Hoppa till innehåll

Jag är trött på hatkampanjer

oktober 20, 2013

Tummen ner för okunskapenDär på 1980-talet åkte det kring bilder av Olof Palme som djävul och mördare. Han beskylldes för att vara kommunist och gå Sovjets ärenden trots att han exempelvis vid kårhusockupationen var med och drog en tydlig rågång mot den extrema vänstern på ett sätt som överträffade alla andra. Det är troligt att denna kampanj var medskyldig till mordet och ett Sverige som tappade mycket framtidstro.

Nu känns det som vi fått en hatkampanj som närmar sig samma proportioner och jag tycker att det är dags att alla vi som tror på ett bättre samhälle än så sätter ner foten.

Jag tänker då inte alls på Johan Kants blogg serie En skola åt helvete trots att många reagerat starkt. Kant tänjer på gränserna och jag skulle inte vågat gå så långt för det kräver att man bör ha järnkoll på alla sina fakta men han angriper personers genomförande av sina uppdrag och ingen har än så länge lyckats belägga honom med några felaktigheter.

Nej det jag vänder mig mot är nidbilder/montage där person framställs som skräckfigur, det jag vänder mig mot är att använda tidigare yrkeskarriär för att påstå att han skulle sakna empati och jag vänder mig mot att påstå att han vill tillbaka till ett 50-tal då han inte ens var född. Personangrepp som helt saknar faktamässigt stöd.

Jag vänder mig också mot att medvetet misstolka det han säger. Jag vill inte använda ordet katederundervisning men det borde vara helt uppenbart att det han lägger in i ordet handlar om ledarskap och ansvar, dvs inte alls att någon ska sitta fastgjuten vid katedern och strunta i eleverna. En uttryckt tveksamhet inför om kommuner ska tvinga lärare att använda metoden ”skriva sig till läsning” används i år efteråt för att påstå att han är negativ till IT. Lite saklighet och intellektuell hederlighet borde kunna begäras av alla debattörer.

Nu borde det vara nog med hatkampanj mot Björklund.

Annonser
37 kommentarer leave one →
  1. johankant permalink
    oktober 20, 2013 6:23 e m

    Väl talat Jan Lenander!

  2. oktober 20, 2013 6:40 e m

    Bra rutet! Det som förvånar och nog något föfärar är att Björklund blivit hatobjekt för så många lärare. Eller är de kanske inte så många men högljudda alternativt tongivande. Ett annat som förvånar är just babblet och (de medvetna?) missförstånden kring ordet katederundervisning; katederundervisning är ju just det du utmärkt sammanfattar ovan. Själv brukar jag säga att med knappa resurser* är just föreläsningsformen med diskussioner, arbetsuppgifter och resonerande samtal (”katederundervisning”) den kanske optimala möjligheten till individualisering.
    * Nu kan knappheten i resurser diskuteras, ofta nog handlar det nog snarare om fördelningen av desamma.

    • oktober 21, 2013 1:11 e m

      Ja man kan säga att de som vill bedriva hatkampanj mot Björklund som ett försvar av sina pedagogiska idéer eller sina positioner i skolsverige de har verkligen lyckats ganska väl med att få med sig hatare som egentligen har mycket att vinna på Björklunds tankar. Det är lite som den oerhört ilskna kurator som var med i samma TV-debatt som jag. Hennes hjärtefråga var att staten borde gå in och ta över skolor och områden som kommuner misskötte men i sin ilska mot Björklund missade hon helt att det är inget han motsätter sig.

  3. oktober 20, 2013 8:34 e m

    Nu kan jag väl inte se att Björklund är i närheten av det Palme fick ta emot, och inte heller tror jag lärarkåren någonsin har en tanke på att mörda någon minister. Men jag förstår hur du menar.

    Själv är jag inte med i hatkampanjen och håller med om att det går för långt. Det jag har svårt att förstå är hur ord och handling går ihop hos Björklund, om jag inte kan se förklaringen att han för en partipolitisk utbildningspolitik. Vilket jag inte anser att en minister skall göra. Björklund är ju allas utbildningsminister, även min (även om jag inte röstat in alliansen). Regeringar skall verka för alla medborgare, oavsett partifärg eller sympatier.

    Han har kommit med en del bra förslag, men på grund av visst feltänk som jag ser det blir det mer krångligt än vad det behöver vara, t.ex. praktikåret efter lärarexamen. Men det kanske inte var han som kom på den idén.

    Bortsett från nidorden mm, måste man kunna kritisera Björklunds utbildningspolitik utan att anses hata honom. Min bedömning är att han kunde ha gått lite mer smidigt fram de första åren, för hans retorik har gjort mer skada än nytta.

    • oktober 20, 2013 8:56 e m

      Ja, klart att man kan kritisera politiken han för men på sätt och vis blir det i så fall effektivare och renare om man står för vad man kritiserar. Vill man att lärare ska ha mindre makt, mindre ansvar och agera mindre ledare får man kritisera Björklund för att han driver motsatsen. Vill man inte ha betyg i låga åldrar kan man kritisera detta hos Björklund men också upptäcka att SD och M vill gå längre. Det känns som att personangreppen är fega grepp från några som egentligen vill attackera något som är större än Björklund.

      Ja Björklund provocerar men han hemfaller inte till personangrepp och se dessutom på Baylan som inte fick igenom något som utbildningsminister. Hur kan en utbildningsminister ändra något i en skola i ett fast grepp av SKL utan att provocera. Osjyssta medel är osjyssta och försvaras inte av att någon är drivande.

      • oktober 20, 2013 10:37 e m

        Nej, inte personangrepp, men genom sin retorik har han mer eller mindre dissat lärarkåren, för att inte tala om lärarutbildningen. Om man säger – Vi måste få duktiga lärarstudenter, är det underförstått att de inte är det idag.

        Men, han har blivit lite försiktigare i retoriken – det är ju val nästa år, så … 😉 och han vill nog inte stöta sig med för många.

      • oktober 20, 2013 10:41 e m

        Vad gäller Baylan – nej, men jag gör inte någon partipolitik av det här. Det var länge sen vi hade en utbildningsminister som jag tycker befinner sig på rätt post. Det är inte för att Björklund är folkpartist som jag är kritisk. Så enkelt är det inte från min sida.

      • oktober 21, 2013 12:32 e m

        Jag tycker att Björklund hyllat och höjt lärarkåren. Han har kritiserat lärarutbildningen och pekat på att de nyligen examinerade haft komptenshål. Det är ingen som helst diss av lärarna i allmänhet. Det är en diss av den absurda idén att de oerfarna ska lära de erfarna.

      • oktober 21, 2013 12:46 e m

        Men han har inte uttryckt sig som du gör nu!

      • oktober 21, 2013 12:55 e m

        När det gäller utbildningsministrar är jag inte ute efter att kritisera dem som personer jag är bara ute efter att peka på hur maktlösa de blivit med en huvudman som fokuserar på besparingar och nöjda elever och föräldrar istället för att eleverna egentligen ska lära sig något.

      • oktober 21, 2013 1:00 e m

        Nej Björklund uttrycker sig mycket mer färgstarkt än jag gör och det är möjligt att han därigenom tappar stringens. Det ger inte rätt till medvetna misstolkningar där det helt bortses från alla positiva saker han sagt om vår nuvarande lärarkår.

      • oktober 21, 2013 3:21 e m

        Misstolkningar? Ja, kanske det. Själv har jag i dryga sex år försökt att få ihop det han talar om med hur sen verkligheten utvecklar sig. Ofta går det åt motsatt håll. Det är ju bland annat hans retorik som bidragit till att lärarutbildningen fått ett så dåligt rykte (mest oförtjänt). En utbildningsminister borde ju istället arbeta för att höja den. Men att tala hela tiden om hur dålig den är och på ett försåtligt sätt få fram att nuvarande lärarstudenter inte är duktiga, är ju en strategi för att få som han vill, men det skadar mer än gör nytta. Det är samma sak när vissa går ut och talar om hur usel den pedagogiska forskningen är, och menar att det är i syfte att det skall bli bättre. Är det inte konstruktiva förslag som är lösningen, om det nu är ”bättre” man vill komma fram till.

        Nej, jag förstår inte den här negativa debatten, som går ut på att sänka alla som verkar inom lärarutbildningen och inom forskningen!

        Ett vardagligt exempel på hur man sänker andra.

        Om en väninna hela tiden skulle klaga på min klädsmak, min frisyr och min vikt mm. skulle det knappast få mig att känna mig värdefull, snarare att jag är totalt värdelös. Om en sen samma väninna skulle säga att det är för att jag skall bli bättre, skulle jag må fysiskt illa.

        Så vari ligger missförståndet
        … och hos vilka?

      • oktober 21, 2013 3:25 e m

        Kanske man kan dra slutsatsen att när det kommer till kommunikation är han inte den skarpaste kniven i lådan. Det är inte speciellt smart att få så många emot sig.

      • oktober 21, 2013 3:57 e m

        Fast Monika, jag upplever honom som en bra kommunikatör med bra intellektuell kapacitet. Kanhända trampar han på tår som det bör trampas på. De som drev stollereformen alla lärare lika på lärarutbildningen, elevens rätt att alltid prata i mobil med mamma och strunta i uppföljning behövde kanske någon som hindrade deras framfart. Det är förstås bara en åsikt man kan ha men den motiverar faktiskt inte osjyssta metoder, inte ens hos den som blev av med sitt välbetalda föreläsningsjobb.

      • oktober 21, 2013 4:44 e m

        Men vad har jag och mina kollegor gjort för att förtjäna att bli trampade på för att vissa drev en stollereform. Varför skall jag behöva inräknas bland dem som har välbetalda föreläsningsjobb och knappast syns till på lärarutbildningskurserna? Därför att de är ute och föreläser och sitter och forskar, medan vi andra gör jobbet.

        Och varför skall de studenter vi har som faktiskt är duktiga hängas ut på ett så försåtligt sätt av vår utbildningsminister. Vad har de gjort för att förtjäna det?

        Så om du talar om ojusta metoder, så använder inte Björklund justare metoder när han inte är specifik om vilka han talar om, utan talar rent generellt och ger utomstående och de som driver samma linje ”belägg” för hur eländigt det är! Eller hur?

        Ditt försvar av Björklund innehåller en viss blindhet för vad han egentligen förmedlar.

      • oktober 21, 2013 5:02 e m

        Nej det finns inget försåtligt i att vilja driva frågor där det inte går att vara specifik. Han har åsikten att lärarutbildningen behövde reformeras och drev detta genom att ge exempel på det som var dåligt. Hur skulle han lyckats reformera den genom att tala om det som var bra. Tycker man att han drev igenom något felaktigt har man rätt att känna sig arg och tala klarspråk om det och hur man känner om hans förslag. Jag tyckte att Palme använde en retorisk talang för att driva igenom flera saker som jag inte höll med om och jag kunde känna mig rejält arg på honom för det. Han generaliserade utifrån några få exempel precis som Björklund.

        Frågan är dock oavsett hur arga de gör oss. Oavsett om de använder vad som skulle kallas retoriska knep. Ger det oss rätten att smutskasta dem som personer?

      • oktober 21, 2013 5:42 e m

        Nej, men att det är rätt att smutskasta Björklund har jag aldrig sagt. Det försåtliga ligger i att man ger en bild av studenter som sämre än vad de är, när man säger – vi måste få de duktiga studenterna in i lärarutbildningen! Underförstått – de som går där är inte duktiga!

        Nej, jag menar inte, vilket du naturligtvis förstår, att man skall tala om det som är bra, utan att när man påtalar det felaktiga inte drar in allt och alla i det. Lärarutbildningen 2001 hade mycket väl kunnat utvecklats, dvs. vara kvar med vissa nödvändiga förändringar. Därför att mycket i den var bra/är bra, för den går ju parallellt med den nya. Men det fanns brister, och de värsta är och var inte studenterna eller lärarutbildarna!

        Vad som hände var att man förkastade det som var och är bra med utbildningen? Och skapade tyvärr annat som inte fungerar så bra.

        Men två fel gör inte det inte rätt … Jag var mycket ung och höll på Palme, men idag kan jag se hur fel han gjorde då han drev sin linje utan att ta hänsyn till de som inte var inblandade, bara tillhörde en viss grupp som skulle bekämpas av Palme.

        Palme var intellektuellt och retorisk överlägsen någon nu levande politiker, men han var inte smart när han körde sitt eget race. Han skapade två läger som bekämpade varandra och det har även Björklund gjort.

      • oktober 21, 2013 5:46 e m

        Jag har dock svårt att jämställa Björklund med Palme. Snarare är det Carl Bildt som kan mäta sig med honom. Björklund skulle inte ha en chans mot Palme, men det hade Bildt.

  4. oktober 21, 2013 6:01 e m

    Jag är inte riktigt säker på att jag tycker om det där med att någon är smart politiker och undviker de kontroversiella frågorna. Det känns som att svensk politik blev mycket fattigare efter Palme och kommunaliseringen smögs igenom i ett underligt konsensus där Lärarförbundet satte kniven i ryggen på konkurrerande fack och fick år av fördelar för sina medlemmar.

    Jag märker också hur mängder av Björklunds förslag bekämpas av kategorier som han verkligen inte trampat på tårna utan bara haft olika uppfattning mot. Egenintresset kan vara starkt och jag vet inte om något genomdrivits utan fanbärare som gått i spetsen som ”HSB”, ”nivea fet och dryg” som drev igenom kommunaliseringen. De där förändringens spjutspetsar får ta en del. Jag avskyr det mesta Göran Persson åstadkom men tycker ändå inte om smutskastningen av personen. De obehagligheter han sjösatte med metoder som förödde människoöden kräver nog krafttag för att rättas till. Det enda jag verkligen kan vända mot personen Persson är att det verkar som att han gjorde en del för karriärens skull och inte för att han trodde på idéerna.

    • oktober 21, 2013 6:12 e m

      Nej, men jag har inget att erinra mot det du säger angående hatet. Och jag bekämpar inte Björklund men kritiserar främst det jag tagit upp.

      Ja politiken blev tristare. Men Palme tog inte alltid beslut som var så bra! Och även om jag var och fortfarande är en stor beundrare av honom, så kan jag ändå se att han hade sina fel och att en del kan kritiseras.

      När det gäller skolpolitiken kritiserar jag med utgångspunkt i min egen kunskap, inte utifrån partitillhörighet. Jag kan vara för vissa delar som är moderat skolpolitik och vara emot det som är vänsterns skolpolitik, när jag ser att de är ute och cyklar 😉

      • oktober 21, 2013 6:47 e m

        Vi verkar riktigt rejält överens om det som är huvudtemat för detta inlägg fastän vi sen tidigare vet att vi inte har samma syn på lärares ledarskap, lärarutbildningen och flera andra saker. Det tycker jag känns bra.

  5. frekar09 permalink
    oktober 22, 2013 3:39 e m

    Björklund får gärna fortsätta öppna munnen. Desto mer ministern talar desto närmare kommer 4 procent spärren. Dessutom är utbildningsministern och utvisningsministern (förlåt mig migrationsministern) två av mina främsta källor till dagens kalkon. Så jag avslutar med en klassisk färdigbakad kalkon.. 🙂

    • oktober 22, 2013 8:25 e m

      Du säger inget om det osmakliga i att kraftiga personangrepp utan visar bara en önskan om att folkpartiet ska åka ur riksdagen. Det är väl i så fall bara ett tecken på att du inte är socialliberal.

  6. frekar09 permalink
    oktober 22, 2013 9:34 e m

    Jan,

    Jag har varit Piratpartist sedan sommaren 2009 och är helt öppen med att jag fortfarande är Piratpartist. Är helt öppen med att jag kommer rösta Piratpartiet 2014 i alla valen under det året. Och ser framemot att nu få vara en del av det partiets utbildningspolitiska utskott.

    http://talespersoner.piratpartiet.se/2013/10/15/utbildningspolitiska-utskottet/

    • oktober 23, 2013 4:51 e m

      Piratpartiet har ett ganska socialliberalt program och jag sympatiserar med deras insatser kring yttrandefrihet även om jag bedömer vissa delar som orealistiska.

  7. oktober 23, 2013 4:12 e m

    Jan,

    Problemet med din argumentation i den här artikeln är att du inte är konsekvent. Du vill att andra ska ta avstånd från vad du menar är personangrepp mot Jan Björklund. Däremot verkar du försvara de kraftfulla personangrepp, det hat, de härskartekniker och förvanskningar av meningsmotståndares kommentarer som Kant och ett antal av de som kommenterar mycket på dennes blogg ägnar sig åt och som fått i stort sätt alla meningsmotståndare till Kant att sluta debattera där.

    • oktober 23, 2013 4:48 e m

      Jag är mycket konsekvent i att hävda att ifall man ska göra angrepp så ska man ha belägg för det man påstår och de som angriper Björklund har helt slutat med det. Varje gång Johan Kant gör ett snedsteg över mot personangrepp blir jag ledsen för det är inte mitt sätt att debattera men hittills har ingen lyckats belägga honom med felaktiga påståenden.

      Angreppen mot Björklund är i en helt annan klass av både osaklighet och hätskhet.

      • oktober 23, 2013 9:01 e m

        Jan.

        Om du tror det du skriver i sista meningen så har du antingen bara läst det du vill läsa eller medvetet bortser från vad som står på Kants blogg både i dennes artiklar och i kommentarsfälten. Härskartekniker, personangrepp, rent hat och rena förvrängningar av meningsmotståndares kommentarer finns det mycket gott om på Kants blogg.

        Varken jag eller många med mig som inte delar Kants uppfattning vägrar ta i hans blogg ens med tång efter vad vi blivit utsatta för där. Jag har blivit anklagad för att vara både grymt ideologiserad och en ideologiserad populist. Kant har uppmanat mig att sluta debattera skola och kallat mig dödgrävare.

      • oktober 23, 2013 9:02 e m

        ”Varken jag eller många”

        Ska stå ”Jag och många med mig”

      • oktober 24, 2013 6:26 f m

        Tänker inte försvara den här typen av rejäla övertramp av Johan men påpekar att debatttonen faktiskt har varit en helt annan för de delar av bloggen jag läst.

        och sen Fredrik om du läser vad Kant menar med ”ideologiserad”. Hur långt ifrån att vara detta bedömer du dig själva?

        Ur NE: ”Att vara anhängare av en ideologi betyder alltså att man accepterar dess verklighetsbeskrivning, delar dess grundläggande värderingar och stöder dess handlingsprogram”

        Du vill säkert använda mer positiva uttryck för det som att du ”kämpar för ett paradigmskifte”, ”står upp för demokratiska värderingar”. Är du inte anhängare av precis den ideologi som Johan Kant anser har lett så fel?

        Kan det sen inte vara så att Johan Kant missuppfattar dig som person då du av någon anledning börjat tänja på gränserna: ”kvalificerat skitsnack” om Inger Enqvist och inte skrädder du orden utan anklagar honom för att förorda avsteg från läroplanen. Kombinerar man det med saker du säger om Björklund så kan han verkligen bara tro att han ger igen med samma mynt som du.

  8. november 5, 2013 11:59 f m

    Jan,

    Inger Enkvist är en mycket konservativ föreläsare. Hennes grundtanke i boken Feltänkt är att desto fler som får utbildning och bildning desto mer devalveras värdet av utbildningen. Detta är en klassiker inom den konservativa ideologin. Vidare menar hon att inflytande över undervisningen från elever och deras föräldrar är direkt skadligt för utbildningsväsendet och för kunskapsutvecklingen. Hon skriver i Feltänkt: ”Att ge föräldrar rätt att påverka skolans innehåll och regler är att ta ytterligare ett steg från undervisning till barnpassning.”. Hon vill återinföra en auktoritär skola där Kina verkar vara modellen. En skola där barn och unga pressas så hårt att de begår självmord. Hon är emot den sammanhållna skolan som vi många av oss tar helt för given.

    Hon vill ha en auktoritär lärarroll där läraren ska stå framme vid katedern och eleverna ska sitta passiva i sina bänkar och lyda minsta vink från överhögheten vid katedern (läraren). Hennes tankar är absolut inte förenliga med läroplanerna i Sverige och heller inte med Skollagen. Att någon lärare eller rektor i Sverige ens kan befatta sig med hennes tankar är bedrövligt och fullständigt oacceptabelt faktiskt då det helt är emot de demokratiska värden vi ska värna om i den svenska skolan enligt våra styrdokument. Att du som säger dig stå bakom att vi ska ha ett kunskapssamhälle kan ställa dig bakom Enkvist, som inte ens vill att alla ska få ta del av utbildning och bildning är faktiskt mycket märkligt och du borde nog ta en rejäl funderare över hur det påverkar din trovärdighet som debattör i dessa frågor. Jag tar starkt avstånd från Enkvist med anhang. Jag är våldsamt upprörd över att det finns lärare och rektorer i det här landet som inte ens står upp för grundläggande demokrati i skolan. Det kan inte kallas för annat än skandal. Läs även:

    http://www.skolaochsamhalle.se/skolpolitik/59/comment-page-1/

    • november 5, 2013 4:20 e m

      Att attributifiera personer är inte speciellt konstruktiv debatt och uttrycket konservativ om Inger Enquist tillför absolut ingenting. Det är ett utslag av personangrepp som jag inte uppskattar. Skulle vi försöka placera in henne som progressivist eller traditionalist skulle hon otvetydigt bli det senare men inte ens denna klassificering set jag som speciellt givande. Låt oss istället studera studera hennes åsikter.

      Att mena att fler som går vidare i utbildningsvärlden med automatik devalverar utbildningens värde är inget jag håller med om men jag menar att ifall vi pressar ungdomar vidare i utbildningssystemet utan rätt förkunskaper så kommer resultatet av utbildningarna att sjunka och därmed deras värde. Det är fler och fler akademikeryrken som inte leder till jobb annat än för delar av studentena. Var ligger egentligen Inger Enquists åsikter här?

      Svenska skolan har ett gediget centralt innehåll som på egen hand innebär en mer än tillräckligt stor utmaning. Ska föräldrar och elever ha rättighet att utöka detta? och mitt svar är nej. Vi vill förstås engagera och involvera föräldrar och elever i skolans arbete men hur mycket inflytande kräver detta? Är det inte mer lockande att möta en skola som tror på sitt kunskapsuppdrag.

  9. november 5, 2013 5:43 e m

    Jan,

    Enkvist vill i klartext avskaffa den demokratiska skolan. Hon vill ha en auktoritär 50-tals skola som har sina rötter i den kinesiska modellen där barn och ungdomar pressas så hårt att de begår självmord. Enkvist vill återgå till en situation där läraren står framme vid katedern, eleverna ska veta hut och sitta på sin platser och lyda minsta vink från läraren. Denna syn är totalt oförenligt med de svenska styrdokumenten. Den svenska skolan skall vila på en demokratisk grund. Den svenska skolan skall förmedla, förankra och gestalta demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Den svenska skolan skall arbeta i demokratiska arbetsformer och var och en som arbetar i skolan skall inta ett demokratiskt förhållningssätt.

    Alla elever har rätt till reellt inflytande i skolan. Alla elever har rätt till att delta i planeringen och utvärderingen av undervisningen. Att du kallar Enkvist för progressiv är ett hån mot oss som vill utveckla den svenska skolan för framtiden och som dagligen lägger ner ett enormt arbete på att forma en mer demokratisk skola. Jag förstår att du inte uppskattar kritik mot en av dina förebilder. Kan informera dig om att jag inte uppskattar ditt försvar för en person som vill avskaffa den demokratiska skolan heller. Att någon lärare eller rektor kan sitta och försvara individer som vill avskaffa den demokratiska skolan är så horribelt att jag faktiskt saknar ord. Jag saknar ord därför att det gör mig totalt rasande. Kommer aldrig någonsin att kompromissa om demokratin, demokratiska värderingar eller mänskliga rättigheter varken i samhället eller skolan.

    • november 5, 2013 8:34 e m

      Hur du får hennes tankar att handla om en 50-tals skola är rent förunderligt. Har du försökt att förstå det du läst av henne. Kanske har du slarvat på samma sätt som vid din genomläsning av mitt inlägg där du inte ser att jag betraktar Enquist som en traditionalist. Jag anser nämligen att även traditionalister kan ha något viktigt att lyssna till.

      • november 6, 2013 10:20 f m

        Enkvist vill ha tillbaka en totalitär skola. En skola där eleverna ska sitta vid sina platser, passivt lyssna och lyda minsta vink från läraren. Den situationen har vi i Sverige lämnat sedan åtminstone 30-50 år tillbaka i tiden. Att inte kalla det för rent bakåtsträvande att backa så många år i tiden är ett mycket, mycket märkligt sätt att resonera som helt saknar alla former av hållbara argument. Det är tid att göra en samhällsanalys om man tror att det är en god idé att återinföra en skola från 50-talet.

        Man kan börja med att analysera frågor som:

        – Hur har och kommer demokratiseringen påverka skolan?
        – Hur har och kommer det multikulturella samhället påverka skolan?
        – Hur har och kommer digitaliseringen att påverka skolan?
        – Hur har och kommer globaliseringen att påverka skolan?

        Först när vi har gjort en hållbar samhällsanalys kan vi diskutera hur vi ska arbeta i framtiden med skolfrågor. Den hållbara samhällsanalysen saknar jag i den svenska skoldebatten.

      • november 6, 2013 10:57 f m

        Att Inger Enquists ideal innehåller en hel del av lydnad hos eleverna kan jag inte bestrida. Däremot har jag inte hört henne nämna något som helst om passivt lyssnande. Det finns förstås en aspekt av lydnad i att eleverna ska sitta stilla på sina platser när läraren önskar det men ledarskapet kan i minst lika hög grad innebär att eleverna rör sig och bildar nya grupperingar vid givna situationer.

        När det gäller din tolkning av Enquists strävanden så står de i stark kontrast till de frågor du ställer men det är mycket mer tveksamt till om de står i någon som helst konflikt med min tolkning.

        1. Den demokratiseringstrend vi har samverkar med omvårdnadstrend (curling) som ger eleverna mindre ansvar och frihet. Vad det ger för resultat när det gäller vuxenvärldens ledarskap är svårt att förutsäga men jag är väldigt övertygad om att mina döttrar mår bättre av att ha mött ett bra ledarskap.

        2. Det multikulturella samhälle vi går in i kommer att öka kraven på olika anpassningar, där eleverna ställer upp på olika regler beroende på vilka de ska umgås med. Det är troligt att en skola som övar elevernas anpassning till olika regelverk kommer att göra dem bättre förberedda för sin framtid.

        3. Det fullständigt sanslösa informationsflöde vi kommer att möta i framtiden kommer att öka behoven av ledarskap och önskan om ledning. Digitaliseringen kommer öka kraven på skolan att erbjuda eleverna ett professionellt ledarskap.

        4. När globaliseringen flyttar fokus från att få tag på information till att kunna sortera i information blir behovet att möta eleverna där de är ännu större. Det handlar om riktigt höga krav på situationsanpassat ledarskap och olika arbetssätt beroende på elevernas mognad.

        Jag är starkt övertygad om att lärares ledarskap och ansvarstagande blir ännu mer centralt pga de trender vi ser.

Trackbacks

  1. Samhällstrender påverkar skolan | Jans Syrliga KaramelLer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: