Jag är ämneslärare inte förskollärare
Den yrkesgrupp från vilken jag verkligen lär mig mycket om pedagogik förutom min egen ämneslärare, det är socialsekreterarens. Där finns diskussionen om tonåringarnas problem, där möter jag människor som möter myndighetsutövningens problematik. Min stora längtan vore att få diskutera coaching med någon av de framgångsrika tränarna inom våra populäraste idrotter. Förskolläraryrket har aldrig intresserat mig och den stora påtvingade inblicken i yrket har inte gjort mig mer intresserad. Jag vill skapa kontakter med fysiker, ingenjörer, IT-folk och de som utvecklar våra bostäder och städer för så kan jag göra det eleverna ska lära sig riktigt spännande.
Lärarförbundets långa kampanj om att alla är lärare har kommit till en smärtpunkt för mig där jag bara måste vara tydlig med att jag är ämneslärare och inte förskollärare. Förskollärare är ett helt annat yrke än mitt.
I mitt tidigare inlägg Mitt CV berättar jag varför jag är stolt över det jag arbetar med. Då kommunens lönepolicy i år blev ännu tydligare med att förskollärare och gymnasielärare ska ha samma löner känns det nödvändigt att tydliggöra att det finns tunga argument för en annan lönepolicy. Någonstans är det liksom inte rimligt att vara tyst och ta emot när andra angriper själva värdet i det man gör.
- Jag har ungefär 2,5 gånger så lång utbildning som den typiska förskolläraren.
- Jag är viktig för de avgörande stegen i att en ung människa ska kunna ta viktiga roller som skapar Sveriges framtid.
- Mina erfarenheter spänner över ett brett spektrum av kunskapsområden och går riktigt djupt inom många.
- Mina meriter är så omfattande att jag har ett brett spektrum av mer välbetalda yrken jag kan välja.
Det är fullständigt vansinnigt av svenska samhället att värdera mina insatser så här lågt. Det finns inget annat land i hela världen som gör något liknande. Det är fascinerande att just konsulter och advokater med lätt dubbla min lön känt sig manade att tala om för mig att jag inte ska förhäva mig.
Mitt ämneslärarjobb borde ha betydligt högre lön än en förskollärares.
Jans Syrliga KaramelLer 
Jag försöker konsekvent på min ”blogg” ”hakanbrm” gå tillbaka till den tid ELEVERNA lärde sig 2,5 gånger så mycket i RIKET.
Då var det GRUPPER som var VIKTIGA. Det var också viktigt att GRUPPEN HÖLL IHOP. Då kan man prata om strategisk lönesättning…
Vi fysikadjunkter gapade inte om fortbildning. VI VAR BILLIGA I DRIFT!!! VI LEVERERADE!!!
Med det RESULTAT som nu finns är det faktiskt tveksamt att ge högre lön. INGEN HAR FÖRBJUDIT SÄRSKILD KURS!!! Inte heller FYSIK. Hur fan kan ni godkänna matematik 1B? SOM GRUPP.
Ska man hålla ihop i en grupp så får villkoren vara rimliga. När förskollärare som jag med säkerhet vet har mindre krävande utbildning, enklare arbetsuppgifter än många yrkesgrupper kräver att tillhöra samma grupp som jag, Då måste jag av ren respekt för sjuksköterskor, socialsekreterare mfl tacka nej till samarbete. Jag är inte deras redskap.
Det är säkert så att vi är få som kan mäta oss med er genuina fysikadjunkter samtidigt borde vanliga utbud och efterfrågan lagar gör att de som kan lära ut matematik och fysik allt mer oumbärliga. Vi blev blåsta av de som påstod att alla hade nytta av våra ämnen. Det var ingen som ville betala för fysikundervisning till alla. Marknadsmekanismerna kommer att bli normala när Sverige övergett det målet.
Visst har du rätt. MEN då borde Skolverket ha avsatt medel för att upprätthålla detta. HÖGSKOLEVERKET borde ha sett till att inte jag fick en geolog och en dietist som lärarpraktikanter från PPU:utbildningen.
Den ena gjorde ett citronbatteri och jag kommer f-n inte ihåg….Det skulle skapas INTRESSE…
Det var VI fysiikadjunkter som var för tråkiga… De andra tog inga kandidater… Det gjorde biologilärarna. Jag ville bara kolla. Det dröjde innan jag fick några… Jag fick väl de BÄSTA…
men det jag undrar kring är fysikadjunkterna som var med när grundskolan drog igång. Talade du med några som var med då? Förutsåg de vad som skulle hända med ämnet?
Det var inte BETALNINGEN. Vi var persona non grata. 2005 ssökte jag över 100 jobb i hela Sverige… NOLL rektorer hörde av sig…
Nej, det var ingen wow faktor över fysiklärare 2005. Det var väl ungefär då det informella beslutet om att lägga ner fysik på högstadiet togs.
Vid Lgr 62 varr det ssttrid mellan läroverksslärare (realskolan) ooch folkskollärarnna. De förra ville ha 1-4 och 5-9 de andra 1-9. Det blev 1-6, 7-9. Nu flyttades folkskolärare upp ooch fick tillfäliiga ttjänsstter och kunde med B-avdrag blli ”ämneslärare” om de läste in 20 poäng. Sedan inrättades lärare 155 för 9 TP och var ”tekniklärare” med 4-årig teknis. Sedan fyllde Lärrarförbundet på med B-avdragare…1968 slopades studentexamen och mellasttadiielärarre blev enn annan ”sort”. Det ggick inne med B-avdrag om de inte läst ”natur”. Skaran krympte.
Nu fanns inget alternativ strax före 1980. Adjunkten som fanns på PAPPERET var de tvingade att anställa om ingen ”innifrån” fanns. Statliga bestämmelser. Ren meritvärdering med överklaganderätt. Ett ”problem” var de ordinarie folkskollärarna som ite kunde avsättas… De tog ofta matematik. Vi hade en som inte fattade räknestickan…
Efter fyllde vi upp högstadiet mycket snabbt. VI VAR TILLBAKA TILL 1962….
Forts. 1985 tar socialdemokratin beslutet om ny lärarutbildning!! Ett moratorium införs. PPU inrättas eller hur f-n det sades… Fysikadjunkten tas bort. 4-9 lärare i MaNO införs 1988… Helt sällsynt med Ma Fy för gymnasiet. Lgy 94 Ma A blir obligatoriskt likt Naturkunskap A. BIOLOGERNA TAR ÖVER:::
Jag var DEN SISTE med TENTAMENSBOK 1979 som sökte till ytterst begränsade antal platser på lärarhög. krävdes SPETS PÅ RUBBET!!! Jag gick före några som tvingats läs pedagogik eller matematisk statistik!!! Spets på 60p gav 16p. G gav 12p Jag hade 32p den med bara G 24p Ett ÅR Ma-stat 4p Ett år pedagogik 4p. Jag tror inte de fick räkna båda…
De hade gått TVÅ ÅR LÄNGRE. Jag gick före!!!
Nu förstår du vad jag tycker om LÅÅÅÅÅGA utbildningar!
Tro väl f-n att jag kunde mer matematik och fysik än de.
Tro väl f-n att jag LÄSER IN VYGOTSKIJ OCH WITTGENSTEIN…
Mina bästa ämnen var FILOSOFI; HISTORIA OCH SAMHÄLLSKUNSKAP..
Jag förstår din invändning mot långa utbildningar, har studenterna dåliga förkunskaper och låg studietakt så blir ändå resultatet uselt. Det blir bara dyrare.
Nu är det dock så att de svagaste är latast så längre utbildningar har normalt mycket duktigare elever. De smarta tycker ju ofta utbildning är skoj.
Såg man att det inte kunde bli spets måste man lämna in blankt. G=45% VG=75%. 8 frågor. Den sista var inte lätt. Inte heller den näst sista…
”Det finns ingen lättare börda än mycket visdom” är ett gammalt ordspråk. Det hänger ihop med att hjärnan blir bättre och bättre på att ta in ny kunskap ju mer kunskap man skaffat sig. Den där tanken om att platsen tar slut den har alltid varit fel och enbart de med dåliga kunskaper har fallit för den. De som klarat svåra kunskapsutmaningar har lättare att klara nya.
Det finns en anti-intellektuell sjuka om att den som klarat sig dåligt kan få revansch och det är inte liksom inte sant om vi talar om kunskapsprestationer. Revansch kan det svagaste kortet få i pengar och status, se Ronald Reagan! men aldrig i kunskap. Den som presterat bra har alltid mer möjlighet att prestera ännu bättre. Jag är en stor förespråkare av en andra chans där någon med stor ansträngning tar igen det missade och skaffar livserfarenhet, där någon odlat sina kunskaper på annat sätt än som synts i skolan och kan blomma ut sent. Däremot det som ofta florerar nu, där de svagast presterande ska lyftas som de med med mest potential det är fel. Det är helt dumt!
Jag uppfattar inte att det som florerar nu är att de svagaste skall lyftas så att de når samma kunskapsnivå. Utan att de skall lyftas så att de inte hamnar på en kunskapsnivå på vilken de anses vara och därmed uppleva sig själva som förlorare.
Och som du själv skriver: Det hänger ihop med att hjärnan blir bättre och bättre på att ta in ny kunskap ju mer kunskap man skaffat sig Det måste ju gälla alla, oavsett!
Viktig fråga är även vilka man menar är de svagaste – är det dom som går kortare utbildningar? Skulle det inte kunna vara ett intresse som styr att t.ex. människor väljer att bli förskollärare, framför att bli ämneslärare?
Dina inlägg mm. andas – att vara ämneslärare är något mycket finare och speciellt inom naturvetenskapliga ämnen. Men, omvänt kan ju gälla – att många anser att vara förskollärare är finare att vara, eftersom här arbetar man med den unga människan, för att denna skall få så goda förutsättningar som möjligt. Det är ju i högsta grad subjektivt.
Utifrån mitt någorlunda icke-värderande (i så måtto att jag inte behöver hävda mig gentemot en annan lärarkategori) perspektiv kompletterar förskolläraryrket och de övriga lärarkategorierna varandra. Dålig utbildning lärare i yngre åldrar visar sig i resultaten hos äldre åldrar. Så, istället för att göra ner förskolläraryrket, se det som en resurs. Och en förutsättning för det framtida.
Nej, det är inte samma yrke, men lika viktigt …!
Och vad gäller att de som läser till förskollärare skulle vara svagare, nej, det är inte min erfarenhet – tvärtom!
Jag har stött på många fördomar om lärarstudenter med inriktning mot förskollärare under årens lopp. Och det är som sagt – fördomar!
Men har ”lika viktigt” något med lönen att göra. Nej, det anser jag inte. Det är annat som skall ligga till grund för löneskillnaderna.
Jo viktigare yrke och högre prestation är det enda som ska spela roll för lönen. Sen kan formella kriterier användas kring utbildning etc. men de är inget skäl för löneskillnader. De är bara en indikator på prestation.
Jo, jag förstår att du tycker det – annars skulle du säga emot dig själv.. Men du som ämneslärare skulle stå dig slätt utan förskollärarna och lärare för yngre åldrar, utom i en del fall. Varför ser du inte att ni kompletterar varandra i viktighet.
Alla kompletterar varandra i men jag anser att kompletteringen gjord av tex socialsekreterare kräver högre kompetens än förskollärare.
De flesta föräldrar skulle kunna ordna barnomsorg på andra sätt och många är dessutom bättre än förskollärarna på de pedagogiska uppdraget åtminstone för sina egna barn. Det är många föräldrar som ger sina barn grunder i läsa, skriva och räkna.
Det är inte bristande insikt som gör att jag behöver vara tydlig med att förskollärare är ett lättare och mindre viktigt yrke än många andra.
Vad jag vet har socialsekreteraren ett helt annat uppdrag än förskolläraren.
Jovisst, är föräldrarna i de flesta fall bättre, men nu har vi det samhälle vi har och att båda föräldrarna måste arbeta … och i ljuset av det, är förskollärarna lika viktiga.
Du blandar äpplen och päron, när du menar att socialsekreteraren är ett komplement till ämneslärarna. Har du verkligen inte missat något?
Även om ämneslärare har mer gemensamt med socialsekreterare inriktning ungdomar än med förskollärare så är de förstås alla tre olika yrken. Socialsekreterarens roll är ett mycket viktigt komplement i det arbete vi gör tillsammans kring de tonåringar som har det tuffast. Den stabilitet en skicklig socialsekreterare kan tillföra är helt avgörande för att vi ska uppnå den trygghet som gör att vi kan rädda dessa elever. Ett komplement guld värt.
Förskollärare är på ett helt annat sätt utbytbara. Även barnskötare och outbildad personal kan också förhållandevis väl ta över uppgiften. Föräldrarna är för de flesta barn den särklassigt viktigaste pedagogiska resursen. De har ämneskompetensen på den nivå och deras kännedom om sina barn ger dem ett sådant stort pedagogiskt överläge.
Det är få yrken som är så utbytbara som förskollärare.
Jag orkar inte diskutera det här med dig längre. Du visar inte att du har någon kunskap om vad förskollärarnas utbildning går ut på.
Det visar också vilken bild du har på förskolan! Vare sig barnskötare eller outbildad personal har den pedagogiska kunskap som förskollärarna har och tillägnar sig under sin lärarutbildning.
Jag förstår att folk blir förbannade på dig. Själv blir jag bara trött!
Jaha jag har inte mött så många förbannade men det är kanske smärtsamt att höra sanningen. Skjut budbäraren om att den här lönepolicyn leder käpprätt fel.
Jag är arg och oroad över att okunskapen fullständigt erövrat svenska skolan.
Det har varit mer eller mindre en självklar del i all lärarutbildning att få stor insyn i förskollärares utbildning. Lärarutbildningen ju kört att alla ”lärare” ska lära samma. Därutöver har jag haft en god personlig inblick i förskolans verksamhet. Jag tror inte det är lämpligt att köra en du är inte insatt.
Talar du för egen räkning då, när det gäller att höra sanningen. Tror vi är ganska överens om att ämneslärare skall ha högre lön. Men varför så nedlåtande mot förskolläraryrkets uppdrag – de följer en läroplan precis som du gör. Du känner dig förolämpad av Troed, men vad tror du förskollärare känner sig om de läser vad du skriver.
Jag vet vad de får lära sig, samt vilken nivå det är på de grupper där det endast är studenter som skall bli förskollärare, samt vilket ansvarsfullt arbete de skall utföra. Att man tror att detta kan ges outbildade och barnskötare är helt fel när det händer. Att man tror att socialsekreterare är ett bättre komplement än vad förskollärarna är i syfte att förbereda barnen för ett framtida liv och skolgång, är helt uppåt väggarna. Men det är klart – servitriser har ju varit på tapeten, så varför inte socialsekreterare. Finns det inte andra grupper också som anses vara mer lämpade,, när vi ändå är på G – chaufförer, läkare, politiker m.fl. Att fostra barn och speciellt andras barn. Det kan ju alla göra. Det räcker väl med att vi alla har varit barn för att sköta det jobbet. Vi kan ju gå tillbaka till den tiden då vi förvarade barn under överseende av någon som är ledig för tillfället. Varför slösa bort en massa tid och pengar på att utbilda människor till vår yngsta medborgare. Det är väl onödigt.
Jag har sagt det så många gånger – visa varför ämneslärarna är värda hög lön, men inte på bekostnad av andra grupper, inte på att nervärdera en hel yrkesgrupp i syfte att nå det målet.
Jag måste nog säga att jag känner mera med de barnskötare som efter riktigt lång och väl genomförd tjänst. Efter ett fantastiskt arbete med våra barn mängder av engagemang och idéer kring mötet med dem så döms de ut som alldeles för okunniga.
För mig som har insikt i förskollärarutbilningens innehåll känns det hejdlöst fel.
Sista kommentar
En god personlig inblick…?!
Det kanske behövs en mer yrkesmässig än personlig inblick i verksamheten.
Jag kör ingenting – utan går efter hur du beskriver förskolläraryrket. Det finns ingen grupp som är mer utbytbar … !
Det är skönt att du och jag är överens om att ämneslärare ska ha högre lön men Troed Troedson och hans gäng, de vill faktiskt att förskollärare ska tjäna mer.
Sen är det väldigt belysande att alla är lika viktiga men förskollärare är oändligt mycket viktigare än barnskötare.
Problemet är att vi i skolan propagerar för ren kapitalism. Bygger upp ”drömmar” på ”smarthet” dvs. att vinna i ett nollsummespel. Det är onekligen betydligt svårare med ämnen som har en rakt uppåtstigande progression där som Vygotskij säger just ”tonåren” är viktiga. Det går då – famförallt i ett metodiskt ENKELT ämne som grundläggande matematik är att få ”alla” (3-4% måste nog plockas bort….) i årskurs 4-5 att ligga på just ASIATISKA elevers nivå. Det behövs ingen ”drill and kill” för detta. Se bara i början av Lgr 62.
Det har med VÄRDERINGAR att göra. Men också RESPEKT för den KUNNIGE.
LÄRARE SÅLLADES kraftigt just i HÖGRE NIVÅER tidigare. Därför fick dessa HÖGRE LÖN än riksdagsmän och ORRDIARIE TJÄNSTER. ”Fysikadjunkten” valde att stå i ”folkets tjänst”. Likt en del ”generaldirektörer” uppstår ett problem. Man har nu överfört detta till rena politiker där ”sållningen” sker på helt andra sätt. Ofta det mottsatta.
Lärare är snart som barn.
Det är väl klart att man måste ha respekt för de som likt Zlatan når toppen vid 25 års ålder!! En ren matematiker som skulle komma på något NYTT var körd oom dett iite skedde före 25. Se på Cartesius, Newton… Det var drottning Kristina som ”tog livet” av honom. Vygotskij blev bara 33 år!!! Han kunde ALLT (basmässigt…), intensivt, i koncentrerade former… Se på Wittgenstein. Han fick vara ”tokig” i Cambridge…
Jag föredrar att hävda att svenska skolan har ett fokus på kortsiktiga belöningar och att tona ner allt kring att den som presterar bättre har större chans till frihet, sund ekonomi och ädla arbetsuppgifter. I ett helt missriktat försök att inte göra några elever ledsna misslyckas skolan och samhället med att ge eleverna långsiktig inre motivation.
Det här är dumt, det här är även politikernas ansvar, men det har inget att göra med kapitalism eller ej.
Det är klart att ”fysikadjunkten” coolar ner sig just på högstadiet. NIVÅN skiljer sig så abnormt… Fysikadjunkten blir en METODISK småskollärarina… Ta det lugnt BARN… vii fixar det här – det finns som tur är METODER…. MEN två olika kurser i SVERIGE! 1962
Står inte Troed för en ren marknadsanpassning? Vi fysikadjunkter jobbade inte ihjäl oss i ren undervisning trots att vi hade våra 24 lektioner. Det var meningen att vi skulle ha tid ”över” till att vara en form av ”lektorer” som skapas i praxis. Det var väl klart att vi tvingades till att läsa pedagogik kopplad tiill praxis. Någon av oss. Det är väl klart att mina 12 frågor till mellanstadiet var avvägda för att påverka deras prioriteringar. Vi hade redan tredimensionella matriser som bestod av väl formulerade frågor. Vi var otroligt eniga i betygsssättning. Samma vid enskild tetamen på gymnasiet.
Vi kommunicerade via frågeformuleringar. STÄNDIGT.
Är den här kommentaren på rätt ställe? Jag har svårt att säga något om ifall Troed Troedson står för någon marknadsanpassning. Det finns en tillfällig brist bland förskollärare men den är delvis skapad genom försöken att få bort barnskötare från förskolan. Söktrycket till förskollärare är jättestort. Ökningen av löner för förskollärare hänger ihop med en skicklig fackförening med total hänsynslöshet inär det gäller andra lärargrupper.
En professionell insikt om förskolan går fortfarande att få utan att den är färgad av ett förskollärarperspektiv och fylld av Lärarförbundets propaganda. Det finns en stor grupp som har arbetat med vår barn i många år, de har löst konflikter, de har tröstat, de har haft samlingar och de har hittat på spännande saker med dem. Barnskötare kallades den stora gruppen som tog hand om våra barn. Deras bild av förskollärarna är inte lika ljus även om de är försiktiga i att uttala sig om sina ”chefer”. De undrar verkligen vad det är för fantastiska saker förskollärarna lärt sig som inte de kan.
De är inte så imponerade av vilken nytta detta ger barnen.
De ger bilden av förskollärare som ett yrke med stort övermod, de ska förändra världen, de ska driva igenom politiska idéer och de ser ner på föräldrar och alla andra. De ger bilden av förskollärare som alldeles för akademiserade fyllda av underliga teorier och ofta så handlingsförlamade när det gäller barnen. Det har verkligen inte blivit någon minskning av mobbningstendenser. utfrysning och bråk sen förskollärarna tog över i förskolan.
Jan
De här tendenserna finns inom alla områden inom utbildningsområdet. Vissa som kan ha ”missuppfattat” sitt uppdrag eller sätter sig på sina höga hästar. Och det är naturligtvis illa. Men att utifrån dessa nervärdera själva yrket, samt dra med alla som har det yrket, är inte speciellt rättvist. Vissa förskollärare kanske anser att deras jobb inte är att sköta om barnen (vilket är svårt för mig som utbildad fritidspedagog att förstå).
När du menar att t.o.m helt outbildade skulle klara av yrket, dissar du ju även barnskötarna.
När jag resonerar kring det här och därför reagerar på det du skriver, är det utifrån min egen profession, dvs. jag ser på förskolläraryrket som en profession, inte på hur vissa sköter det. Man kan ju inte värdera ett yrke efter vilka unika individer som utövar det.
Under min utbildning stötte jag på barnskötare och även outbildad personal som stod och skrek på barnen med ansiktet en cm från barnet och använde sig av metoder som jag fick mardrömmar av, t.ex. kollektiv bestraffning, time-out mm. Jag stötte på en fullständigt olämplig fritidspedagog, som arbetade som outbildad som var direkt olämplig och som faktiskt blev omplacerad. När jag praktiserade på förskolan fanns det vissa saker jag reagerade mot. Men inte har jag någonsin låtit dessa erfarenheter få mig att ens i min vildaste fantasi, nervärderat vare sig barnskötar- eller förskollärar- eller fritidspedagogyrket.
Jag har stött på barnskötare som menar – varför skall jag utbilda mig till förskollärare när det bara ger mig 1000 kronor mer i lön.
Men under min tid som lärarutbildare har jag undervisat ett hundratal barnskötare som vill få en förskollärarexamen. Ambitiösare och mer engagerade lärarstudenter får man leta efter. Så… det du uttalar här är inte rättvist mot dessa hundratal studenter som nu gått från barnskötar- till förskolläraryrket.
Dina personliga erfarenheter kanske skymmer sikten!
Och vanligt bland dessa studenter var utsagan – Nu förstår jag mycket som jag inte förstod tidigare.
Jag nedvärderar inte förskollärare men jag uttrycker min förvåning och förskräckelse över ett yrke som drabbats av de mest obehagliga övermod och anser att det verkligen inte är några andra som gör något viktigare och svårare. Det så kallade stora lärarfacket, Lärarförbundet, som ju egentligen bara brinner för förskollärare. De anser jag vara en viktig bov i denna rent obehagliga självhävdelse hos förskollärarna.
Det kan väl vara viktiga saker förskollärare lär sig men den fullständiga sågningen av barnskötare, den andas bara ett mycket fult egointresse.
Om du inte nervärderar yrket, uundrar jag hur du skulle uttrycka det om du gjorde det
Ska vi ta lite semantik.
Jag nedvärderar inte yrket på det sättet utan anser det viktigt för samhället.
Jag värderar yrket lägre än många andra väldigt viktiga och svårare yrken.
Är distinktionen tydlig?
Att uttrycka att ”outbildad personal” kan utöva förskolläraryrket är en rejäl nervärdering. Och att barnskötarna är bättre på det, trots att de inte har den utbildning som behövs.
Om inte detta är att nervärdera ett yrke, så vad är det att nervärdera. Iom att du värderar yrket lägre än många andra väldigt viktiga och svårare yrken (som t.ex. ditt eget), så nervärderar du.
Sen kan du ju få det till något helt annat, men tror nog de flesta håller med om att det är en nervärdering.
Jag hävdar att Lärarförbundet skapat ett yrke med våldsamt övermod som är totalt respektlösa inför längre utbildningar och yrken med svårare utmaningar. Ett yrke som fullständigt kan döma ut kortare utbildade och outbildad personal fastän de fortfarande är viktiga för att förskolan ska fungera. De inser inte att logiken inte håller utbildning spelar ingen roll för att i nästa ögonblick vara avgörande.
Jag har sett förskollärare göra de dummaste saker. Utbildningen verkar inte vaccinera mot det.
Monica! Det är väl din avslutning som är det centrala. Barnskötare med – låt säga 5-10 år i yrket får 1 års utbildning där då OLIKA ”specialiteter” grenar ut sig som då kan ”byggas på” – gärna med en form av ”aktionsforskning”. Frågan är bara HUR STOR och hur LÄMPADE för TEORI denna grupp är. Det måste finnas SPÄRRAR även här.
Det ska väl iinte behövas 3-4 års utbildning för att fatta att man inte skriker i ett barns öra. De ska väl plockas bort direkt i praxis!!!
Däremot minskar bredden på de som söker sig in till detta ytterst viktiga jobb om det ligger 4 år mycket KONFORM utbildning framför. VARFÖR ÄR DET INGA MÄN!!!! OM det är MÄN är det inte heller PRAKTIKERN eller den som INTE pedagogiserar sönder HALSTRINGEN av den fisk MAN SJÄLVA METAT UPP.
Nej, självklart behövs inte så många år … Men förskollärarens utbildning går ju ut på att bl.a. lägga upp en pedagogisk verksamhet i enlighet med läroplanen. För att kunna göra det behöver de lära sig om olika pedagogiska inriktningar, mm. Dessutom lära sig mer övergripande om barns utveckling.
Varför det inte är många män, skriver bloggen Tysta Tankar mycket om. Det är ett problem. Men om man skall utgå från undersökningar som jag har gjorts, hoppar många manliga lärarstudenter av på grund av den de ser som feminiseringen i yngre åldrar. Detta ser jag också som ett problem.
Vi kan diskutera hur saker blir till i praktikern och förskolläraryrket i sig. Jag har tidigare utgått från förskolläraryrkets vikt och att för att kunna utöva det behövs utbildning hos de som gör det. Men om vi går till praxis ligger den många år efter – jag har hört hårresande historier om metoder – time-out är t.ex. en metod som används för ofta. Men det betyder inte att det är så överallt eller ens dominerande. Vi kan även kritisera den ökade dokumentationen som iofs har kritiserats från visst forskarhåll.
Men, det Jan diskuterar är förskolläraryrkets existens utifrån hans egna personliga inblickar i verksamheten. Han blandar äpplen och päron!
”Men om man skall utgå från undersökningar som jag har gjorts, …”
Det smög sig in ett jag i meningen – det är inte jag som gjort undersökningarna.
De kan väl få 1000 spänn FÖR ATT FÖRBLI PRAKTIKER!!!
Ja, varför inte. De utför ett mycket viktigt jobb!
OK. Men hur kan nu då en hemmavarande mamma som INTE känner till kursplanerna klara sig. Är hon en DÅLIG förälder?
Verkligen inte. Skillnaden är att barnomsorgen har ansvar för andras barn och därmed med barn som fungerar och utvecklas olika. Utbildning är superviktig.
Kan man inte ge ut en ”instruktionsbok”? Viktiga moment: Punkt 17; Att HALSTRA FISK och LIGGGA I TÄLT. Vi på ”dagis” tillhandahåller detta moment just v18 för alla hemmavarade barn.
Föräldrarna är viktigast för barnen. Det behövs inga instruktionsböcker, då föräldrar känner sina barn i de flesta fall bättre än vad förskolan gör. Däremot skadar inte kunskap om barn hos föräldrarna.
Med hänsyn till VÄDRET. ”Vi” är FLEXIBLA. Vi finns i KVARTERET. TITTA FÖRBI…
Matematikdelegationen 2004 skriver med hänvisning tiil Lpfö 98 att barns ”möte med matematik är avgörande för studieframgångar senare i livet”. 2004. Är det VETENSKAPLIGT FÖRANKRAT!! 6+6=12 år. Nu visar det sig att de är SÄMRE på mycket konkreta områden 2012. 2004 måste man ha tiittat 30 år tiilbaka i tiden. Då fanns INTE förskollärarna!
OM det nu skulle vara så måste det vara något ANNAT. VAD är då detta? Skriiverr man så måste ”SOU” VERKLIGEN GÅ UT MED INSTRUKTIONER. Det kallas för barns lika rätt och är ett fall för KU.
Nu Håkan snurrar du Verkligen iväg. Menar du på något märkligt vis att dra en parallell mellan pisaresultat i matematik 2013 och ökad frekvens förskollärare from 2004? Eller vsd i all världen menar du med alla versaler och citationstecken? Vad är exempelvis skillnaden mellan en instruktionsbok och en som du skriver ”instruktionsbok”?
Fler män kan du på youtube söka på ”Det regnar män” eller alternativt ”It’s raining men”, och här använde jag alltså citationstecken som just det och inte för att markera någon form av ironi. (
Just den användningen måste man vara sparsmakad med.)
Snurrar väl i viss mån då allt inte går att uttrycka i en blogg. Jag kan ge dig ett helt kapitel i min blogg hakanbrm. Det har varit en monoblogg tills nu.
2004 var numerären disputerade förskollärare och andra närstående grupper av lärare för barn i de tidigare åren inom pedagogik och lärande mycket stort. Det VET jag med versaler. Vill du att jag ska räkna upp namn kan jag också göra det med versaler. Jag var inom lärrarutbildningen 1995-2004. Jag skulle då få ihop en avhandling som hade ändrats just till att visa konstruktivismens och förskollärarpedagogikens samgående just i skolmatematiken.
Trots Lpo 94 förstärktes Piagét just i skolan mycket beroende på amerikansk forskning och just kvalitativa studier över yngre elevers tänkande… Det finns oockså i min blogg om forskningen melan 1978-2001.
2003 ges ”Lusten att lära – med fokus på matematik” ut som på punkt efter punkt går emot Vygotskij och lyckas med konststycket att räkna upp 1980-talets teorier men inte ”sociokulturell teori” vilket Ingrid Carlgren via Skolverket (1996) gett en egen rubrik och sagt att Lpo 94 gick TVÄRS EMOT (här med versaler med där med fet stil) Lgr 80… just i synen mellan Piagét och Vygotskij. Allt är en lovssång till förskolans pedagogik.
Vilket som är det ena eller andra kvittar för mig men att Lillemor Emmanuelsson går in där fokus skulle vara på matematik då alla visste att uppdraget var att TIMSS 2003 skulle visa katastrof…
Dessutom var jag på högstadiet 1980-1994 och strejkade 1989 då just förskollärare var de som var aktivast att genomföra kommunaliseringen. Jag kan även här räkna upp namn och tillkalla vitttnen. Dett kan jag också ggörr med de tillsättningar av rektorer som nu tog fart. Jag ska väl inte på en blogg behöva skriva en hel bok och tar därför 1990-talets plåga SPÅRVERKSAMHET med versaler.
Det är väl klart att förskollärarpedagogikens inträgande i skolan har sänkt svensk skolmatematik. Jag tar TIMSS som utgångspukt då svensk pedagogikkår ta mig f-n får sätta sig in vad TIIMSS 1995 (advanced) mäter. Det räcker till viss del med TIMSS 1995 och 2003.
2004 var det redan klart då ”Ola Helenius” gängade sig med förrskollärrarpedagogiken.
Dessutom kan man inte ha allmänna teorier om inte fysikämnet tas med. Då måste man läsa Vygotskijs teorier om ”tonåringen”. Han tog för givet att det är då man lär sig algebra och fysik. Han var ryss och varnade för just – förskolans pedagogik. ¨
Det är väl klart att ”instruktionsbok” i detta fall är bildligt. Det är väl klart att det inte går men däremot måste det konkretiseras så att utomstående förstår. Det skulle enligt Lpo 94 finnas i de lokala kursplanerna. Då gäller väl samma för Lpfö 98. Inte minst viktigt måste det då vara för de föräldrar som inte har sina barn i förskolan. Om dessutom staten via SOU säger att det är livsviktigt blir det väl än viktigare. Därför blir citationstecknet en markör där det sker en glidning i språket vilket jag ville visa. Vissa saker går onekligen att instruera om. Har man nu i den LOKALA (versaler) arbetsplanen just halstring av fisk (inte heller att ta bokstavligt men vissa orter,, landsändar, etniska kulturrella grupper,…) kan vissa aktiviteter just där vara viktigare än andra. Allt ansspeelar på att de lokala arbetsplanerna bara blev kopior av RIKETS (versaler).. Det torde väl också vara klart att jag anspelar på Basil Bernstein som under 1970-talet kritiserade just förskolepedagogikens inträngande i skolan och hade kritiska synpunketer på just 6-årsgruppen. Det fanns inga direkt klara lärandeobjekt och han kallade det för den ”osynliga” pedagogiken där nu citationstecknet betyder att den inte är osynlig utan citationstecken. Det är väl också klart att bloggspråket måste vara annorlunda och jag tror nog inte jag behöver lektioner i uttryckandets klarhet.
För att vara alldeles uppriktig: jo det tror jag att du behöver. Intensiv name dropping gör inte heller dina inlägg tydligare.
Att lärarförbundet inte hade särskilt mycket att anföra mot den sk kommunaliseringen berodde helt enkelt på att för flertalet av dess medlemmar betydde det ingen större skillnad annat än i form av ett mindre tillskott i lönekuvertet; förskollärare har alltid varit såväl kommunalt anställda som avlönade. (Parentetisk var det många av oss lärare som strejkade och många andra som lämnade TCO-lärarförbundet och gick till Lärarnas Riksförbund) Skolan har egentligen aldrig varit statlig – däremot var vi lärare statligt anställda – utan precis som nu en inte särskilt aptitlig blandning av statliga och kommunala huvudmän med olika styrdokument och agendor.
Göran Perssons huvudsakliga anledning att kommunalisera skolan var helt enkelt budgetmässig – att lyfta en stor post ur statsbudgeten – precis som att i ungefär samma veva det stora statliga univesitessjukhuset fördes in under landstingsansvar och dito budget.
Ja Sören du har rätt helt rätt att skolan alltid har haft en underlig blandning av huvudmän som dragit åt alla håll. Jag tror inte att förstatligande är en lösning, vi kommer fortsätta att ha politiker som tycker mycket och vet lite om skolan. Däremot så har SKL blivit en så renodlat destruktiv organisation att vi bara måste hitta sätt att lägga ner den och spara pengarna till något vettigt. De genomförde Göran Perssons vidriga uppdrag och det har fullständigt underminerat deras moraliska ställning.
Hakanbrm, Studerar man pedagogiken i förskolan så innehåller den viktiga ingredienser kring struktur, regler och konflikthantering men den variant som marknadsförs för högre åldrar har tappat alla vettiga delar och blivit ren låt gå. Dagens förskola kämpar med allvarliga problem där barn slår, kränker och rent ut sagt mobbar andra barn. Föräldrarna till dessa barn har ingen sans utan stödjer sina barns agerande trots att det är så uppenbart felaktigt. Ofta unga förskollärare hamnar helt i kläm då skolans ledning helt och hållet flummat bort sig ganska ofta.
Lärarförbundet och SKL + kommunerna har fungerat som ett radarpar i den totala katastrofen för skolan. Det påbörjades tidigare och det har varit fler inblandade men 1990 var det dags att sätta spiken i kistan för ämneslärarna.
Det utmärkande för det taktiska paret är att de hyser totalt förakt för de med längre och svårare utbildningar.
Trots gedigen utbildning som vida överskrider kritikerna, bättre meriter och omfattande erfarenheter så har ämneslärare varit lovligt byte för viktigpettrar som ska detaljstyra och komma med rent tramsigt dåliga förslag. Förskolepedagogik och maktmänniskor utan kunskap har varit en sällsynt dålig grund för att skapa ett bra sätt att möta tonåringar. Brist på lärare inom viktiga områden har hanterats rent nonchalant och trots det uppenbara behovet av att satsa på lönerna för dessa grupper har inget hänt. Det är ju absolut så att löner 10000-20000 under alternativyrken gör att det är svårt att rekrytera men nästan lika avgörande tror jag det är med den stora respektlösheten inför NO-lärares kompetens. Det går en smärtgräns när någon som inte har haft en chans att klara de utmaningar man betat av börjar agera som chef och besserwisser.
Jag förstår mycket väl din känsla av frustration mm. Men det har mycket lite att göra med förskolläraryrket i sig och dess vikt för barnens fortsatta skolgång mm. Det har även mycket lite att göra med vilken utbildning de får. Förskollärare och barnskötare på förskolan måste ha en gedigen utbildning och kunskaper om barns utveckling, pedagogiska inriktningar och om läroplanen och hur den skall tolkas, och genomföras. Oavsett vad facket än säger om ämneslärargruppen eller om vissa av förskollärarna får hybris eller om den pedagogiken förs in i andra skolformer. Låt oss diskutera det istället för att föra en pingpong-debatt om det behövs utbildad personal eller inte inom förskolan. Detta borde ju nämligen vara en självklarhet även för de lärarkategorier som senare tar över ansvaret.
Det är t.ex. mycket viktigt att gymnasielärarna är ämneskunniga för oss på universitetet, oavsett om vi möter studenter inom lärarprogrammet eller inom andra utbildningar, som magisterprogram i pedagogik och didaktik. Och det gäller ju egentligen alla utbildningar inom universitetsutbildningen.
De som kommer före är ju minst lika viktiga som vi själva är. Ju mer vi får försöka täppa igen luckorna, desto mindre tid blir det för oss att uppfylla vårt uppdrag.
Detta måste ju även gälla på olika nivåer inom grund- och gymnasieskolan.
I detta har du alldeles rätt Monica. Och det har inget som helst att göra med värdering av yrken. Självklart bör en längre utbildning ge åtminstone lika hög livslön som en kortare eller ingen alls, exempelvis betalar det sig knappast ekonomiskt att vidareutbilda sig från barnskötare till förskollärare. Men det viktigaste är att det aldrig är bra taktik att i en löneförhandling diskutera andra yrkens lön och löneutveckling, eller för den delen arbetskamraters. Man förhandlar helt enkelt såväl som grupp dom enskils utifrån sina egna meriter, inte andras.
Tack Sören!
Kommer inte svara mer här, då allt jag skriver förvrängs till oigenkännlighet av Jan. Inget ovanligt, men gränsen är nådd när han kommer med grova anklagelser som han inte har något stöd i det jag har skrivit. .
Sören, det här är inget lönestrategiskt, kortsiktigt tror jag att det sänker min och mina kollegors löner genom att reta upp det stora ”lärare”-facket LF.
Det här är en kamp för att vi inte ska överge viktiga utbildningsideal och såga den gren vi sitter på genom att inte värdera kunskap.
Jag påpekar det faktum att förskollärare hävdar att de ska ha samma lön som de som ofta har mer än två år extra utbildning för att i nästa ögonblick döma ut de som har drygt två år mindre utbildning än dem. Det resonemanget håller inte utan är bara en fullständig demaskering av övermod och egointresse.
Skitsnacket om barnskötare gör mig faktiskt riktigt upprörd. Det finns så många barn som fått en jättebra förskoletid, bland annat mina och det är många barnskötare de har att tacka för det.
Du svajar mellan lärarfacken, SKL till individnivå. Vem snackar skit om barnskötare – facket eller förskollärarna. Och hur många är det? Du är uppenbarligen alldeles för personligt upprörd för att öht diskutera det sakligt. Ingenting av det du tar upp har något att göra med förskolläraryrket i sig och dess vikt. Ingenting! Det är två skilda saker! Men du blandar ihop det och till slut blir det en röra utan like. Det är inte möjligt att diskutera när det blir så rörigt.
Ha en fortsatt trevlig lördag och go´natt!
Monika det är du som hävdar att barnskötare inte duger för att ta hand om barn i förskolan och nämner skräckexempel och generaliserar det till alla barnskötare. Det tycker jag räcker för att med hyfsad grund hävda att du talar illa om en viktig yrkesgrupp.
Vi har nog vid ett tidigare tillfälle kommit på att vi har olika syn på det här med en hur viktig en yrkesgrupp är och vad de kan prestera. Jag har en syn som innebär att det är en stor koppling mellan prestation och hur viktigt ett yrke är. En sjukgymnast kan hjälpa människor med ryggproblem men en ryggspecialistläkare kan ställa så mycket säkrare diagnoser och sätta in så många kraftfulla behandlingar. Det är bra om de två yrkena samarbetar men läkare kan hinna med att hjälpa många fler på kraftfullare sätt. Läkaren är så mycket viktigare. I samhället finns det människor som presterar på helt olika nivåer och de svårare yrken som lockar de högpresterande är normalt sätt också mycket viktigare för samhället. Bortfallet av en person får så mycket större inverkan för dessa yrken.
God natt och ha det bra.
PS. Jag kan inte inte avhålla mig från ”den som sa det han var det”. 😉
Det har jag verkligen inte gjort. Har uttryckt på flera ställen positivt om barnskötare. Du är verkligen fel ute nu.
Monika det är du som hävdar att barnskötare inte duger för att ta hand om barn i förskolan och nämner skräckexempel och generaliserar det till alla barnskötare. Det tycker jag räcker för att med hyfsad grund hävda att du talar illa om en viktig yrkesgrupp.
Nu är du helt snurrig!
Jag har tagit några exempel och verkligen uttryckt att jag inte generaliserar.
Läs för fan vad jag skriver innan du kommer med sådana grova anklagelser.
NU är jag förbannad. Och det är ganska svårt att få mig att bli det.
Under min utbildning stötte jag på barnskötare och även outbildad personal som stod och skrek på barnen med ansiktet en cm från barnet och använde sig av metoder som jag fick mardrömmar av, t.ex. kollektiv bestraffning, time-out mm. Jag stötte på en fullständigt olämplig fritidspedagog, som arbetade som outbildad som var direkt olämplig och som faktiskt blev omplacerad. När jag praktiserade på förskolan fanns det vissa saker jag reagerade mot. Men inte har jag någonsin låtit dessa erfarenheter få mig att ens i min vildaste fantasi, nervärderat vare sig barnskötar- eller förskollärar- eller fritidspedagogyrket.
Detta är vad jag skrev!
Det här är sista gången jag talar med dig!
Ett exempel till.
Men under min tid som lärarutbildare har jag undervisat ett hundratal barnskötare som vill få en förskollärarexamen. Ambitiösare och mer engagerade lärarstudenter får man leta efter. Så… det du uttalar här är inte rättvist mot dessa hundratal studenter som nu gått från barnskötar- till förskolläraryrket.
Jag får verkligen behärska mig för att inte säga vad jag verkligen tycker nu.
Varför skulle du låta bli att säga vad du tycker?
Tycker att du är väldigt tydlig med att det inte är barnskötare som ska ta hand om våra barn i förskolan. Du blir dessutom riktigt rejält provocerad och arg när jag hävdar att det inte alls är någon självklarhet.
Vad jag tycker om dina grova anklagelser, handlade det om!
Slutdiskuterat!
Monika, jag tycker att du missförstår mig också. Dessutom säger du saker som jag upplever som sårande.
Jag sticker inte under stolen med att det här är en känslomässig fråga för mig. Att människor som inte var närheten av att klara det jag klarade på gymnasiet och sen bara skaffat sig en liten del av den utbildning och de erfarenheter jag skaffat mig ska komma och kräva samma lön. Det är svårförståeligt och provocerande. Däremot förstår jag inte varför du har ett så starkt känslomässigt engagemang med en lön som är rejält mycket högre än både min och förskollärarnas.
OK. Om man då skulle läsa Vygotskij ett ”snäpp till” som förskollärare av den högre ordningen vilket jag då anser skulle behöva 2 år till utöver det 1:a som rutinerade barnskötare kunde söka sig in på så upptäcker dessa att Vygotskij gör helt om då skolan börjar just i räkneläran men inte i mer rent estetiska övningar…
Nu uppstår ett problem med just vilka som håller i denna utbildning. Det uppstår ett problem med 6-årsgruppen.
Det uppstod nu vid Lpo 94. I och med Mats Ekholm och även att inte Ingrid Carlgren själv inte riktigt var klar över skillnaden mellan det Dewey kallar ”subject matter” och Vygotskij kallar vetenskapliga begrepp mot det ”naturliga” eller ”vardagliga begrepp” blir det en soppa…
Nu hade faktiskt en högre nivå på de som disputerat som förskollärare kunnat tydliggöra för SKOLAN denna skillnad som onekligen ska finnas just i skolmatematiken. Förskolan hade då faktiskt krävt den gamla metodiken med sitt tydliga innehåll tillbaka just på dessa timmar…
På grund av rent politiskt, fackliga orsaker kommer nu förskollärarna att liera sig med rena matematiker och en stunds eftertanke måstë säga att detta kan inte stämma…
Lågstadiets lärarinnor kanske behövde hurtas upp men inte just i matematik…
Ja, hakanbrm detta var klockrent.
Du visar ett exempel på att utbildningen till förskollärare inte lyckas lyfta kunskaperna. Detta anser jag beror på att själva vetenskapsgrenen förskolepedagogik är omogen.
Det är inte alla forskare inom vetenskapsgrenen som läst och förstått Vygotskij och trots att han används så brett finns ingen systematisk analys och problematisering av det han skrivit. För skolan har Vygotskij blivit minst lika viktig som Einstein för fysiken men skillnaden är enorm då hela forskningsinstitutioner har ägnat sig åt att analysera och problematisera Einsteins resultat.
Tack Jan för att det var ”klockrent”! DU förstår men KAN en politiserad och fysikadjunktshatande LÄRARUTBILDNING och för den delen rena pedagoger som i Sverige inte är så ”rena” och de matematiker som inte är nog ”rena” och håller sig till sitt fatta vad jag sa? Monica har rätt då det gäller denna senare grupp. De behöver DOKTORERA EN GÅNG TILL och också läsa Vygotskij SAMT sätta sig in i det INNEHÅLL han behandlade.
Du har helt rätt i att de utbildnings och NO negativa har invaderat lärarutbildningen och skolforskningen. De vägrar förstå att det de gör är djupt felaktigt och rider på med maktens piska. Det känns allt mer naturligt med parallellen att vår kamp är lik de Sven Dufva förde, ett sista försvar av ämneslärare, en kamp vid den sista bron för det goda och en skola med riktiga ämneskunskaper för vårt uppväxande släkte.
Ja – Sven Dufva. Men han hade en synlig fiende.Jag är mer av Don Quijote.
Det du säger om förskolan är ju inte klokt. Jag tror att det likt dagens lärare bara är en allmän information och att det sedan ska idividualiseras. Jag tror att idrottslärare, idrottstränare, petiga körsångsledare, riktiga ”strapats”ledare… börjar på en gång med aktiviteter. Alla följer samma instruktion utan citationstecken. Det tjafsas och överpedagogiseras. Fler MÄN. ENKELSPÅRIGA. För att följa med och fiska i en båt krävs vissa förhållningsätt. En gammal fiskare. Barnen utgår inte ifrån att han är ”pedagog”.
Han kan också meddela föräldrarna ute på vanliga SAMLINGSPLATSER. Jag tror att skolor skulle sponsra kvartersfik. För föräldrarna.
Ja, jag har allt mer börjat anse att uttrycket förhållningssätt används av de som inte har en aning om hur de ska göra.
Snälla hakanbrm, välj Sven Dufva framför Don Quijote. Den svenska skolan behöver fler som väljer den vägen. Flumetablissemanget är milt sagt förvirrande men i och med att jag anser att du har mer under håret än den gode Sven så har du ett val. Välj rätt och visa att hjärtat är gott där det blöder för svenska skolan.
Helt kort: den gymnasielärarutbildning en mig mycket nära släkting nu läser ställer bra mycket högre krav än de ändå – menar jag – rimligt höga krav som ställdes när jag läste samma ämne i skiftet 70/80-tal.
Ja lärarutbildningen har förbättrats: https://jansyrligheter.wordpress.com/2013/04/30/bjorklund-raddade-lararutbildningen/
Jag tyckte att den pedagogiska delen av min gymnasielärarutbildning var trevlig och intressant men det var bara så mycket lägre studietempo och höll inte alls samma stringens.
Någon (du?) sammanfattade utmärkt och kärvt i en kommentar i Johan Kants blogg ungefär att riktigt åt pepparn gick det när man bytte från metodik till didaktik. Så riktig iakttagelse. Metodik är handfast, praktisk, tydlig. Didaktik kan vara vilket slags pastor Janssonprat som helst.
Jag håller med dig. Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran av detta.
Det var också så att pedagogerna styrde och ställde inom forskning och lärarutbildning så metodik ansågs som mindre fint. Vad värre var är att pedagogernas syn på sig själv som finare fick dem att missa att lärandet sker i snittet mellan ämne och elevinteraktion. Det betydde att t o m inom didaktiken så producerades avhandlingar av generell karaktär av människor som hade otillräcklig ämnesförståelse. I stort sett skapades inga avhandlingar inom det område där lärandet sker.
http://en.wikipedia.org/wiki/Lee_Shulman
Jag citerar Niclas Ekholm och hans kommentar i gruppen Skollyftet på FB. Niclas och jag känner inte alls varandra så det kan vara en ganska intressant med hans perspektiv. Tyvärr vet jag inte vilka blogginlägg Niclas läst och om det var bäst att lägga in hans kommentar här.