Hoppa till innehåll

Enkla recept på svåra skolutmaningar

januari 27, 2014

Vi lärare kan nog lite till mans ibland reta oss på att omgivningen beskriver oss som okunniga om lästräning eller individualisering när den situation vi möter är mer komplex än så och motstridiga budskap slåss om utrymmet. Svårigheten är att båda perspektiven behövs och ska addresseras tillsammans för att lösa skolans utmaningar. Lärares svårigheter med prioriteringar löses inte med enkla okunniga recept från omvärlden.

När vi trycker på om lästräningens avgörande del i skolan så är det viktigt att vi arbetar med att denna lästräning har tillräcklig flexibilitet. För att belysa sådana dubbla utmaningar tar jag exempel från matematiken men jag tror att lästräning och många andra områden kan möta samma problematik. Det är skrämmande vanligt att elever i matematik får räkna samma slags uppgifter som de precis visat att de behärskar utan och innan. Här kan exempelvis lågstadielärarna förutom bristande kompetens inom de områden eleven är på väg in i också möta ett motstånd inom skolan. Elever som fått lära sig saker som tillhör nästa stadium upplevs som något som skapar undervisningsproblem och läraren kan få kritik för att ha släppt dem för långt. Så samtidigt som vissa elever skulle behöva mängder av mer matematisk träning, mer lästräning, mer av allt möjligt så kämpar andra med en skola som innebär uttråkande upprepning av det de redan kan.

Här har vi vår stora utmaning men svensk skolforskning har tyvärr sällat sig till gänget som föreslår enkla recept och försöker stoppa huvudet i sanden genom att skylla på betygen och lärarna.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Håkan Broström permalink
    januari 27, 2014 7:20 e m

    Hej igen. Jag tycker du håller litet väl låg profil i inledningen. Var fanns den ”syrliga karamellen”?

    Jag tjatar om min Vygotskij (bara för att vara manligt enkelspårig) vars zpd ska gå så långt in i ”nästa fas” som det bara går. Det är liksom vitsen. Däremot är det väl både ”osportsligt” och kontraproduktivt att visa vissa ”strukturer” eleverna näppeligen kan ”förstå” exempelvis med geobrädet eller andra så kallade strukturerarde materiel. Det blir som att göra alla ”roliga experiment” i kemin utan att de ingår i ett systematiskt förklarande. Svenska elever kan ”bevisa” arean för en triangel men inte beräkna den. Därför faller vi i PISA. Vygotskij och finnarna börjar med att beräkna och sedan får de se om de bevisar den då det visat sig fungera.

    Då det gäller läsförståelse är det inte alls ”flexibilitet” Vygotskij avser utan snarare att varje ämne håller sig till sin ”skarpt avgränsade fåra” och att elevens förmåga till mer abstrakt tänkande inte alls följer dessa fåror i en text som är mer ”allmän”. Paradoxen är just denna. Vår hjärna sveper på något sätt över alla ”stela” tolkningar och bildar helheter som blir flexibla. Det är därför vi har så många ämnen i skolan för att de ska profilera sig. Det är andemeningen bakom Lpo 94 som just slopade temastudier. Därmed inte sagt att det behöver sättas betyg som i stället motverkar denna profilering. Lpo 94:s intentioner motverkades av betygsfixeringen och även nationella prov som mäter mer allmän logisk förmåga tar bort den ämnesspecifika logiken. Alla blir någon form av journalister och bra på att formulera sig men det är mest på ytan.

    Problemet är det som du varit inne på i andra sammanhang. Var är de mer ”kufiska” lärarna? De som har glimten i ögat och vågar avvika med mer teatraliska gester som verkligen går in för sitt ämne och springer efter grammatikboken. Jag håller nog med Goethe. Det som inte kan ett främmande språk kan inte heller sitt eget. Jag kan dativ och ackusativ bara på tyska men inte ens de kunde bestämma sig… och det blev en lång ramsa för an, auf, hinter… Min poäng är att lära sig skriva några meningar på tyska kan se futtigt ut men ger nog mer än man tror just för det svenska språket.

    Den ”gamla skolan” tränade i sin ”fåordighet” just upp läsförståelsen då det var i ”monologens form” som elever var tvingade till omformuleringar. Vygotskij skiljer klart mellan dialogen och just förskolans dialogpedagogik och den mer ”monologmässiga” form som skolan då inför. Även skriftspråket som han kallar språkets ”algebra” gör att elever på ett mer medvetet sätt laborerar med språket. Bara några få meningar är att se som en prestation.

    Det är otvetydigt alla inlämningsuppgifter med digra textmassor som förstört läsförståelsen. Det flyttas bara texter och omstuvningen av ord och meningar ger inte alls det man tror utan det sker med redan inlärd logik som barnet strukturellt lärt sig enligt Vygotskij. Logiken finns redan i språket men den är färdig och inte alls medvetandegjord. Barnet lär sig hela meningar och en del ord är inte alls medvetandegjorda vilket man även som vuxen kan komma på sig med. På samma vis blir det ”vetenskapliga” språket som nu lärs strukturellt och får ett speciellt formspråk inte minst inom skolsektorn. Det är inte bara svenska elever som har brister i läsförståelse och inte heller bara förskollärare och vi kan nu gödsla med SO-lärare som faktisk behåller en form av temastudier där många har ett ”modernt” språkbruk och tycker sig ”nå fram”. Gör de det? Till vad ska de nå fram? Vi har väl de mest likformiga, förståndiga, miljömedvetna, sexuellt frigjorda, kostriktiga(?)… För att bli riktigt säkra tas allt detta nu femtielva varv med start i förskolan. Det plockas samma svampar och mikroskoperas samma toffeldjur… även på lärarutbildningar.

    Då uttrycket ”alla är svensklärare” kom var det som ofta just då alla inte blev det då de också började kräva mer ”berättande” texter. Mackintosh gick under 1990-talet ut med att alla texter skulle krympas ner till en A4 för att få fram det centrala just för att det då krävs att ordens betydelser görs om till innebörder och det blir en form av ”innebördsligt inflytande” som Vygotskij då menar är mest extremt i matematik. Det är något maoistiskt över svensk skola och ”hundra blommor ska blomma” där alla skriver deckare som är lika som flickors hästböcker och även pojkar ska komma in i ”lässlukaråldern”. Pappor ska gå kurser för att kunna läsa sagor och Maud Olofsson ger ut memoarer där hon bråkade med ”Janne” om kärnkraften.

    Nu ”bråkar” alla om skolan men är i grunden mycket lika.

    Att läsa 100 likadana böcker ger säkert mindre än att läsa två helt olika.

    Jag måste avliva myten om att vi på min tid både läste så mycket läxor och skrev långa uppsatser. Vi pojkar hade någon form av amnesti och att gå från nians 10 rader(!) till ”naturs” 10 sidor(!) var en omänsklig uppgift. Det var vi pojkar som krävde stort mellanrum vid nytt stycke. Det var allmänt känt att ”vi” pojkar gick i en annan kvotgrupp. 4:or och 5:or var bara att glömma – man fick ta det som en ”man”.

    Jag tror att det är för att vi svenska karlar blivit ”knapsus” och ”hen” som skiljer sig mot finska män och kvinnor(!) som inbillar jag mig har ett mer flödigt vardagsspråk men också mycket korta kärnfriska meningar som liksom avslutar diskuteradet. De söker den avslutande repliken där allt ligger i en mening.

    Det är inte kvantiteten av text utan texters olika kvalitéer som ger läsförståelse. Säkert också att höra olika dialekter eller att ha en fåordig morfar då man ska ut och fiska… Det var nog bättre förr på den punkten.

    • januari 27, 2014 7:50 e m

      Häftig lång kommentar som jag kan behöva smälta.

      Påpekar att slutklämmen i inlägget trots sin förföriskt milda stil säger att i stort sett alla svenska skolforskare missköter sitt uppdrag grovt. Det är en av de syrligaste pastiller jag levererat men sen är den totalt misskötta skolforskningen en av de saker som får mig att förtvivla om svensk skola.

      • Håkan Broström permalink
        januari 27, 2014 8:50 e m

        Visst. Du behåller stilen. Du är ingen ”knapsu”.

      • januari 27, 2014 9:00 e m

        Fast jag älskar att läsa och när stadsbibliotekets pojkböcker var genomlästa så blev det Kitty och hästböcker för hela slanten tills jag hittade action, deckare och science fiction på vuxenavdelningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: