Hoppa till innehåll

Vad man vill debattera avslöjar mycket

januari 18, 2014

Jag lyfte inlägget Lärares autonomi i gruppen Socialliberalerna på FB och flera började diskutera vilken frihet som är viktigast. Sen var det någon som började ifrågasätta om lärare behöver mer frihet och göra antydningar om att blogginlägget inte tog upp elever ofta nog. Vilket debattämne som önskas är mycket avslöjande!

Tummen ner för okunskapenBra

 

 

 

 

Den där gamla vanliga smutskastningen av lärare för att kämpa för egointressen  istället för eleverna har ju sen bara haft en försvarslinje. Vi som är intresserad av elevernas lärande och att ha tid tillsammans bryr sig nog mer om dem än de som vill spara pengar på skolan,  tjäna pengar på föreläsningar eller bara rent ut är avundsjuka eller hämndlystna mot lärare. Erfarenheten ger oss rätt i den försvarslinjen men samtidigt möts den varje gång av ropen om personangrepp. Det är lätt att se vem som vill smutskasta lärare.

Från en testballong kring vilka som är positiva till lärare i samma FB grupp hämtar jag följande kommentar av David Zanders:

Jag brukar bli lite förvånad över alla som så bensäkert uttalar sig om lärarna, alltså inte om skolan utan om lärarna. Att de saknar kompetens, dåligt utbildade, för mycket ledighet och säkert massor av andra åsikter.
Förutom politiker, som ju egentligen inte är en yrkesgrupp, men ändå, finns det nog inte nån yrkesgrupp som blir ifrågasatt lika mycket.
Vi kritiserar gärna vården men inte vårdpersonalen.
Vi kritiserar gärna försvaret men inte soldaterna.
Vi kritiserar gärna arbetsförmedlingen men inte arbetsförmedlarna.
Vi kritiserar gärna förskolorna men inte förskolärarna osv.
Hur kan det vara att just denna yrkesgrupp har så lågt förtroende och hur påverkar det vår syn på skolan i övrigt.

Därmed inte sagt att jag inte mött dåliga lärare men jag har mött otroligt många fler duktiga.

Och Kjell Karlsson kommenterar på samma ställe:

En tanke: – Vad man hör kanske beror på var man befinner sig? Själv arbetar jag i det privata näringslivet och märker inte att lärarna får särskilt många påhopp. Det enda som sticker ut i mina hemtrakter (vad jag märkt) är kritik mot arbetsförmedlare.

Min tanke är att det är mänskligt att hitta syndabockar för den som själv möter svårigheter. Där många har svårt att få jobb hamnar arbetsförmedlarna ofta i vanrykte, många av klienterna inom socialtjänsten ser det som att deras problem ligger hos socialsekreterarna och när barnet dog ville föräldrarna åtala läkaren. Problemet för oss lärare är att det är så många som hade haft nytta att klara lite mer, ha lite högre betyg och blivit bättre socialt utrustade. Risken att många ska utse lärare till syndabockar är stor och i och med att vi haft en arbetsgivare som velat utnyttja detta har många blivit vana vid att lärare ska tåla lite skit om sitt yrke.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. januari 20, 2014 10:55 f m

    Krisen i den svenska skolan har ingenting med varken lärare eller elever att göra. Det har med att ämnesstrukturerna i grundskolan är helt fel vilket får stora konsekvenser för gymnasieskolan och sedan högskolan. Samtidigt som andelen SO och NO/Teknik kurser har ökat drastiskt både på gymnasieskolan och högskolan har dessa ämnen som alltså står för mer än hälften av den obligatoriska grundskolan hamnat i skymundan. Geografi, Teknik, Fysik, Biologi och Kemi är nära utrotning i den svenska grundskolan. Vi kan inte heller ha situationen att språk får tre gånger så stor betydelse som alla andra ämnen tillsammans får. De som kräver mer betydelse för språken kan ju fundera på följande: Vad är det som gör att vi idag har en så välutvecklad läsförmåga och ett så välutvecklat språk? Svaret kom när Gutenberg lanserade tryckpressen. En teknisk uppfinning alltså. Det var visst någon inom språk som ansåg att teknik inte är så viktigt i skolan?

    Samtidigt förväntas svenska elever/studenter så fort de kommer upp på gymnasieskolan och sedan vidare till högskolan att kunna välja. Det brukar sägas att 10 000 timmar krävs för att bli riktigt bra på något. Om det är så har vi ett jätteproblem eftersom valfriheten är nära noll i den svenska grundskolan. Jag menar att här behövs grundläggande reformer av den svenska grundskolans ämnesstruktur. Om man funderar över och jämför den valfrihet som finns i samhället och inom gymnasieskolan/högskolan med hur det ser ut nere på grundskolan så förstår man rätt väl varför endast 45 procent av åttondeklassarna i SKL:s stora undersökning anser att skolan gör dem så inspirerade att de vill lära sig mer. Vi bör forma en grundskola som mycket mer liknar gymnasieskolan. Valfriheten är nyckeln till att få motiverade elever, en skola som faktiskt kan möta sin samtid och bättre studieresultat i förlängningen.

    • januari 20, 2014 11:55 f m

      Vi har ju haft svårt att hitta frågor vi varit överens om på senaste tiden men den här gången är vi verkligen överens om det mesta.

      Jag vill väl i och för sig lyfta att vi har ett lärarproblem och det är behandlingen av lärare som skapar både brist på tid för lärarna att möta eleverna och gör att vi får brist på lärare inom olika nyckelområden. Detta är ett av de allvarligaste problemen för skolan men vi kanske även är överens om detta.

      Ja vi behöver skifta fokus för ämnesstrukturen i svenska skolan och släppa in mycket mer inom NO och teknik. Utveckling går mot mer behov av förståelse kemi/hälsa, fysik/global miljö, biologi/lokal miljö men framför allt så rent ut sagt exploderar kunskapsbehoven inom IT/media området. Vadå klaga på att lärare använder för lite IT när kursplanerna inte tar hänsyn till det behovet och arbetsgivaren är rent löjligt snål med kompetensutveckling.

      Ja, vi behöver ha mycket mer valfrihet tidigare i svenska skolan. Reell valfrihet mellan sådant eleverna kan förstås och val som får konsekvenser för vad eleverna lägger sin tid på. Inte bara val mellan språk så att andra intresseinriktningar nonchaleras.

  2. januari 21, 2014 7:29 f m

    I LGR 11 framkommer redan idag att det är hela skolans ansvar att utveckla matematiska, tekniska och naturvetenskapliga kunskapsområden. I del 1 av LGR 11 står det: ”Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”. Vidare framkommer detta av del 2 i LGR 11 där man kan läsa: ”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola:

    kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet,
    kan använda kunskaper från de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga, humanistiska och estetiska kunskapsområdena för vidare studier, i samhällsliv och vardagsliv

    kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet

    har fått kunskaper om förutsättningarna för en god miljö och en hållbar utveckling

    har fått kunskaper om och förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan, miljön och samhället

    kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande”

    Som LGR 11 ser ut nu så spelar det faktiskt ingen roll vilket ämne man undervisar i och vad som står i ämnesplanerna om detta, för det ska in i undervisningen oavsett vad som står i det centrala innehållet. Dvs. alla ämnen måste fundera över dessa formuleringar i LGR 11 och fundera igenom hur ovanstående ska komma in i ämnet.

    • januari 21, 2014 9:10 f m

      Jag anser att dessa formuleringar tyvärr än så länge bara blivit ett sätt att försvara att de naturvetenskapliga ämnesområdet blivit så försvagat. I stället är det så att trenden varit mot att dessa ämnen ska använda en mycket stor del av tiden på mycket grundläggande språkliga färdigheter. Kunskapen om NO är så svag inom humaniora ämnen att den förberedelse för NO som hade behövts i dessa ämnen helt uteblir.

      När det gäller teknik/IT handlar det helt och hållet om hjältedåd från enskilda lärare. Det finns inget i skolsystemet som driver på om att skolan behöver ta en viktig roll inom detta område. Ungdomarna har förstås detta som fritidsintresse och skolan ska vara en god annorlundahet men det finns så många perspektiv på teknik/IT där vuxenvärlden borde ha så mycket att bidra med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: