inte så att alla behöriga lärare i matematik som har den nivån i ämneskunskaper.
        För att vara duktig i att undervisa de så kallade svaga eleverna krävs inte alls lika omfattande ämneskunskaper, men det ställs större krav på att kunna förklara enkla saker på sätt som dessa elever kan ta till sig. Vidare måste man vara bra på att luska ut vilka brister i förkunskaper eleverna har och åtgärda dem. Dessa och flera andra egenskaper som är viktiga för att kunna undervisa svagare elever utvecklas knappast alls av att läsa mer matematik på universitet. Det är ett ämnesdidaktiskt område. Att läsa mycket matte på universitetet är inget hinder för att klara av detta, men tid och pengar är som alltid begränsade, vilket innebär att man sällan har möjlighet att utveckla båda spåren.

      • maj 2, 2014 11:06 f m

        Nej, men jag kan naturligtvis inte tycka att detär någon vettig resursfördelning att vissa av oss bara undervisar på grundnivå även om det inte handlar om ”mor ror”. Varför tillvaratar man inte vår verkliga kompetens? Men det är en annan fråga, än den som Jan började med i tidigare inlägg som detta bygger på.

        För nu handlar det inte längre om de duktigaste lärarna i matematik som Jan talar om, utan om helt olika yrken inom samma område. För att vara lärarutbildare/universitetslärare är ett helt annat yrke än lärare för yngre åldrar, men inom utbildningsområdet.

        Om vi talar om saken på rätt sätt, förstår även jag vad ni talar om. Men om man talar om duktighet, lönsamhet mm. istället för den egentliga kompetensen blir det minst sagt obegripligt att den minst kompetenta läraren blir den bästa för elever med svårigheter (eller i svårigheter som man numera ser det), trots att den erfarna är den bästa både vad gäller ämnet och elevkontakt.

      • maj 2, 2014 11:18 f m

        Niklas
        Tack ännu en gång för en klargörande kommentar.

        När jag talar om lärare, så är det även det ämnesdidaktiska jag räknar in. Och självklart har jag enklare idag att undervisa på en konkret nivå då jag har nästan 16 års erfarenhet, samt även på eget initiativ har kompetensutvecklat mig inom mitt område, än jag hade när jag bara kunde luta mig på den ämneskunskap jag då hade tillägnat mig och var oerfaren.

        Ju mer jag lär mig om olika svårigheter, t.ex. om dyslexi, Adhd, Asperger m.fl. genom att handleda studenter som arbetar inom detta, desto mer inser jag vad kompetens innebär och att jag har begränsningar.

        DET menar jag att lärare som är på en hög kompetensnivå, faktiskt har möjlighet till, dvs. se sina begränsningar därför att de förstår vad de är okunniga om. Och ta hjälp av den som har den utbildning.

        Är man mindre kompetent eller är okunnig gällande vissa saker, samt oerfaren kan man ju göra något som slår helt fel.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 11:29 f m

        Monika, vi kanske börjar närma oss ett visst samförstånd?

        Svaga elever kan (oavsett ålder) tyvärr ha kunskaper i paritet med vad som är åldersadekvat i yngre åldrar… och t.ex. inte kunna läsa/avkoda ”far ror hem båten” eller subtrahera 17-11.

        Att undervisa svaga elever i t.ex. matematik jämfört med att undervisa elever, som är mycket duktiga i matematik, det är därför i stor utsträckning *i praktiken* ”helt olika yrken inom samma område”.

      • maj 2, 2014 11:44 f m

        Arvid
        Det får vi tacka Niklas för, då han bidrog till att göra det för mig obegripligt till något begripligt. 🙂

      • maj 2, 2014 11:51 f m

        Det är förstås helt olika yrken att undervisa gymnasieelever som ska bli ingenjörer i matematik och att undervisa lågstadieelever eller svaga elever som efter flera års undervisning ännu inte kan räkna med %. Den likformiga synen på ”lärare” är rent dum.

        Den viktiga poängen är att flera thoraxkirurger har arbetat som vårdbiträden, undersköterskor etc. innan de blev kirurger men det motsatta är totalt omöjligt. Jag var tvungen att ta några svaga klasser i lägre åldrar innan jag kunde få jobb på gymnasiet och elever med helt andra förutsättningar. Det var en naturlig utveckling och jag fick träna de enkla utmaningar innan de svåra. Det är förstås mycket svårare att vara lärare på gymnasiet åtminstone om man får arbeta med elever som har stora chanser att göra viktiga yrkesinsatser.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 11:55 f m

        Ja, Niklas bidrag var mycket värdefullt.

        —–

        Får jag vara lite nyfiken och fråga, vad du åsyftar med ”verklig kompetens”?

        Du skriver: ”jag kan naturligtvis inte tycka att detär någon vettig resursfördelning att vissa av oss bara undervisar på grundnivå även om det inte handlar om ”mor ror”. Varför tillvaratar man inte vår verkliga kompetens?”

      • maj 2, 2014 12:48 e m

        Arvid

        Universitetsutbildningen har i de fall jag har erfarenhet av, fått inslag av gymnasifiering och har mallifierats med allt vad detta innebär (vilket inte får ses vara en nervärdering av gymnasieutbildningen), vilket innebär att vi mer eller mindre har blivit kontrollanter av ett specifikt innehåll (som skall ”förmedlas” och läras in under en mycket kort tid med få lärarledda seminarietillfällen), som sen skall betygssättas efter betygskriterier. Det finns ingen tid på grundnivå, att få studenterna att nå en större insikt eller tränga djupare in i ett område. Det finns väldigt få utrymme till kreativitet (som bygger på tillägnad kunskap). Och jag skyller inte detta på att studenterna befinner sig på en gymnasial nivå, som en del gör, utan att det handlar om kvalitetsutvärderingarnas betydelse.

        Det är enbart det skriftliga som gäller! För det är det enda som t.ex HSV har möjlighet att bedöma för att se om den givna kvaliteten uppnås.

        Vi får alltså syssla med en hel del som tar tid från den lärarledda undervisningen, som jag personligen anser är mycket viktigare att det finns tid till? Fler seminarietillfällen och annan typ av examinationer som inte bara i värsta fall innebär att checka av är något jag efterlyser. Det blir dessutom färre studenter under en termin, som vi kan ge mer av vår tid till.

      • maj 2, 2014 2:08 e m

        Förändringen av högskoleutbildningen beror ju på att ni tar in så många fler med svagare förutsättningar. Tidigare kunde seriösa högskoleutbildningar ta en grundkurs där de repeterade gymnasiet och la på en mängd extra. Sen gav de eleverna en tenta med enbart svåra uppgifter så att den som inte förstått nästan allt på gymnasienivå och kunde bygga vidare på detta sållades ur.

        Det är först när studenter har en rejäl kunskapsbank med sig som det går att skapa strukturer för deras lärande som gör att de kan nå något djup.

        Inget fel att öka krav en och uppföljningen av grundkunskaperna.Inget fel med skriftliga prov som sorterar bort de som inte ens når den nivån. Sådant är lätt att beta av om studenterna har rätt förkunskaper men det är för sorgligt att de inte har rätt sådana.

      • maj 2, 2014 3:51 e m

        Jan
        Det är inte hela sanningen. Tidigare hade vi t.ex. kurser som gick en hel termin med fyra moment. Då kunde vi som lärare ha samma grupp i tre eller fyra moment, vilket ledde till att vi lärde känna dom, samt även kunde ta vid under nästa moment om vi märkte att något saknas.

        Iom med samgåendet, har den kursen splittrats upp och vi har bara den kurs vi tidigare ägde. Och den går i fyra veckor, men alldeles för få lärarledda seminarier och många studenter i varje grupp. När det var som värst vilket tog tag i hade vi 40-45 studenter i varje grupp. Om man då som jag ofta hade fyra grupper under två månader, kan du ju tänka dig själv hur det var. Men, som sagt, vi sa ifrån, så nu är det 30-35 studenter. För många på t.ex. avancerad nivå, men men …

        Så, det är organisatoriska förändringar också….

        Studenter som behövde lite mer tid, fanns det även för 16 år sen, när jag började undervisa.

      • maj 2, 2014 4:08 e m

        Det kan jag hålla med om. Samtidigt som förkunskaperna går ner har möjligheterna att möta riktigt svaga studenter gått ner. Det hänger förstås ihop. När så många ska gå högskola så tänker förstås besparingsivrarna att det blir för dyrt och reducerar budgeten. Dubbeldum dubbelsänkning av utbildningskvaliteten.

        Den utbildning jag gick på Chalmers sorterade snabbt bort de som tog för mycket tid på sig. Det tror jag tyvärr aldrig lärarutbildningen gjorde trots att det är ett yrke där snabbtänkthet är ett måste.

      • Arvid permalink
        maj 2, 2014 4:10 e m

        Monika, du skriver: ”Iom med samgåendet”. Vad åsyftas med ”samgåendet”?

      • maj 2, 2014 4:13 e m

        Förlåt. Samgåendet med SU.

      • maj 2, 2014 4:17 e m

        Svårt Jan. Studenterna får tentera om fem gånger. Är lite osäker på oom det gäller forf. Det kanske är tre. Dessutom har de rätt att gå en kurs tre terminer egter att den fasats ut.

  4. maj 1, 2014 6:27 e m

    Att en del tror att att bara de svaga ska prioriteras är förstås ett rejält missförstånd av läroplanstexten Monika. Ett missförstånd som jag försöker åtgärda.

    Tyvärr är just detta missförstånd spritt inom kommunerna och tyvärr även bland lärarutbildare och till och med skolforskare.

  5. maj 2, 2014 12:07 e m

    En bra lärare kan förstås arbeta på så många nivåer som möjligt.

    ifall du Niklas hävdar att så inte är fallet för matematiklärare så blir jag rent förvånad men jag tror att Monika i så fall har missuppfattat.

    Däremot är matematik ett ämne med tydlig progression så att det märks om elevernas har alltför olika förkunskaper. Alltför heterogena grupper kan ställa till problem i andra ämnen också då för stor del av tiden ägnas åt enkla saker som majoriteten elever tycker är urtrist.

    Däremot är det så att matematiklärare som tvingas arbeta med elevgrupper som de tycker det är trist att arbeta med, de kommer att underprestera rejält.

    • Niklas Z permalink
      maj 2, 2014 1:06 e m

      En matematiklärare kan givetvis arbeta på fler nivåer, men den som utmärkt sig genom att göra ett ovanligt bra arbete med gymnasieelever som är framstående i matematik behöver inte alls var ovanligt lämpad att undervisa svaga elever.

      • maj 2, 2014 1:14 e m

        Det håller jag med om! En lärare som gör ett ”ovanligt bra arbete med gymnasieelever som är framstående i matematik ” är oerhört viktig i sin nuvarande uppgift. Att flytta den lärare till svaga elever är dubbelt dumt:

        1. Ett mindre viktig uppdrag än det tidigare
        2. Mindre inspiration och kunskap om det för det nya uppdraget specifika.

    • Sören Holdar permalink
      maj 4, 2014 8:45 e m

      Nämen vaf? Jan!
      Matematiklärare som ”tvingas att arbeta med elevgrupper de tycker det är trist stt arbeta med”. Det sörru gäller fler än mattelärarna, det gäller faktiskt sgs varenda pajsare i arbetslivet – att emellanåt tvingas fullgöra arbetsuppgifter man inte precis hjular av glädje över. Det tvingas jag att göra i mitt värv som lärare och har gjort det som vårdare, bussförare och taxichaufför. Den arbetstagare som inte klarar det är ingen jag skulle önska som kollega. Och vad säger du till dina pre- Handels och Chalmerselever? Seså flickor och pojkar, gör bara det som roar er för om ni får en matematikuppgift som inte stimulerar er personligen blir ni sämre matematiker. Mors! Bättre argument kan man förvänta från dig.

      • maj 5, 2014 7:48 f m

        Roligt att jag lyckas provocera. Det här är en frågeställning som har blivit rejält tabubelagd och sällan diskuteras. Jag har ju gjort ett inlägg Roligt i skolan där jag gör upp med proggarnas tankar om att skolan ska vara frivillig och rolig. Så på sätt och vis håller jag med dig.

        Nej matematiklärare och inte några andra lärare heller ska kunna få välja godbitarna ur skolans verksamhet. Även om någon skulle tro att det blir roligare så behöver vi utmaningarna i form av krav. Sen skulle jag se matematikundervisning på Barn och fritidsprogrammet som en uppmaning till mig att byta arbetsplats. Jag tycker att det är så trist att jag ser det som ett straff.

        Det jag egentligen är ute efter är att skolledningen måste vara lyhörd för medarbetarnas inre motivation. Vilket syfte med skolan driver dem?

        Själv är min första drivkraft att jag tror att jag kan skapa framtidens ingenjörer etc. och att jag känner mig delaktig i att Sverige ska fortsätta att vara ett välfärdsland. Min andra drivkraft är att eleverna på teknikprogrammet passar mig och inspirerar mig. Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft är något som ska användas för hjälpa de bättre majoriteten elever också.

  6. maj 2, 2014 1:20 e m

    Bättre och sämre, svagare och mer framstående är väl en generell debatt som kan bli lite krystad. Jag förenklar det hela och menar att vi har en brist på lärare för högpresterande elever, för svåra ämnen med krav på långa utbildningar. Vi behöver höja lönerna kraftigt för dessa lärargrupper så att vi säkrar utbildning för de som ska skapa det framtida Sverige.

    Gärna solidaritet med de svaga men inte dumhet inför vilka behov andra har.

    Bättre lärare till majoriteten med bättre eleverna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: