Skip to content

Skolan bör värdesätta utbildning

februari 20, 2014

Det är fascinerande och förskräckande med skolans huvudmans syn på behöriga lärare. Försvaret av de obehöriga brukar använda sig av att det inte är en garanti för att läraren är bra. En sund arbetsgivare borde sett det som ett grundkrav att jobba vidare ifrån. Nästa försvarslinje brukar vara att rejält ämneskunniga lärare fullständigt skåpar ut pedagogiskt kunniga lärare som inte känner ämnet. Detta är dock inte något egentligt försvar utan bara något som lyfter ett ännu värre problem, att ämnesbehörighet är fullständigt nonchalerat!

Det är befogat med följande konstaterande:

Skolan, vars huvuduppdrag är utbildning, kan inte fortsätta att låta bli att värdesätta utbildning

Inom lärarkåren har det uppstått en fullständigt absurd situation där inte ens längre utbildning värdesätts. Diskussionen om vad som sen är de svåraste och mest avancerade utbildningarna är fullständigt död fastän den är mycket relevant. Över skolan breder ett förfärande konsensus ut sig format av Lärarförbundet och SKL. En fullständigt falsk harmoni som driver bort de, som valt långa och svåra utbildningar, från skolan.

Jag undrar om inte hela den långsiktiga lärarbristen hänger ihop med att de längre och svårare utbildningarna värderas löjligt lågt när det gäller löner.

Annonser
62 kommentarer leave one →
  1. februari 20, 2014 5:54 e m

    Det du säger – Försvaret av de obehöriga brukar använda sig av att det inte är en garanti för att läraren är bra. – är något jag förskräckts över i flera år. Jag vågar nog påstå att garantin att de är bra är mycket högre hos de behöriga än icke-behöriga.

    Sen är det ju märkligt att AG inte vill ha de som verkligen är utbildade?

    • februari 20, 2014 6:03 e m

      För att vara stringent vill jag mena att chansen att en behörig lärare är bra är mycket högre. Exempel på dåliga välutbildade lärare visar att det inte går att ge någon fullständig garanti. Med tanke på hur viktig ungas utbildning är för vår framtid så tycker jag att en ökad chans för att läraren är bättre räcker för att det ska vara värt det att enbart anställa behöriga.

      Sen har nog skolvärlden själva ett ansvar för AG:s inställning. Ett ständigt uttrummat budskap att alla lärare, oavsett utbildningens längd och svårighet, är lika bra ger förstås intrycket att då kan väl frånvaro av utbildning också vara lika bra.

    • februari 20, 2014 6:51 e m

      Såg att det blev lite fel med att garantin är högre … chansen är bättre.

      Det är väl ganska välkänt att man upptäcker inte förrän man är utbildad, att man faktiskt behövde utbildas. Så visst gör utbildning skillnad. Märkligt att vissa som håller på med utbildning inte inser det.

      Alla lärare är bra oavsett utbildningens längd och svårighet, men detta följer inte med automatik att frånvaro av utbildning är bra. Om man uppfattar detta på så sätt, inser man kanske inte att varje yrke har sin unika karaktär som kräver sin man (kvinna).

      Men, det är med behörighet, som jag alltid tyckt varit en självklarhet, har ju med att alla skall ha klart för sig vilka krav som utövaren har att nå upp till. En lärare som är behörig har dessutom ett större ansvar (eller borde i vilket fall ha det).

      • februari 20, 2014 7:11 e m

        Det finns 4 lärartyper.

        1. Den som kan sitt ämne och är en bra pedagog/psykolog

        2. Den som kan sitt ämne och är dålig pedagog/psykolog.

        3. Det som inte kan ämnet och är en bra pedagog/psykolog.

        4. Den som inte kan ämnet och är en dålig pedagog/psykolog.

        Vem är farligast? Det är en klassiker bland just metodiklärare men nu tillkommer den 5:e och 6:e.

        5. Den som TROR att den kan ämnet och har lärarlegitimation.

        6. Den som har 0,1 på högskoleprovet och får lärarlegitimation.

      • februari 20, 2014 7:17 e m

        Alla lärare är INTE lika bra utan lärare med längre och svårare utbildning är värda mer. Tycker man inte det Monika så bjuder man in till att de som inte är utbildade alls ska anse sig vara värda samma uppdrag och lön.

      • februari 20, 2014 9:10 e m

        Jan
        Jag talar om hur deet kan uppfattas om man inte inser att det inte går att jämföra. Man måste titta på yrket och vad som krävs för just det. Att alla är lika bra betyder inte samma lön mm.

      • februari 20, 2014 9:16 e m

        Ok då är jag med, en människas värde är inte beroende av prestation men lönen kan ändå sättas efter detta.

      • februari 20, 2014 9:19 e m

        Det finns en sjunde och det är den som arbetat i många år och vet exakt vad som fungerar och slår ner på allt som är på annat sätt.

      • februari 21, 2014 10:01 f m

        Den sjunde kategorin lärare som du tar upp handlar egentligen om något ortogonalt, dvs. attityd till omvärlden. Alltså något som inte har att göra med hur den egna undervisningen fungerar. När det gäller den sjunde kategorin så har jag stött på den i kombination med alla de fyra första kategorierna.

        Jag kan känna viss beundran för kategori 1+7 lärare. De lyckas så bra med eleverna och detta utan ett samarbete som för mig är livsluft.

  2. februari 20, 2014 7:26 e m

    Enbart kategori 1 duger som lärare, vilket jag tror du håller med om Håkan. Sen tror jag att det är möjligt att uppnå pedagogisk/psykologisk förmåga utan lärarutbildning även om alla har nytta av denna. De som kan ämnet utan adekvat utbildning är däremot lätträknade.

    Dina kategorier 5 och 6 avslöjar problemet med bristande klarspråk i skolfrågor. När det bara snackas runt problemen så uppstår de mest absurda företeelser.

    • februari 20, 2014 10:58 e m

      Till Monica.
      Det är inte jag som ”slår ner” utan det är TIMSS och PISA. Jag uttalar mig i grunden om matematik och fysik och det är väl då i sig ointressant på vilket ”sätt” jag har undervisat på men fullt klart har det gett resultat. Det är väl signifikativt att du utgår från att jag personligen skulle ha ett speciellt ”sätt”. Det är väl det ni gör på lärarutbildningarna? Börjar med ”sättet”.

      I andra yrken är den beprövade erfarenheten något positivt. Du har inte den blekaste aning om mitt undervisningssätt och det finns också den möjligheten att jag tar mina ”kollegors” ståndpunkt därför att jag vet att det fungerar bäst om en lärargrupp har en gemensam hållning och då kan variera bäst de vill utifrån denna. Jag har varit facklig förtroendeman och vet vilket tryck det var just under kommunaliseringens tid mot just mer ”traditionella” lärare. Ditt sätt att insinuera kräver att du då lägger fram de ”sätt” du verkar föredra och vad du då anser att jag har för ”sätt”. Vi kan ta grundmetodiken för att elever ska klara av frågor om elastiska och oelastiska stötar och se vilka ”sätt” lärarutbildningarna står för. Vi kan ta de ”sätt” som fanns före TIMSS 2003 inom algebra och geometri då vi parkerade i botten. Resultaten i årskurs 8 var då sämre än i årskurs 7 1995. Om ni nu händelsevis sysslar med ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är det något som har ägt rum på bred front. Resultaten var stabila under 1980-talet.

      Du tycker dig vara i en form av ”slagläge” trots att det varit ett veritabelt misslyckande ända från 1994. Det är väl klart att lärarutbildningarna bär ett kollektivt ansvar och att era examinationer inte alls har hållt den lägstanivå som måste vara ett krav.

      Har ni ens en aning om hur det såg ut då det fungerade? I TIMSS 1995 (advanced) låg Sverige i topp!

      • februari 21, 2014 6:18 f m

        Det finns en åttonde och det är lärarutbildare som inte fattat att Vygotskij poängterar just ETT SÄTT. Det är följandet av lärarens metod. Det är Piagét man utgår ifrån som vill att allt ska problematiseras för att individen själv ska tänka sig fram och konstruera sin egen kunskap. Detta går nu helt emot Vygotskij som anser att det är följandet av EN metod som just kan flytta upp ”tänkandet” till att behandla ”problem” som löses med att följa metoden blint. Vygotskij har här en parallell till Wittgenstein. Det blir också i linje med Dewey i det han kallar ”subject matter”.

        Därför blir det enklare att ta ”tiotalsövergången” som exempel. Den tränar då in barnet att ”tänka” inom zpd. Det är grundbulten och en lärarutbildares SKYLDIGHET att kunna.

        Det är väl klart att pojkar och lägre SES-elever far illa just på grund av att LÄRARUTBILDNINGAR har personer som svamlar om ”filosofi” och ”psykologi” och inte ens har fattat att METODEN och metodik hör ihop. De har inte heller fattat pedagogikens paradox: För att bli fri måste du först fostras.

        Bevare oss!

      • februari 21, 2014 9:56 f m

        Det värsta är att många lärarutbildare och ”skolforskare” ger intrycket av att inte ha förstått att metoden, metodiken och ämnet hänger ihop. Det är först när de alla är med som vi har uppnått en pedagogisk ämneskompetens, dvs det som är centralt för lärandet ska ske.

        http://en.wikipedia.org/wiki/Lee_Shulman

      • februari 21, 2014 6:01 e m

        Ehh, nu har du nog läst in något jag aldrig haft en tanke på. Jag lämnar därför det där inlägget helt utan vidare kommentarer.

      • februari 21, 2014 6:04 e m

        Min tidigare kommentar var till Håkan … För övrigt tar jag inte alls åt mig! Håller helt enkelt med om att Vygotskij inte förstås av alla och att använda hans Tänkande och språk utan tillräcklig förkunskaper är knappast fruktbart.

    • februari 21, 2014 10:13 e m

      Till Jan och Monica.

      ”Vi” fysikadjunkter är nog att räkna som GRUPP 7 och jag vill hävda att den pedagogiska och psykologiska kompetensen förbättrades just för de som undervisade på högstadiet under 1980-talet just på grund av att det fanns en ”respekt” inom gänget på grund av hög jämbördig akademisk kompetens så den var inte så mycket att tjafsa om då vi vida översteg den normen. Just därför blev det en ”ädel tävlan” att våga ta vissa pedagogiska ”risktagande”. Likheten i utbildning gör att det blir samma ”själsutrustning” och då behöver det inte alls ”konfereras” så mycket likt erfarna seglare som bara med att titta på varandra betyder ”ska du eller jag”. Jag syftar nu på nya kollegor som skolades in snabbt vilket man då kan välja att se ”konservativt” men grundläggande fysik med liten tidsresurs gör att undervisningen måste koncentreras och då väljs vissa saker bort. Var och en har sina preferenser men klassisk mekanik, värmelära och kärnfysik kommer man inte undan.

      Det är ingen hemlighet att socialdemokratin och Lärarförbundet ville få bort oss och jag fick forbildning om hjärnhalvor (samma föreläsning) 3 gånger och samma om arbetslag 2 gånger och den tredje fick jag ledigt och fick ha fortbildning i min stuga i fortsättningen om det vi kom överens om. Det fanns inte ETT studiedagsförslag som var riktade till ”oss”. Matematikdidaktiker (självutnämnda sådana) höll till i förskolan och på fritids och gjorde några utfall med geobräde och negativa kapsyler i småskolan.

      Jag läste Sjunesson om ”arbetarflickorna” och han har många poänger och avakademiseringen just på vår flank var enorm. Vi fysikadjunkter offrades för vad? och någon borde skriva en bok om detta. Nu sätter inte ens en fysiklärare sin fot i grundskolan då svenska elever inte ens kan räkna vettig matematik. Kurs 1B i gymnasiet är det värsta svammel jag sett och den ligger då OVANFÖR grundskolan. Per-Acke Orstadius tyckte att bilmekaniker inte behövde kunna räkna ut en cylinders volym. En bilmekaniker! Hur f-n kan han ta just bilmekanikern som exempel! Cylindervolymen ska då jämföras med ett mjölkpaket och en 2 liters motor kan inte jämföras med en mopedmotor på 50 cc.

      Icke utan stolthet hade han fått in det i SvD och nu ser man vilken begåvningsreserv S.O.S består av. 1987 föreslog Lärarhögskolan i Malmö med Olle Holmberg i spetsen att särskild kurs skulle bort efter att Leif Hellström smygit omkring på något högstadium, någonstans någon gång… 2003 ville elever, föräldrar och lärare ha tillbaka särskild kurs då eleverna tyckte att 70-90% på högstadiet var repetition (Lusten att lära 2003). Nä – det riskerade inlåsning. Sedan vill då ”gänget” bara ha plus och minus men föreslår då inte att de som vill då får välja riktig matematik redan från start. Först tar man bort särskil kurs, utrotar fysikämnet (Orstadius fattar inte att matematik behövs i fysk och hur i h-vete kan man gå kurser i vetenskaplig metodologi och prata om Newtons världsbild och inte heller att Descartes uppfann algebran för att … Hela svensk univesitetsnivå är snart…). Består allt av SO-lärare som inte stod först i kön då gud delade ut förståndet. Vilken retoriker – att välja bilmekanikern. Det tyder också på vilken respekt de har för det ”akademiska” samtalet. Det är klart att vi aldrig fick några fortbildningar och om jag såg irriterad ut fick jag ledigt och ”föreläsare” försäkrade sig om att ”vi” var i stugan. Då kunde de dra skämten om hjärhalvorna och att karlar inte kunde tugga tuggummi och gå samtidigt.

    • februari 22, 2014 7:36 f m

      Jag ser inte fysiklärare tillhöra lärare 7, som grupp betraktat. Min tanke var snarare läraren som undervisar på grundskolenivåns lägre stadier och följer Lgr 62 och som håller resten av lärarlaget i någon slags gisslan i ett enda sätt att tänka eller arbeta på. De är nog inte så många, men de finns om man skall tro studenters erfarenheter på sin praktik.

      När nu lärarutbildningen och dess lärarutbildare kom upp i diskussionen, vill jag dela med mig av mina egna erfarenheter. De fanns även några enstaka på LHS som gjorde livet surt för ”oss” nya lärare, som hade alternativa sätt att undervisa på. Alternativt sätt här betydde bl.a. att man ledde seminarierna eller förespråkade en mer aktuell forskning! På SU ser det annorlunda ut av olika orsaker. Lärare 7 har lite svårare att hävda sig där.

      Jag har emellertid aldrig förstått varför alla skall följa en och samma metod eller ha samma förhållningssätt vilket ämne det än gäller. Det är ju inom undervisning, liksom inom forskningen, ämnet som bestämmer metoden.
      .
      Men min erfarenhet är att när någon kommer ut med något de flesta som har makten, ser som något nytt (fast det inte alls behöver vara det), förkastas allt annat. Användningen av sociokulturellt perspektiv på LHS för att ta ett exempel gav mig rysningar, då vi helt plötsligt skulle få studenterna att se med sociokulturella glasögon, vilket jag vägrade göra. Och det där med glasögon har också alltid gett mig rysningar. Därför det lätt blir ett tunnelseende. Som jag ser det, skall vi inte lära oss om världen utifrån ett par glasögon, utan flera olika (om man nu skall använda detta). Ett perspektiv är ju faktiskt bara ETT av många perspektiv. Men jag tror att inom utbildningsområdet söker man efter den universella metoden, DEN som förklarar allt och löser alla problem.

      Vi kanske behöver titta mer på hur något faktiskt ”ÄR” istället för hur något ”BORDE VARA”.

      • februari 22, 2014 10:35 f m

        De här LGR 62 lärarna som håller andra kvar i ett gisslandrama känns oerhört överbetonad.

        Studenter som fått i sig att de har de nya och bästa idéerna för skolan kanske inte blir de bästa bedömarna av i vilken mån ett lärarkollegie/lärarlag är reaktionärt och gammaldags.

        De äldsta lärarna vi har i vår skola började väl sin yrkesverksamhet typ 1968 om jag räknar rätt?

      • februari 22, 2014 10:56 f m

        Det gäller för samhällsvetenskap vilket jag skulle tycka vore intressantare och det är klart att en som jag som läste Marx i tonåren helst befinner mig där. Likafullt utropar Nietzsche ”leve fysiken” och det är faktiskt en vits i att ta på sig en ”fysikers glasögon” i samhällsvetenskap.

        Problemet är att en utomstående missuppfattar de frågor som ställs i fysikämnet. Inte är det för att jag är genuint intresserad av var en kula med viss vinkel och hastighet landar utan det är av det lärande som måste finnas under detta som är det fysikaliska ”tänkandet”.

        Detta är då strävandemålet men det går i sig inte att skriva ut då det skulle tas bokstavligt men i dag 2014 måste det börja göras med låt säga 30 andra mer komplexa frågor.

        Det är nu skillnad i ordet ”komplexitet” mellan samhällsvetenskap dit vi måste räkna stora delar av biologin och MOTPOLEN i just fysikämnet. ”Vi” fysiker har en formel högst upp och den GÄLLER. Vi accepterar Einstein och Newtons ”formler”. Vi har en förutfattad mening, vi indoktrinerar, i bland ”ljuger” och håller inne med den ”riktiga” förklaringen (den är inte rimlig att ge då det skulle behövas att hå gått danna ”kurs” och 30 till…) och kan inte annat än ge kunskaper som är relativt proceduriella i form av färdigheter. Då ska man säga till eleven att det är vackert så och nu skiljer sig det ”långa lärlingsskapet” som Dewey pratar om mellan en konstnär och fysiker. Till det yttre mycket likt i form av ”petighet” med ett slutmål att kunna måla med den breda penseln. Pedagogikens paradox finns i båda och yttre ”strukturer” är lika… men då kommet detta men – helt olika just på grund av begreppet ”vetenskap” som inte har med samma ”systematisering” som Linné sysslade med. För Linné var namngivningen viktig. I fysik är den helt oviktig annat än för EU-parlament och SI-system.

        Vi kan väl börja med att slänga SI-systemet och alla ord i matematiken… Det är inte begreppet densitet som är svårt utan ordet. Begreppet är analogt med kronor per kilogram eller kilometer per timme… Om nu inte mellanstadiet gör beräkningar med ”intensiva enheter” eller reguladetri som var folkskollärarens signum då denne inte blandade ”äpplen och päron” packar just metodiken ihop. Dagens matematikdidaktiker har inte funnits i en fungerande skola där särskild kurs lästes av 70% vilket givetvis satte tryck på mellanstadiet. Nu står svenska lärare och ritar s-v-t trianglar och tycker att ”tid och hastighet” är ett eget kapitel. I fysik kommer begreppen UPPIFRÅN men möts av matematiska färdigheter nerifrån. Jag säger väl aldrig rörelsemängd eller i vart fall betonar ordet innan begreppet redan är intränat. Vygotskij tar då Tolstoj som exempel men nu uppfattar en svensklärare och SO-lärare detta helt fel. Min ”rörelsemängd” ligger 2-3 år framåt i tiden och min zpd är 3-4 år framåt. Det heter inte ”katederundervisning” utan ”tavelundervisning” då allt görs med tecken och det är opraktiskt att skriva i sanden. Den liknelsen är bättre då läraren står i ”ringens mitt” och måste flytta på sig så att alla ser tecknen i sanden. Lärandet sker hos eleven via beräkningar men LÄRAREN har ett tankesystem som utgångspunkt som då kan ”ses” i min uppgift med kulan men det är bara en av 30 frågor som jag som icke-utbildad lärare (dvs. att jag saknade 5 års undervisningserfarenhet genom att lita på mina kollegor) inte kan veta. Skillnaden är att efter 5 år har jag jag haft 30 grupper fördelade över 3 årskurser och en klasslärare har inte ens avverkat 2 klasser och i detta andra varv återvänder till årskurs 4 som den glömt… Jag håller bara på med två ämnen som hänger ihop. Nu först kunde jag börja ”experimentera” och bildade ett tillval i matematik och fysik där jag på grund av tidstilldelningen med 4 h i varje årskurs verkligen kunde måla med den stora penseln på en gång och ha många bollar i luften och en utomstående skulle undra va f-n håller han på med. Typiskt karl – bara oavslutade projekt. Det var mest ”praktiska grabbar” som inte valde tyska och franska. Vi flinar då vi möts – de flesta blev ”teknologer” men många skulle inte ha en chans idag – även om de nu tror så. De läser inte denna blogg och min ”vits” är att de tror att de hade en speciell ”begåvning”. Så var det givetvis inte MEN deras föräldrar gav mig fria händer och var fascinerade över att deras barn kunde räkna ut var kulan tog mark. Det är sociokultur. Hemmet och läraren möts. Det är klart att det går att SKAPA SOCIOKULTURER men jag kan inte bryta mot deras sätt att bilda ”mening” och där ligger skolans problem idag. Behöver det sägas – jag hade inga möten. Inga bedömningsmatriser. De satte i princip betygen själva – nog så låga och jag justerade MEN om jag jämför med i dag skulle alla fått 5:a.

        Förlåt mig grabbar men jag tror nog att det var korrekta betyg – då det fungerade. Det är väl klar att vi fysikadjunkter hade en absolut skala och skulle den införas idag blir det sämre resultat än i TIMSS då de oftast ställer standardfrågor.

      • februari 22, 2014 11:24 f m

        Janne har nog rätt. Man skjuter nog budbäraren som kommer med dåliga nyheter – svenska barn och yngre elever kan inte räkna. Matematik är så mycket mer. Vaddå? Jag kan komma till lärarutbildningarna och visa på att de ”filosofiska strukturer” de talar om är rena självklarheter. Sedan kan jag visa att dessa seenden är helt värdelösa om jag bara ändrar en uppgift pyttelitet.

        Däremot har Monica en poäng som inte framgår – tror jag. Det är bättre att stryka ordet matematik och införa räknelära och metodik på denna, halvera antalet timmar, ha friluftsliv, paddla kanot, halstra fisk, ligga i tält, berätta spökhistorier, slå sig på tummen, bli myggbiten, bli blöt och genomsur och få sitta vid elden… och kräva bli sponsrade av Hennes &Maurits för klassresan (där fick jag till det) till Pakistan där elever i samma ålder står i kemikaliebad. Nu är jag med i SO-snacket. Det fanns en poäng i ”progg”-låten Staten och Kapitalet.

      • februari 22, 2014 2:34 e m

        Lärare har själva sagt att de använder Lgr 62, enligt studenterna. Men som sagt, de är inte många.

      • februari 22, 2014 4:42 e m

        Jag förordar inte användandet av gamla kursplaner men tror att ett kunnigt användande av LGR62 är bättre än ett okunnigt användande av något nyare. Så mycket bättre har inte de nyare blivit.

  3. februari 22, 2014 11:46 f m

    Att vidareutbilda mig inom matematik didaktik var en ögonöppnare men kanske inte den ögonöppnare som lärarutbildarna hade hoppats och trott.

    För i och för sig stötte jag på mängder av intressant filosoferande, viktiga erfarenheter av Mogens Niss mfl, samt Lee Schulmans pedagogisk ämneskompetens som kan höja diskussionen om läraruppdraget ett rejält snäpp men den stora ögonöppnaren var på vilken sanslöst låg nivå utbildningen fortfarande harvar även för avancerad kurs där det talas om forskarkarriär etc. Hur presenteras negativa tal, hur möter eleverna procenträkning, delnings och innehållsdivision diskuterades på ett omfattande sätt men det jag som matematiklärare arbetar med: variabelbegreppet, ekvationer, derivata, integraler fanns liksom inte med.

    Lärare behöver förstå elevernas olika perspektiv och ingångar till alla nya begrepp och strukturer. Då blir det skrattretande när perspektiv på lågstadie och mellanstadiematematik betrakas som den ”heliga graal” när alla lärare som ska lyckas måste förstå så mycket mer.

    • februari 22, 2014 12:38 e m

      Problemet är att innehållsdivision och delningsdivision försvårar just division med enheter av olika slag sk. intensiva enheter och nu har vi övergången från vardagliga till vetenskapliga begrepp. Det är oundvikligt att inte skapa mening men begreppen är tagna från den gamla metodiken i årskurs 4 och 5 där då läraren i årskurs 6 frigjorde eleverna från detta via bråkräkning, beräkningsgeometri och räkning just i intensiva enheter. Det går inte att ha ett helt ovetenskapligt gäng och då nu nivåerna sänkts med 2-3 år är det rena Grönköping. De tar bara just dessa ”klassiker” som inte fungerar i dagens skola om man inte går in för att sänka nivån.

      I den ”gamla skolan” lät man ”svagpresterande elever” ligga kvar i detta.

      Jag tror du inte ska bekymrade dig över elevernas perspektiv (annat än som människor) och framför allt inte ”ingångar” då det är konstruktivism. Den har visat sig inte fungera. I USA bekymrar de sig för variabelbegreppet men ärligt talat – var är problemet? Bästa sättet är att undvika det, hålla på några år, och inse att frågan är ointressant. Konstruktivister är experter på att ställa fel frågor.

      Vygotskij säger att systemet kommer UPPIFRÅN och att det är inte genom att ”fundera” utan att lära sig en teknik, en färdighet som systemet bearbetas och penetreras. Först med ekvationslösning. Sedan med räta linjens ekvation sedan med ekvationssystem, sedan med fritt fall och ekvationer där och ….poff en vacker dag, som nu aldrig kommer då vi frågar elever om förståelse som näppeligen inte finns eller kan finnas.

      Nu finns detta teoretiserat av Brousseau (1997) och har man fattat Vygotskij och i detta fall Wittgenstein i Foundations fattar man att matematiken i sig inte ska tillföras onödig mening. Det finns nämligen ingen annat än i metamatematiken som tar in vardagliga begrepp men då vet alla att det är avsiktligt högst upp i systemet. Nu är nivån så låg att det fattar inte ens de ”matematiker” som ger sig in i skolans värld detta. De kan inte den ”filosofi” de pratar om.

    • februari 22, 2014 1:15 e m

      Det är det jag säger – du är dubbel och börjar prata som en SO-lärare då du tänker på dina elever som inte ”fattar”. Det är då det är bra att ha varit fysikadjunkt då vi utgick från detta – det kommer att ta tid. Puhh. Det finns ingen kunsgsväg i fysiken. Det är en annan värld. Frågan att ”förstå” finns inte. Frågan är; Vilken hastighet har kulan 1,2 meter ovanför backen. Rita kurvan.STOP. Är den kontinuerlig? Va? Står pilen stilla i ett ögonblick? Hinner Akilles ifatt sköldpaddan? Jag kan fylla konen med färg men ändå inte måla insidan? Svaret är: Matematiska ”koner” går inte att fylla med färg. Frågan finns inte.

  4. februari 22, 2014 1:32 e m

    När jag funderar på olika perspektiv och ingångar på elevens lärande så kan de ganska grova perspektiven som avspeglar en grupp elevers angreppssätt inte individernas vara mycket mer givande. Då är faktiskt en ingång just att någon säger att sådan här är strukturen och sen får eleverna helt enkelt öva på att använda variabler eller något annat för många exempelsituationer. Det är väl lite grand det angreppsättet du beskriver Håkan? Sen tolkar jag in att ett angreppssätt där eleverna får se något komma till verklig nytta i ett antal tillämpningar också ger dem en ingång till att förstå. Det är den högnivådiskussionen jag ofta haft med riktigt erfarna kollegor och som jag värdesätter. Den skulle verkligen kunna utvidgas.

    Tyvärr hamnar den vidareutbildning vi får istället i diskussion kring pedagogiska detaljer för ett litet grundläggande problem. Du demonstrerar så väl med delnings/innehållsdiskussion att den mer detaljerade diskussionen bara är exempel för de praktiska situationerna har en så mycket större mängd olikheter.

    Som jag konstaterat tidigare så når en sådan här på nätet diskussion trots alla sina avigsidor längre än avancerade matematik didaktikkurser på universitet. Det borde vara en rejäl varningsklocka.

    • februari 22, 2014 3:27 e m

      Monica.

      Lgr 62 på lågstadiet är i ”läsa, skriva räkna” faktiskt Vygotskijs kursplan. De är de som blev moderna 1994 men Mats Ekholm hade ”barnuppror”… fram till 2003. I Lgr 62 stod det att efter årskurs 3 skulle träning i helklass av multiplikationstabell vara avslutad.

  5. februari 22, 2014 3:18 e m

    Ja – allt visar på brist på öppenhet och ett system som politiserat universiteten. Då lärarhögskolorna fanns visste vi att de var ”flummiga” och det fanns just på högstadiet mötet som jag pratar om som håller just mellanstadiet i någon form av verklighet.

    Det är studentpengen och alla landsorts”universitet” som är den egentliga kommunaliseringen. Det är inte fel att ”arbetardöttrar” är uppkäftiga men då ska de inte hänvisa till Vygotskij då de inte ens kan läsa originalverken utan kanske vända på frågorna och fråga sig hur inni h-vete de blev akademiker och nästa är om det i så fall skulle vara en fördel.

    Det är sagolikt hur tyst det är från pedagoghåll – finns de?. Det vore pinsamt om det kom fram att de bara chansat om vad Vygotskij ”menade” då de utgår ifrån att allt är tolkningar.och allt kan vändas till sin motsats men inte inser att det finns en dubbel negation.

    Det är klart att de inte vågar skriva offentligt.

    Kroksmark kritiseras för brist på vetenskaplig granskning inte för det han skrivit. Kilpatrick 2001 dömde ut det mesta NCTM kommit med trots alla ”expertgranskninar”. Det sägs inte i Sverige. Inte är det väl någon datamiljö som är avgörande. Hur f-n kan en hel forskarelit undgå att läsa Vygotskij?

    • februari 22, 2014 4:54 e m

      Hur vet du att det är ”arbetardöttrar” som inte kan läsa dem? Menar du att de skulle vara sämre lämpade att förstå Vygotskij än andra. Ta inte Sjunnessons artikel alltför bokstavligt.
      Den är både fördomsfull och generaliserande.

      http://lektorio.wordpress.com/2012/09/29/nagra-synpunkter-pa-artikeln-arbetardottrar-post-progressivism-och-den-forvirrande-lararutbildningen/

      LHS var inte flummig i sin helhet, men det fanns brister.

      Problemet som jag ser det, är väl att det var för många som inte hade disputerat av lärarna på LHS. Och det var också det som HSV kritiserade. Ett annat problem var väl att man försökte överkompensera utan att utgå från studenternas möjligheter att ta till sig Vygotskij på egen hand.

      Jag för min del ordnade en extra föreläsning om Vygotskij, som var frivillig för 60 studenter. Vi kan inte som lärare själva göra ett extra undervisningstillfälle obligatoriskt. Två studenter kom! Vad har det då för betydelse om man som lärare vill få dem att greppa om teorin eller inte om de flesta uteblir. Kanske studenterna upplever det för svårt att de inte ens tycker att det är meningsfullt. Tänkande och språk kräver en egen kurs! Inte vara en del i en kurs där endast ett enstaka seminarium viks till det.

      Men, det här var på LHS.

      • februari 22, 2014 7:06 e m

        Nja, det var bara för att hänvisa till Sjunesson – något korn finns det väl?! Det är väl inget fel med arbetarbakgrund – tvärtom. Jag fattar bara inte varför en hel yrkeskår ska förändras och varför inte barnskötare kan få odla en del intressen samt att en del män och kvinnor från idrottsföreningar… kan få kortare utbildningar … Är det då inte bättre att utbilda en mindre gäng rejält.

        Dages förskollärare är ett konformt gäng och jag undrar varför??

        Jag ser inte deras ”doxa”men det gör jag inte heller på övriga utbildningar men jag vet hur det tjatas om just Vygotskij och det gillar jag inte då jag vet att deras disputerade lektorer och professorer inte heller har läst Vygotskij. Som fysiker och autodidakt i filosofi, pedagogik… läser jag bara originaltexter om jag uttalar mig… och då bara de delar som jag ”förstår”. 2000-2003 penetrerade jag just Tänkande och språk, Tractatus, Filosofiska undersökningar, How we think, Blå och Bruna Boken, Foundations… Jag fick ihop ett gäng på lärarutbildningen (lärare, professorer…) fixade 25 exemplar av ToS och skulle ha en form av ”studiecirkel”… En lärare i svenska skrev 10-15 sidor om skillnaden mellan ”betydelse” och ”innebörd” och just skriftspråk kontra inre språk… utan att ens ha läst igenom… Kaos. Jag föreslog att vi kunde ta zpd som ”tema” och gav sidhänvisningar… kaos och bara en massa självklara tyckanden… sedan skillnaden mellan vardagliga och vetenskapliga begrepp… med hänvisningar… kaos. DE LÄSTE ALDRIG ANNAT ÄN PÅ YTAN… och jag såg att böckerna knappt var öppnade…

        ”Tractatus” var värst men via en tysk ordlista i slutet av boken lyckades jag nog få ihop 70-80% som ”begripligt”. Jag var 10 år på lärarutbildningen men upptäckte att professorer bara gled undan…

        Det tog mig som sagt flera ÅR 10-15 ”varv” och som vanligt i min kaosartade ”inläsning” och en 20-30 forskningsartiklar från amerikanska JRME… samt Lerman, Brousseau och Sierpinska… och då hade jag 15 års undervisningserfarenhet inkluderande mitt tillval som visade sig vara i linje med Vygotskij…

        Jag hade ”problem” med just hans ”vetenskapliga begrepp” och det var något han kom på sista levnadsåret och zpd i den utformning den fick kom 18 månader före hans död och är just kopplad till ”vetenskapliga begrepp” och har haft korrenspondens med Stephen Lerman som var upphovet 2000 och det var först då Vygotskij och Wittgenstein kom in i matematikdidaktiken. Roger Säljö skrev ”Lärande i praktiken” och då var jag tvingad att ta in Lave&Wenger och nu kan man säga att jag kunde se likheter och skillnader till just Piagét som hamnade i logik och matematisk filosofi och de ”strukturer” som finns i mängdlära, topologi och talteori. Min handledare var Mikael Alexandersson och då kommer Ference Marton, Säljö, Kroksmark in i bilden…

        Det är väl klart att jag kan detta utan och innan och återvände för ett par år sedan till mina 1000 sidor egna texter efter att ha undervisat 4 år på ett praktiskt gymnasium… och eftersom jag nu ser att absolut inget hänt och matematiklyftet är samma sak som Nämnarens material och amerikansk utdömd forskning och då upptäcker S.O.S… blir jag bara lika trött som jag var 2004 då jag gav upp – den gången.

      • februari 22, 2014 7:50 e m

        Jag tycker ganska bra om forskaren Marton och vill egentligen inte att han nämns tillsammans med Säljö och Kroksmark. Det känns inte rättvist.

        Hoppas du inte ger upp bara för att S.O.S återuppstått? Det här är en långvarig kamp ända sen några bestämde sig för att Dewey var progressiv samtidigt som de bra skolorna valde en annan linje och arbetade fram ett allt bättre ett innehåll från vuxenvärlden.

      • februari 22, 2014 8:12 e m

        Marton är bra!

    • februari 22, 2014 7:46 e m

      Ja Hakanbrm, vi kan fundera på om förskollärarna konformitet i värdegrund är den stora fördelen jämfört med barnskötare?

      Zpd fanns med på ett riktigt hyfsat sätt i den kurs i barnkunskap jag läste på högstadiet, fast det var väl kanske bara de som drabbades av ett tävlingsryck och ville vara bara bättre än sin syster som lärde sig detta då. Det är förstås möjligt att barnskötare missade dessa begrepp och det behövdes en förskollärarutbildning för att det skulle vara allmängods för förskoleverksamheten men samtidigt undrar jag verkligen djupt vad det är för forskningsrön som förskollärarutbildningen bidrar med. Som lärare och den trend som fanns om att förskollärare och lärare var samma sak så fick man ju ganska mycket inblick i vad som lärdes ut på den förskollärarutbildningen och undrar verkligen om det var så mycket mer än indoktrinering till en gemensam värdegrund.

      • februari 22, 2014 8:40 e m

        Jag hävdar att det är just förskollärana som GRUPP som har bildat ett paradigm tillsammans med PIE, Lärarförbundet, matematikdidaktiker, kognitiva psykologer (USA), NCTM (USA) och allsköns SO-lärare och mellanstadielärare (som leker ”folkskollärare”) och håller inte alls Marton utanför detta då variationsteorin har mellanstadiet som ideologisk bas. Det är bara en ren vardagsuppfattning och fungerar bara på vardagliga begrepp och då Marton&Booth (2000) tyckte att rekursion kunde indelas i ”djupare” ”förståelse” och det visade sig att de studenter som hade just deras ”djuoare” förståelse inte kunde programmera vilket de som hade lägre förståelse kunde borde de väl ha lagt ner verksamheten. Marton är totalt emot Dewey; Vygotskij, Wittgenstein, Wenger… just i betoningen av ”förståelsebegreppet” som låser fast vid vardagligt seende som ikläds en form av vetenskaplighet. Runesson (1999) i ”Variationens pedagogik” blandar ihop ”bråk” med rationella tal och det ritas ikoniska bilder så att den elev som eventuellt skulle försöka ”förstå” inte kan det då det är matematiskt inkorrekt. Marton har inga invändningar och tar det som exempel senare. Skulle detta granskats är det vetenskaplig oredighet och det är då ”granskat” av hans eget gäng. Visst kan man hänvisa till hur ”forskaren ser det” men då kan man studera vad som helst. Han ger sig in i en egen beskrivning av ”Arkimedes princip” och använder begreppen vikt och tyngd och tycker att begreppet ”förflyttning” är väsentligt… bara svammel

  6. februari 22, 2014 9:31 e m

    Jag ger ett citat av Monicas guru och vill visa just ”klåfingrigheten” att själv skriva om just METODISKA begrepp. Vad hade Marton för anledning att ge sig in på detta?

    Marton & Booth (2000/1997) ger ett exempel på Arkimedes princip:

    ”Att vara fokuserat medveten om tyngden av en kropp som är nedsänkt i en vätska, i jämförelse med vad kroppen väger när den inte är nedsänkt i en vätska, och om det faktum att en viss volym av vätskan förflyttas när kroppen sänks ned, och om tyngden av den förflyttade vätskan – alltihop på samma gång – det är precis vad som krävs för att upptäcka, eller att förstå, Arkimedes princip. (egen kurs. s.134-135).”

    Detta är ”barnspråk”. Alltihop på samma gång! Och ”tyngd” jämförs med ”vikt”. Sänks den ner ytterligare så måste vatten ”förflyttas”. Ingen ”tyngd” ändras och vikten är väl samma hela tiden. Ett föremål som befinner sig under vatten hela livet och ligger still upplever väl också Arkimedes princip. Hur vet den hur stor lyftKRAFTEN är? Det handlar om KRAFTER!

    Den klassiska formuleringen i sjuans fysikbok ligger strategiskt mittemellan:

    ”På en kropp som är helt eller delvis nedsänkt i en vätska verkar en lyftkraft som är lika stor som den undanträngda vätskans tyngd.”

    Det är klart att det är omsorgsfullt formulerat. Välj väg! Vardagligt eller vetenskapligt. Det är med avsikt en kortfattad mening. I den vetenskapliga avdelnigen är det inte ett fenomen det handlar om – det är flera! I undervisningen deltar dessa i ett samspel där det enskilda fenomenet är mer eller mindre ”förstått”. ”Förståelsen” ligger i fenomenens samspel i den vetenskapligt systematiserade fysiken. Vissa aspekter i det enskilda fenomenet framträder då och då. Det är där undervisningens dilemma ligger. Det går inte att ta fenomenen var för sig och ”förstå” dessa mer och mer, djupare och djupare. Förståelsen ligger i själva spelet. Matematik är en teknisk färdighet i detta spel.

    Problemet för Marton är att han blandar in matematik och fysik i ett möjligtvis samhällsvetenskapligt eller litterärt sammanhang. Fysik förklarar med matematiken som redskap naturfenomen. Einstein (1940) skriver något som kan belysa den svårighet som elever upplever med fysiken i skolan:

    Den vetenskapliga begreppsbildningen skiljer sig från den vi använder i dagliga livet, inte i fråga om grunderna utan huvudsakligen genom de exaktare definitionerna av begrepp och slutsatser, den noggrannare och mera systematiska valet av experimentellt material samt större tankeekonomi. Med det sistnämnda menas försöket att återföra alla begrepp och sammanhang på så få oberoende grundbegrepp och axiom som möjligt. s.67

    Det är det inte frågan om olika kvalitativa sätt att gruppera dessa erfaranden på. Marton och Booth skriver vidare om Vygotskij:

    Vygotskys psykologi försöker däremot förklara ”det inre” (medvetenhet) i termer av ”det yttre” (samhället). s.28

    Är det verkligen så? Varifrån har de fått detta? Vaddå ”samhället” – är det seriöst menat? Det är taget från Marx och avser samhällets uppdelning i olika klasser. Marx talar också om en överbyggnad i form av högre tjänstemän och professorer. Man blir vad man producerar och hur detta produceras dvs. skriver i detta fall. Tänkande och språk är på 474 sidor och tar inte upp ”samhället” utifrån denna synpunkt.

    Marton verkar ha missuppfattat eller möjligtvis inte läst Vygotskij. Det ”yttre” är inte ’samhället´’ i stort, utan det omgivande språket. Vygotskijs magnum opus heter Tänkande och språk. Det språkliga tänkandet föregås av språket. Det vetenskapliga språket är redan strukturerat på ett visst sätt. Matematik har redan tidigt en struktur som i skolan avviker från vardagsspråket. En rekursionsformel är helt avskalad från ’mening’. Den säger gör så här, gör endast så här, gör lika som alla andra. Det ”säger” man också till datorn. Den gör alltid som man säger.

    • februari 22, 2014 10:20 e m

      Jag tror inte att Marton bygger vidare på Vygotskij i någon högre grad, istället tar han mer sin utgångspunkt i kognitiva dilemman. Hans forskning är inte så intresserad av barns utveckling utan tittar mer på förståelse med utgångspunkt olika förförståelse mönster och värderingar. Jag tror att Marton kan ha läst mer av Vygotskij än de flesta som baserar sig på honom men inte i någon av de böcker jag läst av Marton är Vygotskij det centrala inte heller den föreläsning jag var på med Marton tog upp Vygotskij. Tror alltså inte på någon grövre missuppfattning utan bara på att han valt en helt annan startpunkt och att Vygotskij bara är med för att det hörde till i referenslistan för den som ville lyckas.

      De flesta pedagogiska forskare har i stort sett ingen skolning inom matematik/NO så för mig var det ingen överraskning att Martons beskrivningar av Arkimedes princip etc. har humanioras omfattande ordrikedom. Jag tror inte vi kan döma ut pedagogisk forskning på den grunden.

      • februari 23, 2014 7:08 f m

        Det är ju det som är problemet. Vi är tillbaka till Aristoteles. Vi är tillbaka till grekernas taluppfattning och i princip det romerska siffersystemet. Alla blir ”plussare”. Piagét hamnar också i en form av empirism. Det är här hela svenska skolans problem ligger. Vi utgår från ”barnet” likafullt.

        Vygotskij och Dewey poängterar just att det är ”tankeverktyget” som ska ”internaliseras”. Man säger åt den ”lärande”: Här har du ett NYTT verktyg. Nu ska vi i det som heter skola ENDAST utgå ifrån detta. Hur ”tänker” du utifrån de mycket begränsade ramar som NU finns. Vi sätter vardagen inom parentes. Vi spelar ett spel som bygger på BEGRÄNSNINGAR. Dewey som annars är så ”progressiv” säger att vi kan förföra oss över barns ”tänkande” och Vygotskij kallar det ”pseudobegrepp”. Dewey gör nu restriktionen till det han kallar ”subject matter” och där ändras villkoren.

        Därför tog det 1800 år från Arkimedes till Gallilei. Gallilei begränsade allt till det som bara gick att behandla matematiskt. Under Lgr 80 blev fysikämnet mer och mer ett SO-ämne och med bortplockandet av fysikadjunkten tog vi bort Galliliei och Newton.

        Det nu kognitiva psykologer gör är att gå in och ställa frågor som inte finns just i ”fysiksalen” och då kan även Wengers ”situerade” lärande tas in om inte den som läser detta också hamnar i vardagen men då är väl teorin helt bortkastad då poängen just är AVGRÄNSNINGEN. Det är alltså en avgränsning för TÄNKANDET vilket då blir ”förskolans” motsats.

        Vygotskij säger att ett vetenskapligt begrepp är lika värdelöst i vardagliga sammanhan som ett vardagligt är i vetenskapliga. Wittgenstein inför ”språkspel” och både han och Dewey plockar bort just vardagsspråket. Wittgenstein blir ”vansinnig” om ord utifrån tillförs och det är hela poängen med ”Tractatus”. Det handlar bara om VETENSKAPLIGT språk. Nu läser en SO-lärare eller ännu värre en ”svensklärare” av den ”moderna” varianten som nu kommer från just ”förskolekretsar” detta och nu är vi tillbaka i ”hemmet” och det är då klart att det kan samlas ”röster” hos just ”arbetardöttrar” som inte gjort ”klassresan”. Problemet är att vi ser ”klassresan” sociologiskt och inte ”kulturellt”. Det gamla samhällets ”dryghet” och ”översitteri” låg just i den allmänna språkbehärskningen som var en social markör. Det är nu därför jag vill lyfta fram Lgr 62 som var just ”arbetarklassens” läroplan, ABF:s läroplan. Det är inte för inte ABF hade AVGRÄNSNINGEN till att exempelvis då (hypotetiskt) läsa Vygotskijs Tänkande och språk. VEM plockar de då in som ”föreläsare”? Nu kommer problemet. VEM plockar de in som förklarar SKOLAN. Nu blandas fysikadjunkten ihop med Caligulas efterträdare då fysikämnet i sig är AUKTORITÄRT och fysikadjunkten blir socialdemokratins hatobjekt nummer 1. I stället för att se det från ABF:s ursprungliga syn som är objektiv kunskap som också gamla LO företrädare hade politiseras skolan…..

        Enket uttryck finns det ingen annan än fysikadjunkten att tillgå. För att undvika problemet kan man ta dit Stephen Hawking som pratar om svarta håls korrenspondens med yttervärlden eller att världen bara är en spegling av ett hologram som finns vid universums yttre gräns och då sätta det matematiska bakom dessa ”seenden” inom parentes. Vi sätter fysikadjunkten inom parentes. Vi sätter den matematik som fysiken har inom parentes. Vi förenar förskolan och gymnasieskolan vilket gjordes med Lgy 94 då kurs A och Naturkunskap A infördes. Går vi nu in och tar fysikämnet som riktpunkt är vi tillbaka till årskurs 6 och en form av ”exkursion”.

        Det är väl klart att det inte går att rekrytera fysiklärare då det inte finns någon fysik som ÄR TILLÅTET ATT LÄRA UT och dessutom är det omöjligt då man förändrat matematiken till Aristoteles logik och hans METOD dvs. logik.

        Därför tjatar jag om fysikämnet men också Nietzsches utrop: Leve fysiken.

        Frågan är då. Varför ska Marton in i matematik och fysik då han uppenbarligen inte fattat vitsen och nu gäller det inte Vygotskij utan Gallilei, Newton och Einstein. Det är klart att jag kan citera Einsteins definition av just fysik som är samma sak som det Gallilei och Newton skulle ha sagt.

        Lgr 62 ville ge alla möjlighet till att läsa fysik och även algebra men det är inte rimligt att ALLA klarat detta eller ens hittar ”mening” i detta och då valde 70% särskild kurs. 1994 är det NOLL procent. I realskolan var det 30% men då hade vi 5% (en sjättedel) som inte klarade just algebran därför att den är så definitiv och kombinationen av algebra och geometri bildar ett ”tankesystem” som är mycket enkelt att mäta just ”förståelsen” i. Detta tålde inte denna sjättedel då de hade ambitioner att ta ”realexamen”. Av dessa fanns det ”latinare” som kunde rycka på axlarna och bli humanister. Problemet blir nu SO-folket. Problemet blir Marton som inför ett ALLMÄNT KUNSKAPSBEGREPP inom sektorer han nogsamt ska hålla sig borta från.

        Peirce, Dewey, Vygotskij, Kuhn, Popper, Wittgenstein och Lakatos har givetvis fysikämnert som utgångspunkt. De anser inte att det behöver sägas på samma sätt som att Vygotskij inte vände sig till lärare på fältet. Av de ”gäng” som nu samlats kring lärarutbildningar finns det snart INGEN som kan fatta Newtons bedrift. De fattar inte ens Descartes drivkraft för att utveckla algebran och faktiskt AVSKAFFA DEN GREKISKA GEOMETRIN.

        Som en del av min tänkta avhandling hade jag då med just Descartes och tänkte att då skulle även pedagogikprofessorer ”förstå”… men icke.

        Då hade Marton läst att Gallilei inte gjorde så många experimet utan utgick från ”tankeexperiment” men hade inte förmågan att förstå att de var i form av matematiska samband. Han ”tolkade” Gallilei med Aristoteles sätt att tänka. Idiot.

        Då kan man väl tänka att jag blev Don Quijote i denna idiotvärld. Det är ju hela sektorn som ska fällas för vetenskaplig oredighet. De har nu utrotat fysikämnet. I TIMSS 1995 (advanced) låg Sverige i topp i fysik och matematik där det nu böjade falla just i matematik. 2008 var matematiken i botten och nu pratar vi om de ”duktiga”.

        Det krävs ingen större tankeskärpa för att inse att det är bortplockandet av fysikadjunkterna som medfört detta. Det går inte heller att sätta in misslyckade teknologer och jag vägrade godkänna just dessa i PPU-utbildningarna då de skulle ha just teknik och inte ens i stora drag fattade bilens elsystem och inte ens begreppet jordning. I övrigt påstods det att de kunde fysik(!) så jag kunde inte tentera dem på detta men höll på att bryta ihop då de bara svamlade likt Marton om ”fenomen”.

        Svensk skola består av lågutbildade idioter som pratar om filosofi som de givetvis inte kan och Nietzsche ville visa att även moralfilosofin är helt korrumperad. Därför varnar jag för fascism i likhet med Bertrand Russell som fick just Dewey att flyga i taket. Det är den VERKAN ens idéer kan få som ska diskuteras. Dewey försökte korrigera 1993 men det var bara i just ”Tänkande och språk” – vem f-n fattade det. De som nu pratar mest om tänkande och språk har inte läst Dewey, Vygotskij och Wittgenstein. Marton TROR att han gjort det och andra TROR på Marton. Det är fascism och inget annat. Det hjälper inte ens med att säga som barnet i Kejsarens nya kläder – de kan ju inte ens räkna. Jo – det kan de. Det är en annan form av ”matematik”.

      • februari 23, 2014 7:30 f m

        Det blev fel på årtalet för Dewey. 1933 var det och det slår mig att då kom nazisterna till makten. 1934 gick Vygotskij hårt ut mot ”pedologerna” som infiltrerade skolan. Båda trycke just på vetenskapliga begrepp som just har förmågan till att inse MOTSÄGELSER.

        Skrivfelet var kanske rätt då det var 1993 bådas återkomst skulle ha skett.

    • februari 23, 2014 12:08 e m

      Håller med Jan.
      Marton är och var inte min guru. Jag tillämpade hans tänkande kring Inlärning och omvärldsuppfattning med betoningen på förändrad omvärldsuppfattning, som om jag inte minns helt fel bygger på Perry, Jr, W, 1970, Forms of intellectual and Ethical Development in The College Years, New York, Holt, Rinehart and Winston, samt på Begreppsbildningsforskningen internationellt och i Sverige.

      Lärande i praktiken av Säljö, vill jag gärna sätta en varningstext på. Marton & Booth har sina förtjänster men hur de behandlar Platon och hans tänkande är jag en aning kritiskt mot, då de alltför lättsinnigt avfärdar det gällande Menons paradox.

      • februari 23, 2014 1:42 e m

        OK. Allt ligger i skillnaden mellan att ”förstå” och att ”förklara” och fysiken tillförde Förutsäga. Jag har väl sagt det tidigare att fysikens två F saknas i de fyra F:en. Förklaringen är tillräcklig. Det är första ”sanningen”. Förutsägelsen kopplas då till en objektiv värld vilken kan ifrågasättas. Matematik bygger också på nödvändiga och tillräckliga villkor med betoning på just tillräckliga då Occams rakkniv är inbyggd för att just ”förståelsen” blir explicit förklarad. Den antas nu vara ”sann” men Lakatos visar att den också är kvasi-empirisk inom just geometrin.

        Jag undrade alltid varför Säljö Försvann från Vygotskij och Wittgenstein. Efter 3 år i min bipolaritet kom jag ”ut” och ville möta världen. Då hade han fått ”pengar” att Fördela och Försvann.

        Varför ogillar ”alla” Kroksmark?

        Marton ska väl ha ett ”plus” för sin konsekvens.

      • februari 23, 2014 2:08 e m

        Jag ogillar inte Kroksmark. Han var min opponent och var väldigt bra. Ställde riktigt kluriga frågor. Dessutom är det en hel del han har skrivit som är helt okey. Däremot känns det mycket trist att han nu dömts för vetenskaplig oredlighet och speciellt känns min egen första tanke mycket trist – vilken tur att han inte var med i betygsnämnden? Men den uppstod med tanke på hur lätt andra kan döma en persons hela verksamhet efter någon fråga (även om den kan vara stor) och därför även döma ut andras arbeten om han varit i en godkännande position.

        Han har inte heller helt fel gällande forskningen, då fenomenografi måste bedömas utifrån vad den menar sig vilja få fram, inte utifrån andra vetenskapliga metodologier och perspektiv, som menar sig vilja få fram något annat.

        Det är allvarligt att endast fem av 500 artiklar blev granskade och att det inte tydligt betonades att de inte behövde vara det. Men detta sänker inte Kroksmarks hela verksamhet. Tyvärr har det här fått kritikerna att få vatten på sin kvarn. Det är ju därför det är så viktigt att forskarna är tydliga med om en text eller ett tänkande mm. är granskade och har belägg, eller helt enkelt är något som kan ge värdefull kunskap i syfte att nå belägg. Andras tänkande är ju också viktigt att få ta del av, men hur belägger man ett tänkande.

      • februari 23, 2014 2:42 e m

        Wittgensteins ”Tractatus” var bara ett ”tänkande” och han klappade C.G Moore och Russell på axlarna och sa att detta kommer ni aldrig att begripa. Matematik bygger på inre konsistens och det gör även analysen av ett explicit verk. Jag tycker att det är det jag saknar i just pedagogers sätt att smita med namnet ”Vygotskij”.

      • februari 23, 2014 2:51 e m

        Jag skrev fel – det är 15 av 500 artiklar, inte fem av 500.

      • februari 23, 2014 4:10 e m

        Problemet är att då man blir pressad medger att det inte gäller för fysik eller mumlar om att det är hur ”fysik” uppfattas och inte har några yttre kriterier om vad som är ”sant”. Undervisningen i matematik och fysik ska då gå mot ”reality”. Det kunde inte missuppfattas fram till Lpo 94. Det går inte heller i TIMSS då det är explicita frågor som ställs. Om det nu internt ger höga betyg på algebra och geometri men vi åker ner i botten i TIMSS finns inga alternativ. Man måste förkasta TIMSS eller förkasta sina egna kriterier. Det går inte att ha två veckors ”späkning” och sedan gå tillbaka till sina egna teorier. Onekligen fungerar nu inte fri rörlighet inom EU för en familj och ju lägre egen utbildningsnivå familjen har blir det svårare att ta med sig sina barn.

        Chanses att klara ”natur” är nu obefintlig för lägre SES-elever och är lägre än på realskolans tid. Nu är det en demokratifråga. Det vurmas för de ”svaga” (och det har bara blivit värre) i denna grupp men inte för de som onekligen klarade denna ”resa” vilket jag ville beskriva med mitt tillval. Marton är enligt vår grupps sätt att se det en ren belastning men procentuellt är vi få men just inom detta område i överväldigande majoritet. Nu finns det miljarder kineser, asiater, indier… som bevisar att vi har rätt just inom vår sektor. Då måste en familj ha rätten att välja denna metodik med tillhörande innehåll inom vår kommunala skola. Nu skulle då ”fröknarna” som följer Lgr 62 få oss fysikadjunkter som stöd och det hade de under 1980-talet. Det är ett ovedersägligt faktum och det går inte att vifta bort. Det finns hur mycket dokument som helst för att leda detta i bevis och dessutom lever vi fortfarande. Det framgick bara efter några år men det har förhalats och förbigåtts med tystnad. Det som sker är värre än i en diktatur där ”dissidenter” i vart fall får uppmärksamhet. Att nu spela historielösa eller skicka in Leif Lewin eller utse Per Thullberg kan väl då kompletteras ned Marton med ”motpolen” Mats Ekholm och Kunskapsrörelsen som inte alls företrädde fysikadjunkterna på HÖGSTADIET utan några ”folkskollärare” och allmänt konservativa ”läroverkslärare”. Ingen av dessa grupper fanns i realiteten kvar.

        För övrigt finns det skelett i garderoben i den ”Internationella Engelska skolan” just i matematik och fysik. De införde den ”språkalgebra” som gör att vi ligger längst ner i TIMSS. Hans Bergström säger inte hela sanningen och han är biolog. Per Kornhall är biolog.

        Leve fysiken och leve Nietzsche och faktiskt Karl Marx – intresset ljuger aldrig och det är då idéerna avviker från intresset som felen uppdagas. Det finns alltså samhällsvetenskapliga forskningsmetoder inom sociologin att ta till. Man behöver inte vara marxist för det. Snarare tvärtom. Det kallas kritisk teori.

      • februari 23, 2014 4:55 e m

        Jag ogillar egentligen inte Kroksmark men hans ”forskarskola” där lärare med en kandidatexamen gör en mastersuppsats är rent stötande. Jag har en masterexamen men det är förstås bara grundutbildning.

        Han är ändå bättre än de flesta svenska forskare och jag använder bara hans ”vetenskaplig oredlighet” som ett sätt att döma ut all svensk skolforskning.

      • februari 26, 2014 9:23 f m

        Monica.
        Jag påminde mig Menon och hittade nu detta i alla våra inpass. Vill inte detta visa att av logiska resonemang som redan är logiskt formulerade eller sorterade lär man sig ingenting. Det visar att männinskan har denna logik inbyggd. Man kan ”förstå” Pythagoras sats och till och med bevisa den men man behöver inte kunna tillämpa den. Jag kopplar det till ”konjugatregeln” och att du säkert gjorde övningarna som i princip bara ”bevisade” regeln. Då nu ”Trofino” gav en tillämpning var det först då du ”förstod” regeln.

  7. februari 23, 2014 8:05 f m

    Vad som också är att märka är Einsteins definition av fysik:

    ”Det vi kallar fysik omfattar den grupp av naturvetenskaper som grundar sina begrepp på mätningar och vars begrepp och satser kan bli föremål för matematisk behandling. Dess område är följaktligen definierat som den del av hela vårt kunskapsfält som kan uttryckas i matematiska termer. s.67”

    I Fysiken och verkligheten (1936) behandlar Einstein den vetenskapliga metoden. Här poängterar han att fysik inte är annat än en ”förädling av vardagstänkandet”. Fysikern får inte stänga sig inne i sitt speciella fack utan måste också försöka den enligt Einstein betydligt svårare uppgiften att analysera vardagstänkandet. Det första steget är att vi väljer ut tämligen godtyckliga olika återkommande komplex av sinnesuttryck och ”tillskriver dem en innebörd, nämligen ett konkret föremål”. Det andra steget är när vi tillskriver ”det konkreta föremålet ´verklig existens´ ”

    ”Dessa begrepp och samband är visserligen fritt bildade av vårt förnuft, men trots detta förefaller de oss starkare och oföränderligare än den enskilda sinnesupplevelsen, om vilken man aldrig säkert vet om den är något annat än en sinnesvilla eller hallucination. s.26”

    Det är just i begreppet ”fritt bildade” problemet finns. Det var dess uppkomst men sedan måste vi utgå ifrån dessa för att komma någon vart. I fysik och matematik kan man inte börja från början lika litet som då barnet lär sig modersmålet. Det är färdigpacketerat men inte medvetandegjort. Därför kallar Vygotskij just skriftspråket för språkets algebra. De ”gamla fröknarna” enligt Lgr 62 lade stor vikt vid skriftspråket och just att barnet måste ”förklara” med ”egna ord” i monologens form.

  8. februari 23, 2014 5:00 e m

    Mycket intressant med de två extra F:n. Förklara och förutsäga. I den verbala värld dominerad av humaniora vi har behöver vi hitta ord för de saker där NO kommit så mycket längre.

  9. februari 23, 2014 5:07 e m

    Den här diskussionen gör mig helt övertygad om att det naturorienterade området hamnat i dramatisk strykklass i den svenska skolan. Ett av de värsta symptomen på detta är det är att elevers lärande inom ma NO beforskas av människor från humaniora området.

    • februari 23, 2014 7:17 e m

      Som du ser är jag kritisk till just biologiämnet och inte utan skäl då det just på lärarutbildningarna tillsammans med den övertunga gruppen av estetlärare 1988 totalt tryckte bort fysikämnet. Inrättadet av Naturkunskap A som obligatorium gör att mellanstadiet återkommer eller för att vara snäll Lgr 80:s teman tas en gång till.

      Björn Anderssons konstruktivism tillsammans med Martons ”fenomen” gjorde att många biologilärare disputerade inom ”lärande”…

      Faktiskt så var Kroksmark ”realist” och Johan Kant nästan väljer att misstolka honom. Det är likt ett ”skenoffer” i schack. Hade någon frågat mig var chansen var störst att bryta koketteriet hade Kroksmark legat på min topplista.

      Jag letade någon ”bundsförvant” nästan vad som helst inom ma-fy kopplat till ”forskning” men det var omöjligt. Nu uppstår då det motsatta problemet och min brist på taktiska val gjorde att jag inte ”kröp över” till matematikdidaktiksektorn. Jag var helt enkelt förbannad då jag sökte en doktorandtjänst och inte fick den då jag till skillnad från studivägledaren på matteinstitutionen inte hade poäng i matematikdidaktik. Det var bara så att det var jag som hade gett henne dessa poäng. Kort sagt – de hade för låg kompetens och ville inte få in mig i denna sektor. Vederbörligen blev jag upplyst något år senare av en annan som doktorerat hur matematikböckerna i ”röd” och ”grön” avdelning var upplagda.

      Det är väl klart att ingen svarar på det jag skriver annat än möjligtvis någon petitess. Det är inte utan att jag faktisk känner sympati för Tomas som trots våra skilda utgångspunkter är rätt lika. Det finns en stor mängd ”felfinnare” och då de som jag kan tänka mig uppmuntrar och storögt ”förfasar” sig. De positionerar sig för Thullberg. Sanna mina ord.

      • februari 24, 2014 8:35 f m

        Jag är lärare i både fysik och biologi även om det är fysikämnet som är min grund. Jag ser hur biologi utvecklats något rent dramatiskt det senast och att det nu innehåller kraftfulla inslag av räkna, förklara och förutsäga. Då är det förstås lite ironiskt att biologiämnet gått i motsatt riktning i skolans värld med mer av prata, beskriva och diskutera.

        Pga av brist på lärare i fysik och kemi så blir det en kraftfull omdisponering inom NO blocket och biologi ämnet får en oproportionerligt stor del. Tar ofta upp ett exempel med en obehörig ”lärare” och ett läromedel med gröna, orange och blå häften. Han trodde att grönt var lättast och blått svårast och eleverna hade nästan inte öppnat en blå bok. Egentligen var färgerna efter vad som var biologi, kemi och fysik.

        Ja, jag kan nog rakt av instämma i din bedömning av Naturkunskap. Sorgligt!

  10. februari 24, 2014 8:55 f m

    Jag förstår varför du avstod Matematik didaktik kurserna. De var i och för sig lätta att klara och jag fick i och för sig inte VG i dem för då hade kraven på att ta reda på vad man ska tycka blivit för höga. Deras guru Jo Boaler gjorde mig helt enkelt bara förbannad.

    Eftersom både lärarutbildare och de flesta andra lärare i kursen hade så tydligt svagare kunskaper inom matematik så var det enormt svårt att få en tillräckligt intressant hög nivå på kursen.

    • februari 24, 2014 11:22 f m

      Janne – i ditt fetstilta men också i allt övrigt ventilerande inser jag nu att ingen vill ha den som både kan matematikdidaktik och Vygotskij (även Piagét… ) då denne kommer att lägga ner matematikdidaktiken i dess nuvarande gestaltning. Lärare på fältet mår bäst av att kunna sina ämnen och då identifiera sig som ”fysiker” ELLER ”biolog” eller då ”samhällsvetare”. Den matematik som finns i fysik kommer nu att täcka in det som biologen behöver och då även samhällsvetaren. Jag kunde inte hålla mig för skratt (missförstå mig rätt Monica) då hon blev imponerad av konjugatregelns tillämpning med tillrättalagda tal för huvudräkning. Hon blev nästan förbannad över att ingen visat detta tidigare (vilket jag undrar….) då hon såg ”nyttan”. Det kan man göra om man inte ingår i en process där konjugatregeln bara är en del i ett strukturellt annat seende… Vitsen är att frigöra sig från aritmetiken men ha den mer dimmigt i bakgrunden och just ”kvadratkompletteringen” i form av arctan-uppgifter blev under 1990-talet svåra för teknologer.

      Den som ”förklarade” tyckte säkert också att detta var ”bra” men har säkert i sin undervisning tvingats vidare MEN efter Lgy 94 finns inget ”vidare” efter matematik 2B. Vi är nere på årskurs 8:s nivå och konjugatregeln och kvadreringsreglerna var bara introduktioner därför att årskurs 9 fanns. Nu ger matematiklärare dessa en mening i sig och ”didaktiker” ritar geometriska bilder för att förklara algebran eller då ta aritmetiska specialfall som i sig kan generaliseras med lika mycket ”upp och ner”.

      Hela tiden finns ingen proximal utvecklingszon. Nu kommer mitt problem. Kan jag ”förklara” detta utan att just ta skillnaden mellan Piagét och Vygotskij därför att då måste kursplan 2011 justeras med 3 år. Vi har en kursplan som är skriven av förskollärare som aldrig själva har tillämpat matematiken utan nu vill se det som de inte fick ”se” själva. De vill se ”strukturer” men det kan man inte om man inte redan har ”nött” in vissa delar. Som både Dewey och Vygotskij säger kommer logifieringen i efterhand.

      Om nu någon sätter kursplan 2011 i mina händer och ska ”försvara” denna kan jag givetvis göra detta men då måste jag ”slå över” till att vara konstruktivist och umgås med förskollärare och matematikdidaktiker samt någon talteoretiker som har kommit fram från någonstans.

      Jag skulle säkert kunna disputera och då se till att inte Kroksmark är med men det var kanske han som skulle behövts.

      Ergo. En matematikdidaktiker ska disputera inför renodlade pedagoger (där en kan Piagét och den andre Vygotskij) och en pedagog som ger sig in i fysik eller matematik ska disputera inför rigida matematiker och fysiker. Båda behöver också ”Sune” och ”Lena” från Kopparberg.

      Nu sitter det ett ”slutet gäng” där den som doktorerar är deras ”barn” och ”skyddsling”. Det bildas akademiska kuvöser i mitten av ingenting.

      • februari 24, 2014 6:18 e m

        Ja, jag känner mig förbaskad lurad! Det där med konjugatregeln och huvudräkning – jag lovar dig – det fick jag aldrig lära mig. Det hade jag kommit ihåg, förr jag törstade verkligen efter att få förstå ämnet. Men det bemöttes med – Om du inte kan komma underfund med det själv, är du inte bra på det. Det är bara att acceptera! Fysiken gillade jag bäst, därför jag kunde läsa mig till en förståelse på egen hand. Men hur en formel skulle förstå på ett verkligt förhållande – nää, där gick jag bet.

        Jag blev otroligt glad över att Trofinos delade med sig. Det är ju så otroligt smart! Jag skulle ha räknat ut det … Nu är jag inget geni, men totalt usel på det är jag inte!

        Ibland undrar jag om inte den största tiden i skolan på 60-talet bara var ett stort slöseri.

      • februari 24, 2014 7:28 e m

        Bra Monica! Så är det. Vi har olika preferenser och därför ska tid anslås till att kunna ha olika ”infall” och självklart är detta exempel omöjligt att inte ta. Jag ville bara höra att just räknefärdigheterna är viktiga och ska tränas då och då och då visa på just ”formels” effektivitet. Dessa ”infall” lär man sig som lärare att ”känna” om timingen är den rätta och görs endast vid tavlan och vad vore bättre än om ”Monica” får berätta sin aha-upplevelse till andra. Det är möjligt att ”Trofino” visste vilken ”publik” han vände sig till.

    • februari 24, 2014 7:35 e m

      Jo Boaler är från Australien om jag inte missminner mig och jag har läst några artiklar men kommer inte ihåg ett smack. Var det ”mattegömmor” och ”rika problem”?

      • februari 25, 2014 1:12 e m

        Hon är verksam på något universitet i USA. Vad jag framför allt kommer ihåg var att hon hade producerat en mycket tveksam undersökning av två skolor. Resultatet var att den skola som hade en friare pedagogisk metod där eleverna arbetade mer självständigt, den förberedde eleverna bättre för framtida yrkesliv. Vilka de två skolorna är, det är en hemlighet, det finns inget material för att mer detaljerat studera de två metoderna, det finns ingen möjlighet att studera externa faktorer som kan påverka. Det finns inte något material som skulle kunna möjliggöra en vetenskaplig kritik. Det finns i stort sett bara en för mig helt löjlig slutsats om att friare är bättre utan att det ens är tydligt på vilket sätt det är friare.

  11. februari 25, 2014 8:42 f m

    För mig sluter sig nu cirkeln. Janne skriver: ”Jag undrar om inte hela den långsiktiga lärarbristen hänger ihop med att de längre och svårare utbildningarna värderas löjligt lågt när det gäller löner.”

    Problemet ligger i begreppen ”lång” och ”svårare”. På min tid var det den kortaste vägen, med ”svåra ämnen” som var ”svåra” just därför att det var definitivt stopp på C-nivån. Bara rena tentor i matematik och fysik. 40 poäng ansågs också vara en gräns för att få SPETS. Så var det då jag sökte in till just lärarhögskolan. Många spärrades redan av ”natur” då det är eller var omöjligt att ens öppna en matematikbok på universitetet om man inte ”fattat” naturs kurser.

    Kortaste möjliga väg (sedan kan det väl finnas avbrott vilket ochså ansågs kreativt om andra saker prioriterats….) men betygspappren var bara på några rader.

    En utomstående kan då direkt se kompetensen. Huruvida den gamla skolan sållade var opedagogisk eller vad som helst så är det nu LÄRARE vi pratar om. Man kan vara olämplig till detta yrke men det finns inget val än att då ha en ”lärarhögskola” som då ”sållar”…

    Nu infinner sig ett problem med just Vygotskij och även Wittgenstein och faktiskt Dewey. Den som nu går en LÅNG utbildning inklusive de som doktorerar i ren matematik, matematikdidaktik, lärande och matematik, Martons matematikskola… och sedan landar i ”Kroksmarks” forskargäng (Henning Johanssons) och inom NCM som då anser sig ”paxisanknytna” så kan det hänvisas till LÄNGDEN och till viss del också på ”lärarlegitimation” vilket förundrat mig att de sökt… och nu dyker då Ulla Runesson upp… Ola Helenius… som nu gormar om de psykologiska grundläggande seenden som Metamatematiken tillgripit just för att de INTE är matematiska och därför undviker Gödel… INGEN av dessa har tillräcklig kompetens att överföra detta till skolan. Om exempelvis Runesson som möjligtvis har en LÅNG lärararerfarenhet i den ”gamla skolan” och även visat goda resultat så är det ju i denna och på det innehåll som fanns ”före och efter” hennes mellanstadieinsats. Nu ändrar hon helt detta innehåll och menar att hon ”förstår” barns tänkande men det var ju på den tiden. Nu läggs alla ”LÅNGA” erfaranden ihop och kombineras med LÅNGA utbildningar eller LÅNGA fortbildningserfarenheter…. men det är inte baserat på något sätt till det de uttalar sig om. Många har inte ens gått ”naur” och uttalar sig om att de förbereder ett ”tänkande” högre upp som för 99,99% aldrig ukommer eller rättare sagt finns BEHOV av.

    En lång utbildning behöver alltså inte vara ”svår” ”Svåra” moment behöver inte ens ingå (Vygotskij, Wittg…) men anses ”svårt” då Marton kan antas ha läst…

    Om de då höll sig utanför skolan i den meningen att de inte är aktiva deltagare i att ha förändrat den kan de väl göra sina ”studier” bäst de vill. Nu är det inte så och allt är i grunden vetenskaplig oredighet på ett mycket värre plan än den tidskrift som bara är toppen på isberget.

    Efter att ha läst några kommentarer av Ola Hedenius som tydligen repesenterar Matematikdelegationen och NCM baxnar man. Vilken smörja och totala hopblandning av allt.

    • februari 25, 2014 1:04 e m

      Jag håller med dig och även det jag eftersträvar är egentligen att det ska löna sig att klara av svåra saker. Det finns dock ett rent extremt starkt motstånd mot att ens diskutera att olika utbildningar är olika svåra. Ett motstånd som jag fortfarande försöker förstå.

      Jag har tittat på statistik och ser att det finns en samvariation mellan långa utbildningar och svåra utbildningar. Detta är anledningen till att jag hitills gått med på att vi ska titta på utbildningens längd. Detta är dock ingen självklarhet utan något jag ständigt försöker omvärdera. Samhället behöver människor som klarar svåra saker, att människor går länge i skolan har inget som helst egenvärde.

      • februari 25, 2014 3:44 e m

        ”Framtida yrkesliv” är otrolig ”träskmark”. Jag anar att Lundsberg har bra korrelation. Säkert hade ”partiskola 157 i Jekaterineburg” detta också för att inte tala om Bommersvik

      • februari 25, 2014 4:07 e m

        Det är samma sak med föräldras utbildningsbakgrund. Vi kan ta bort skolan. Ser man på fysikadjunkter och befattningar inom Skolverk eller rektorstjänster kan man då påstå att de inte sökt. Frågan varför de inte ens kom på tanken frågar ingen.

        Samma människor som sa att betygsmedel var åt h-vete godkänner nu detta. De som klagade på (ofta språklärare) som summerade provpoäng godkänner nu att alla kolumner i ”matrisen” ska fyllas. Hade fysikadjunktens syn på algebran gällt i dag hade det blivit ramaskrin för att inte tala on fysikämnets vetenskapliga sida.

        Man kan se ”flödet” med lätta program i gymnasieskolan och lärarutbildningar och även till tekniska basår. Det centrala med statistik är det som inte finns med. Det går att rädda sig med att samhället ställer ”adra krav” som på exempelvis ”social kompetens”. Det hade varit ”negativt” under Sovjettiden. Det är klart att det är farliga begrepp. Det är också klart att 12 års skolgång med ett gapande om ”medborgarkunskap” via 244 inlämningsarbeten som rättas av en petig underdånig ”matematiklyftare” är en fascistisk konstruktion. Alla matriser! Tänk på matrisen! Matematik kopplas till ett ”tänkande” – ett speciellt tänkande – fy faen vilken förnedring.

    • februari 26, 2014 1:30 e m

      Jag påmindes om inlägg jag skrev: Medeltidsvärderingar, när jag blivit riktigt trött på alla andra uppdrag skolan ska ha. Uppdrag som gör att det är ok att inte lära sig något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: