Skip to content

Inte Ma/NO lärare till alla!

april 24, 2014

På 60-talet var svensk Ma och NO undervisning världsunik och världsbäst. Realskolan hade en sådan undervisning som var bland de allra bästa i världen och det unika med Sverige var att denna undervisning gavs till en majoritet av Sveriges elever. Sverige blev inte sämre efter det även om andra länder åstadkom större förbättringar. Det var väl lite övermod att bredda den undervisningen till alla elever. Det blev ju absolut ett lyft för många som skulle gått folkskola och missat denna undervisning men en grupp elever med oerhört dåliga förutsättningar både i stöd hemma och som individer skulle undervisas i allt för svåra saker. Trots en jättesatsning på lärare inom området så uteblev det stora lyftet då det var för mycket undervisning som blev förstörd av de som inte kunde hänga med. Det är inget land som har klarat så svåra kunskapsutmaningar för alla elever. Finland som kanske ligger närmast har tunnat ut innehållet rejält. Varför måste vi ha ambitionen att nå 100% av eleverna med detta?

Nu har de som inte tror att alla elever behöver de här kunskaperna vunnit men inte på ett rättframt sätt. Först var det lönerna för Ma/NO lärare som har rasat mer än för någon annan yrkesgrupp. Gapet till alternativyrken är löjligt stort. Sedan var det statusen i samhället, de blir inte tillfrågade om saker inom sitt ämnesområde. Sedan försvann institutionspersonal och slutligen möjligheten att köpa in bra laborationsutrustning. Statusen inom lärarkollegiet har också blivit låg för de som ”misslyckas med så många elever de bör lära sig av förskollärarna”

Nu har möjligtvis 70% av eleverna lärare som kan undervisa dem och detta och hela skolor försöker kamouflera att de inte bedriver undervisning i fysik och kemi. Ska det fria skolvalet göra det här till en klassfråga eller hur gör vi? Mängden av ämneslärare inom dessa områden kommer fortsätta att sjunka ett bra tag till.

20140424-083813.jpg

Annonser
37 kommentarer leave one →
  1. april 24, 2014 8:00 f m

    Om försämringarna generellt när det gäller ämneslärare:

    http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

    En fascinerande artikel där de som valt tillämpad matematik och NO inte bedöms ha tillräckligt för behörighet. Samtidigt lärarutbildningen inom NO blivit allt mer urvattnad på ämneskunskaper så har man behållit en syn på ämneskunskaper som kanske var relevant på 60-talet.

    http://www.ingenjoren.se/2013/02/ingenjorer-ofta-obehoriga-till-lararutbildning/

    och här för lite egna sökningar:

    http://statistik.vhs.se/

    • april 24, 2014 9:37 e m

      Nja, nu domineras den första artikeln av tre förespråkare för en speciell linje och har under en tid dominerat på bekostnad av andra perspektiv. T.ex. dominerades en kurs en tid av Bourdieus perspektiv av några som ser detta som det enda man kan förklara verkligheten med och jag försökte nå fram för att få in kontrasterande perspektiv, vilket inte gick alls.

      Dessutom är det här Uppsala-professorer som uttalar sig generellt om lärarutbildningen som om det gäller överallt och likaså en som valt att förklara sina egna erfarenheter (som han generaliserat) efter den teori, som bl.a. Broady företräder.

      Jag ger inte mycket för sanningshalten rent generellt i den artikeln.

      • april 25, 2014 6:14 e m

        Kan du verkligen nonchalera namn som Jonas Vlachos och Ulf P Lundgren?

        När det gäller Lärarutbildare och skolforskare så är det fascinerande hur många som är bekännare till Bourdieu mfl som verkligen inte är centrala inom något annat yrkesområden.

        Hur är det nu är inte Focault ganska trendig inom ditt område nu. Ifall någon utanför det pedagogiska hört talas om honom så är det som den ”franske galningen”.

      • april 25, 2014 8:11 e m

        Nej, jag nonchalerar ingen av dom, men de har sitt perspektiv och det är inte sanningen, även om de själva och en del anhängare tror det.

        Men, om man förklarar verkligheten med Bourdieu, hör det till att även förklara den med Foucault, då båda talar om makt, men på olika sätt.

        Jag blir så trött på denna ensidighet!

      • april 25, 2014 9:17 e m

        Jag tycker att ensidigheten är motriktad med mer än 30 år av varningar för en brist på de som grundlägger vår framtid.

        Förstår du inte varför ingen talar om Focault med respekt. Han har inget bra att förmedla. Det finns en mångsidighet i att bygga vidare på alla stora tänkare men till dem hör inte Focault.

      • april 25, 2014 10:41 e m

        Men för att kunna avvisa Foucault måste man få möjligheten att ställa honom mot andra. På en universitetskurs där ett perspektiv dominerar sänker vetenskapligheten och omöjliggör det kritiska tänkandet.

      • april 26, 2014 7:21 f m

        Varför spilla tid på galna idéer. För ett erbjuda alternativa perspektiv kan studenterna få presentera sina hemsnickrade teorier det blir ju i alla fall aktuellt och inbjuder till diskussion.

        Platta jorden sällskapet är möjligtvis en anekdot när man studerar fysik. Det samma borde gälla Focault. Studenterna studerar pedagogik inte filosofi.

      • april 26, 2014 7:42 f m

        Jan
        Hur vet du att ideerna är galna?

      • april 26, 2014 8:20 f m

        Det är den allmänna uppfattningen bland högutbildade utanför en snäv krets med huvudsakligen pedagogisk inriktning. Det finns väl en hel del med politiska åsikter på vänsterkanten som vill använda honom men han kan vara lite för mycket även för dem.

        Jag tycker det är obehagligt att en så stor andel skolforskare och lärarutbildare anser det vara naturligt med vänsterståndpunkter när skolan ska vara fri från ideologisk indoktrinering.

        PS och jag var tvungen att läsa lite av honom.

    • april 26, 2014 8:45 f m

      Precis, andra har läst och tolkat honom och du var tvungen att läsa lite av honom. Det är min poäng. För annars finns det ingen möjlighet att avvisa honom och ansluta sig till Bourdieu. Det är ungefär som när man skall köpa en ny bil. Man kollar in olika bilmärken, googlar, hör sig för och först efter en undersökning kan man avvisa vissa bilmärken och föredra andra. Annars köper man grisen i säcken!

      Jag lägger inte in någon politik i mitt jobb, vänster eller höger är för mig fullständigt ointressant. Min roll är att utifrån kursplanen, få studenterna att få grepp om skillnaderna mellan olika teorier och vilken kunskap de genererar.

      Jag är varken Bourdian eller Foucaultian? Varför inte då då? Jo, för att det finns många andra teorier som jag studerat och som också kan förklara verkligheten. Om jag vill förklara makten väljer jag dessa båda. Men om jag vill förklara på individnivå, väljer jag inte någon av dem.

      För egen del är det Riceour som jag bedömer är mer tillämpbar, om man vill få ny kunskap om människan och hennes tillvaro. Men, han förekommer inte alls, av olika skäl, på den kurs där Bourdieu och Foucault finns med. Vilket han heller inte bör vara, då han inte alls talar om makt på ett tydligt sätt.

      För lärare är det viktigt att inte bara se på sin undervisning utifrån Bourdieus kapitalbegrepp utan också utifrån Foucaults sätt att se på makt, dvs. diskursen och diskursiv praktik. Det är en stor skillnad mellan dem, även om man kan kombinera dessa två. Faran i detta kan dock led helt fel.

      Varje lärare och forskare måste ju kunna tillämpa en relevant teori eller perspektiv, inte använda ett enda på allt. B och F är inte tillämpbara på individnivå t.ex. medan R är det. B och F och R är utmärkta teorier om man vill få ny historisk kunskap i syfte att förstå nutiden.

      På grund av relevansen kan alla dessa tre herrar anses ha galna ideér om de tillämpas inom områden där det behövs andra typer av teorier som ger den kunskap som beskriver verkligheten man vill undersöka eller hantera.

      • april 26, 2014 8:59 f m

        Det är av den anledningen som jag inte kan låta bli att opponera mig när vissa i en del lärarlag har stridit för SITT perspektiv. En kurs kan ju inte vara färgad av en eller två personer.

        När jag i början av 2000-talet hade kursansvar för C-kursen (00-02), utvecklades det till att jag under en termin hade både forskningskursen och litteraturkursen (vilket skapade ämnen för C-uppsatsen inom ett område). Kursen färgades ofrånkomligen av mitt perspektiv som då var hermeneutiskt trots försök från min sida att förhindra det. Men jag hade inte någon som sa emot då det inte fanns något lärarlag. En omorganisering skedde, vilket innebar att kursansvaret för alla kurser, dvs. A-D låg på en person. En mycket bra utveckling. Det var inte MITT område och perspektiv som skulle dominera.

        Inom den akademiska världen (som jag känner den) är det just det som är det olyckliga – att vissa forskningsämnen dominerar, och färgar av sig på undervisningen. Men vissa anser att det så skall vara.

        Jag håller inte med.

      • april 26, 2014 12:28 e m

        Ja, det märks att du har en hermeneutisk utgångspunkt ju fler olika perspektiv, desto bättre. Mitt perspektiv är ett helt annat. Det är det utsorterande vetenskapliga perspektivet så gediget tillämpat inom naturvetenskaperna. Det har visat sig mycket kraftfullt och väl fungerande inom ytterligare område efter område.

        De vetenskapliga teorier som bedöms som trovärdigast ägnas mängder av kritik men så länge inte kritiken håller och det dyker upp någon bättre teori så är det dessa resultat som ligger till grund för alla tillämpningar.

        Riceour tilltalar mig inte alls för religion och vetenskap bör inte blandas. Jag ser fördelar med flera lärare och olika perspektiv för eleverna men anser inte detta vara nödvändigt då en bra lärare låter elevernas perspektiv spegla det normativa.

      • april 26, 2014 1:01 e m

        Religion och Ricoeur? Vad menar du nu?

        Jag har använt hans teori i arbetet med tolkningen av Platon. Det har ingenting med religion att göra.

        Vet inte om det är min hermeneutiska skolning som är boven i dramat om man utgår från det du säger. Men när det nu inte finns en universell sanning, är väl det korrekta att presentera de teorier som försöker förklara verkligheten. Allt annat vore ju försåtligt!

      • april 26, 2014 1:45 e m

        Från wikipedia: ”mythology, biblical exegesis, psychoanalysis, theory of metaphor, and narrative theory”. Jag menar nog att de flesta av oss också behöver slippa lägga ner tid på att förstå detaljerna hos teorier framtagna av någon som har helt udda perspektiv på tillvaron. Jag är ju tyvärr väldigt skeptisk till hela det hermeneutiska angreppssättet och känner verkligen att lärare inte ska behöva ge sig in på detaljerna inom sådana områden för att förstå det vetenskapliga värdet/icke-värdet av det som produceras av svenska skolforskare.

        Det är kvaliteten hos teorierna som är avgörande inte kvantiteten. Om vi avviker från detta så är varenda åsikt om hur saker är beskaffade lika mycket värd och det är ju helt absurt felaktigt.

      • april 26, 2014 4:20 e m

        Det räcker inte att läsa det som står på wikipedia. Man måste studera hans verk, t.ex. Time and Narrative, Oneself as another m.fl. för att förstå på vilket sätt hans teori kan tillämpas och att den är vetenskaplig i allra högsta grad.

        Den används inte såvitt jag vet inom lärarutbildningen, troligen för att den är för svår.

        Jag skulle aldrig avvisa något inom dina områden med referens till wikipedia. Då skulle jag göra bort mig fullständigt.

        Vem har talat om kvantitet? Jag har talat om att kontrastera teorier som behandlar liknande ämnen men på olika sätt. Det är kvalitet. Att använda en enda teori som om den kan förklara allt är inte kvalitet, utan en brist på det.

      • april 26, 2014 9:22 e m

        Varför ska pedagogiska forskare lyfta fram en filosof som inte har inriktat sig på lärande, kognition eller skola utan vad som närmast kan betraktas som statsvetenskap. Varför ytterligare en vänsterfilosof som inga andra tillmäter någon betydelse? Inom mina områden råder det inte ett kaos av motstridiga uppfattningar och Wikipedia lyfter fram precis samma teorier och personer som NE eller vilken seriös källa som helst.

        Inom pedagogiken byts trenderna och olika gurus ut med täta mellanrum. Wikipedia lyckas hålla sig mer uppdaterad och aktuell än det mesta annat. Det är nog dags att du och många andra börjar fundera över vilken källa som är mest korrekt. Det håller på att ske något inom IT området som kan förvåna dig.

        Liknande ämnen men på olika sätt ser jag bara som ett meningslöst motstridigt kaos där ingen drar några säkra slutsatser. Varför har inte den pedagogiska forskningen byggt vidare på Vygotskij istället för att uppfinna hjulet på nytt, om och om igen? Varför detta kvacksalveri inom samhällsvetenskap?

      • april 26, 2014 9:48 e m

        Ricoeur och statsvetenskap … ????

        Talar vi om samma person?

        En annan bok som är viktig är Minne, historia, glömska

        http://www.bokus.com/bok/9789171732057/minne-historia-glomska/

        Och vad skrev jag i tidigare kommentar – jo, att Riceour inte är någon som behandlas inom lärarutbildningen.

        Läs Ricoeur så kan vi återuppta diskussionen sen, för den har spårat ur fullständigt.

      • april 26, 2014 9:57 e m

        Till sist – svaret på det du skriver – Wikipedia lyckas hålla sig mer uppdaterad och aktuell än det mesta annat. Det är nog dags att du och många andra börjar fundera över vilken källa som är mest korrekt. – är Paul Ricoeurs egna verk.

      • april 27, 2014 9:37 f m

        Ja, diskussionen hamnade på ett grymt sidospår.

        Från min utgångspunkt handlar det om att vi ska kunna bedöma ett antal ideologer och forskare med sin gärning allt för långt från lärande som irrelevanta för den pedagogiska debatten utan att behöva ödsla för mycket tid.Utifrån min vetenskapssyn om att ha huvudfokus på de bästa teorierna och tillvägagånssätten går detta.

        Jag anser sedan tidigare att det hermeneutiska angreppssättet borde bort helt från pedagogisk forskning. Det etablerade arbetssättet, väl beprövade arbetssättet med teorier och falsifikation av hypoteser är så mycket lämpligare. I vilken mån hermeneutik ska användas inom andra vetenskapsområden och vilka olika varianter av den som är bättre eller sämre blir första sidospåret.

        Vad Ricoeurs kommer fram till är förstås mycket tydligare i det han själv skrivit än i wikipedia. När jag vill kunna döma ut honom som ointressant för skolfrågor på 10 minuter är dock wikipedia mycket bättre än många timmar med hans böcker. Det andra sidospåret är att diskutera Ricoeurs meriter och tankar när jag utan att veta så mycket kan se att han är verksam med fel saker.

      • april 27, 2014 1:06 e m

        Tror inte att vi är helt oense, men teorier behöver prövas, iaf de inom andra discipliner än den du utgår från. Och man prövar dom genom att använda dem. För mig var det bara Ricoeur som var möjlig att använda i syfte att få fram ny kunskap.

        Hermeneutiken är för svår. Om man inte är skolad, missförstår man den oftast.

      • april 27, 2014 1:29 e m

        Pedagogisk forskning är svår, vilket demonstreras av hur lite som hänt sedan Piaget/Vygotskij för nästan ett sekel sedan.

        Då ska den inte göras svårare genom att försöka ta in hermeneutik och udda samhällsvetenskapliga idèer som de som förespråkas av Focault.

        Vi har lyckats komma ganska nära varandra flera gånger tidigare Monika och nog tror jag att ett förtydligande kan flytta oss närmare varann. Sen är jag förstås inte riktigt säker på att du kan stämma in i mitt ställningstagande ovan.

      • april 27, 2014 4:21 e m

        Jag kan väl säga så här – att av de studenter som är och har varit lärare i många år och som jag undervisat sen 09, är det inte ovanligt att de säger att de kommer ha nytta av kunskap om Bourdieu och Foucault. De säger att de kan förstår vissa saker bättre än tidigare. Av det skälet, samt att jag själv anser att det är viktigt att läsa dom, i den kurs jag ger som handlar om utbildningspolitik, genus, klass och etnicitet. Där har de en relevans. När det handlar om didaktik kan jag inte se relevansen.

        Men, för mig har det ingen betydelse vilken teori jag undervisar om, så länge ovan sagda gäller.

        Nej, hermeneutik skall inte förekomma i någon form. Det är alltför många som missförstår den och det är inte alltid bara studenter som gör det. Man måste studera hermeneutiska företrädare och det finns varken tid eller nytta med att göra det på lärarprogrammet. Det är en svår teori, och allt går inte an – långt därifrån. Man måste hela tiden pröva sina tolkningar precis som man prövar antaganden och hypoteser. Och det måste alltid finnas stöd för de tolkningar man lägger fram. Analysarbetet är mycket omfattande.

        Jag avråder studenter även på magisterprogrammet att använda sig av hermeneutiken när de skriver uppsatser, om de inte kan visa att de förstår vad det handlar om på en gång.

      • april 28, 2014 4:55 f m

        När det gäller de före detta lärarstudenter jag möter är det mycket vanligt att de talar om den kavalkad av konstiga gubbar med konstiga idéer som lärarutbildningen serverat dem. Jag själv tyckte det var lite roligt men var samtidigt så frustrerad över hur liten andel av tiden som användes för att diskutera teorier om lärande.

        Jag går ett steg längre än du och menar att hermeneutiken borde bort från den pedagogiska forskningen som ska användas. Lärare behöver förstå forskning för att kunna välja ut vad de kan använda.

      • april 28, 2014 7:20 f m

        Det beror på vilken forskning det handlar om inom det pedagogiska området. Det omfattar inte endast skolan och undervisning, utan om inlärning och lärande i ett vidare perspektiv. Vi lär ju inte endast av lärare utan också av livet vi lever. Vi är ju människor också, inte bara elever eller studenter. Vi lever våra liv den största delen utanför det området.

      • april 28, 2014 8:43 f m

        Hermeneutiken bör hållas utanför den forskning som åsyftas i skollagen ” ska vila på vetenskaplig grund ….”

      • april 28, 2014 8:55 f m

        Hermeneutiken är en erkänd vetenskap, men jag förstår vad du menar! Om inte lärare, studenter m.fl. får chansen att studera den ordentligt, slår den helt fel om man använder den i undervisningssammanhang. Och så är det väl med alla teorier – om man inte kan dom, kan de skapa problem. Inte heller är alla teorier möjliga att använda. Därmed inte sagt, att de inte skulle vara vetenskapliga.

        Det enda jag använder gällande hermeneutiken är förståelsen om att man kan tolka saker på olika sätt på grund av olika referensramar, vilket innebär att mina studenter får indirekt kunskap om hur olika vi kan tolka en och samma sak.. Men jag undervisar f.ö. relativt traditionellt. Hermeneutiken är inte någon undervisningsmetod och jag vet inte om någon som har använt den som en sådan.

      • april 28, 2014 11:28 f m

        Poängterar att hermeneutik borde vara förbjudet inom all forskning som är avsedda att stödja skolans uppdrag. Får forskningen finansiering baserat på något skolrelaterat skäl så borde hermeneutiken vara förbjuden.

        Det är viktigt att lärare som ska tillämpa forskningen för att lyckas bättre med sina elever kan ifrågasätta och avgränsa dess tillämpbarhet. Jag är ju egentligen riktigt skeptisk till hermeneutiken rent generellt men nöjer mig med att uttala mig om de delar av dess användning där jag har insikter.

        Du menar att hermeneutiken är en erkänd vetenskap men jag menar att i så fall är det mycket troligt att den håller på att tappa denna status då allt tyder på att den har för låg både reliabilitet och validitet. Det betyder att hermeneutiken absolut inte ska vara en del av centralt innehåll och ingen lärare ska ta upp den med sina elever. Du missförstod tyvärr något jag skrev för att använda hermeneutiken ens som en del av en undervisningsmetod är för mig en absurd tanke. Jag vill förstås inte att elever ska drabbas av ett så otillförlitligt kunskapsbygge när jag ifrågasätter om mer än ett ytterst litet fåtal studenter ska möta hermeneutik.

      • april 28, 2014 2:01 e m

        Och du missförstår det vetenskapliga inom hermeneutiken.

        Hermeneutiken är vetenskapen om bl.a. Hur vi tolkar! Det är naturligtvis viktigt att känna till när man undervisar, att vi tolkar olika om samma sak och varför vi gör det ungefär på samma sätt som pedagogik är vetenskapen om inlärning och hur vi lär in … och didaktiken är vetenskapen om hur vi undervisar. Men, som sagt – är man inte skolad hermeneutiker uttrycker man det ofta på det sätt du gör. Den är erkänd inom forskarsamhället även om den inte erkänns av t.ex. dig och en del andra inom ditt område.

      • april 28, 2014 2:04 e m

        Jag tycker alla skall vara försiktiga med att tillämpa hermeneutiken, liksom även uttala sig om dess vetenskaplighet, om man inte har rejält på fötterna. Och det gäller all vetenskaplighet.

      • april 28, 2014 2:07 e m

        Det håller jag inte med om. Hermeneutiken är bara en metod för att strukturera hur vi tolkar.

        Själva den vetenskapliga undersökningen av hur vi tolkar är spridd inom över flera vetenskapsområden: kognition, lingvistik, psykologi, sociologi, ….

      • april 28, 2014 2:22 e m

        Nej den är inte bara en metod i det syftet.

  2. Sören Holdar permalink
    april 24, 2014 2:02 e m

    Men Jan.
    Du har rätt i sak vad rör elevernas kunskaper, lärarnas och ämnets status osv. Men det är inte meningsfullt att tänka sig tillbaka till realskoletiden. Det kom en LGr-62 med nioårig grundskola och redan i medlet av femtiotalet var den sjuåriga folkskolan avförd för (bla) försök med 8-årig samskola. Redan i slutet på fyrtiotalet fanns enighet om att skolan måste breddas och förlängas.
    Nota bene: jag talar i detta inte på något vis för att förringa den svenska skolans på alla nivåer problem och stadigt försämrade resultat men understryker att det är en fullkomligt omöjlig väg att gå genom att jämföra med och på ett eller annat sätt försöka återgå till modeller som utsorterades för decennier eller tom mer än ett halvt sekel sedan. Lösningarna måste vara framåtsyftande och ha en stark koppling till och närvaro i vårt nutida samhälle ty det är den verklighet och det samhälle vi verkar i och har att verka i.

    • april 24, 2014 2:22 e m

      Nu är det inte så att jag förespråkar en återgång till gamla modeller utan inser att det av mig förordade måste ske på nya sätt.

      Däremot är det dags att ifrågasätta en del gamla ställningstaganden från 40, 50 och 60-tal. Att beordrade nivåuppdelning sällan ger några tydliga positiva effekter enligt R Slavin innebär inte att naturlig nivåuppdelning efter intresse ska motarbetas.

  3. Sören Holdar permalink
    april 24, 2014 2:24 e m

    Då tror jag att vi förstår varandra 🙂 Bästa hälsningar!

Trackbacks

  1. Lika lön till alla lärare är inte liberalt | Jans Syrliga KaramelLer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: