Hoppa till innehåll

Vygotskij kapitel 6

april 2, 2014

Jag har läst om, boken ”Tänkande och språk” av Vygotskij och det var spännande, jag rekommenderar verkligen fler att försöka förstå mer genom att ge den en andra gång. I kapitel 6 finns ett riktigt gediget vetenskapligt underlag som stödjer följande två ståndpunkter som är aktuella i debatten.

1. Vi ska ha mål som innebär ett innehåll definierat av vuxenvärlden.

2. Vi ska ha lärare som är ledare, de kan ge handledning men släpper inte rodret om helheten

Trots detta kapitel av den störste av de pedagogiska forskarna i boken som är helt central för hans insats, trots detta har pedagogisk forskning flaxat iväg stick i stäv mot detta och det helt utan att kunna vederlägga Vygotskij på en enda punkt.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. april 2, 2014 7:15 f m

    Jo-det är ju så man läser en sådan typ av bok. Kapitel 6. Vad måste LÄSAREN uppfylla för villkor? NÄR i en ”lärarutbildning” kan den komma? Måste inte den ”praxis” han pratar om FUNGERA. Han pratar om ”läror”. Räkne-lära, värme-lära, el-lära och då ännu generellare läror som klassisk mekanik, geometri och algebra…

    Det är inte heller den AKADEMISKA synen utan hur det ser ut i praktisk undervisning. Det är andra ”helheter” det handlar om. elever kan bara bilda helheter av det som presenterats.

    Genom Vygotskijs ToS kunde jag vetenskapliggöra mina 15 år på högstadiet där jag också deltagit i diskussioner och innehåll uppåt och neråt.

    Det är ju orimligt att ska göra så. Däremot ska nog alla lärare ha denna bok hemma. Det är en didaktikbok om något.

    Nu kan man skippa Troed och i stället ha kontinuerliga ”föreläsningar” där deltagande lärare redovisar vissa ”inblickar”… låt säga en gång per termin…

    Det finns faktiskt en fördel i att Vygotskij inte hade tid att sammanställa och faktiskt inte heller som Piaget som hade flera olika faser… Piagét slutade i mängdlära – han höll på för länge.

    • april 2, 2014 7:30 f m

      Jag fascineras av vilken gedigen grund för sina slutsatser Vygotskij hämtar hos Piaget och hur han vidareutvecklar och förbättrar vissa delar. Två stora forskare som tillsammans skapar Tänkande och språk, något som står sig så länge.

  2. april 2, 2014 9:47 f m

    Jo. Nu har jag en hel blogg hakanbrm som behandlar just Vygotskij med tillskott av Deweys ”How we think” och Wittgenstein som en större helhet ”språkfilosofisk” sett. Allt detta hade jag ”klart” 2004. Jag gav upp då Matematikdelegationen 2004, PRIM-gruppen och Astrid Pettetrsson… och mina ”professorer” till ”handledare” inte fattade vad jag sa. Jag tvingades sitta med ”snorungar” eller disputerade ”didaktiker” som vare sig hade en fungerande praxis att relatera till eller fattade att Vygotskij studerat MIN praxis mellan 1980-1994. Mitt tillvalsämne 1985-1994 var ett rent ”underviisniingsexperiment” i hans anda… utan att jag då kände tilll honom… I 5(!) års tid penetrerade jag då ToS med dessa tillägg plus då internatonella forskare…

    Nu kanske jag har 5-10 läsare som inte ens kan orka med att skriva en kommentar eller sprida till andra som kan göra det…

    Ola Hellenius går inte in då han anser det ”spretigt” och skulle jag då vara stringet fattar han ingenting. Då blir det ”namedropping”.

    Svenska lärare och forskare är som de barn de ”undervisar” – kan själv.

    Det är väl bara att a EN av de 53 inlägg jag har där och kommentera! Där finns även de andra kapitlen med.

    Varför jag nu ”dömer ut” utvecklingen efter 1994 är att det idag 2014 dvs. 10 år efter jag hade allt ”klart” ändå måste framgå för lärare att … Nä – 5 läsare. Som vilken avhandling som helst.

    Hade jag skrivit detta 1985 hade jag haft 5000 fysikadjunkter och 10000 småskollärarinnor plus alla VETTIGA FÖRÄLDAR som inte blivit nermalda av en lärarkår som är varken det ena eller andra. Likt de som håller i ”matematiklyftet”.

    Jag läste Marx och Engels då jag var 13 år. Det är väl klart att jag INTE hade tiilräcklig läsförståelse för detta. Rent politiskt har jag ingen uppfattning idag annat än att IDÉER måste klarläggas.

    Att jag då blir CESURERAD i bloggen SOS är väl Stainistiskt om något. Att sedan igen går in och kommenterar på min blogg visar att ”Stalinismen” fungerar.

    IDAG visar det sig att svenska elever inte ens behärskar längre tankekedjor inom DATORERnas…

    Problemlösningsförmågan är INTE korrelerad med DAGENS föräldrars utbildngsnivå.

    Har vi en hel lärarkår som inte fattar grundläggande VETENSKAPLIG FYSIK, inite har RÄKELÄRAN klar för sig i hur den LÄRS UT måste Ctrl+Alt+ Delete tryckas ner.

    OMSTART och ÖDMJUKHET. Sägandes: Jag har läst Vygotskijs ToS men inte fattat. Finns det några läsavisningar?

    En fysikadjunkt som undervisat på högstadiet behöver inte läsa Vygotskij då allmän och särskild kurs fanns kvar. Då algebra och geometri användes eller skulle ANVÄNDAS i FYSIK. Ämnenas ”struktur” och SYSTEMATIERING tvingade fram den tågordning Vygotskij även konstaterade i just den TIDIGA RÄKNELÄRAN.

    Det var det jag ”kom på” 2004 och har fått medhåll av Professor Sephen Lerman nu 2014. Han är nu i pension men var den som fick mig in på detta spår år 2000 då han visade att Steffe&Thompson inte fattat Vygotskij.

    Där började min ”avhandling” 2004. Mina professorer fattade inte ens inledningen.

    Jag avslutar på norrbottniska. Så var det. Så ÄR det fortfarande.. .

    • april 2, 2014 3:31 e m

      Ditt exempel visar på hela svensk skolforsknings problematik. Det saknas kritiker och granskare i vår lilla ankdamm. Ideologiseringen har jagat bort dem från ett område som redan var för lite för att ha den kritiska massa som behövs för att göra granskningsarbete tillräckligt intressant.

      Sen är jag rädd att du gör kardinalfelet när man ger sig in på humaniorasfärens område. Det är helt tabu att visa känslor av ilska på något sätt. Det är inte korrekt inom naturvetenskaperna heller men där är naturen på ett visst sätt och känslorna är naturligt att hålla borta. Ändå är tabuet mycket starkare inom humaniora och jag har fått sänkt betyg på uppsatser för att de varit för ”raljerande” etc. Hur galen en idé än är så ska den bemötas mycket respektfullt.

  3. april 2, 2014 4:53 e m

    OK. Men inte i ett läraryrke om idéer omsätts i praxis till att bli en ”behandlingsmetod”. ”Vi” fysikadjunkter kunde väl stå ut med ”pedagoger” och även mindre ”experiment”.

    Ser jag att grupper (även enskilda om det sker mitt framför mina ögon…) far illa anser jag det som min ”plikt” att ta till de ord som krävs. Det är mänskligt att fela – men inte systematiskt! Om det inbegriper andra.

    Alla är vi väl humanister. Kant menar med det ”praktiska förnuftet” att vi ska reagera omedelbart och behålla den känslan.

    Problemet är nu att det alltid (tydligen måste, eller inte går på annat sätt) ske i skriftlig form.

    Om det nu är satt i system att upprepa vissa mantran eller ”slagord” och andra åsikter bara släpps in som rena undantag är det väl för h-vete inte jag som ska ”mästras”.

    Nu gnälls det över PIE. Varför görs det? Hur kom de fram?

    Varför blev inte lärare heligt förbannade under 80- och 90-talet då SÖ skickade ut det ena och det andra.

    Hade någon vågat komma till en byggarbetsplats och säga att de inte gör ett bra jobb.

    De gjorde de med oss fysikadjunkter. Inte där vi jobbade men på den stora arbetsplatsen var de. De la också ut skrifter. Ingen synlig människa i närheten.

    Nu är det visst också synd om PIE. Är det någon som undrar varför svensk lärarkår går mattelyft.

    Ska man ha betalt för att vara forskningsanknuten får man väl för f-n kunna Vygotskij. .

    • april 3, 2014 8:01 f m

      Håkan, nu försöker du spänna över för många frågor på en gång. Det tror jag inte att du skulle gjort om det varit fysik. Då hade du inte försökt få eleverna att lära sig Newtons lagar, stråloptik och radioaktiv dos på en och samma gång. Jag citerar istället följande klatschiga meningar som gärna kunde få en mer gedigen inramning som ändå avgränsas tydligt.

      Nu är det visst också synd om PIE. Är det någon som undrar varför svensk lärarkår går mattelyft.
      Ska man ha betalt för att vara forskningsanknuten får man väl för f-n kunna Vygotskij.

      Det här är inte ett försök att mästra dig. Jag kämpar med precis samma saker som du när det gäller att nå ut. Vi måste då hjälpas åt att slipa på hur argumenten presenteras och ge varandra konstruktiv kritik.

  4. april 3, 2014 10:29 e m

    Visst är det så Jan. Jag menade inte dig då det gällde ”mästra”. Jag får nog skriva om en del av mina Vygotskij-stycken i mer förklarande form. Då jag gjorde det tidigare tyckte min handledare att jag inte skulle vara ”folkskollärare”… Han började väl fatta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: