Skip to content

Sluta låtsas att svår forskning är lätt

september 25, 2013

Tummen ner för okunskapenI En skola åt helvet del 11, Martin Hugo har en intensiv diskussion om forskningsresultat utbrutit ytterligare förstärkt av intervjuer i programmet Skolministeriet: Vetenskaplig grund. Snabbt summerat så kritiseras mycket av svensk skolforskning för att bedrivas som kvalitativa undersökningar av några få personers upplevelser och att resultaten inte går att generalisera.  Jag citerar Troed Troedsson som försvarar de använda metoderna:

För mig är det rimligare att tro att det är något i själva ämnet pedagogik, socialt arbete eller kriminalvård som gör det omöjligt att beforska på det sätt vi använder i teknologi eller medicin.

Det är också en tes som Thomas Krokmark torgför i intervjun i skolministeriet. Här kommer min kommentar:

Det finns förstås skäl till att pedagogik har svårt att använda kvantitativa metoder och uppnå samma kvalitet i forskningsresultaten inom teknologi eller medicin. Ference Marton och många andra forskare har gjort ett stort arbete för att visa hur långt man ändå kan komma med vad som i grunden är upplevelser hos ett fåtal.

Att något är svårt får dock inte leda till att forskare försöker ta genvägar till resultat. Jag blev faktiskt riktigt skrämd av den inställning Thomas Kroksmark visade upp i radioprogrammet Skolministeriet. Varje gång man väljer kvalitativa metoder kräver det ett omfattande vetenskapligt resonemang för att visa hur det kan bli generaliserbart och ännu mer logisk argumentation för att diskutera resultatens avgränsning.

När ovana forskare använder kvalitativa metoder som en enklare väg till slutsatser blir resultatet rent trams.

Annonser
61 kommentarer leave one →
  1. september 25, 2013 10:58 f m

    Nej Jan. Jag försvarar inte de nämnda metoderna. Jag konstaterar att över hela världen tycks discipliner som socialt arbete, kriminalvård och pedagogik kännetecknas av en påtagligt liten del evidenssökande och en påtagligt liten del avhandlingar som försöker reda ut effekter.

    Alltså. Jag konstaterar det. Jag försvarar det inte, jag tror inte det är bra och jag önskar det vore annorlunda.

    Men eftersom denna företeelse, alltså bristen på evidensforskning, tycks global och omfatta mer än bara svensk pedagogik tror jag att förklaringen, inte försvaret Jan, finns i ämnenas substans snarare än i någon form av svenskt pedagogetablissemang.

    Igen Jan. Jag försvarar det inte. Försök, bara en gång, att inte lägga åsikter och värderingar i min mun.

    • september 25, 2013 12:27 e m

      Om det är en vetenskaplig inställning som du inte tycker ska försvaras. Hur tycker du att vi ska få tillräcklig kraft i kritiken så att vi får upp kvaliteten?

  2. Troed Troedson permalink
    september 25, 2013 12:50 e m

    Det diskuterar jag gärna, ofta och varje dag. Senast på ett mycket spännande möte om framtidens skola i Stockholm i förrgår. Tyvärr pratar vi inte om vems fel det är, vem som idkar krypskytte, vem som förmodligen tjänar mest pengar och vem som avsiktligt sviker våra barn. Annars hade du självklart varit välkommen.

    Ha det

    • september 25, 2013 1:02 e m

      Jag har ju lite svårt att åka till Stockholm ofta då jag arbetar heltid som lärare.i Göteborg men samtidigt får jag intrycket av att jag inte skulle vara välkommen pga fel åsikter.

      Menar du att den här gruppen i Stockholm verkligen ägnar sig åt de felaktigheter som sprids om betyg fastän det ingår i lärares uppdrag att betygsätta.

  3. Troed Troedson permalink
    september 25, 2013 1:43 e m

    Det är inte dina åsikter Jan. Det är din inställning till andras åsikter som jag menar är problematisk. I gruppen, precis som i alla grupper som diskuterar framtidens skola, finns alla åsikter. Från de som inte tror på betyg, via de som vill ha betyg men inte som nu till de som är nöjda med nuvarande. På samma sätt spänner vi över alla uppfattningar om åldersindelningar, ämnesindelningar och huvudmannaskap.

    Gemensamt för oss är att vi diskuterar framtidens skola på samma sätt som jag i alla möjliga grupper diskuterar framtidens HR-funktion, framtidens stadsplanering, framtidens globala logistik eller framtidens biltrafik. Utan att begränsa oss av nuvarande lagstiftning och normer.

    Gemensamt för oss är också att vi inte betraktar den som har avvikande uppfattning som en ”ideologisk krypskytt” eller en ”charlatan”.

    Gemensamt för oss alla är slutligen att vi betraktar var och en som beslutsmässig och kompetent. Om någon säger ”Dig Troed, skulle jag aldrig vilja anlita som konsult” så finns det ingen i rummet, inte ens jag, som skulle sätta sig och ropa ”Yrkesförbud!”

    Det är på de tre sista punkterna som jag upplever att du och jag inte har någon som helst beröringspunkt.

    • september 25, 2013 3:29 e m

      Jag tycker beröringspunkterna blir skrämmande många istället. En Troed Troedsson som inte alls skräder orden kring bristande kompetens eller nästan något annat. Återhållsamhet är verkligen inte det som är mest kännetecknande för det du skriver. Det är nog snarare så att jag är mindre bekväm med det färgstarka språkbruktet än du. Jag hade aldrig lyckats få till ett sådant klingande epitet som aningslös om än av Sveriges duktigaste undersökande journalister, Maciej Zaremba. Du betraktar inte meningsmotståndare som ”charlataner”, du betraktar dem som ”aningslösa”, vari den principiella skillnaden ligger har jag svårt att se.

      Att inte ta utgångspunkten i nuvarande regler och struktur vid diskussioner om stadsplanering har jag mött flera som försökt. Resultaten har inte varit speciellt lyckosamma för att använda en underdrift. Där finns i och för sig en viktig skillnad mellan oss. Precis som när det gäller stadsplanering så tycker jag inte att att sekler av diskussion om moral och etik för skolan ska slängas på sopbacken. Det verkar heller inte smart att strunta i den kunskapsbank som vi människor byggt upp i någon förflugen dröm att den ligger bara en knapptryckning bort. Det gör den bara för den som kan förstå den.

  4. september 25, 2013 3:52 e m

    Skillnaden mellan ”aningslös” och ”charlatan” ligger i avsikten hos den som beskrivs. Att vara okunnig, aningslös eller direkt vilseledd är faktiskt inte nedsättande. Att vara charlatan, bedragare eller försäljare av ”snake-oil” är att vilja bedra sin omgivning.

    Jag har inget problem med att bli kallad, eller att kalla andra, okunnig eller illa påläst. Däremot vill jag inte kalla någon för lurendrejare. Den skillnaden är principiell. Jag vill att mina barns lärare skall vara fullständigt klara över skillnaden i avsikt mellan en som är aningslös och en som är en charlatan. Alltså väljer jag lärare utifrån dennas förmåga att förklara och förstå skillnaden.

    • september 25, 2013 4:22 e m

      Jag böjer mig för din större kompetens kring ordens semantik. Jag inser dock inte hur min förmåga till distinktion mellan charlatan och aningslös kan vara avgörande för ditt val av lärare i fysik.

      Jag är inte alls säker på att Zaremba tycker att kallas okunnig inom något han är erkänt duktig på känns så där väldigt snällt. Själv skulle jag inte se det som mer positivt om du ansåg mig vara korkad istället för en lurendrejare och jag vet ett stort antal elever som verkligen skulle ta mycket mer illa upp om att kallas korkad.

      • september 25, 2013 5:48 e m

        Iofs Jan, men jag är både aningslös och okunnig gällande en del saker, men jag är inte korkad. Men om jag tror att jag kan allt, är jag säkerligen inte bara korkad utan fullständigt totalt urkorkad. Håller därför med om att om någon säger att jag är aningslös eller okunnig, ser jag det inte som nedsättande. Om det inte är någon som tror att han kan allt, fast han är okunnig, men inte vet om det. 🙂

      • september 25, 2013 8:07 e m

        Hade jag gjort en omfattande undersökning under ett års tid och presenterade mina resultat och fick höra att jag vara aningslös och okunnig skulle jag ta mycket illa vid mig. Skulle det sen röra sig om någon som inte gav några som helst bevis eller belägg för sitt påstående skulle jag bli riktigt förbannad. Att slänga ur sig påstående om andra som inte är sanna, det är verkligen riktigt fel.

        Ett av min fars favorituttryck var att ”ju klokare man blir ju mer vet man som man inte vet”. Det finns få som tror att de kan allt och jag hör inte till dem. Däremot menar jag att det finns vissa saker jag vet och att då får den som anser motsatsen verkligen ha torrt på fötterna om den ska komma med beskyllningar.

  5. september 25, 2013 5:49 e m

    Nu undrar jag vem som låtsas att forskning är enkel.

    • september 25, 2013 8:14 e m

      Jag är djupt kritisk till den ”forskarskola” som skapats där lärare tar masterexamina alltså ingen forskarexamen. Själva utgångspunkten för Troeds och Kroksmarks resonemang är att det är för svårt med kvantitativa studier inom pedagogik för att materialet är för stort och spretigt och metoderna som får användas är begränsade pga elevernas integritet. Detta innebär inte att kvalitativa studier blir ett dugg lättare, bara att de av nödtvång blir ett vanligare alternativ. När då en extremt svår metod ska användas av någon som inte kan mäta sig med Marton så blir resultat lätt av noll och intet värde.

      Här låtsas man att de skulle vara enkelt och sätter en extremt svår metod i händerna på någon med så kort utbildning att den inte skulle fått ägna sig åt forskning inom andra områden där det är lättare.

    • september 26, 2013 2:56 f m

      När Kroksmark uttalar sig gör han det på ett sätt som uppfattas som att det är enkelt. Men det är faktiskt möjligt att generalisera efter en fallstudie. Skälet är uppfattningen att individen inte är skild från den tid och samhälle hon är uppvuxen och lever inom. Hon bär med sig värderingar, språk mm, som hon delar med andra. Hon ger t.ex. referenser om sin tid i språket. Det är möjligt att genom att läsa en individs text kunna ”lista ut” vilken tid hon levde inom. Men det förutsätter naturligtvis att man när man drar generella slutsatser att man också undersöker tiden.

      Självklart gäller att den som skall använda sig av en kvalitativ metod också kan den. Hur många gånger har jag inte avrått studenter från att använda sig av hermeneutisk metod, därför att de inte kan den. Det tar åratal att lära sig tillämpa den. Och man måste ha gått igenom alla stora namn som Schleirmacher, Dilthey, Gadamer, Ricoeur. Det svåra med hermeneutiken är att det inte finns en metod som man med gott resultat kan tillämpa, utan det är vad man undersöker som styr metoden. Det kan t.o.m. kräva att man använder sig av en egen metod som bygger på dessa teorier.

      Om man använder sig av hermeneutik eller fenomenografi, behöver man förankra de resultat man får i fakta och i tidigare forskningsresultat.Man behöver alltså stöd i de stora longitudinella studierna eller dem med stort antal individer. Om detta inte görs, ja då har man förenklat det och utifrån ett fåtal dragit för stora växlar.

      Jag tror inte att man låtsas, utan helt enkelt förutsätter att andra skall förstå vad man talar om.

      Man skall inte förakta den kvalitativa forskningen och upphöja den kvantitativa, dvs. se Marton et als studier som de enda som är värda något. Därför vi behöver båda. Den kvantitativa behöver den kvalitativa, för det är en del som det inte är möjligt att få fram genom ett stort antal individer. Att forska kvalitativt på 2-3000 personer är ogörligt. Och det troliga är att om man nu gör det, kommer underfund med att efter ett litet antal, så kommer man inte få fram något nytt. Vi är ganska lika, med tanke på att vi är uppvuxna på samma villkor, i samma typ av samhälle och i samma tid. Vilket gör att vi inte är så unika som vi kanske går omkring och tror. Den individualitet som vi numera höjer upp är någon vi i många fall delar.

      Det tar många år att skolas till fenomenograf eller hermeneutiker och det krävs en hel del av utövarna.

      Jag anser därför inte att på en forskarskola ensidigt skall använda sig av fenomenografiska eller hermeneutiska studier. Därför det är svåra metodologier/filosofer!

      • september 26, 2013 7:10 f m

        Jag ser mängder av bra kvantitativa forskningsstudier inom det pedagogiska området ifall jag tittar ut över världen. Det som är min poäng är att kvalitativa studier är jättespännande och intressant men att de är så svåra att genomföra att de bara borde genomföras av riktigt erkänt skickliga forskare. Marton är långt ifrån den enda men jag vill ändå vara tydlig med att det krävs mycket hög nivå annars blir de meningslösa. Många forskare inom det pedagogiska området skulle göra bättre i att enbart göra delstudier under tydlig instruktion av någon som kan tillräckligt. Den här grejen att alla forskare ska göra sin grej, den är nästan patetisk ibland. Inom biologin var det mängder av forskare som sökte upp systematiserade och klassificerade och omklassificerade sin hela forskargärning. De lade en fantastisk grund för att andra skulle kunna dra välgrundade slutsatser. Varför har pedagogiken så bråttom, det innebär bara att hela kunskapsbygget svajar?

      • september 26, 2013 7:27 f m

        Jag tror det största problemet pedagogiken har är att den är trendskänslig. Om någon kommer på något (som iofs kan vara gammalt som antikens tänkare) är det just detta alla skall satsa på inom varje område. Allt annat anses vara ”ute”. De flesta forskare jag känner till är så intill gränsen granskade och nerplockade innan de ens kommer ifråga att gå upp i en disputation, att de som faktiskt doktorerar är bra på det här med forskning. Sen finns det alltid olyckliga undantag.

        Men, så vill man göra den här ”nya” forskningen tillgänglig för andra, och så blir det en version som uppfattas som forskning, fast den egentligen har transformerats till en annan mer generaliserande form av den ursprungliga avhandlingens resultat. Och hur många går till avhandlingarna för att se om det stämmer. Hur många gör som Johan Kant, läser avhandling och kurslitteratur som bygger på den.

        Jag är i grunden mot kurslitteratur i den omfattningen som den används nu … då jag anser att studenterna skall läsa originalverken eller vetenskapliga artiklar, inte en tolkning av dessa. Kampen om att det så skulle vara, förlorade jag för länge sen. Det var bara i två av mina egna kurser som jag kunde göra det. Men fick kritik. För att vara rättvis finns det numera kurslitteratur som är riktigt bra, för att göra alla nuvarande kurslitteraturförfattare arga på mig.

        När jag läste på LHS, gick jag alltid till referenslistorna om sådana fanns. Om vi skulle lära oss om Piaget, lånade jag hans egna verk på biblioteket, osv. Ständigt lär sig studenter på många håll, inte överallt, om tänkare, teorier genom en annan eller flera andras tolkningar. Få får möjlighet att göra en egen tolkning av tänkare som lägger fram sin teori.

        I det här fallet vill jag trumma för filosofin på Södertörns högskola, som i motsats till SU, endast använder sig av filosofernas egna verk. På grundnivå är det dock inget krav att läsa dem på originalspråket. Det är en otrolig skillnad mellan att läsa t.ex. Gadamer, Hegel eller Kant och en tolkad version.

      • september 26, 2013 7:50 f m

        Jag håller med om att de flesta som kommer fram till en disputation blivit nerplockad på mängder av olika sätt. Däremot behöver de inte alls vara en garant för bra resultat utan istället kan det leda till att doktoranden söker sig till att ha samma åsikter som de som bedömer. Sättet att skapa bra avhandlingar är doktoranden får tillräckligt med tidigt stöd kring metod och där anser jag att den pedagogiska forskningen drabbats av en svårartad överambition. Doktorander ska på ett tydligt sätt avrådas från studieobjekt och metoder de inte har rätt förkunskaper för. Inom andra vetenskapsgrenar kan den sortens sållning vara mycket hård.

      • september 26, 2013 10:51 f m

        Nu är det ju inte så att man kan gå godkänt på en avhandling som är grundad på handledares åsikter. Dessutom är det ju i betygsnämnden inte handledaren som bestämmer, utan det ingår representanter utanför det lärosäte doktoranden är placerad. Jag hade t.ex. i betygsnämnden en för pedagogik, en för filosofi och en för ekonomisk historia.Jag disputerade och fick min doktorsexamen vid SU. Och det är vanligtvis så betygsnämnden sätts ihop, om det inte har förändrats fullständigt.

        Har aldrig hört talas om att en doktorand blivit klar om h*n inte kan ämnet eller visar att h*n behärskar den metod och teori som h*n använder sig av. Det måste h*n ju vid disputationen som går ut på att försvara avhandlingen. Opponenterna kan vara riktigt hårdhänta ibland och sätta den blivande doktorn på hårda prov. Även betygsnämnderna kan ställa hårda frågor. Så, jag känner inte igen din bild.

      • september 26, 2013 11:45 f m

        Skrev fel – det skall inte vara lärosäte, utan disciplin …

      • september 26, 2013 1:51 e m

        Det är inte handledarens åsikter utan något slags konsensus som sitter i väggarna kring vilka teser som det är lämpligt att anamma om man ska passa in. Den här typen av beteende är mycket vanligt för en mindre grupp med höga ambitioner och det är mycket svårt att se för den som själv blivit inkluderad. Sverige är så litet att vi inom det pedagogiska området högst har en handfull forskare som har möjlighet att bli framstående. Det är det jag menar med liten grupp.

        Det är mycket olyckligt att pedagogik avskärmat sig så från angränsande ämnesområden. Det hämmar det nödvändiga ifrågasättandet och är en viktig del i den nedåtgående spiralen med allt färre internationella citeringar. Denna spiral kombinerat med flera vittnesbörder om klimatet på de pedagogiska institutionerna visar tydligt att skolforskningen i Sverige måste göra något radikalt för att få in friskt blod i ådrorna.

      • september 26, 2013 3:14 e m

        Det är viktigt att skilja på pedagogisk- visavi skolforskning. Möjligt är att den senare skulle kunna påverkas av den utbildningspolitiska styrningen som finns. Man forskar på demokrati utan att kanske problematisera den. Värdegrunden är ett exempel på att det kan vara svårt för en forskare att problematisera och få fram resultat som inte är i linje med de utbildningspolitiska målen. När det gäller den pedagogiska forskningen är den möjligen inte styrd av det politiska systemet på samma sätt utan mer av det vetenskapliga och akademiska.. Hur vi lär och hur lärandeprocesser fungerar har inte så myckat att göra med politik. Det finns även skillnader mellan utbildningshistorisk visavi pedagogikhistorisk forskning.

        Problemet är när man diskuterar forskningen att man tar pedagogisk forskning, skolforskning och didaktisk forskning och lägger allt i en skål och skakar den så allt blandas i en salig röra. Därefter drar man generella slutsatser utifrån de svaga eller diskutabla exemplen och får med alla, trots skillnader mellan dem.

        Det finns naturligtvis mer eller mindre kvalificerade avhandlingar, liksom det finns mer eller mindre erkända forskare. Ingenting säger att en forskare som inte är vida känd för fantastiska resultat inte skulle vara en duktig forskare. Eller att de som sysslar med kvantitativa och longitudinella studier är mer vetenskapliga än de som använder sig av kvalitativa studier på små grupper mm.

        Skall vi diskutera forskning, är det önskvärt om vi kunde vara mer precisa om vilken typ av forskning vi talar om.

      • september 26, 2013 5:15 e m

        Själva processen för att vaska fram vad som är bra att bygga vidare på bygger att de intressantaste sakerna gör en forskare känd och då längtar alla efter att få kritisera för att få sola sig i glansen. Den som skriver intressant blir sågad jäms med fotknölarna om han eller hon har mista svagheter i sina resonemang. På detta sätt överlever bara de resultat som är både intressanta och välgrundade. Det är själva förutsättningen för att bara det som blir ett bra bidrag till vår gemensamma kunskapsbank kommer med.

        En parallell är Steve Jobs som hävdade att han var mest stolt över det han lade ner inte över det han skapade. Att lägga ner sämre idéer är nödvändigt för att bereda plats åt de bättre.

        Du tar upp exempel på att okända forskare kan göra bra saker, att olika varianter av pedagogisk forskning får bära hundhuvudet för de andra varianternas tillkortakommanden men hela ditt resonemang går ut på att rädda undantagen som bekräftar regeln till. Dock när det viktiga inte är att fånga upp alla bra idéer utan att göra sig av med de dåliga då förändras det som ska göras helt. Bevisbördan blir då den omvända, en idé måste om och om igen bevisas vara bra annars slängs den för att ge utrymme åt andra.

      • september 26, 2013 6:03 e m

        Jag förstår inte hur du menar att mitt resonemang räddar undantagen. De blir än mer synliga om man inte drar in alla i brister man ser hos undantagen.

        Varför skall jag behöva stå till svars för andras tillkortakommande inom skolforskningen, när jag inte ens är skolforskare utan pedagogikhistoriker. Om jag skall stå till svars vill jag göra det inom mitt område och att det är just min forskning som granskas.

        När man uttrycker att hela den pedagogiska forskningen är svag eller använder sig av tvivelaktiga metoder mm. utom några få undantag som istället höjs till skyarna därför att de är i fas med vad man själv anser om vad vetenskap är och vilket värde det har, ja då glider man betänkligt på sanningen.

        Hur skulle jag kunna ha använt mig av någon annan metod än den jag använder då jag undersöker Platons pedagogik…? Man kanske kan se den som en fallstudie .. inget värt. Men hur skall man kunna använda sig av andra metoder än textanalys och historisk metodologi … !

        Så, om man uttalar sig om pedagogisk forskning, jag då omfattas det även av mig som forskare… fast man egentligen menar skolforskning!

      • september 26, 2013 6:48 e m

        Jag menar att du börjar i fel ända och vill rädda trevliga och bra forskningsinsatser som haft otur. Med tanke på att du själv kan ha producerat något liknande som blev trevligt och bra men sen inte har utnyttjats så där väldigt mycket är din vilja väldigt förståelig.

        Det kan då låta väldigt hårt och cyniskt när jag hävdar att det inte spelar stor roll om de här bra grejorna hamnar på sophögen. Det är inte riktat mot dessa insatser och ännu mindre mot de engagerade människor som står bakom. Det är bara så mycket viktigare att göra sig av med dåliga saker att lite svinn när det gäller bra saker har liten betydelse.

      • september 26, 2013 8:19 e m

        Förstår hur du tänker, men jag håller inte med dig.

        Det är väl bara att plocka ut de insatser mm som du tycker är dåliga och ha synpunkter på dessa och låta de som inte är det vara ifred. Varför stämpla massor av insatser och avhandlingar inom närliggande discipliner.

        Jag tog upp min avhandling för att jag inte omfattas av skolforskningen. Däremot av den pedagogiska forskningen med specialiseringen historisk forskning om Platon. Varför skall jag räknas med, oavsett om jag har blivit känd eller inte, framstående forskare eller inte, då jag inte alls omfattas av skolforskningen.

        Jag tycker inte att det är okey att du slänger min avhandling på sophögen för att du tycker en annan är skräp. Däremot om du kritiskt granskar min avhandling och sen slänger den på sophögen är det helt okey. Jag skall väl inte pekas ut eller dissas för vad någon annan har eller inte har gjort.

        Det är ungefär som att slänga alla böcker i ett bibliotek därför att det finns vissa som är dåliga exemplar. För då blir man av med dom dåliga! Men, man blir ju även av med dem som är bra.

        Ett gigantiskt slöseri!

      • september 27, 2013 5:48 f m

        Ditt exempel med biblioteket visar på ett resonemang som kunde hållit. Nu har vi i stället ett enormt informationsöverflöd och situationen har ändrats från vikten av att kunna skaffa information till vikten av att kunna välja ut information. Alla de här avhandlingarna ingen använder kommer säkert ut på nätet och skulle kunna användas men ingen kommer göra det. Sophögen finns där öppen för alla att leta i men nästan ingen kommer bry sig.

      • september 27, 2013 5:53 f m

        Ingen av oss har någon aning om vilka avhandlingar som kommer att användas i framtiden och som forskningen då har stor glädje och nytta av för att komma vidare. Och vad vet vi om vilka som inte bryr sig. DU gör det uppenbarligen inte, men alla andra.

        Det är oerhört nedlåtande att påstå att alla avhandlingar som du och en del andra anser skall hamna på sophögen. Och egentligen bryr jag mig inte. Försöker bara få dig att vidga perspektivet lite.

      • september 27, 2013 5:56 f m

        Rättelsel: Lägg till efter anser – är värdelösa –

        Det är oerhört nedlåtande att påstå att alla avhandlingar som du och en del andra anser är värdelösa, skall hamna på sophögen. Och egentligen bryr jag mig inte. Försöker bara få dig att vidga perspektivet lite.

      • september 27, 2013 7:38 f m

        Nej vi vet inte ett dugg om vilka avhandlingar som kommer att användas i framtiden. Den sophög jag talar om är en mängd saker som kommer att vara tillgängliga via internet för all framtid och det är nästan säkert att någon kommer att söka bland dessa saker och hitta något guldkorn.

        Jag beskriver ett skeende och uttalar mig alls inte om avhandlingars värde. Det är därför svårförståeligt att du tycker att jag är nedlåtande när jag inte ens uttalar mig.

      • september 27, 2013 7:47 f m

        Men, det är ju avhandlingarnas värde du talar om..

        Jag skriver att DET är oerhört nedlåtande – skriver INTE att DU är nedlåtande.

      • september 27, 2013 1:57 e m

        Jag tror att det är svårt att tala om ett system som inte bryr sig om vissa avhandlingar som nedlåtande. Det har inga känslor. Vi skulle kanske kunna beskriva systemet som ett cyniskt system som inte tar hänsyn till mänskliga ansträngningar. Problemet är att jag inte känner till något vetenskapligt urvalssystem som skulle kunna fungera effektivare och bättre. Det är det vi har.

    • september 26, 2013 8:42 f m

      Det du tar upp Monika om skillnaden mellan avhandlingarna och de sen tryckta böckerna är något som jag också upplever djupt problematiskt. Att kräva av studenterna att de nästan enbart ska plöja avhandlingar på lärarhögskolan känns tyvärr orealistiskt. Vi har redan nu svårigheter med att deras förkunskaper inte räcker till och att tro att gymnasiet skulle kunna lyfta den svagare delen av eleverna till en nivå då de skulle klara detta är helt otänkbart.

      Att läroboksförfattarna skulle nöja sig med att skriva böcker som enbart har innehåll med djup förankring i forskning de har bra insyn i känns som en bättre och framkomligare väg. Lärarutbildarna vill förstås säga så mycket och ha så många recept åt studenterna som möjligt men jag skulle gärna se att de i så fall plockade fram egna erfarenheter. Det blir något mycket tydligare för studenten att förhålla sig till.

      • september 26, 2013 10:54 f m

        Jag menar inte avhandlingar (dessa innehåller ju också tolkningar av tänkare m.fl.) … utan om man behandlar t.ex. Foucault eller Piaget eller Vygotskij, så är det deras verk som skall läsas. Jag undervisar fortfarande på en kurs i vilken vi nästan uteslutande använder oss av originalverk, dock ej på originalspråk. Och detta för VAL-studenterna. En kurs som vi hade tidigare på lärarprogrammets AUO2-kurs.

      • september 26, 2013 1:56 e m

        När det gäller värdet av att gå tillbaka till originaltankar långt tillbaka i tiden har vi drastiskt skild uppfattning i detta. Senare tänkare har haft tillgång till en enormt mycket kraftfullare kunskapsbank och kommit både djupare och längre. De av dig nämnda har numera främst ett historiskt intresse.

      • september 26, 2013 3:16 e m

        För att förstå tänkandet mm i nutid behöver man gå till källorna! Som jag ser, det är det ett tankefel du gör när du avvisar ursprunget till det som existerar idag.

      • september 26, 2013 4:59 e m

        Jag avvisar inte källorna, jag bara lyfter det stora värdet av det som skett under vägen. Vi kan ta Vygoskij som hyllas mest kraftfullt. Han producerade en enda bok om pedagogik på ryska och många menar att det inte gjorts någon tillräckligt bra översättning någon gång. Trots det finns en hel uppsjö av tillämpning av ”Vygotskijs” tankar och otaliga böcker kring detta. Undrar om det är så att avvikelserna från originalet har råkat förbättra tankarna och se till att de moderniserats.

      • september 26, 2013 5:53 e m

        Det är möjligt, men det är ändå en tolkning som studenterna tar till sig, dvs. en sekundärkälla … om jag förstår innebörden i din sista mening som du avsett.

      • september 26, 2013 6:00 e m

        Ja, det kan vara en sekundärkälla,tertiärkälla … men det viktigaste är: Har den förädlats på vägen av andras vetenskapliga arbete?

      • september 26, 2013 6:05 e m

        Då blir förädlingen en primärkälla, men den måste kritiskt granskas mot originalet.

      • september 26, 2013 6:06 e m

        Om man t.ex. skall kritiskt granska min avhandling om Platon,, måste man läsa Platon … eller redan ha gjort det.

      • september 26, 2013 6:10 e m

        Förhoppningsvis har den vetenskapliga processen lyckats kritiskt granska väldigt mycket så vi slipper gå tillbaka till de gamla grekerna när vi ska gör vår egen kritisk analys.

      • september 26, 2013 6:16 e m

        Javisst, av dom som kan Platon, den grekiska antiken och i mitt fall även Ricoeurs teori, för att de skall se att mina tolkningar är rimliga. Men då måste man också lita på att de som sitter på SUs olika institutioner faktiskt kan sitt jobb.

      • september 26, 2013 7:02 e m

        Ja det var en obehaglig men sann slutsats och då SU institutionerna inom pedagogiken inte lyckas något vidare med att bevisa sin trovärdighet blir det ett dilemma. Det sätt som motsvarande dilemman lösts är genom att hitta någon smalare slutsats som har tillräcklig trovärdighet.

      • september 26, 2013 8:24 e m

        Men vad har du för belägg att den Institutionen för pedagogik och didaktik, institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, institutionen för specialpedagogik m.fl. och all den forskning mm som numera ingår i de flesta institutioner inte skulle vara trovärdiga. När det är professorer från t.ex. andra discipliner som är med i betygsnämnder och även andra delar av landet.

        Vilka bevis har du att alla som arbetar på SU brister i trovärdighet – ett av Sveriges största universitet?

      • september 26, 2013 8:27 e m

        För det är faktiskt inte så att det sitter pedagoger, didaktiker och skolforskare och läser varandras forskningsrapporter eller avhandlingar i någon skön konsensus.

      • september 27, 2013 5:45 f m

        Jag har bara ett bevis för att dessa pedagogiska institutioner inte är trovärdiga men ett ganska starkt. De citeras oerhört lite.

      • september 27, 2013 6:02 f m

        Du har ”ett” bevis .. att det citeras oerhört lite ..! Det är alltså det som bidrar till trovärdigheten. Men, det är massor av pedagogisk forskning som citeras.

        Även om min avhandling inte citeras, kan den forskning som ligger bakom vara likafullt trovärdig. Man skulle alltså skulle kunna fram till vilka resultat som helst, bara dessa citeras – hur går det för synen på Christian Lundahls forskning, kan man då tänka sig. Han citeras ju ofta, liksom många andra, som anses vara skolans förstörare, dvs. PIE. Hur går det med deras trovärdighet då?! Måste var otroligt bra.

        Björklund är ju inte speciellt trovärdig, och han citeras ju ofta 😉

        Ditt bevis bedömer jag inte håller!

      • september 27, 2013 7:31 f m

        Om bevisbördan hade legat på mig så hade beviset inte räckt men nu är det istället forskning och forskningsinstitutioner som måste bygga trovärdighet och bevisa att deras avhandlingar är värdefulla.

        Ingen kan tvinga en läkare att använda medicinsk forskning. Däremot kommer patientkraven bli enorma kring användandet av metoder som nått hög trovärdighet och spridning. Lärare kan och ska inte heller tvingas använda något som inte övertygar. Det vore att gå precis åt motsatt håll mot utvecklingen i resten av samhället.

      • september 27, 2013 7:45 f m

        Jovisst men det gör ju institutionerna.
        Men du talar om att trovärdighet har att göra med hur mycket en avhandling citeras …

        För övrigt talar du om något helt annorlunda, om metoder som används och som skall bygga på forskning. Och det är därför det är viktigt att skilja på pedagogisk forskning och på skolforskning respektive didaktisk forskning.

        Varför är det så svårt att tydliggöra vad det handlar om?

      • september 27, 2013 2:05 e m

        Sen är det förstås hur våra metoder i skolan ska bygga på vetenskaplig grund. I den situation vi har nu där vetenskapliga teorier talar emot varandra kan det väl knappast krävas av lärare att de måste följa den ena eller andra av dem. Lärare måste ha valmöjligheten. Där innebär skolforskningen eller den didaktiska forskningen mer tillämpbara resultat men ifall lärare ändå väljer vad som är grunden så är det tveksamt om distinktionen mellan de olika spelar någon roll.

        Kanske får viss typ av forskning större genomslag i våra styrdokument som centralt innehåll och påverkan på målformuleringar.

  6. september 25, 2013 6:31 e m

    Nej Jan. Du inser ju inte det. Det är själva grunden för mitt val. Att värderingar och värdegrund är viktigare än kunskaper i fysik är svårförståeligt för många. Redan Einstein var klar över distinktionen mellan hur kärnfysik fungerar och vad den används till. Det är den distinktionen, alltså skillnaden mellan kunskap och avsikt, som jag använder när jag väljer lärare. Vare sig jag hjälper till med rekrytering eller väljer lärare till mina barn.

    Nu har vi nog pratat färdigt. Jag önskar dig allt gott i din fortsatta kunskapsgärning.

    • september 25, 2013 8:00 e m

      I så fall så påpekar jag att för mig är det en semantisk distinktion charlatan=humbug= någon som påstår sig ha en förmåga som han inte har. Zaremba är någon som påstår sig ha gjort en gedigen undersökning av svenska skolan och om han är ”aningslös” betyder att han är en humbug=charlatan som lurar om sin förmåga.

      När vi talar om användandet av hårda ord så tycker jag att det är ett brett spektrum som inte borde användas av den som inte kan bevisa dess sanning. Det känns som en mycket avgörande sak för mig. Ja, du vill ju kunna välja lärare, det är tydligt och då kan du ju välja efter avsikt. Fast jag har aldrig haft avsikten att beskylla någon individ för oärligt uppsåt så med det kriterieret finns det inget skäl att välja bort mig. Gruppen liberala lärares grundare heter Gertie Hammarberg Tersmeden och hon är tongivande förstås men bara tanken att hon skulle använda sig av hårda personliga epitet är absurd. Det är så fjärran från hennes sätt att uppträda. Hon omfattas också av din diskvalifikation?

      Sen skulle jag förstås inte välja någon lärare med aldrig så goda avsikter om läraren saknade kunskapen som behövdes för uppdraget.

  7. september 25, 2013 8:41 e m

    För mig, och nu gäller det att vara tydlig eftersom du uppenbarligen fattar lite, lite trögt. Det innebär inte att jag förespråkar yrkesförbud. För mig räcker det att kolla vad Gertie Hammarberg-Tersmeden gillar för att ta ställning. För mina barn. Inte för alla barn.

    Hon gillar t ex motstånd mot kamratstödjare och hon gillar också, ofta, motståndet mot arbetslag i skolan. I båda dessa frågor har jag en annan uppfattning och jag skulle aldrig någonsin låta Gerite Hammarberg-Tersmeden få hantera mina barn ens en enda timme.

    • september 25, 2013 9:07 e m

      Jaha och av det drar du då slutsatsen att Gertie inte har som avsikt att motverka mobbing?
      Hon är väl inte heller mot arbetslag utan för mer ämnessamarbete är det den avsikten du tycker diskvalificerar som dina barns lärare?

      Jag tycker om att du är ärlig. Det är bra att veta att du tycker jag är trög, jag förstår ditt sätt att resonera kring lärare bättre då.

      • september 26, 2013 6:09 f m

        http://www.skolverket.se/publikationer?id=2498

        Den enda metoden som klarade sig undan något sånär när det kommer till arbetet mot mobbning var Olweus som åtminstone gjort ett försök att bygga sin modell på vetenskaplig grund. Resterande av de metoder som används inom skolväsendet fick stenhård kritik när Skolverket gjorde sin mycket omfattande studie av dem. Slutsatsen från Skolverket var att man inte kunde rekommendera någon av dem.

      • september 26, 2013 6:54 f m

        Bra Fredrik, vi blir bättre när det gäller mobbing men det är fortfarande ett stort sökande efter vilka metoder som är mest verksamma. Det är fortfarande alltför tidigt för att vi ska kunna hitta och välja ut den bästa.

    • Sören permalink
      september 27, 2013 11:29 f m

      Troed: snälla (jag menar det). Gör ett försök att se dig själv, enkannerligen se din argumentationsteknik. Jag tycker det är ledsamt (åter: jag menar det, och inget annat). Ett exempel på ditt sätt att föra debatten, för att förtydliga:

      ”För mig, och nu gäller det att vara tydlig eftersom du uppenbarligen fattar lite, lite trögt”

  8. september 25, 2013 9:25 e m

    De allra flesta lärare jag träffat är inte i närheten av det jag kallar trög.

    • september 26, 2013 6:57 f m

      Nej så trög var jag inte! Jag menar bara att om man vet vilken syn någon har på en själv är det lättare att förstå hur de resonerar. Sen handlar diskussionen om hur lärare får det stöd från forskning etc. som de behöver för att göra ett bra jobb.

      När jag inser att du betraktar mig som trög så förstår jag varför du tror att jag behöver långsam noggrann instruktion om rätt värderingar. Andra smartare lärare kan ju mötas av ett situationsanpassat ledarskap och få större frihet.

  9. september 26, 2013 9:26 f m

    Jag skrev följande svar till Troed på Johan Kants blogginlägg

    Troed, Du missade förstås huvudpoängen att svensk skolforskning består av ett fåtal tongivande forskare som egentligen bara granskar varandra då omvärlden är ointresserad av svensk pedagogisk forskning. Detta är ett stort reellt problem inte bara semantik.

  10. Peter Fägersten permalink
    oktober 2, 2013 11:52 f m

    Jag roade mig med att läsa kommentarsdelen här igen och slås återigen av Troedssons fantastiska förmåga att byta fokus och konsekvent undvika att svara på direkta frågor.

    Ta till exempel när du Jan ber honom redovisa för sin kritik mot ovetenskapligheten och Toedsson svarar att han minsann talat om detta på en framtidskonferens men attcdu inte var bjuden eftersom temat inte var ”krypskytte”, ”vem som tjänar pengar” eller ”vems fel det är”. Vilket u.n.d.e.r.b.a.r.t fokusbyte! Han behöver ju inte med ett ord bevärdiga sig med att besvara din fråga utan ägnar sig istället åt smutskastning av dig.

    Det sorgliga är att han nog betraktar sig som ”god”.

    Problemet är att de som skrev på domarna om ”Gulag” i forna Sovjetunionen eller de som verkställde kulturrevolutionen i Kina heller inte uppfattade det som att deras gärningar var annat än ”goda”.

    Intressant att Troedsson väljer att inte applicera sin uppdelning i ”kunskap” och ”avsikt” på sin egen, ”PIE’s” och/eller Johan Kants uttalanden och agerande.

    Ju mer jag ser av Troedssons åsikter desto mer motsägelsefulla ter de sig, varför jag bett honom kommentera åtminstone några av de motsägelsefulla uttalanden han fällt (se Johan Kants blogg).

    Troedsson väljer då klokt att försvinna under devisen ”bättre fly än illa fäkta”. Kanske det varit bättre om han redan innan tillämpat denna: ”Bättre att tiga och folk tycker man verkar dum än att öpnna munnen och visa att de har rätt”. Troedsson är långtifrån dum, det skall understrykas, däremot illistigt motsägelsefull övermåtta.

    • Arvid permalink
      oktober 5, 2013 8:37 f m

      Peter Fägersten skriver a propos Troed Troedsson:

      ”Det sorgliga är att han nog [själv] betraktar sig som ”god”.

      Den som själv betraktar sig som god är självgod … synonymer är bl.a. inbilsk och egenkär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: