Hoppa till innehåll

Alla unika elever

januari 28, 2014

Nu börjar det bli många elever jag mött men deras olikheter fascinerar mig alltjämt. Det finns de som är lätt för mig att förstå i situation efter situation och det finns de som jag har svårt att möta och det blir ett letande efter deras perspektiv. Överraskningseffekten är dock lika stor för alla, de där tillfällena då man plötsligt förstår varandra mycket bättre eller när tankemötet försvinner utan förvarning trots att båda vill och försöker. Vilka som jag som individ har lättare eller svårare att möta är oftast inte beroende av deras intelligens eller skolprestationer utan de kan gå lätt att möta den starkaste eller den svagaste i klassen och i nästa klass är det tvärtom.

De här erfarenheterna får mig att fundera kring elever som har lätt eller svårt i skolan. Är det självklart så att det är lättare att förstå elever som har lätt för skolan? Mitt svar är att det är det förstås inte, de är lika unika i sitt lärande som den som har det svårt.

Annonser
18 kommentarer leave one →
  1. sören holdar permalink
    januari 28, 2014 1:08 e m

    På kornet Jan!
    Det hävdas ju påfallande ofta att skolan funkar bäst för de som passar in i den givna (småborgligt medelklassiga) mallen. Men så är det inte alls utan mer som du beskriver. Självklart känner man ibland igen sig i elever men oftare är mekanismerna alldeles för subtila för att kunna formulera. En samhällsorienterad pajsare kanske skulle tala om psykologi och en naturvetare om kemi och dofter. Intressant är det oavvisligen.
    Jag har under åren även många gånger haft anledning att fundera över vad det är som knäsätter agendan, inställningen, i en klass eller grupp. Hur kommer det sig att man i två pappret likvärdiga klasser, klasser där när man ”går igenom klasslistan” finner en likhet eller om man så vill jämbördighet men där i praktiken 9A är en klass med straggel och strul där elever som kämpar för att nå godkända resultat i klass 9B sannolikt skulle surfa på ”klasskänslan” och göra stormande goda resultat? Nå, jag överdriver något litet men nog känner vi igen det. ”Det där med grupper” som John Irwing låter en av sina karaktärer sammanfatta det i Vattenståndet (The water method man)

    • januari 28, 2014 5:02 e m

      Att förstå och möta elever är det centrala i skolan även om jag ofta kombinerar det med den kunskap vi önskar att de ska möta.

      I vilket fall kan man ge mängder av perspektiv på detta och du tillför dessutom gruppdynamiken som en utvidgning. På vilka sätt påverkar vi gruppdynamiken men kanske ännu intressantare och svårare är hur påverkar vår förståelse av individerna gruppen. Vilka indirekta effekter får det när vi missförstår en individ och får en motståndare istället för en allierad.

      På ytan kan det verka lättare med att möta äldre och mognare elever men det är egentligen ännu svårare att förstå hur de tänker. Jag tror att några små misstag kan göra skillnaden mellan klassen med gott klimat och klassen med sämre.

      • Håkan Broström permalink
        januari 29, 2014 7:08 f m

        Ska man hela tiden gå omkring och fundera på ”små misstag” blir det som Basil i Fawly Towers och ”don’t mention the war”. Jag tror att det är just det som ni nu pratar om som är just det ”svenska skolsyndromet”. Om läraren vågar vara en personlighet kanske eleverna också vågar visa sin. Det är inte utan att jag skönjer en schitzofreni i Jans gestaltning av sig själv. Det var just friskheten i att det var en ny dag och nya tag jag upplevde med högstadiets elever under 1980-1994.

        Det är något som har ändrats från 1994 och framåt och då jag återvände till praxis efter att ha varit på lärarutbildningar 2007 till ett praktiskt gymnasium i stockholmstrakten var det rena dårhuset just bland en del elever och då man träffade föräldrarna fick man bekräftat varför. Föräldrarna tror och tycker att det har med bemötandet att göra då det har med ärligheten till att kunna eller inte kunna att göra. Att beräkna volymen på ett akvarium kan väl inte göras på ett ”elevvänligt sätt” och inte heller ”ovänligt sätt”.

        Jag tror att det har blivit alldeles för mycket av ett psykologiserande och studerande av lärarnas agerande och då blir det en form av distansering till ämnet som sådant. En skådespelare måste leva sig in i rollen och inte bekymra sig om publikens reaktioner därför då blir det ett spel för galleriet som det heter. I en del praktiska klasser är det om ärligheten ska fram 4-5 elever som egentligen vill lära sig eller ens visa vad de kan. Om man som lärare inriktar sig på de som vill lära sig har denna grupp fördubblats men det tar sina månader…

        Jag har ett flertal historier att berätta där verkligheten överträffar dikten angående just föräldrars telefonerande till rektor om att de ville att jag skulle följa Light-boken och rita ett måttband på något enklare sätt…

        De ville ha algebra med tecknen ”” där ”krokodilen äter det större talet”. 18 år i konungariket Sverige och pratar rena barnspråket med föräldrar som inte ens har vett att hålla sig borta från skolan.

      • februari 4, 2014 8:24 f m

        Vet inte om jag känner mig så schizofren i elevmöten och det är verkligen så att jag tror ärlighet varar längst i hela mitt agerande med elever. Själva inlägget handlar inte om att fastna i alla de små misstag som är vardag utan istället fundera på hur man lyckas i en situation som påminner om att segla när det blåser riktigt bra. Med utgångspunkten ”just friskheten i att det var en ny dag nya tag” så blir det så roligt och givande att försöka förstå elevers och gruppers lärande. Jag bygger starka relationer med eleverna men de handlar om lärandet och ämnesinnehållet. Deras privatliv och det mer personliga är saker de ska ha rätt att hålla helt för sig själva.

        Du lyfter lärarens integritet och jag menar att det är själva grunden för att vara lärare. Utan detta ingen riktig lärare.

        Du lyfter barnspråket och jag kompletterar med blomsterspråk och tabun. Det finns en del som sprider oärlighetens sjuka i skolan. Jag hör inte till dem.

        John Hattie lyfter att läraren behöver förstå hur undervisningen lyckas och eleverna lär sig. Då handlar det om att förstå vad alla unika individer lärt sig. Det här är en del av läraryrket som är svår och spännande och lyfter undervisningen.

  2. Arvid permalink
    februari 4, 2014 11:02 e m

    @ Håkan Broström;

    där ”krokodilen äter det större talet”.

    ???

    • februari 6, 2014 9:29 f m

      Större än > och mindre tecknen < ser ut som en krokodil som öppnar munnen. Läraryrket är ett kreativt yrke där lärare hittar på de mest fantastiska paralleller för att ge eleverna en upplevelse som stimulerar lärandet. Det Håkan här försöker exemplifiera är att när krokodilen blir väl mycket använd så blir den mindre bra och när den används för fel åldersgrupp rent tråkig och tramsig.

      • Håkan Broström permalink
        februari 8, 2014 12:26 f m

        Nja problemet är att dessa tecken införs utan att ingå i ett ”spel” som leder någonstans. I den ”gamla skolan” infördes dessa tecken på ”natur” och knappt det. Svensk kursplan 2011 betonar likhetstecknets betydelse i lågstadiet i stället för att låta det vara ett ”blir”-tecken och ta problemen med likhetsteckenfel då det kommer. Sverige har infört en form av ”strukturmatematik” som alltid kommer om rena matematiker tillåts ha fria händer och 1967 kom franska matematiker med mängdläran. Under 1930-talet var den också i farten men då var det inspirerat av Eulers ”grafteori”. Kursplan 2011 inför nu ”talteori” kombinerat med topologi och som vanligt kommer en form av teckenlära in. Det dras alltid ner på BERÄKNINGAR därför att ”strukturer” ska ha prioritet. Om vi då ser på de asiatiska länderna så prioriterar de den helt vanliga räkneläran och även införandet av enheter… Aritmetiken behöver egentligen inte tecknet för ”likamed” och det tecknet kom i samband med boktryckarkonsten då vi började skriva horisontellt. Aritmetiken är i grunden lodrät och faktiskt algoritmisk med ett positionssystem och det heter ”to sum up” på engelska.

        Freudenthals ”realistiska matematik” bygger på just att det ska anslutas till både det funktionella men också att den historiska utvecklingen följs om det går. Fallet i PISA 2012 har sin grund i Matematikdelegationen (2004) som ytterligare sänkte kraven på räknefärdigheter då de i stället skulle ha poängterat dessa i likhet med de länder som har bra i TIMSS och PISA. Nu införs även ”mönster” i lågstadiet som inte alls har någon evidens för att underlätta övergången till algebra.(Stacey&MacGregor;2001) Sverige är det enda land som har algebra som rubrik i lågstadiet och i minnet ska vi då ha att vi är sämst i världen i just algebra i likhet med USA som sätter in verkliga ”drill and kill” kurser i High Scool med Algebra I och Algebra II. De väntar alltså med algebran och kör med rena utanpåverk i ”grundskolan” vilket då Sverige har apat efter. Allt är ett påhitt från USA med tillskott av Zoltan P. Dienes strukturerade ”spel” som kom 1978 i mängdlärans kölvatten. Brousseau (1997) som är the grand old man och till en början försökte med detta tillsammans med sin hustru Nadine tvingades ge upp och föreslog helt enkelt en återgång till den ”gamla räkneläran”. Den holländska ”realistiska matematiken” är den enda som visat sig ha positiva effekter för elevder med matematikproblem och även om Löfven och Baylan nu ska ösa in speciallärare i matematik så finns ingen evidensbaserad ”metod” för denna.

        Ödet ironi gör att det går via språket att förbättra den ”nysvenska matematiken” anno 2011 men det är den som är problemet. Björklund är helt felunderrättad och kursplan 2011 sattes i sjön redan efter Matematikdelegationen (2004) då läromedelsförfattarna fick grönt ljus att göra det ”vi” (jag och några andra…) inom matematikdidaktiken trodde var omöjligt. Det problem som inte lyfts fram är att svenska elever har bra på de nationella proven men dåligt, dåligt i TIMSS 2003 och nu i PISA 2012. Matematiklyftet poängterar nu likhetstecknets betydelse och de lärare de själva indoktrinerat tror nu på stora framsteg. ”Tändstickorna i askar” och att göra lika på båda sidor fungerar bara för att lösa enkla ekvationer och får problem redan med subtraktioner då det inte går att ens visa 24-7 och därför införs även negativa tal i USA vilket inte heller gjordes i den gamla skolan där ”vi” inte skilde mellan subtraktionstecknet och tecknet för ett negativt tal medvetet. På den berömda tallinjen går inte multiplikation av två negativa tal att visa ikoniskt heller.

        Det är och förblir väl inövade aritmetiska färdigheter som utgör ingången till algebra och det var hela den intyernationella ”expertisen” eniga om förutom då NCTM i USA som ville sälja prylar, grafräknare, läromedel, tilläggsböcker om ”mönster och generaliseringar” och inte minst ”matematiklyft”. Detta var mitt avhandligsämne men efter Matematikdelegationen (2004) var det som att jag tappade all tilltro till ”systemet” som sådant och ordföranden i denna var en klonad Baylan som pratade på samma sätt. Varifrån denne man kom iddes jag inte ens ta reda på. Det var bara jag och Olle Häggström kvar och han är statistiker och jag hade inte orkat doktorera men hade ändå blivit en Don Quijote då väderkvarnarna alltid flyttar på sig. Då hade jag inte haft en chans och såg det som en ren förnedring att uttrycka min ”oro” då jag visste att det var ”the road to Hell”.

        Vågskåletänkandet är inte bra då ekvationer av några vettigare slag ska STÄLLAS UPP och det har problematiserats av tyskarnas ”stoffdidaktik”. Det skrivs även av Malte Johansson 1961 då han på uppdrag av SÖ utformade en lärarhandledning för de folkskollärare som flyttat upp på högstadiet som i likhet med dagens ”matematiklärare” är urusla på just den algebra de vurmar så mycket för.

        Därför tjatar jag om fysikämnet och matematikens koppling dit. Det blir redan problem med den enarmade hävstången och man bara tror att exempelvis värmeläran underlättas av avgiven och upptagen ernergi vilket givetvis inses strukturellt men det är inte där problemet ligger och svenska elever kan nu i ord formulera men är helt borta om något ska räknas ut. Substitutionsmetoden är mer fysikalisk än additionsmetoden och ger ”förståelse” på ett annat sätt som just kopplar till det praktiska tänkandet och matriser, linjär algebra utvecklades i motsättning till just praktisk tänkande men det är ett problem som matematikinstitutioner och tekniska fakulteter måste lösa på ett bättre sätt då just kurserna i linjär algebra alltid kommer att vara ett problem.

        Det införs nu talteori från elfenbenstornets högsta våning och när jag slutade 2004 på just lärarutbildningarna var det för att intagningskraven sänktes till kurs A och vi hade kurser i just talteori som gick bra för 1-7 lärarna i MaNO fram till 2001 då de hade ”natur” i bagaget. Då detta intagningskrav togs bort var ”vi” egentligen tvingade att införa en form av ”särskild” kurs med just handfast algebra och geometri i lärarutbildningarna med en svårare variant för 4-9 lärarna som hade uppenbara problem med den helt avskalade fysikkursen de läste på en 10-15 poäng om man ska vara snäll då kraver på tentorna var 50% rätt.

        Dagens matematiklärare behöver inte ens ha gått ”natur” för att undervisa på högstadiet och deras syn på vad matematiken ska användas till blir förvrängd och befängd. Kursplan 2011 kräver inte BÄRÄKNINGAR av areor och volymer i årskurs 6 och anger vardagliga enheter och inte ”vetenskapliga” dvs. kubiksystemets övergångar till liter…

        Problemet är att ”matematiklobbyn” och även Skolverk inte fattar att matematikämnet måste ge färdigheter så att fysikämnet blir rimligt. Geometrin är i grunden fysikalisk och Björklund borde ha överfört resurser från matematik till ”fysik” där denna typ av matematik tas upp. Problemet är just införandet av Lpo 94 då matematiken tyckte sig bli ett eget ämne vilket inte skolmatematiken är. Lgr 80 hade kvar just begreppet grundläggande färdigheter trots sin ”flummighet” och hade även kvar uppdelningen i allmän och särskild kurs. Vad som nu försvann var just ”vi” fysikadjunkter i och med lärarreformen från 1988 och nu växer den nya generationens matemmatikdidaktiker fram som inte fattar att just BERÄKNINGAR var matematikämnets koppling till världen. Realskolans kurs som blev särskild kurs hade fysikämnet i bakgrunden vilket också fanns i den gamla folkskolan med räningar med intensiva enheter och ”vägen över ett” som då fullföjdes i den allmänna kursen för de elever som hade ”problem”.

        Jag har texter om detta så det räcker till 4-5 böcker men – vem bryr sig.

      • februari 8, 2014 8:20 f m

        Ett intressant inlägg men här nöjer jag mig med attt lyfta att NO är matematikens koppling till världen och att när matematikkunnandet behöver lyftas borde det varit dessa ämnen som satsningen skulle gjorts emot. Oerhörd mängder behöver mer konkreta ingångar till kunskap, inte mer abstrakta.

        Det samma borde gälla svenska och läsning. NO borde vara en konkret väg in till förståelse av begreppen. De flesta trivs inte med den abstrakta vägen till läsandet heller, ord som förklarar ord i all oändlighet.

      • Niklas Z permalink
        februari 8, 2014 9:53 f m

        Jag delar helt uppfattningen att kopplingen till fysik är viktig. Om vi ser på vilka behov av matematikkunskaper som finns så har vi dels förmågan att klara vardagsmatematik, vilket alla borde nå under grundskolan. Därtill har vi de som behöver matematik för högre utbildning. I den sistnämnda kategorin är blivande ingenjörsstudenter väldigt stor. Antalet förstahandssökande till civilingenjörs- respektive högskoleingenjörsstudier uppgår till långt över 10000 varje år. Jag kan inte tänka mig att det finns någon annan grupp som behöver ha med sig riktigt goda matematikkunskaper från grundskola/gymnasium som är tillnärmelsevis lika stor. Nu anser jag inte att utbildning enbart skall ses ur ett nyttoperspektiv, men man bör inte heller bortse från ett sådant perspektiv. Matematiken på grundskola/gymnasium bör därför utformas utifrån ingenjörsutbildningarnas behov, snarare än de önskemål som renodlade matematikinstitutioner framför.

      • februari 8, 2014 12:58 e m

        Det är fascinerande att det finns de som anser att humaniora skulle drivas mer av bildningsideal än matematik/NO och i och för sig är det mängder av arbetsuppgifter som skriker efter de kunskaperna men att därifrån dra slutsatsen att humaniora ger mer bildning bygger på ett felaktigt kompensatoriskt tänkande.

        Bildning handlar om en bred kunskapsbas som skapar beredskap för många oförutsedda framtida scenarion. Förståelsen av vår natur och vad som är möjligt kemiskt och fysikaliskt är då oerhört centralt, för om och om igen har samhällsutvecklingen tagit ny riktning på grund av detta. Det kanske mest centrala bildningsämnet heter teknik där en bred allmän förståelse är enda möjliga kraftfulla framtissäkring vi kan göra.

      • Niklas Z permalink
        februari 8, 2014 1:43 e m

        Jag har arbetat många år i en tvärvetenskaplig forskningsmiljö, vilket gett mig förmånen att få arbeta med forskare med olika bakgrund, huvudsakligen från samhällsvetenskap och humaniora. Det har varit väldigt givande, men jag har inte kunnat undgå att märka att de med naturvetenskaplig bakgrund har förhållandevis lätt att sätta sig in i samhällsvetenskaplig forskning och föra diskussioner med de som är verksamma inom detta gebit. Däremot var det mycket ovanligt att det omvända gällde. De som inte studerat naturvetenskap och/eller matematik är närmst hjälplösa inom dessa områden.
        Att bildning skulle vara förbehållet humaniora är en orimlig (men tyvärr inte ovanlig) uppfattning.

  3. Håkan Broström permalink
    februari 8, 2014 12:32 e m

    Bra Nicklas. Jag tar med anledning av din sista mening och faktiskt måste försvara Dewey som i boken ”How we Think” är i linje med min syn på skolundervisningen för att belysa hur SO-lärare som dominerar och har dominerat inom Skolverk och PIE har fått matematiklobbyn på sin sida och tar ur en text jag har haft sedan 10 år tillbaka.

    Men inseendet av samma struktur är ingen ny kunskap utan kunskapen ska kunna användas konkret synligt och inte bara med hänvisningar till tänkandet i stort vilket man gjorde med latinet och Euklides geometri. Svensk skolmatematik har övertagit båda dessa och i mer ospecificerade tjänstemannayrken och även nöjesindustrin dit vi nu får räkna stora delar av journalistkåren där allt bygger på ”kommunikation” och det ställer frågan om inte matematikämnet måste delas upp. Dewey räknar upp yrkesgrupper från sin tid och att märka är just att ingenjörer räknas till de praktiska tänkandets sfär:

    ”Engineers, lawyers, doctors, merchants, are much more numerous in adult life than scholars, scientists, and philosophers. s.143”

    Lärare och utbildare:

    ”…should not try to force one pattern and model upon all. In many (probably the majority) the executive tendency, the habit of mind that thinks for purposes of conduct and achievement, not for the sake of knowing, remains dominant to the end. s.143”

    Här varnar Dewey just för att se samma ”strukturer”. Inom aritmetik och geometri är det självklart att det är beräkningar som har ett resultat som är matematikens mening och fundament. I detta ljus kan algebrans olika funktioner belysas. Är det för att förenkla problemlösning och matematisk modellering dvs. fysik och teknik eller för att se mönster och göra generaliseringar skolalgebran ska ha sitt berättigande.

    • februari 8, 2014 1:06 e m

      I och för sig är förmågan att se mönster och göra generaliseringar en del av att göra modeller av verkligheten som möjliggör beräkningar. Förmågan till modellering av verkligheten måste ändå ses som den grundläggande motivationen för matematiken. De andra två har inget egenvärde.

      Återigen så lyfts det abstrakta som mer av bildning än det konkretare men i det här fallet är modellering det som verkligen ger kunskapen den bredd som gör den framtidssäker. Polariseringen mellan användbart och bildande är helt felaktig och det här exemplet visar det så tydligt.

      • Niklas Z permalink
        februari 8, 2014 1:36 e m

        Jag tror i och för sig förmåga att tänka abstrakt är väldigt viktigt för en ingenjör och min egen erfarenhet från civilingenjörsutbildningen pekar på vikten av denna förmåga för att över huvud taget klara utbildningen. Detsamma gäller förmågan att göra generaliseringar och se mönster.
        Det jag tänkte mest på är stoffet i undervisningen. Jag ser algebra och analys som de viktigaste delarna i matematiken, ur detta perspektiv. Ett exempel som jag tycker är sorgligt är kursen Matematik 5 på gymnasiet. I den tidigare Matematik E var differentialekvationer en stor del av innehållet. I den nuvarande motsvarigheten (som man väl får anse att Ma 5 är) tonas differentialekvationer ner kraftigt och i stället läggs mer tid på sådant som inte är lika viktigt för en ingenjörsutbildning.

      • februari 8, 2014 1:55 e m

        Jag håller med om att det abstrakta tänkande med mönster etc. är viktiga på ingenjörsutbildningar och många andra utbildningar. Jag vill inte polarisera eller ta bort abstrakt tänkande utan bara påpeka att det grundläggande målet är något annat.

        Lite förtjust är jag i att vi numera fått in den diskreta matematiken redan på gymnasiet. Tyvärr differentalekvationer ni är tyvärr mindre användbara än programmeringens matematik. Dessutom anser jag att induktionsbevis borde ingå i vad som betraktas som bildning.

  4. Håkan Broström permalink
    februari 8, 2014 3:49 e m

    Att se mönster och göra generaliseringar är medfödda egenskaper och finns alltid med och ska faktiskt inte poängteras. Mönster är inte alls så abstrakta utan i det närmaste arkaiska seenden. Vår hjärna skapar alltid bilder och mönster till skillnad från datorer. Det är just talet 7 som är ”störande” och sjudelningen av cirkeln och vinkelns tredelning är retsamt störande. Konstruktivister har sin poäng just i att det är störningar som är grunden för det problematiserande lärandet. Problemet är att de börjar i fel ände och alldeles för ofta vilket nu packat ihop och det blir ingenting av begreppet problem-solving. Det är väl klart att vi tycker att en puck som glider på is har en drivkraft och att centrifugalkraft finns i vår vardagliga värld. Matematiken tvingar oss att ”se” på ett annat sätt.

    Det var Newton som uppfann differentialkalkylen och den är harmonisk och därför fysikalisk. Einstein kunde för sitt liv inte gå med på att gud spelade tärning. Nu tvingar matematiken oss faktiskt bort från fysikens harmoni i just kvantfysik men som tur är ”ser” vi inte denna värld och är inte skapade för att leva i den. Vi kan inte ”förklara” hävstångslagen med kvantfysik som tur är och hur ”gravitonerna” hittar rätt i detta system kommer vi aldrig åt.

    Problemet är att vetenskaplig metodologi på universiteten nu packar ihop och att även filosofiämnet gör det. Nietzsche skrev ”Leve fysiken” just för att samhällsvetenskaperna och begreppet ”förstå” är inkörsporten till fascism vilket också Lakatos var inne på. I grunden är just övertolkningen av det allmänna språket som ni är inne på båda två livsfarligt och vad som inte kommer fram är just att fysikämnet är ”humanistisk” och matematiken är en ”kall och kylig” skapelse som Bertrand Russell utryckte det.

    Nu behöver inte ens matematiklärarna läsa ”natur” och det är klart att hela skolsystemet påverkas av detta och är i grunden ett demokratiskt problem. Att det nu satsas flera miljarder på ett matematiklyft är i grunden inte klokt bara för att dagens elever inte kan lära sig metoder av lärarna som inte har några. Likamedtecknet ska vara ett ”blirtecken” då det står ”exe” och vi säger vad dyrt det blev. Det är den vanliga världen. De flesta elever har nog med den vilket PISA visar. Nivån är nu så låg även på matematik 2B att en gammal fysikadjunkt inte tror att det är sant. SKA DE BLI AKADEMIKER? Nu kommer vi in på just förskollärare men snart är väl alla LÄRARE på rena barnstadiet och krokodilen borde snart äta upp lärarna i stället för det större talet.

    • februari 8, 2014 5:51 e m

      Att verbalt förklara mönster är grymt abstrakt och att sen tala om alla möjliga mönster är en intellektuell lek utan dess like. Mönster är del av den konkreta verkligheten runt om oss men det betyder inte att det inte kan bli något sorgligt abstrakt i händerna på de som vill verbalisera det.

      När det gäller din avslutning så är min kommentar att Sverige har bättre lärare än landet förtjänar.

      • Håkan Broström permalink
        februari 9, 2014 1:30 f m

        Ett land har den regering de förtjämar men då ett system slår knut på sig självt måste det komma den ”befriande handlingen” som frigör oss från det vi låtsas vara. Då måste man kunna ifrågasätta de etiketter vi sätter på oss själva. Kejsarens nya kläder är ingen barnbok utan det barnet ska bära med sig som vuxen. Det kanske vore på sin plats att inse att det ”akademiska” har nött ut det genuint intellektuella och blivit sin motsats. I Grekland myntades uttrycket att man ska frukta den man som endast har läst EN bok. Det jag vill ha sagt är att det är bättre att låta ”salarna stå tomma” på lärarutbildningar då vi uppenbarligen har infört lögnen just genom att kurs A infördes i och med Lgy 94. För att ”lära ut” låg och mellanstadiets matematik behövs ingen som helst akademisering av matematikämnet utan i stället ska dessa salar stå tomma då det finns andra. Där får man reda på att det finns inget enklare ”språk” än matematik därför att det är dess drivkraft från dess uppkomst. ”Beviset” för klotets volym är lika mekaniskt som vilken algoritm som helst. Problemet uppkommer då vi ger ett ämne allmän ”status” och det vore skönt för de elever som plågas med teckenläran att få slippa detta och den betygsättning som nu tagit form. Om lärarkåren nu vore ”bättre” på att inte ikläda sig den ”akademiska skruden” skulle den ställa sig på elevernas sida och säga att krokodilen har ätit upp de som införde dessa tecken på lågstadiet.

        Det är därför jag slår ett slag för barnskötarna och vill visa att Orwells världar är införda där alla är jämlika men grisarna är mer jämlika än andra och har tolkningsföreträde just på grund av det ”akademiska” inte är akademiskt och det finns snart inget positivt kvar i det uttrycket. Det är på samma sätt med demokratin där den som skulle bli vald fick ställa sig på ”agoran”, torget och ”torgföra” sina åsikter och den som inte gjorde det fick ”agorofobi” dvs. torgskräck. Denne fick hålla sig undan och smyga i gränderna. Nu är torgskräcken tillåten men åsikterna kommer ändå ut utan att någon vet VEM som står för dessa. Däremot ser STOREBROR dig hela tiden. Storebror finns i huvudet på folket som tolkar Orwells novell lika bokstavligt som barnen gör med H.C. Andersen.

        Det är väl klart att det är den som utbildar ”längst upp” i ett system som måste tvingas ut på torget men det kommer inte att hända så länge vi inte kallar en spade för en spade. Att se ”mönster” har blivit likt Livets Ord och vi ser inte det mönster vi själva ingår i. Jag stod inte ut med ”biennaler” då lärare förnedrade sig med att gömma stickor i askar och vansinnet nästan vibrerade bland 3000 deltagare i en form av väckelserörelse. Det är därför jag vill ha ”korten på bordet”. Är den utbildning som ges acceptabel eller ens relevant.

        Det finns en allvarligare sida av just att barnskötare formligen har blivit trakasserade och det har från förskollärarhåll skrivits brev exempelvis i Älvsby kommun där barnskötares ”låga” utbildning ansågs skadlig för barnen. På norrländskt manér var det tydligt och därför ”bra” då det är det som sägs fast bara antyds av ”08-åttorna”. Tillsättandet av 1:a lärare är också genomfört i en fascistoid atmosfär där då en ”lektor” blir ytterligare en buffert. Det enda som återstår är primalskriet i en primallåda, Muncks tavla och Josef K där Orwells och Kafkas världar blandas.

        Jag tycker att din uppfattning om lärarkåren är naiv och det var inte Stalin som skickade alla till Gulag utan det var på det lokala planet angiverisystemet totalt spårade ur.

        Det är inte rimligt att sätta sex betygsteg i hemkunskap och fick jag sätta absoluta betyg på de som står i fysiksalar och sätter 6 betygssteg på eleverna kan diskussionen om vi har en bättre lärarkår än landet förtjänar starta. Med vanlig logik måste det vara fler tomma betygsrader än ifyllda men din älskade lärarkår sätter betyg likafullt. ”Jag är ju tvingad och det är Stalins fel.” Björklunds fel, kommunaliseringens fel, bedömningsmatrisernas fel… En lärarkår med civilkurage skulle vägra sätta betyg men vill väl snart ha 12 eller 24 steg i denna skala då det inte ens finns ett steg i dagens fysikämne att sätta om jag läser kursplanen och inte känner till systemets lögner måste man säga – ursäkta men jag måste ha gått fel.

        Under min tid på högstadiet 1980-1994 behövdes ingen lärarlegitimation. Läraryrket ska vara olegitimerat och det är och ska vara på ”torget” legitimiteten ges.

        2005 då jag slutat på lärarutbildningen sökte jag hundratalet jobb på just högstadieskolor. Inte EN rektor hörde av sig. Det är klart att det finns skelett i garderoben och pratet om KUNSKAP är bara löst prat och jag VET att ”systemet” inte släpper in de som kan betraktas som ”säkerhetsrisker” – inte ens som vikarier eller snarare just som vikarier då osäkerheten sprider sig.

        Leve fysiken och leve barnskötarna. ”De” kan inte ljuga. Nu finns snart ingen av dessa ”grupper” kvar. Det ena är ett ”ämne” och det andra är genuin empati. ”De” är tvingade att följa Kants kategoriska imperativ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: