Hoppa till innehåll

Innehåll, klarspråk och rätt uppföljning

oktober 9, 2013

20111007-073832.jpgDebatten har hettat till kring skolans innehåll, vilka vet vad eleverna behöver? Det gör ju ingen, vilket lätt blir absurt när någon vet att eleverna bara måste kunna IT men samtidigt hävdar eleverna ska välja allt själva. Jag välkomnar den debatten för det måste vara vuxenvärlden som tar ansvar för vilket innehåll eleverna ska möta. Att ta ansvar för något så brett och abstrakt är en utmaning för vuxna och hjärnforskning visar att barn inte har mognaden för det ansvaret. Det är förstås vårt ansvar att även möta barn där de är med valfrihet, men en valfrihet anpassad efter deras mognad så att det handlar om att välja till, inte välja bort. Vi behöver en levande debatt om innehållet och en skola som sen tar ansvar och ledarskap i att eleverna ska erövra det innehållet.

Kunskapen som eleverna ska erövra måste vara skolans helt primära fokus. – Demokrati och omvårdnad är viktiga i skolan men de är bara verktyg för det överordnade målet.

20120118-081416.jpgDet talas mycket om formativ bedömning där eleven ska reda på vad den behöver lära här näst. Av någon underlig anledning så polariseras detta mot summativ bedömning, betyg och att lärare bedömer hur långt från ett slutmål eleven är. Det är istället så att formativ bedömning tappar all kraft när läraren blundar för elevens nuläge och hela resan eleven behöver göra. Den där ”snällheten” som gör att lärare undviker klarspråk i mötet med eleven eller undviker klarspråk kring sina egna möjligheter och behov av tid den gör formativ bedömning till en jargong istället för ett verktyg för elevens utveckling. Lärare ska inte kunna undvika att veta hur eleven ligger till i förhållande till en kunskapsstandard.

Alla elever oavsett ålder har rätt till klarspråk om hur de klarar sig när det gäller de kunskaper och färdigheter som vuxenvärlden anser att skolan ska ge dem.

Absurt att lärare ska göra sig förtjänta av bättre arbetsvillkor!Det talas om likvärdig skola och om rättvisa betyg och absolut att det är viktigt att sträva efter detta. När de nationella proven sväller i omfång och skillnaden mellan bra och dåliga skolor är helt enorm kan det ändå vara lämpligt att fundera kring om det ska uppnås till 100%. Det är väl helt enkelt så att just nu har samhället inte avsatt resurser för extern rättning och kan inte heller förse skolor med resurser som ens är i närheten av att uppväga de skillnader i föräldrarinsatser som finns. Vad vi behöver är förstås uppföljning men den behöver vara fokuserad och den behöver ha realistiska mål. Det är ju också helt avgörande att resultatet av uppföljningen används för att åtgärda de viktigaste problemen.

Skolan ska ha en uppföljning av hög kvalitet enbart fokuserat på elevernas kunskapsinhämtning och anpassad efter att åtgärda enbart allvarliga brister. Dessa brister ska dock åtgärdas med kraft.

Annonser
74 kommentarer leave one →
  1. frekar09 permalink
    oktober 9, 2013 7:31 f m

    Jan,

    Så var vi då där igen där du försöker underminera skolans demokrati och fostransuppdrag, helt i enlighet med din traditionalistiska syn på skolan. Nu heter det att demokrati o fostran bara är verktyg. Vilket är helt fel då demokrati, värdegrund och fostran till demokratiska och kreativa samhällsmedborgare är ett uppdrag för skolan och har varit det länge. Kanske tid att du tar och läser läroplanens del 1 och 2 samt Skollagen och börjar sätta dig in i vad skolans demokrati och fostransuppdrag innebär?

    • oktober 9, 2013 10:21 f m

      Självklart är det som en del i en tanke om att våra styrdokument måste förtydligas. Det är katastrofalt att det går att tolka dem som du. Ska vi tvinga unga att delta i en aktivitet som har som huvudsyfte att styra in dem mot vissa värderingar? Nej vi måste erbjuda dem något de har nytta av.

      Dessutom så är det ofta så att när det ska läras ut om demokrati är det rättigheter det handlar om och skyldigheter glöms bort.

  2. oktober 9, 2013 11:02 f m

    Aha, det är den lilla visan nu. Den var oväntad, hade förväntat mig Färila 2000 diskussion, men du överraskade! Då vill jag informera om att jag inte tolkar utan läser innantill i styrdokumenten och kommer då fram till till att demokrati- och värdegrundsuppdraget (med fostransuppdraget) är ett uppdrag som skolan har och inget verktyg som du försöker hävda i artikeln ovan.

    • oktober 9, 2013 3:45 e m

      Det hade jag gett dig rätt i men nu handlar det om hur det borde vara. demokrati-kunskap=anarki inget vi vill ha.

      • oktober 9, 2013 4:38 e m

        Då har jag en stilla undran Jan, hur definierar du anarki? 140 tecken borde räcka gott åt detta! 🙂

      • oktober 9, 2013 8:12 e m

        anarki: regeringslöshet, laglöshet, förvirring. (NE) Det sista passar bäst i detta sammanhang

  3. oktober 10, 2013 9:40 f m

    ORSAKER TILL FÖRLORAT KUNSKAPSFOKUS
    När jag söker orsaker till det förödande flytten av fokus bort från innehåll och vuxenvärldens kunskaper till det där löjligt fria kunskapssökandet så ser jag NPM som ett verktyg på vägen men spårar egentligen ideologin till libertarianer och liknande åskådningar med total frihet, åskådningar långt ute på högerkanten. Jag hävdar tesen att den extrema vänstern i sina mer anarkistiska yttringar hämtat inspiration från ultrahögern i USA trots att de påstår sig vara bittra motståndare. Fox channel förpackade ”succehistorier” om individer som befunnit sig på livets skuggsida och uppnår ”den amerikanska drömmen” marknadsförs som den lilla människans möjlighet samtidigt som generell välfärd motarbetas, generell kunskapshöjning motarbetas.

    • oktober 10, 2013 1:35 e m

      Jan.

      Jag tror du behöver lyssna lite på Troed Troedsson.

      Framtiden handlar inte om att ha kunskaper utan om värderingar. Och värderingar är inget man har. Det är något man gör. 🙂

      • oktober 10, 2013 2:17 e m

        men Fredrik, jag har lyssnat mycket på Troed. Hör du inte hur det du citerar låter? Inget personligt menat men det finns inget annat sätt att beskriva det citerade än som 100% trams.

        Panta rei

  4. oktober 10, 2013 2:28 e m

    Jan,

    SAAB Automobile trodde att de var unika för att de kunde bygga bilar och det var det ju inte så många som kunde. Då hade man precis gått in i en värld där i princip alla kunde bygga bilar. SAAB Automobile är försatt i konkurs. Mercedes säger att det fanns en tid när vi byggde bättre bilar än andra tillverkare. Det gör vi fortfarande, men bara marginellt, vårt värde och vinst ligger i att bilägarna tycker mer om sin Mercedes än vad bilägare av Kia, Ford osv. tycker om sina bilar.

    De bilföretag som lyckas få sina konsumenter att tycka bäst om sin bil, dvs. etablera värderingar, kommer också vara de som lyckas bra här och nu och i framtiden. När alla redan har kunskapen att bygga bilar kan man inte leva på kunskapen att bygga bilar. Då måste man leva på att skapa värderingar och det är precis det som de framgångsrika biltillverkarna har lyckats åstadkomma. Så du får ursäkta Jan Lenander, men i detta fallet är det du som pratar 100 % nonsens.

    • oktober 10, 2013 3:01 e m

      Här behöver saker inte göras konstigare än de är. Toyota kunde bygga bättre bilar billigare än SAAB.

      Mindre fel, lägre bensinförbrukning, bättre krocksäkerhet, skönare stolar, …. Valet handlar inte om värderingar utan om sunt förnuft.

      Varför anlitade inte SAAB Troed och satsade på värderingar?

    • oktober 10, 2013 3:46 e m

      Valet handlar inte om värderingar utan om sunt förnuft.

      DET är en värdering!

      • oktober 10, 2013 3:58 e m

        😉 Panta rei, Monika. Ja, det går väl och filosofera över allting och får Troed härja kommer vi snart att filosofera kring vad som är värderingar och vad som är kunskap medan vi svälter ihjäl.

      • oktober 10, 2013 4:33 e m

        Vad jag inte förstår är varför du så energiskt vill få bort allt som inte stämmer överens med hur du ser på saken.

      • oktober 10, 2013 4:41 e m

        Jag vill inte få bort allt som inte stämmer med mina synpunkter och du kan märka på de som kommenterarer på denna blogg att jag värdesätter en viss spännvidd.

        Troed har ju varit här en hel del och jag har funderat på hans åsikter och om de kan leda till något gott eller inte. Jag börjar nu närma mig en punkt där jag anser att en alltför stor andel av dem är rent stolliga. Börjar en för stor andel lärare använda dem för sitt tänk kring undervisning så är det rent farligt för Sverige som är beroende av att nästa generation får en acceptabel utbildning för att kunna klara sig.

      • oktober 10, 2013 4:56 e m

        Jag anser att Troed Troedsson har gjort en helt korrekt analys och grundar det på flera års omvärldsbevakning (vilken redovisas i en lång rad olika artiklar på min blogg som haft ett rätt stort fokus på omvärldsbevakning sen den startade).

      • oktober 10, 2013 5:16 e m

        Jan
        I en demokrati där alla (nästan) olika perspektiv, tankar mm är tillåtna, är det oundvikligt att något sådant som du skisserar upp kan hända. En demokrati kan ju då vara med och bidra till sin egen undergång. Men vad är alternativet?

      • oktober 10, 2013 5:37 e m

        En demokrati är helt beroende av att det finns idealister som kämpar för höjd kunskapsnivå. Den är beroende av att det finns modiga människor som avslöjar de med farligt dåliga ideer.

      • oktober 10, 2013 5:40 e m

        Fredrik, vi har kommit till fullständigt motsatta slutsatser. Dessutom har vi gjort det i en fråga där jag anser att den linje du driver är farlig för Sveriges framtid och jag kan bara hoppas att dina ideer får minsta möjliga spridning.

      • oktober 10, 2013 5:58 e m

        Ja, men idealism kan gå över i fanatism …och en övertygelse om att man har rätt och alla andra har fel (eller blir rentav farliga för samhället.)

      • oktober 10, 2013 6:01 e m

        Noterar att Jan Lenander med sin kommentar ovan till mig helt och hållet bekräftar vad Monika framförde i kommentaren: ”Vad jag inte förstår är varför du så energiskt vill få bort allt som inte stämmer överens med hur du ser på saken.”. Tack för den bekräftelsen Jan Lenander!

      • oktober 10, 2013 6:23 e m

        Inte ALLT Fredrik men här har du EN åsikt som är rent farligt fel.

      • oktober 10, 2013 6:27 e m

        Klart att idealism kan gå över i fanatism. Det är en av anledningarna till att jag tagit mycket lång tid för att överväga både Troeds och Johan Kants motsatta budskap. Oj vad jag har läst på och jämfört med andra länder.

        Jag tror att Thomas Kroksmarks lögn om den internationella forskningen som visar att betyg är dåligt var droppen som fick bägaren att rinna över. Någonstans där kände jag att det bytte läge från analys till kamp..

  5. oktober 10, 2013 4:00 e m

    ”Hjärnan försöker få oss att tro att vi är bättre än vad vi är”

    Tänk en artikel som handlar om kunskap och dess betydelse för att kunna göra saker. En artikel som till och med går så långt som att börja prata om att det är viktigt att minnas många saker för att förstå och göra. Det är verkligen motpolen till Troed.

    Vem har rätt hjärnforskaren eller den retoriskt skicklige konsulten? Gissa vad jag gissar på?

  6. Arvid permalink
    oktober 10, 2013 8:02 e m

    Är Fredrik Karlsson (@valaret2010) och frekar09 samma person?

    Om jag fattat rätt, så är det en lärarstudent (lärarstudenter?), som inte har arbetat som lärare – men som är övertygad om, att han (kanske just därför?) vet m-y-c-k-et mer om hur undervisning ska bedrivas än erfarna lärare.

    Det verkar som om denne lärarstudent ser sin lärarroll närmast som en politisk kommissarie som ska fostra barnen till de ”rätta” värderingarna … ty ”framtiden handlar inte om att ha kunskaper utan om värderingar”.

    Det är chockerande kunskapsfientligt och mycket obehagligt. Det är beklämmande att Fredrik Karlsson inte hör historiens vingslag.

    • oktober 10, 2013 8:30 e m

      Ja, det är samma person. Han är mycket aktiv och en FB-grupp med inriktning mot IKT har varit en frisk fläkt. Vill inte kommentera något negativt om person men åsikterna som framförts här till detta inlägg demonstrerar varken verklighetsförankring eller insikter om vad framtiden har att ge oss.

    • frekar09 permalink
      oktober 10, 2013 8:38 e m

      Arvid,

      Och där dök en av anhängarna till Kant upp med sina personangrepp, härskartekniker, rena förvrängningar av det meningsmotståndare säger, sin hatpropaganda och medvetna kampanj för att smutskasta de som tycker annorlunda. Jag tänker inte delta i den här diskussionen något mer då jag inte debatterar med folk som medvetet vill skada mig som person.

    • oktober 10, 2013 8:58 e m

      Nyexade lärare även om de ännu inte har arbetat som lärare kan ha en del att komma med. Icke att förakta alltså … Åsikter, förslag mm, kan man ha synpunkter på, men att dissa en person på det sättet som du gör Arvid är inte juste.

      Jag som är lärare sen 15 år tillbaka både inom lärar- och magisterprogrammet tar till mig kunskap som mina studenter har! Jag vet inte bättre om allt!

    • Arvid permalink
      oktober 10, 2013 9:14 e m

      @ Fredrik,

      den kunskapsfientliga deklaration – ”framtiden handlar inte om att ha kunskaper utan om värderingar” – som du gillande citerar, är helt chockerande hos en lärare. Man får hoppas, att du tillhör en försumbar falang.

      Jag avstår från att närmare kommentera din paranoida föreställning, att någon, som känner igen i vilka fotspår du trampar, skulle vilja ”skada [dig] som person” (!).

    • oktober 11, 2013 8:25 f m

      Jag vill inte säga något negativt om person och har ganska tuffa regler för personangrepp. Det Arvid använder är dock varken härskarteknik eller över gränsen. Det är ett helt accepterat retoriskt grepp att angripa Ethos, vilken trovärdighet har en motdebattör att uttala sig. När någon med väldigt lite erfarenheter uttalar sig väldigt tvärsäkert är det en angreppspunkt.

      Jag önskar alltså att du Fredrik argumenterar emot i sak istället. På vilket sätt har du skaffat dig erfarenheter och kunskaper som gör din argumentation trovärdig.

      Övertolka inte heller Arvid. Även om han skulle ha rätt i att du har åsikter där det brister i trovärdighet behöver det inte alls försämra dina möjligheter som lärare. En av de saker lärare behöver bli riktigt bra på är att lära sig av sina motgångar och gå vidare klokare. En ödmjukhet inför vad man behöver anpassa sig efter och lära sig av gör dig bara starkare.

  7. oktober 10, 2013 9:33 e m

    Arvid,

    ”Kunskapsfientlig” är nog det sista Fredrik är. Han inser nog, som många andra, att kunskap kan se olika ut och att det är lärande som är viktigt. Ett ständigt lärande. Att vilja förespråka värderingar, lärande och kommunikation står ju inte i något motsatsförhållande till kunskap.

    Om du inte har något mer konstruktivt att komma med i en skoldebatt bör du ägna dig åt något annat.

    • oktober 11, 2013 8:47 f m

      Oscar

      Den här debatten startade i att ett uttalande om ”inte om att ha kunskaper utan om värderingar” vilket just skapar ett motsatsförhållande mellan värderingar och kunskaper, Det går absolut att tolka Fredrik som kunskapsfientlig när han driver tesen att vi ska ha värderingar istället för kunskap. Fredrik behöver förtydliga sig om det verkligen är det han avser.

      Jag lyssnar och läser och analyserar det Troed säger och hittar inte något positivt om att ha kunskap. Erfarenheter försämrar nytänkande, Den som kan lite, kan lära sig mer än den som kan mycket. Värderingar är det som avgör, inte kunskap. Ge mig exempel på att Troed säger något positivt om kunskap. Visa för mig var han inte skapar ett motsatsförhållande med kunskap på ena sidan. Jag ställer frågan om Troed Troedsson är kunskapsfientlig och om det på något sätt går att visa på motsatsen?

      • oktober 11, 2013 9:28 f m

        I detta sammanhang kan det vara av intresse att påminna om att Lenander hos Kant har förklarat att det enda skolan ska fokusera på är kunskap. Det innebär att han bortser helt från de värden och värderingar som finns i del 1 och 2 i LGR 11. Vill vidare påminna om att Jan Lenander i artikeln nedan beskrivit det som medeltida att ha fokus på skolans demokratiuppdrag och värdegrundsuppdrag.

        https://jansyrligheter.wordpress.com/2013/01/06/medeltidsvarderingar/

        Hur var det nu Jan Lenander, vore det inte bra att städa framför egen dörr innan man anklagar andra för att ställa värderingar mot kunskap?

      • oktober 11, 2013 12:00 e m

        Ja, på min egen blogg har jag fört fram tesen att skolans huvudfokus bör vara kunskapsuppdraget. Inte så att demokrati och omsorg ska bort men en skola ska ha ett huvudfokus och se dem som vägar till kunskap.

    • Arvid permalink
      oktober 11, 2013 10:11 f m

      Oscarsemb skriver: ”kunskap kan se olika ut … det är lärande som är viktigt”.

      Mha denna formulering verkar det förespeglas, att bristfälliga kunskaper inte skulle spela någon roll… ty kunskaper kan aldrig vara bristfälliga utan blott ”olika” … och ”det är lärande som är viktigt”. Därmed hoppas oscarsemb kanske slippa (t.ex.) några besvärliga, epistemologiska frågeställningar.

  8. Arvid permalink
    oktober 10, 2013 9:37 e m

    @ Monika Ringborg

    det är inte alls ovanligt, att medicine kandidater överskattar hur långt deras teoretiska kunskaper bär dem … innan de s.a.s. mött verkligheten.

    Men, en medicine kandidat brukar däremot inte (återkommande) avfärda seniora, kliniskt verksamma, erfarna läkare som självklart underlägsna honom själv.

    —–

    A propos något annat… du kanske missade, att jag ställde en fråga till dig på Johan Kants blog.

    Du skriver, betr. ”.. de resultat vi bekymrar oss över …Det har alltså alltid varit lika illa.”

    Vilka belägg har du för, att det (enl. dig) inte skett någon försämring?

    • oktober 11, 2013 5:54 f m

      Nej det är nog inte ovanligt någonstans eller av vilken grupp det än handlar om. En del lärare överskattar ju sina kunskaper om lärarutbildarens verklighet utan att ens ha mött den.

      Men Fredrik har energin och brinner för det han vill med skolan. Vi behöver sådana nyexade lärare och inte att de bara skall lyssna på andra! Sen att diskussionen präglas av konfrontation beror ju på att hans ideér så ofta avvisas med kommentaren – du arbetar ju inte ens som lärare (är bara utbildad, eller vad menas?) Varför skall detta med hundår fortfarande vara så viktigt? För att alla skall behandlas lika. Om jag som lärare haft mina hundår, skall banne mig andra också ha det. Varför denna misstro och konfrontation mellan lärare beroende av hur många år de arbetat, vilket ämne de har, vilken utbildning de har osv. Varför inte lyssna och ta reda på om något är möjligt istället för att avfärda någon med att denne inte vet något tills de fått samma erfarenhet som den andra. Känner verkligen lärare sig så hotade av en nyexad lärare. Tror eller hoppas åtminstone inte på att det är vanligt!

      Nej, jag har inga vetenskapliga belägg, men en del historisk kunskap, samt att jag följt utbildningspolitik och debatter om detta sen jag själv gick i skolan. Det var lika illa att få ettor och tvåor som det är idag att få IG, men då accepterade man att vissa inte lärde sig mer. Än värre var det före grundskolans införande. Det har väl alltid varit och är fortfarande lärare och skolans problem att få med alla på banan samtidigt. Kanske problemet är just den ambitionen eftersom inte alla elever är på samma plats samtidigt.

      • oktober 11, 2013 8:59 f m

        Vi behöver engagerade lärare som brinner för sina idéer och kämpar för att lyckas med dem. Däremot behövs det inte fler som ska tala om för de erfarna lärarna hur de ska göra sitt jobb. Det finns det alldeles för många amatörer som vill göra just det. Nyutexaminerade lärare får en väldigt tuff start i skolan om de inte lyssnar på de med mer erfarenhet.

        Jag har inte vetenskapligt belägg men statistiskt belägg för att svenska elevers kunskaper inte gått ner i absoluta termer. Den erfarenhet Monika har kan stämma med detta. Det Monika dock borde ha lyft är att vi tappar gentemot andra länder och inte alls har utvecklats så bra som ett flertal av dem.

      • Arvid permalink
        oktober 11, 2013 9:44 f m

        @ Jan

        Du skriver; att du ”har statistiskt belägg för att svenska elevers kunskaper inte gått ner i absoluta termer”.

        Vad syftar du på? Det framgår av PISAs 2009 databas:

        Elever – som har svenska som språk i hemmet – har en genomsnittspoäng för läsning på 507

        Elever – som har ett annat språk i hemmet (än svenska) – har en genomsnittspoäng för läsning på 435.

        Är det just det här fyndet, som du åsyftar med, att ”[du] har statistiskt belägg för att svenska elevers kunskaper inte gått ner i absoluta termer” (dvs du utgår från språk i hemmet)? Eller avser du någon annan mätning?

  9. oktober 11, 2013 7:47 f m

    Tack Oscar och Monika för stödet. /Fredrik.

    • oktober 11, 2013 9:00 f m

      Läs Oscars kommentar djupare. Håller du med honom om att det inte är något motsatsförhållande?

  10. Arvid permalink
    oktober 11, 2013 10:42 f m

    @ Monika Ringborg,

    Tack för svar (ovan), Monika!

    Ditt ordval – ”hundår” – är avslöjande.

    Medicine kandidater, som blott har teoretisk, preklinisk kunskap avfärdar – till skillnad från Fredrik – inte kliniskt verksamma, erfarna läkare som självklart underlägsna dem själva.

    Det beror knappast på, att den kliniska verksamheten skulle betraktas som ”hundår” (!), utan alla inser, att t.ex. en erfaren kirurg inte har blott teoretiska kunskaper.

    En medicine kandidat, som (likt Fredrik) återkommande lade ut texten för erfarna kirurger hur dessa bäst bör vinkla skalpellen och lägga snitten m.m, skulle därför inte enbart bli betraktad med misstro utan med löje.

    —–

    Du skriver, att du har ”har inga vetenskapliga belägg” för att det (enl. dig) inte skett någon försämring. Om du lever, som du lär, så borde du därmed överge uppfattningen, att ”det har alltid varit lika illa”.

    Men… du vill trots avsaknad av ”vetenskapliga belägg” inte acceptera, att elevresultaten blir allt sämre i Sverige.

    Som stöd för din uppfattning, att ”det har alltid varit lika illa”, så åberopar du ”en del historisk kunskap samt att [du] följt utbildningspolitik och debatter”, Jag har också en del historisk kunskap och har tagit del av den debatt, som förts. Min slutsats är ingalunda, att det alltid har varit lika illa.

    Här finns ju en fundamental, grundläggande skillnad.

    Om du utgår från, att ingenting har hänt med elevprestationerna utan ”det har alltid varit lika illa” – medan Jan m.fl. andra (i grundskola och gymnasium) verksamma lärare är bekymrade över den utveckling, som de möter (och internationella undersökningar belyser) – så blir en diskussion ganska fruktlös.

    Hur vill du (bort)förklara att universitetslärare slår larm, om allt sämre läs- och skrivfärdigheter hos dagens studenter?

    Nio historiker vid Uppsala universitet och Linköpings universitet beskrev utvecklingen i en debattartikel i Upsala Nya Tidning i januari. De kallade sin artikel för ”ett veritabelt nödrop”.

    De skrev bland annat att ”studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket”. Dessa universitetslärare anser (till skillnad från dig), uppenbarligen inte, att ”det har alltid varit lika illa”.

    Du skriver: ”… då accepterade man att vissa inte lärde sig mer. Än värre var det före grundskolans införande. Det har väl alltid varit och är fortfarande lärare och skolans problem att få med alla på banan samtidigt”.

    Innebär det här, att du har som målsättning för skolan, att somliga elever INTE ska lära sig mer än andra (elever)? Är det rätt uppfattat?

    • oktober 11, 2013 4:02 e m

      Jag påpekar att ett av skälen till att det är så mycket sämre på högskolan nu är att det är så många fler som fortsätter dit.

      • Arvid permalink
        oktober 11, 2013 6:29 e m

        @ Jan

        Jag är lite skeptisk till, att det är huvudförklaringen till ”studenter på 13-åringsnivå som inte kan läsa, inte kan uttrycka sig begripligt i skrift och som har svårt att förstå enkla instruktioner”.

        ”Många studenter är helt enkelt inte vana att möta obehag. Här märks ju också föräldrarnas roll, de som ringer oss och förklarar varför sonen eller dottern inte hann i tid till inskrivningen.”

        ”Många har stort självförtroende, men låg självkänsla. En del kräver uttalat positiv kritik även när de lämnat in uppenbara hastverk.”

        —–

        Du skriver, att du ”har statistiskt belägg för att svenska elevers kunskaper inte gått ner i absoluta termer”.

        Vilken undersökning har visat det här?

      • oktober 12, 2013 7:33 f m

        Nog var det väldigt många även när jag växte upp som i olika akademiska frågor och framför allt i skriftlig kommunikation hade mycket svårt att mäta sig med den 13-årige Jan. Dessa hade dock inte valt att läsa på högskola utan istället yrken med praktiska inslag som jag aldrig skulle klarat av då i alla fall.

        Jag förskräcks över curlingen och att en del tycker tydligen inte att barn ska behöva anstränga sig. Tillbaka i tiden drabbades dock barn från många hem av ett oerhört studienegativt synsätt och ”förläster” var ett väl använt begrepp. Samma felaktiga syn på intellektuellt arbete som något som inte är arbete.

  11. oktober 11, 2013 2:11 e m

    Jag påpekar att jag inte alls polariserar mellan demokrati/omvårdnad och kunskapsuppdraget utan anser att det finns kraftiga synergier att ta sig an dem gemensamt. Då jag observerat flera som fokuserat så hårt på demokrati att de glömt kunskapsuppdraget vill jag bara påpeka var huvudfokus måste vara och kämpa för att lagar och styrdokument lyfter fram detta som nummer ett.

    • oktober 12, 2013 7:48 f m

      Och efter alla diskussioner där jag hållit med om att demokratiska former är jättebra för att öva in kunskaper om samhället och lyfta moraliska aspekter i religion borde du Fredrik vara medveten om att jag inte polariserar. Att jag sen anser att fysiklärare behöver prioritera att diskutera fysik istället för diskutera demokrati behöver du inte hålla med om men att det är polarisering?! Va!

  12. oktober 12, 2013 7:37 f m

    Det är naturligtvis svårt att presentera alla källor på en blogg, utan se detta mer som en samlad kunskap hos mig som baserar sig både på erfarenhet, men också studier, samt genom media, debatter mm under decennier.

    Jag håller med Jan i sitt påpekande att det kan vara så!

    Jag påpekar att ett av skälen till att det är så mycket sämre på högskolan nu är att det är så många fler som fortsätter dit.

    När det så gäller det du tar gällande universitetslärares kritik, gäller det inte samtliga av oss på SU eller i Sverige, utan gäller en grupp som signalerar att detta sker. Och visst kan jag hålla med om att just det dom skriver om förekommer, men min samlade erfarenhet av att ha läst och bedömt otaliga examinationsuppgifter, samt diskuterat i timtal med studenter i femton år, lärarstudenter, magisterstudenter och verksamma lärare m.fl. ger att det är en liten del av studenterna som kan sägas omfattas av den här kritiken. Lärarstudenter skriver och förstår för det mesta bättre (om jag får var värderande) än många andra och jag har t.o.m märkte en klar förbättring. Sen är det vissa saker som man kanske inte kan begära att de skall förstå på en gång, då det är begrepp som kan ha flera betydelser. Här kan en del använda sig av lexikala betydelser, vilket för det mesta inte fungerar, då ett begrepp kan ha en speciell innebörd som inte täcks av det lexikala.

    Det jag däremot har sett en förändring är den minskade entusiasmen för det omgivande samhället, dvs. om politik mm. Det gäller inte heller alla, men här kan jag se en ökning. Men det behöver inte bero på skolan utan på tidens anda. Det är också få som är intresserade av utbildningspolitik och styrningsproblematik, men blir det efter kursen där det ingår. Frågan är om detta öht tas upp i gymnasieskolan.

    När det så gäller skrivande av examensarbeten och C-uppsatser, är min erfarenhet och bedömning att här behöver skolan ge eleverna kunskap om källor, strukturering av ett större arbete mm. för många har aldrig gjort det. Men jag vill påpeka att när universitetslärare ger den här sortens kritik handlar det oftast, enligt min erfarenhet i samtal med kollegor och andra, om att de bedömer att studenter inte klarar av det akademiska sättet att skriva på.

    Frågan är om PISA mäter det akademiska språket. Om så är fallet kan det vara ett skäl till att Sverige ligger kvar på samma nivå när det gäller vanlig språkhantering och att andra länders elever får lära sig det nu. Det är ju viktigt när man utvärderar utvärderingar att också veta vad man mäter. Men för mer än ett decennium sen kom SU med en undersökning där de fått fram att skrivkrampen är stor bland studenterna. Få, fortsatte eller slutförde kursen på C-nivå på grund av uppsatsen.

    Min erfarenhet är att det finns ett glapp mellan gymnasieskolan och universiteten, som behöver minskas. Men det behöver inte innebära att den del som nu får IG är större än den som fick ettor och tvåor tidigare, eller att det skulle vara svårare rent didaktiskt idag än tidigare. När jag talar om värre, talar jag inte om siffror eller procent, utan om svårigheten att få alla att lära sig och komma igen på grund av olika skäl.

    Jag skulle fortfarande vilja få svar på vilka belägg du har Arvid, mer än att du refererar till PISA för att det blivit värre idag.

    • oktober 12, 2013 7:37 f m

      Denna kommentar är till Arvid

    • oktober 12, 2013 7:53 f m

      Jag glömde något väsentligt – kraven på lärarprogrammet har ökat väsentligt vad gäller skrivande och förståelse från mitten av 90-talet fram till idag. Det kan också vara ett skäl till att en del studenters prestationer inte når upp till kraven idag och blir på sätt uppmärksammade.

      Det jag stödjer mig på är mitt uppgift som kursansvarig för äldre lärarutbildningars kurser, som ett antal studenter behöver komplettera för att få ut sin lärarexamen. Jag har alltså gått igenom gamla kursplaner och kan göra en jämförelse mellan de som är från 1994; 1998, 2001 och fram till idag 2013. I en kursplan från 1994 i pedagogik, för att ta ett exempel står det att för att få godkänt skall man ha lämnat in det som efterfrågats. Punkt! Så är det inte alls idag. När VG infördes skärptes kraven kontinuerligt och efter att SU införde A-F ännu mer. Gällande examensarbeten, som jag handlett och bedömt sen 1998 är skillnaden på kraven än mer tydliga. Sen 2008 har jag bedömt att endast en uppsats nått upp till betyg A på grund av de höga kraven.

      Vad man kan säga är eventuellt att elevers kunskaper inte har sjunkit, men att dessa inte hängt med utvecklingen på t.ex. universitetet och dess lärarprogram (jag kan inte tala för alla andra program och kurser). Däremot är kraven på C-uppsatsen i pedagogik mycket högre än när jag gjorde min uppsats i ämnet år 1993. Så visst har något hänt, men skolan kanske släpar efter den utvecklingen.

  13. Arvid permalink
    oktober 12, 2013 9:05 f m

    Jan och Monika

    Här är ytterligare ngr citat från en annan artikel än den i Uppsala Nya Tidning:

    ”Ebba Lisberg Jensen säger att hon såg de första tecknen för tre-fyra år sedan, på att de brister som varit sällsynta undantag hos enskilda studenter, blev alltmer frekventa.

    I höstas tvingades hon och kollegerna att underkänna två tredjedelar på en tenta på a-kursen, ”och då var vi ändå snälla”.”

    ”Hon menar att de senaste tolv årens utbildningssystem resulterat i att den högre utbildningen nu har att hantera en epidemisk utbredning av bristande kunskaper och färdigheter.

    Likt historikerna [som skrev en debattarikel i Uppsala Nya Tidning / min kommentar] understryker hon att det definitivt inte handlar om lärares krav på avancerat akademiskt språk eller ”äldres” traditionella missnöje med ungas språkbruk.”

    —-

    Trots att både de historiker som skrev i Uppsala Nya Tidning och den här citerade humanekologen uttryckligen understryker, att det ”definitivt inte handlar om lärares krav på avancerat akademiskt språk” utan om betydligt mer fundamentala problem, så VILL INTE Monika Ringborg acceptera det. Monika skriver: ”enligt min erfarenhet i samtal med kollegor och andra,[handlar det oftast,] om att de bedömer att studenter inte klarar av det akademiska sättet att skriva på”.

    —–

    Här är ngr fler konkreta exempel:

    ”Många studenter har jättesvårt att förstå frågor och instruktioner. De är ovana att citera och vet inte vad begrepp som ”inledning” innebär.

    Om universitetslärare ber sina studenter att de ska ge tre exempel på någonting kan det bli åtta eller femton. Inte för att visa att de kan (exemplen är inte heller givet korrekta), utan snarare för att många inte klarar att begränsa sig. Eller omvänt: Man får inte ihop de fem sidor som krävs, utan lämnar istället in två.”

    ”Påtagliga textproblem som verkligen stör läsningen blir ofta kvar även efter att läraren försökt förklara både muntligen och skriftligen. En inlämningsuppgift kan lämnas in många gånger, utan att studenten korrigerar det som är fel.

    – Det är som om dessa studenter saknar härmningsreflex, vilket vi försöker ersätta med pedagogisk intensitet. Men i långa loppet är det inte hållbart.”

    ”..de har svårt att läsa, tänka och skriva med egna ord, lärandets praktik är som bortblåst. Man kan tala om kognitiv apati, ett kognitivt glapp.”

    http://www.sulf.se/Universitetslararen/Arkiv/2013/Nummer-5-13/Studenter-pa-13-aringsniva-kraver-nya-arbetssatt/

    —–

    Jan skriver, att ”ett av skälen till att det är så mycket sämre på högskolan nu är att det är så många fler som fortsätter dit.”

    ”Ett av skälen” är en formulering, som självfallet ingen skulle motsäga.

    Men, det som beskrivs i här – svårigheter att förstå muntliga (!) förklaringar, svårigheter att ”läsa, tänka och skriva med egna ord” och avsaknad av ”härmningsreflex” – verkar vara mer basalt, än att ”många även när [Jan] växte upp ..i olika akademiska frågor och framför allt i skriftlig kommunikation hade mycket svårt att mäta sig med den 13-årige Jan”.

    • oktober 12, 2013 10:32 f m

      Det är inte frågan om att jag inte skulle och absolut att det skulle handla om att INTE VILJA acceptera något. Har inte skrivit – Jag vill inte acceptera – har inte heller skrivit – Jag accepterar inte!

      Det jag beskriver här är min erfarenhet (vilket jag klart och tydligt betonade på flera ställen) men även möjliga förklaringar. Men du tror mer på vad vissa har uttryckt i en tidning än på vad jag säger här. Du verkar inte ens för ett ögonblick tvivla på det som står i tidningen (som kan ha sina motiv till att publicera just den här typen av svepande kritik) men tvekar inte ögonblick på att tvivla på vad jag uttrycker. Du t.o.m. tillskriver mig en ovilja eller ett svar jag aldrig har uttryck.

      Det dom beskriver är deras erfarenhet och även syn på saker och ting, detsamma gör jag. Min erfarenhet är inte att studenter rent allmänt befinner sig på en 13-årings nivå. Det förekommer, men jag ser inte att det är ett dominerande problem, även om det är ett problem.

      Du kan inte tänka dig att vi inte går att bunta ihop, så att vad en eller några stycken säger gäller oss alla.

      Fortfarande ger du inga belägg för, mer än att hänvisa till PISA och vissa citat från ett antal universitetslärare, på att det har blivit värre idag.

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 11:14 f m

        Tack för svar, Monika! Du är ett föredöme, när det gäller att svara.

        När svenska elevers resultat sjunker i internationella undersökningar OCH detta är kongruent med olika lärares larmrapporter OCH kongruent med egna (och bekantskapskretsens) upplevelser, så talar det starkt för en försämring av elevprestationerna.

        Din invändning är, att ”det behöver inte innebära” någon försämring.

        Det finns emellertid inte (såvitt jag vet) någon undersökning alls, som visar, att svenska elevers kunskaper är oförändrade eller har förbättrats.

        Du verkar inte riktigt (vilja? kunna?) förstå, att när olika evidens pekar åt samma håll, så väger det mycket tungt.

      • oktober 12, 2013 11:38 f m

        Jo då, men om underlaget/källorna är desamma, så är det inte säkert att det väger mycket tungt.

        Återigen, jag talar om mina erfarenheter … och möjliga förklaringar. Går inte in på evidensen då jag inte har granskat utvärderingarna, inte heller de texter som universitetslärarna menar ligger på en 13-årings nivå. Däremot vet jag en hel del om de texter jag själv läst- och det har blivit en hel del text under femton år. Jag känner inte igen mig.

        Det som däremot är vanligt i dagens debatt är att man utgår från enskilda exempel och uttalar sig generellt.

        Sen kan man fråga sig om man kan bedöma om elevernas resultat har sjunkit, ligger kvar på samma nivå eller har ökat, på att utgå från hur de klarar universitetsstudier (har ju gett en förklaring på varför det kan se ut så).

        … osv.

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 11:47 f m

        Monika skriver: ”om underlaget/källorna är desamma, så är det inte säkert att det väger mycket tungt”.

        Det svaret verkar inte ha någon relation till det jag skriver.

        Internationella undersökningar, universitetslärare i Uppsala, universitetslärare i Linköpnig, universitetslärare i Lund, mina egna (och bekantskapskretsens) upplevelser är inte samma underlag/källor.

      • oktober 12, 2013 1:16 e m

        Kanske, kanske inte!

        Men du kan ju precisera på vilket sätt dessa inte utgår från samma underlag. För enkelhetens skull universitetslärare och dina egna upplevelser. Du kan ju berätta!

        Hur många universitetslärare talar vi om…? Och har du läst de underlag som de utgår från, så du med säkerhet kan säga att de har rätt! Och oavsett om de skulle ha rätt, att du kan säga att det jag säger inte motsvarar en del av verkligheten?

        Och vad skall du göra åt de källor som talar om motsatsen – strunta i dem eller förminska dess betydelse, därför att de andra är i majoritet. Men majoriteten behöver inte ha rätt eller stå för sanningen. En sanning har en tendens att bli det, på grund av att inte alla kritiskt granskar det som sägs.

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 4:04 e m

        @ Monika

        Du verkar, som sagt, inte riktigt (vilja? kunna?) förstå alt. inte (vilja? kunna?) acceptera, att när olika evidens pekar åt samma håll, så väger det mycket tungt.

        Du undrar: Vad skall du göra åt de källor som talar om motsatsen. Det finns praktiskt taget alltid något eller någon som talar mot en slutsats – det finns t.ex. (fortfarande) forskare som anser, att rökning inte ger lungcancer – trots att det är allmänt vedertaget.

      • oktober 12, 2013 4:46 e m

        Ja, men undersökningarna om rökning kan ju knappast jämställas med ett visst antal universitetslärare som uttalar sig, utifrån sin erfarenhet eller menar du att detta är lika tungt som dessa rön om rökning. Är det ett sätt att komma ifrån att svara på frågan??

        Det är väl knappast klarlagt att det rent generellt är som de källor du hänvisar till. PISA har ju inget med universiteten att göra, eller?

        Så vad du menar är alltså att min erfarenhet inte är något värd. Om det nu är så, varför ställer du då så många frågor till mig om mina svar ändå inte tas på allvar eller har någon betydelse ? Jag menar om du redan har saken klart för dig, behöver du ju inte fråga vidare. Eller hur?

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 5:33 e m

        Monika, rätta mig om jag har fel… men du verkar främmande för tanken, att när man själv (eller någon annan, en forskare osv) gör en bedömning, så väger man alltid samman olika synpunkter,

      • oktober 12, 2013 5:53 e m

        Nej jag är inte främmande för den tanken, men problemet här är att vi endast har att utgå från utsagor från ett antal universitetslärare. Och det jag säger är att min erfarenhet ser annorlunda ut. Forskare måste alltså veta om det finns något underlag som verkligen stödjer synpunkterna, om det inte är dem i sig själva man undersöker, dvs. hur man talar om något.

        Jag kan alltså inte göra en bedömning utifrån utsagor som står i en artikel. Det är något jag måste undersöka för att kunna göra det. Och notera att jag inte alls förnekar det som säger, bara att min erfarenhet är inte att det är så utbrett som de i artikeln får det att uppfattas.

    • oktober 12, 2013 6:04 e m

      En sak jag reagerar en aning på är följande: I höstas tvingades hon och kollegerna att underkänna två tredjedelar på en tenta på a-kursen, ”och då var vi ändå snälla”.” Om jag tvingas göra det, vilket faktiskt aldrig har hänt, men den dagen kommer säkert också någon gång, skulle jag först och främst se över min egen undervisning och hur tentan står i relation till den. Inte skulle jag först och främst se det som brister hos studenterna. Men det är så enkelt att lägga allt på studenterna och svårare att utvärdera sig själv och sin egen undervisning.

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 7:40 e m

        Ebba Lisberg Jensen framhåller det, som ett nytt fenomen.

        Det finns två naturligtvis möjliga förklaringar. Antingen har studenterna blivit sämre – eller så har Ebba Lisberg Jensens och hennes kollegors undervisning blivit sämre.

  14. Arvid permalink
    oktober 12, 2013 9:13 f m

    @ Monika Ringborg

    Tack för ditt utförliga svar! Får jag påminna om min (andra) fråga_

    Du skriver: ”… då accepterade man att vissa inte lärde sig mer. Än värre var det före grundskolans införande. Det har väl alltid varit och är fortfarande lärare och skolans problem att få med alla på banan samtidigt”.

    Innebär det här, att du har som målsättning för skolan, att somliga elever INTE ska lära sig mer än andra (elever)? Är det rätt uppfattat?

    • oktober 12, 2013 10:39 f m

      Jag förstår inte riktigt din fråga utifrån det jag skriver…

      Jag skriver inte att problemet är att somliga elever lär sig mer än andra. Problemet är att en stor andel elever inte lär sig så pass att de når upp till ett godkänt betyg och att det inte är något nytt. Tidigare var ettor och tvåor inget som angavs som underkänt, men de som fick dessa betyg kom inte in någonstans. Etta kunde eleverna få om de varit närvarande och endast det. Var de inte närvarande alls fick de ett streck. Så vad betydde en etta gällande kunskapstillägnandet – ja, det hade man ingen aning om. Idag ser vi annorlunda på det och kan därför på ett helt annat sätt se varför någon inte når ett godkänt betyg och om de har lärt sig det vi vill att de skall lära sig eller inte. Men fortfarande kvarstår problemet – att få dem på banan.

      • Arvid permalink
        oktober 12, 2013 11:33 f m

        Tack för svar, Monika! Du är, som sagt, ett föredöme i att svara.

        Din formulering ”få med alla på banan samtidigt” är möjlig att tolka som, att alla ska nå (ungefär) samma resultat – vilket ju är idéer som har funnits.

        Undervisningsrådet Jens Folkmarsson lär ha framfört:

        ”Ni förstår, vi vill att skolväsendet skall se ut som en välklippt gräsmatta. Vi vill inte ha några spirande enskilda blommor här och där, utan det skall vara en välklippt gräsmatta.”

        Jag ville därför veta, om du kanske anslöt dig till det… då olika initiala utgångspunkter har stor (t.o.m. inte sällan avgörande) betydelse för vilka bedömningar, som man gör (i olika frågor).

      • oktober 12, 2013 11:45 f m

        Ja, i realiteten är det väl lite så fortfarande, även om läroplansformuleringarna säger annat. Skolan har ju t.ex. ett krav på att alla skall bli godkända på samma gång. Och för att det skall ske sätts åtgärder eller stöd in.

        Nej, jag är inget för en välklippt gräsmatta (hatar trimmers som tar bort allt och lämnar stubben kvar) och personligen och med stöd i läroplanen skall man utgå från individernas förutsättningar. Jag ser inga hinder annat än traditionen och vissa värderingar som ev kan sätta stopp för en lärares ambition att så skall ske. Så, det får gärna spira lite här och där. Det får gärna vara lite vildvuxet också, dvs. med massor av vilda blommor. Men ”lagom” är väl bäst!

  15. oktober 14, 2013 6:27 f m

    ”Kunskap är skolans huvuduppdrag. Varje människa har en naturlig lust att lära sig. Skolans uppgift är att stimulera och utveckla denna egenskap. Förutsättningar för lärande är tydliga kunskapskrav, tidiga insatser så att ingen kommer efter, trygga klassrum och studiero.”

  16. oktober 14, 2013 8:32 f m

    Dettta är första meningen i Läroplan för Gymnasieskolan:

    ”Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.”

    Kunskaper OCH värden. Utveckling OCH lärande.

    Nästa mening talar om att skapa grundläggande respekt för samhällets demokratiska värderingar.

    Skolan ska alltså göra ALLT detta och att hamna i en diskussion om vad som är mer eller mindre viktigt känns ganska märkligt. Det är lite hönan eller ägget över det ovansagda.

    Eleverna ska lära sig saker. De ska också utveckla respekt för sig själva och varandra. De vi borde diskutera är olika sätt att skapa detta hos individer som alla fungerar olika.

    • oktober 14, 2013 8:41 f m

      Diskussionen om värden och kunskap, uppfostran och kunskap går tillbaka medeltiden. Vi ska inte tro att den någonsin är över, att värden/värderingar ska ta över fullständigt dök upp i det tidiga Sovjet och i Pol-pots Kambodja. Ja skollagen har en kompromissskrivning där båda ges samma dignitet men jag ställer frågan till alla föräldrar: Vill ni ha en skollag som ger skolan så mycket fokus på värderingar? Vill föräldrar inte själva få stå för huvuddelen av detta?

  17. oktober 14, 2013 8:49 f m

    OBS: Spola fram till ca 6 minuter in i filmen. Första 6 minuterna är någon form av titelsida bara.

    • oktober 14, 2013 10:21 f m

      följande kommentarer av Christer Hellberg på FB exemplifierar den kunskapsfientlighet som döljer sig bakom förespråkandet av att satsa på demokratiuppdraget.

      ”viktigare än att alla ska lära sig grammatik eller inälvorna hos grodor, Pythagoras sats mm”, ”inte genom matte, grammatik, kemi, biologi etc..”

      Det kombineras förstås med en mycket negativ syn på naturvetenskap fastän för människan avgörande demokratiska beslut ofta handlar om den typen av beslut. Klimathot, miljöförstöring, infrastruktur, kollektivtrafik …. ska vi ta demokratiska beslut om detta utan att ha tagit redan på vad det handlar om först?

      • oktober 14, 2013 11:14 f m

        Så det är inte kunskapsfientligt att låta bli att satsa på ett uppdrag som utgör grunden för de samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnena? Nu har du ju verkligen lyckats avslöja dig Jan Lenander! 🙂

      • oktober 14, 2013 11:42 f m

        Och hur var det med det som Christer Hellberg tipsade mig om kring att du vill hjälpa de svaga genom att strunta i dem? Ditt fokus på kunskap gäller alltså bara de som är ”duktiga” enligt din mening? De är de enda som ska få kunskap?

      • oktober 14, 2013 12:18 e m

        Jag har börjat ge upp om att debattera med dig Fredrik, din argumentation är för svår att följa och för full av påstående från än det ena än det andra hållet.

        Med ett huvudfokus på kunskap så kan SO använda stora synergier med demokratiuppdraget för att addressera båda. Med ett huvudfokus på demokratiuppdraget så blir det ingen NO. Läs ovan citerat av Christer Hellberg kring hans syn på NO-kunskaper.

        Christer Hellberg har helt missuppfattat ett resonemang kring att anpassa skolan efter de mångas behov. Min tanke handlade om att de svaga faktiskt får bäst hjälp i en skola där många vill gå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: