Skip to content

Björklund räddade lärarutbildningen!

april 30, 2013

BraDet finns bland lärarutbildare ett stort motstånd mot Björklund då han ju onekligen agerade ganska tufft mot lärarutbildningen. De borde dock egentligen vara tacksamma mot honom, lärarutbildningen höll ju på att genomföra en historisk stollighet:

likadan utbildning för alla lärare innebar att ingen lärde sig de som var viktigast och överdriven frihet i valen innebar att lärare kunde helt missa det centralaste för sitt framtida uppdrag och att lågstadielärare inte lärt sig undervisa i läsinlärning.

Ifall det inte hade varit för Björklund så hade vi idag pratat om ämnesbehöriga och behöriga från lärarutbildningen som två olika saker. De lärare som hade kunnat något om ämnena skulle ha varit de som gått riktiga kurser istället för att ha varit på lärarutbildningen och tränat sig på att bli förskollärare. Skråväsende utan ansvar och kontroll (som hetat ”Usel utbildning krav för att sätta betyg) är bara ett av otaliga inlägg som driver tesen att lärarutbildning inte är viktig för att bli lärare. Hade inte Björklund rensat upp hade lärarutbildningen aldrig kunnat stå upp mot sådana här frontalangrepp på att den har något värde.

Annonser
60 kommentarer leave one →
  1. april 30, 2013 8:13 f m

    Ett ord i rättan tid!

  2. april 30, 2013 7:53 e m

    Vi får väl avvakta och se om han har räddat lärarutbildningen.

    Seminarietiden fortsätter att minska. VFU ingår inte längre i vissa kurser. Sen 06 har han lovat fler lärarledda seminarier – vart har det löftet tagit vägen? VFU-tiden har tagits bort inom vissa kurser, dvs. kopplingen mellan teori och praktik är borta.

    Så, vi får väl se tiden an, innan vi sätter honom på pedistal som Räddaren av lärarutbildningen. Jag blir mörkrädd av den fullständiga bristen på kritiska granskning av vår utbildningsminister som vissa ger uttryck för.

    Politiker skall kritiskt granskas, inte sättas upp som räddare eller profeter.

    • april 30, 2013 8:48 e m

      Att de nya generationen högskolestudenter behöver och kräver mer stöd samtidigt som de större kullarna innebär att det blir mindre pengar per student är ett generellt problem.

      Den här gången handlade det om ett konkret problem med ett vansinnigt upplägg av lärarutbildningen där Björklund tveklöst räddade utbildningen. Jag har förstås mött de som hävdar att det hade varit lika bra att låta lärarutbildningen köra i diket rejält så att ämneslärarutbildning hade kunnat tas över av respektive ämne istället osv men jag har många positiva minnen från min lärarutbildning och önskar inte det

      • maj 1, 2013 6:45 f m

        Vad är det han har gjort? Jo, återinfört det gamla! Det som passade i en tid då samhället och förutsättningarna såg annorlunda ut. Då lärarens uppdrag var ett annat än i dag. Vi får väl se om det blir Björklund som får stå i historieböckerna som lärarutbildningens räddare eller förstörare av de blivande lärarnas möjligheter att möta skolans verklighet! Och vi får väl se vilket årtionde som vi får se ökade resultat.

        Man efterlyser kunniga lärarutbildare och lärarstudenter, men jag efterlyser en kunnig utbildningsminister, som arbetar för en gemensam samling kring hur skolan skall utformas och lärarutbildningen organiseras. En utbildningspolitik som inte kan förväxlas med ett visst partiprogram. En utbildningsminister som inte är valarbetare utan i verklig mening är minister för alla medborgare, inte för sin egen grupp. Och en minister som lyssnar på andra utanför sin egen krets eller utvalda sakkunnigkrets.

        Lärarleg är bra, men sättet det skall införas på är ju inte vettigt. Men helt i linje med Björklund sätt att föra utbildningspolitik.

        Jag dömer inte ut den nya lärarutbildningen, men jag vill ge den några år till innan jag utvärderar på vilket sätt den är bättre än den tidigare för studenternas möjlighet att bli lärare som kan sitt uppdrag.

    • maj 1, 2013 7:44 f m

      Det handlar inte om att återinföra något gammalt, det handlar bara om upptäcka de förändringar som varit felaktiga och rulla tillbaka just dessa.

      Björklund började sin karriär genom att lyssna och hans kunnande om skolan är gediget. Det enda som saknas är att han aldrig accepterat att använda skolskan, det språk skolforskarna slänger sig med.

      En riktig förbättring av kunskaper måste ta sin utgångspunkt i det som lyckats tidigare och relationsbygge och IT mm får sin riktiga kraft i en skola med ledarskap. Det är tydligt från alla länder som lyckas. Satsningar på de enskilda kvalitetsarbetet är framåtsyftande.

      • maj 1, 2013 8:15 f m

        Jo han lyssnar säkert, men på sina egna och på de som tycker likadant som han, med betoningen ”tycker”. Det gedigna kunnande om skolan och lärarutbildningen ger jag inte mycket för. I så fall får han börja visa det någon gång. Han har snart haft sju år på sig och ännu ser jag inte annat än att han kör sitt eget race.

      • maj 1, 2013 8:42 f m

        Ja han har en tydlig agenda som han driver men det började med att han lyssnade på lärare och andra verksamma i skolan om hur förödande det var med handledarfokus, eget ansvar för sådant eleven inte är mogen för. Nu lyssnar han på hur de lyckosamma länderna gjort men lyckligtvis inte på de skolforskare som ledde skolan åt så fel håll. Vi ska inte stödja dessa bittra skolforskare!

      • maj 1, 2013 9:16 f m

        Nej, men vi kanske kan stödja lärarutbildare och lärarstudenter istället för att dissa alla mer eller mindre öppet och mer eller mindre underförstått.

        Vem lyssnar på en lärarutbildare?

      • maj 1, 2013 9:19 f m

        Man måste ta hänsyn till vilka som är parter i målet. Du är en part i målet. OK?

      • maj 1, 2013 9:25 f m

        Bertil
        I vilket mål är du part i? Varför tro på dina erfarenheter om lärarstudenter och lärarutbildningen mer än tro på mig. Vi har ju båda undervisat dem?

        Du är ju precis lika mycket en part i målet som jag. OK! Skillnaden är ju att du exkluderar dig själv och ser dig själv som den enda klarsynta av oss båda. Varför? Jo, för du står för det som numera är PK.. En bild som du mer än gärna vill få fram så den verkligen konserveras, så att alla motbilder med automatik sorteras bort.

        Lite självrannsakning kanske inte skulle skada.

      • maj 1, 2013 9:26 f m

        Jag är inte part i målet. Numer fristående från alla förbindelser. Är du?

      • maj 1, 2013 9:31 f m

        Om du är fristående från alla förbindelser kanske du utgår från en lärarutbildning som inte existerar i samma utformning som när du undervisade på den?

        Du kan inte friskriva dig från att vara en del i det här med tanke på att du ofta refererar till dina egna erfarenheter. Men, vad förväntar du dig – att du kan tala fritt och jag skall hålla tyst. Om min erfarenhet inte är densamma som din, skall jag då hålla tyst, därför att jag fortfarande arbetar inom lärarutbildningen?

        Jag skall hålla käft helt enkelt!

      • maj 1, 2013 9:34 f m

        Men jag håller inte käft, när vissa som inte har satt sin fot inom lärarutbildningen eller bara gästspelat eller dom som är utanför den, anser sig veta mer om den än vad vi som är inom den gör. Jag håller inte käft när vissa anser att jag skall göra det.

        Vi kanske skall resonera kring villkoren för både lärarutbildare och lärarstudenter inom den istället för att döma ut personerna. För vilka är villkoren? Vet du det Bertil?

      • maj 1, 2013 9:36 f m

        Easy does it, Monika. Jag har fortf. god insyn i lärarutbildningar. Jag upprepar: du är en så tydlig part i målet som man kan tänka sig. Du ska inte hålla käft utan fortsätta att plädera för din linje.

      • maj 1, 2013 9:44 f m

        Det är väl det första av något som liknar ett erkännande som du någonsin uttryckt.

  3. maj 1, 2013 9:32 f m

    Nej, varför skulle du hålla tyst. Alla får ju framföra sina synpunkter. Bli inte sur nu igen.

    • maj 1, 2013 9:35 f m

      Knappast, när du menar att jag är part i målet. Varför då lyssna?
      Sur, jag är heligt förbannad.

  4. maj 1, 2013 9:51 f m

    Min poäng med det här inlägget är att de som är en tydlig part i målet dvs. lärarutbildarna själva i och för sig kan känna det som att de blivit överkörda av Björklund men att de egentligen har alla skäl i världen att vara tacksamma för att han räddar deras jobb åt dem.

    Sen tenderar dock en diskussion om vem som är mest partisk att bli ganska ofruktbar. Den som lär sig något om ett område tenderar att också investera känslomässigt i mål för området. Så alla som kan något blir samtidigt lite partiska.

    Monikas raka ärliga sätt bidrar till en konstruktiv debatt, även när jag inte alls delar Monikas åsikter.

    • maj 1, 2013 10:24 f m

      Vet inte, men kanske han skulle ha lagt lite krut på att rädda studenterna också … ! Istället för att efterlysa självgående studenter som inte kostar så mycket. Då man kan dra ner den lärarledda seminarietiden än mer. Och så kan man ju korta ner omgångarnas längd än mer, från fyra veckor till två veckor. Eller varför inte tre-terminssystem, så hjärnan får jobba med att ta emot yttre intryck hela tiden och inte hinna bearbeta.

      En fantastisk utveckling?!

      • maj 1, 2013 10:26 f m

        Och så kan vi lärarutbildare ha några föreläsningar och resten av tiden sitta och bedöma tentor. Det är kvalitet?! Eller?!

    • maj 1, 2013 10:35 f m

      Att eftersträva mer självgående studenter är en självklar ansats när högskolan ska klara många fler studenter än tidigare utan att det blir alltför dyrt.

      Jag hör ju till de som är mycket skeptisk till den breddade högskolan. Mängder av unga människor kommer sätta sig i livslångt studielånsslaveri och inte öka sina möjligheter att tjäna pengar då de inte har förutsättningarna att klara sig i en lågkostnadsskola med höga akademiska krav.

      Det är klart att man skulle önskat sig mer pengar till lärarutbildningen och mer tid för studenterna men då får man allt vara realistisk kring vilka han delar regering med. Lärarna i danmark fick bittert lära sig att socialdemokraterna inte heller är beredda att stärka skolan.

      • maj 1, 2013 10:43 f m

        Nej, men jag tar inte partipolitisk ställning i den här frågan. Jag anser att man skall arbeta över parti- och blockgränser.

        Men, vi har ju börjat få samma problem som lärarna i skolan, då administration och bedömning tar över, så det inte blir mycket tid över till att ge studenterna det dom verkligen behöver, för att få de där höga betygen som man uppfattar som ett bevis på hög kvalitet.

        Realiteten här är kanske att de som bestämmer inser att de måste lita på oss som arbetar inom skola och lärarutbildning och sluta se kontrollen som det viktigaste. Eller också får de skjuta till mer resurser! Öronmärka dem, så de olika universiteten och högskolorna inte väljer att använda resurserna på annat.

      • maj 1, 2013 11:03 f m

        En förutsättning för att politiker ska belöna lärare och lärarutbildare med tillit är att vi börjar samarbeta med dem när det gäller att ge dem möjligheter till uppföljning. Sticker vi huvudet i sanden inför dessa frågor, hur sjutton ska de då kunna lita på oss.

      • maj 1, 2013 1:57 e m

        Jag förstår din tanke, men då finns bara en lösning – att de skjuter till mer resurser till detta ändamål. Det handlar inte om belöning utan om att faktiskt stödja en önskan om högre kvalitet inom lärarutbildningen. Och går inte det, ja då får man väl lita på utbildade och kunniga utbildare på olika nivåer.

      • maj 1, 2013 5:37 e m

        Nej att sortera fram rätt kunskaper hos lärare och lärarutbildare och rätt förkunskaper hos studenter har visat sig vara ett kraftfullt sätt att få mer gjort för mindre pengar. Exempelvis är min syster mycket aktiv i att vården behöver betydligt bättre med resurser och att politikerna bara skulle nöja sig med budskapet att de ska tillföra mer pengar till utbildningen är inte realistiskt. Både mer pengar och pengar till rätt ställen är min förhoppning.

      • maj 1, 2013 6:06 e m

        Förstår inte riktigt hur du tänker, om konsekvensen av skriftliga examinationer för att de skall kunna mäta kvaliteten blir att de lärarledda seminarierna blir allt färre. Om vi inte träffar studenterna i den grad som krävs för att kvaliteten skall höjas och att vi inte nöjer oss med att få alla att få de lägsta godkända betygen!? Därför att bedömningar tar en alltför stor del av vår tjänstefördelade tid. och fler seminarier kostar pengar, eftersom tiden då måste utökas. Och eftersom vi redan nu är för få lärare skulle grupperna bli ännu större, med konsekvenser att kvaliteten inte höjs. Den bibehålles, eftersom vi är rutinerade och kunniga lärare. Men den höjs inte i den grad som vi önskar.

        Man behöver inte vara något geni för att förstå att den ekvationen inte går ihop..

      • maj 1, 2013 8:23 e m

        En välgjord examination kan klaras av studenter med hög studievana och bra förkunskaper och även om seminarier är viktiga för breddning av kunskaper är deras främsta funktion att fånga upp de svagare studenterna.

        Ett fokus på examinationer ökar effektiviteten för de duktigare studenterna, vilket trots allt är de vi helst vill ha som lärare. Jag skulle förstås hellre vilja att det sållades kraftigare bland de som börjar och att det också tillfördes pengar så att seminarierna kunde öka men ekvationen går ihop på bäst sätt enligt den budget som ges.

      • maj 1, 2013 9:16 e m

        Nej, seminariernas funktion är inte att främst fånga upp de svagare studenterna. Vad har du fått det ifrån? Du verkar ha någon märklig inställning att studenter med hög studievana och bra förkunskaper kan bli lärare på distans.

        Seminarierna är till för både breddning och fördjupning. Jag har träffat många duktiga och ambitiösa studenter som har lärt sig något av mig och sina medstudenter under seminarierna, som de inte lärt sig på egen hand om de suttit hemma på kammaren och genomfört en examination hur välgjord den är.

      • maj 1, 2013 9:36 e m

        Men du kanske vill avskaffa lärarutbildarna också … genom att de som söker in är självgående och duktiga ”så de inte behöver fångas upp”. De behöver ju inte seminarierna. De kan säkerligen få en breddning på egen hand också.

        Du talar som jag uppfattat dig om vikten av lärarledda seminarier och högre kvalitet. Jag vill ha fler för att höja kvaliteten hos alla studenter, men då argumenterar du för att om studenterna är duktiga så behövs det inte. Det är alltså för de svagare studenter som den akademiska seminarieformen är till för?

        Problemet idag är att, eftersom vi har så få seminarier inte kan arbeta i enlighet med den formen som det var tanken med den. Närläsning och fördjupning av viktiga delar i kurslitteraturen höjer kvaliteten genom att tänkandet stimuleras på ett sätt som inte är möjligt idag. Och absolut inte genom självstudier och eget arbete.

        Vad mer vill du avskaffa? Du vill ju slänga ut det mesta från lärarutbildningen. Är det lärarutbildarnas tur nu?

        Tror du verkligen min lärargärning endast handlar om att fånga upp svagare studenter?

      • maj 1, 2013 9:39 e m

        Eller också kan vi ju ta någon från gatan som sitter och håller koll på att studenterna gör sina tentor och så kan vi ju lägga ut bedömning av dem på entreprenad. Allt i linje med den nuvarande regeringens politik.

        Varför behövs det välutbildade och erfarna universitetslärare om vi får självgående och duktiga studenter?

        Nej, nu slutar jag debattera det här – det börjar bli löjligt.

      • maj 2, 2013 6:13 f m

        Med självgående studenter kan de ha sina egna sina egna seminarieaktiviteter och förbereda dessa. En så dyr resurs som universitetslärare bör kunna addressera många studenter per tidsenhet. Högskolestudier har ett drag av distansundervisning i sig, där jag i och för sig önskar att samhället har råd med mer nära kontakter därför att det ger bättre djup men det måste ändå göras med realistiska ambitioner.

  5. maj 1, 2013 7:50 e m

    Jan,

    Vi kan inte på några som helst grunder varken på erfarenheter, resultat eller utifrån den forskning som bedrivs dra den slutsats som du gör kring att lärarutbildningen skulle ha räddats av Jan Björklund. Men om du har annat underlag får du gärna presentera detta. För just nu framstår det för mig som du har väldigt tunt på fötterna. 🙂

    • maj 1, 2013 8:17 e m

      Att alla lärare ska lära sig samma saker är en ren stollighet. Det är totalt orealistiskt med något som inte har någon som helst kostnadseffektivitet. Det är också orealistiskt utifrån motivationssynpunkt. Vilken kemilärare vill öva sig på att bli en bra förskollärare.

      Lärarutbildningen har under lång tid varit mycket ifrågasatt av företrädare från andra ämnesområden och jag ger exempel på detta.

      Att Björklund satte stopp den lärarubildning där lågstadielärare inte skulle lära sig hur läsinlärning går till det tror jag att även du är medveten om. Att hans förändring innebar ett stopp för rena galenskaperna kan diskuteras men mina argument har utan tvekan rejäl tyngd. Slutsatsen att en starkt ifrågasatt utbildning räddas genom att stolliga upplägg stoppas är inte svår att dra.

      • frekar09 permalink
        maj 1, 2013 8:44 e m

        Det får stå för dig att du tycker det upplägget är stolligt. Delar inte alls din uppfattning. Men vill du ha trovärdighet kring påståendet att Björklund har kommit och räddat lärarutbildningen får du nog belägga det med forskning, erfarenheter och konkreta resultat. Några sådana har jag fortfarande inte sett.

      • maj 2, 2013 6:03 f m

        Den avgörande punkten är förstås om detta upplägg var stolligt eller inte och det har ju debatterats.

        Ifall upplägget var stolligt håller resonemanget, ta fram det du lärt om logik från filosofin och följ resonemanget.

  6. maj 2, 2013 7:10 f m

    Jag är mycket förtjust i seminarier och njuter så av den lilla seminariegrupp och de duktiga universitetslärare jag möter i min matematikdidaktikkurs. Det ger en möjlighet att tränga riktigt djupt i frågeställningar och att se många perspektiv. Dock får jag påpeka att det handlar om 9 seminarier totalt i en kurs på 15 hp (400 timmars studier) och att kursen förutsätter stora mängder eget arbete med läsning och skrivande.

    Lärarutbildningen var på väg att göra ett till allvarligt missgrepp. De hade glömt hur viktiga examinationer är för att alla ska lägga ner rimlig mängd eget arbete. Det betydde att till olika seminarieaktiviteter kom studenter som inte hade läst kurslitteraturen och ibland inte ens köpt den. Då får seminarierna absolut inget djup, då de inte kan starta i några som helst förkunskaper.

    Ytterligare en stollighet hos lärarutbildningen som Björklund gjort något åt.

    Det är också roligt att se att de förbättringar som gjorts innebär att söktrycket ökat till lärarutbildningen.

    • maj 2, 2013 7:37 f m

      Är du nöjd med 9 timmar?

      • maj 2, 2013 2:08 e m

        Det blir faktiskt nästan 20 timmar (2,5 timmar långa) men ja, jag är nöjd med detta, det blir tillsammans med litteraturen och skrivuppgifterna en riktigt spännande och lärorik kurs.

        Sen skulle jag gärna haft fler men inte på bekostnad av kvaliteten.

      • maj 2, 2013 6:35 e m

        Förlåt, jag läste fel … 🙂 Nej, det är inte så lite!

    • maj 2, 2013 7:56 f m

      Jag har under några år när min tjänstefördelning tillåter det, läst in kurser i filosofi. Jag känner igen mig i den kritik som lärarutbildningen kan få. Ju färre seminarier, ju fler man packar in i en sal, desto mindre upplever jag att det är något viktigt de sysslar med.

      Senast råkade jag ut för två motsatser – i den ena kursen var föreläsningarna obligatoriska därför att man lagt in ett s.k. seminarieinslag i slutet, för liten sal så vi fick inte plats alla som kom och flera var åhörare eller från högre stadier. Den kursen hoppade jag av.

      I den andra kursen i idéhistoria delades gruppen upp och vi kunde verkligen gå in i området, diskutera med varandra – det upplevdes som viktigt och värt att fortsätta med. Ens tankar och tolkningar togs på allvar, därför att man genom upplägget möjliggjorde det.

      Båda kurserna handlade om en närläsning av svåra filosofers verk.

      Jag hade klarat av båda kurserna med de kunskaper jag redan har tillägnat mig, men det är ju inte därför jag studerar och sitter på helgerna för att klara av studierna och hinna läsa. Jag studerar för att lära mig något nytt med hjälp av kunniga lärare inom det området. Om jag inte gör det, kan jag ju lika gärna koppla av med en bra DVD-box på helgen.

      Nu läser jag Kant på universitetet – det är föreläsningar som inte är obligatoriska, men det känns ändå viktigt, då vi har ca 18 timmar till förfogande.

      Om vi vill få studenter som tar studierna på allvar, måste vi som undervisar på dem också göra det. Inte verka inom villkor som innebär att det börjar likna ”löpande-band-principen”.
      .

      • maj 2, 2013 2:05 e m

        Jag har faktiskt oftast upplevt det motsatta. Frivilliga stora föreläsningar där de som vill lära sig deltar och de riktigt kunniga högskolelärarna står där framme. Spännande interaktion med publiken men alla behöver inte vara med och diskutera för någon annan tar ofta upp det perspektiv som man själv var intresserad av. Seminarier befolkade med ett gäng egotrippad individer med usla förkunskaper som tjatar om just sina perspektiv fjärran från undervisningens mål är däremot rena gäspningen.

        Nej, jag är inte negativ till seminarier, ser verkligen att de har en roll att fylla och tycker att de ofta är roliga och inspirerande att gå på. Någonstans kan jag ändå tycka att föreläsningarna kan betraktas som mer professionell undervisning då struntsnack inte alls får samma utrymme. Duktiga föreläsare skapar ofta mycket dialog även med en stor grupp men de okunniga studenterna göre sig inte besvär.

      • maj 2, 2013 6:32 e m

        Mitt exempel var att man tryckte ihop över 30 studenter i en mindre sal och kallade det för seminarium. Det här var inte på SU utan på Södertörns högskola. Jag fick under sista gången sitta i en hörna bakom flera andra, då en av dem trängde ut mig.

        Det är knappast en studiemiljö som skapar ett meningsfullt lärande. Vad man lär sig än ämnet är något helt annat.

        Då föredrar jag föreläsningar i hörsalar!

      • maj 2, 2013 6:34 e m

        Nu har jag inte varit på seminarier där man snackar strunt, inte leder jag sådana seminarier heller.

      • maj 2, 2013 6:49 e m

        Har du inte alls drabbats av okunniga studenter som håller diskussionen på en pinsamt låg nivå?

        Att sortera är i slutändan nödvändigt om vi ska ha en hög ambitionsnivå annars blir det trångt kring operationsbordet istället för att den bäste kirurgen får svängutrymme, den bäste piloten håller i spakarna osv. Urvalet är ett starkt positivt sätt att låta de som är bäst på det utföra jobbet. Varför fyller du det med en massa negativ laddning. Tänk om yrken lottades ut och man inte kunde lita på någon yrkesmänniska.

      • maj 2, 2013 6:58 e m

        Kan man få bort de som inte orkar läsa på med kraven på övriga kursmoment så får man upp nivån på seminarier som dessutom kan hållas mindre. Satsa på de som har förmågan att tillgodogöra sig det de behöver snabbare så kan vi höja ambitionsnivån och nå djupare på mängder av sätt.

        Urval är ett sätt att höja ambitionsnivån med fokus på eleverna som lärarstudenterna sen kommer att möta. Andra ambitioner känns mycket konstlade, varför göra lärare av de som inte visar läggning för kunskap.

      • maj 3, 2013 3:56 f m

        Har du inte alls drabbats av okunniga studenter som håller diskussionen på en pinsamt låg nivå?

        Nej, faktiskt inte! Men däremot seminarier som inte fungerar som sådana, av skäl jag redogjort för.

        Varför fyller du det med en massa negativ laddning.

        Därför att jag tycker det är negativt att skolan är organiserad efter den principen istället för på att nå ett så högt lärande istället. Variationer kommer ändå förekomma – det är ingen nivå som jag anser alla skall nå. Men när sortering råder som princip, är det andra faktorer som spelar roll, t.ex. bakgrund, föräldrars utbildning, vilken skola man går i …

        Andra ambitioner känns mycket konstlade, varför göra lärare av de som inte visar läggning för kunskap.

        Läraryrket innebär så otroligt mycket mer … Sen är min erfarenhet att med andra villkor kan man nå mycket högre än att endast utgå från speciella kriterier för att sortera ut individer man anser vara bäst lämpade, vid antagningen.

        Men visst, det finns lärarstudenter som behöver extra stöd av olika skäl. Andra som behöver lite längre tid på sig. Men hos mig finns inte på kartan att man på ett aktivt sätt skall sortera bort dem man inte anser på grund av vilka värderingar man har är lämpliga som lärare. Vi behöver även lärare med olika bakgrund, med erfarenhet av svårigheter inom utbildning mm.

        Med dagens rådande villkor, behöver alla studenter ”stöd” om vi skall se det som ett sådant – istället för att de behöver fler möjligheter att nå högre oavsett vilken nivå de startar på! Jag har många som får A och B, som också behöver det. Av skäl som jag redogjort för. Vi måste sluta se brister hos studenterna och istället göra något åt de brister som finns i organiserandet av utbildningen och i tänket.

      • maj 3, 2013 7:09 f m

        Många tydliga och välformulerade åsikter som jag inte delar. Del av ett svar ska jag försöka mig på nedan.

  7. maj 2, 2013 7:29 f m

    Jan
    Svar på din kommentar längre upp 6:13
    Man får det man är beredd att betala för. Vill man höja kvaliteten i den utsträckningen som regeringen vill och debatten koncentrerar sig på, räcker det inte att rekrytera de ”rätta” studenterna. Utbildningen i sig måste också ha de villkor att de ”rätta” studenternas förmågor och potential utvecklas. Visst kan vi inom lärarutbildningen säga, som så ofta sker ute på skolorna. De duktiga klarar sig ändå, så de behöver inte mina kunskaper och förmåga att få dem att tänka på ett annat sätt (för att ta ett exempel) Men jag nöjer mig inte med det.

    Det är viktigt att skilja lärarutbildningen från andra typer av utbildningar. Det är en professionsutbildning där det är viktigt att träffa många typer av lärarexempel. För om de själva går en utbildning i vilken läraren nästan inte är närvarande utan de får arbeta den mesta tiden på egen hand eller med sina kamrater, ja då kan de ta med sig detta sätt att förhålla sig när de kommer ut som färdiga lärare. Att bli lärare är något annat än att lära sig ett ämne för dess egen skull. Det är lika kvalificerat, men på olika sätt.

    Om vi skulle överföra ditt resonemang på gymnasieskolan, ja då är väl det upplägget som bland andra du har kritiserat, helt i sin ordning då. Kritiken fokuserar ju på att lärarutbildningarna förordar just det upplägget som du just nu står bakom. Självgående lärarstudenter – självgående elever. Men Jan, lika lite som det är effektivt inom skola, lika lite är det på lärarutbildningen.

    Om man inte är villig att satsa på lärarutbildningen här och nu! Ja, då blir det bara tomma ord och en enkel lösning – vi rekryterar de ”rätta” studenterna så förändrar sig allt utan att vi behöver göra mer än så.

    Detta var mina slutord i den här debatten. (tror jag 😉

    • maj 2, 2013 1:56 e m

      Ifall man rensar ut de eleverna som inte orkar tränga igenom kurslitteraturen och kommer oförberedda till seminarierna så kan seminarierna få ett helt annat värde för de elever som förbereder sig. I så fall kan de verkligen använda seminarierna till att tränga djupare.

      Hur många gånger är det inte som studenter på dagens högskola drabbas av någon med frågor av det mest simpla slag som inte kan tillgodogöra sig det som kräver förkunskaper.

      Få seminarier med förberedda elever är mycket bättre än fler med oförberedda elever.

      • maj 2, 2013 6:28 e m

        Jo, men under ett par år har vi haft mellan 35-45 studenter i varje grupp. Och under flera år har det sett ut på det sättet. Men då har vi haft fler seminarier. Under våren bara 25-30 studenter. Sista omgången bara 20 studenter.

        Vem som är svag och vem som är stark är alltså svårt att avgöra. För även om alla kommer förberedda, så finns inte utrymme. Med färre studenter och fler seminarier upptäcker man att de flesta är förberedda. Så, hur många studenter skall vi ta bort med nuvarande resurser för att seminarierna skall bli som man vill att de skall bli och studenterna förväntar sig – med rätta?

        Visst finns nätkonferenserna, men eftersom jag arbetat i många år med distansundervisning vet jag att det tar ännu mer av arbetstiden än campusförlagd undervisning.

        Med tanke på dessa villkor är det anmärkningsvärt att studenterna klarar av examinationerna så bra som de gör, då kursen bara löper över en fyra-veckorsperiod. Men, jag vill att de skall nå högre …

      • maj 2, 2013 6:37 e m

        Men, man skall inte ha höga ambitioner längre! Det är sortering som gäller!

  8. maj 3, 2013 7:47 f m

    Lärarutbildningens tredje stora problem har Björklund inte gjort något åt. Det problemet är en mycket tongivande falang av vad jag kallar likformighetsivrare som med värdeladdade ord som sortering konsekvent motarbetar att studenter ska möta olika innehåll utifrån sina förutsättningar och som också driver tesen att förkunskaper inte ska påverka vilka yrkesval som står öppna att välja.

    De hävdar att det är ovanligt med elever som drar ned diskussionerna på en oerhört låg nivå fastän intervjuer med skolelever visar att en stor majoritet fått avskärma sig stora delar av sin skoltid från totalt ointressant tjat klasskamrater dragit igång.

    De talar om mycket lärande när elever får lära sig mycket på områden de har lite förförståelse för samtidigt som tex Vygotskij är tydlig med att det är när förförståelsen är precis lagom som eleverna utvecklas mest.

    De är motståndare till alla kriterier för att hitta de som har störst chans att vara mest lämpade för ett uppdrag och hävdar att detta skulle motverka variation men det är egentligen så att variationen är nästan lika hög i när det gäller andra egenskaper ifall man tex väljer ut de med nödvändiga förkunskaper eller förmågor.

    Den här falangens linje innebär att lärarutbildningen får så svårt att möta studenterna där de är och misslyckas katastrofalt ofta vilket vi sen märker bland lärarstudenter som tar extrajobb, läser andra kurser parallellt osv. i sitt sökande efter tillräcklig stimulans. Den här linjen har inneburit att lärarutbildning har mycket låg status jämfört med de flesta andra utbildningar.

    • maj 3, 2013 4:33 e m

      Om detta var ett svar till mig, så vill jag betona att jag inte tillhör den falangen du beskriver. Om du ser det så, har jag uppenbarligen inte varit tydlig.

      • maj 3, 2013 9:40 e m

        Skönt att höra, de är ett ogräs som lärarutbildningen behöver rensa ut.

        De använder förföriska ord om jämlikhet, chanser och dolda talanger och det är många som använder deras ord utan att ställa upp på att de som lyckas bättre ska tvingas tillbaka och att samhället ska strunta i effektivitet.

  9. Klara permalink
    maj 5, 2013 5:59 f m

    När det gäller lärarutbildningarna, hur många timmars lärarledd undervisning har de per vecka nu? Har på nära håll följt människor som dels läst på högskolan, dels på folkhögskola (journalistutbildning). Blev förvånad över vilken hög kvalitet folkhögskoleutbildningen höll, med lärarledd undervisning många timmar varje dag i olika ämnen, som gav kunskap och fördjupning ( inte bara klassisk katederundervisning utan en varierad kompott men med hög kvalitet). Det har fått mig att fundera mycket, när man jämför med många utbildningar på universitet och högskola där självstudietiden bara ökar. Får folkhögskolans yrkesinriktade utbildningar så extremt mycket mer pengar av staten? Eller är bidragen på samma nivå, men för högskolan försvinner en oproportionerligt stor andel av kosingen ner i något svart hål?

    • maj 5, 2013 11:35 f m

      Intressant jämförelse och du väcker många mer frågor, mer än det finns svar men

      Ja, folkhögskolan har mer pengar/elev
      men också lägre betalda lärare
      men också lärare som ser som sin huvuduppgift att lära ut
      men också utbildning som är mer konkret, inte försöker vara vid vetenskapens gräns.

    • maj 5, 2013 4:16 e m

      Antalet lärarledda seminarier i genomsnitt/vecka inom varje kurs jag undervisar i går att räkna på ena handens fem fingrar.

      • maj 6, 2013 5:00 f m

        Det lät tråkigt lite men inte förvånande. Det fungerar förstås med motsvarande proportioner i min kurs då vi som deltar är vana vid självstudier.

        Kan inte låta bli att spegla det mot dem som talar om det nya IT landskapet där alla har informationen en knapptryckning bort och chat mm gör ett kollaborativt lärande till något som också bara kan uppstå. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: