Skip to content

Ingen motsättning kreativitet och uppföljning!

februari 5, 2013

20120118-081416.jpgDet finns de som blir oerhört mångordiga kring att de framgångsrika företagen önskar självgående medarbetare och hoppar direkt vidare till ogrundade slutsatser om att mätning och uppföljning skulle vara av ondo. Det lyfts fram att det moderna företaget behöver medarbetare som som är duktiga på att samarbeta med underbudskapet att vi inte ska konkurrera och tävla. Varför det?

Målstyrning med professionell uppföljning odlar självgående medarbetare.

I idrottens värld så demonstrerar lagsporten behovet av samarbete för att konkurrera och vänskapsmatcher samarbetet även med konkurrenterna.

Självklart så är detaljregleringar och uppföljning av varje liten sak negativt för kreativiteten men modern målstyrning är tänkt att kombineras med uppföljning och stödja medarbetare att bli självgående.

Skolan ska förstås inte ha huvudfokus på proven och testerna, utan den  framgångsrikaste vägen är att fokusera på innehållet, det som ska erövras. Den rädsla som svensk skola drabbats av när det gäller uppföljning och tydliggörande av resultat är däremot oerhört skadlig. I den värld eleverna kommer att möta efter skolan behöver de absolut hitta sätt att lyckas bättre än konkurrenterna.

Annonser
33 kommentarer leave one →
  1. februari 6, 2013 9:16 e m

    Var har man en framgångsrik verksamhet utan uppföljning, Jan? Produkten, försäljningen, lönsamheten, matchvinsterna – det måste alltid finnas uppföljning. Det som gör att den i skolan måste vara systematisk och noggrann är att alla har rätt till en god och likvärdig utbildning. 100% av skolorna ska vara bra, inte 70, 80 eller 90%.

    • februari 7, 2013 9:00 f m

      Ja, ”det som mäts blir gjort”, uppföljning är en absolut nödvändighet för att lyckas med något. Sen kan vi absolut diskutera hur uppföljningen ska ske, mäter man fel saker blir oftast också fel saker gjorda.

      Jag lägger nog likvärdighetsmålet lägre än du men jag blir sanslöst upprörd över att det finns en så stor andel rent katastrofala skolsituationer. Klasser och deras lärare som underfungerar och inget görs under jättelång tid för att ”budgeten inte tillåter”. Rena dumheter som Färila skola 2000 förstör också för mängder av elever.

      • februari 8, 2013 7:02 e m

        Resonemanget ”det som mäts blir gjort” är absurt och helt fel. Det innebär att allt som inte mäts inte blir gjort. Om det inte mäts hur mycket jag äter så äter jag inte. Om det inte mäts att jag går bort och handlar en påse godis så går jag inte bort och handlar en påse godis. Men jag äter trots att det inte mäts. Jag går och köper den där påsen godis om jag vill det trots att det inte mäts. Påståendet ”det som mäts blir gjort” är ursäkta uttrycket rent nonsens faktiskt. Och du kommer aldrig få gehör hos mig för det heller då det som jag visar inte har något med verkligheten att göra.

      • februari 8, 2013 9:06 e m

        Nej det här är ett typfall på en logisk sats där man inte kan göra omvändningen. Fanns inte logiklära som en del av filosofi med i dina studier. Det känns centralt för en samhällskunskapslärare. Det ingick i den filosofi jag läste redan på gymnasiet.

        Det här är en tumregel från verkligheten som i och sig framför allt varnar oss för att mäta på saker som inte är det vi vill uppnå. Många empiriska data pekar dock på att mätning också får oss att prestera bättre på de områden som mäts.

      • februari 8, 2013 9:14 e m

        Om jag minns rätt så lät exemplet på satsen som inte går att vända så här:”Bollar görs med färger” och den ologiska omvändningen blir ”färger är gjorda för bollar”.

      • februari 8, 2013 9:55 e m

        Visa mig den empiriska data som menar att mer mätningar leder till bättre resultat. Och filosofi kan inte förklara bort det faktum att resonemanget får absurda konsekvenser om det omsätts i verkligheten.

      • februari 8, 2013 10:01 e m

        Låt oss anta att vi har en boll som vi mäter diametern på. Då får vi ett resultat som vi kallar X cm. Om vi mäter igen, är det då sannolikt att vi får X cm eller är det sannolikt att vi får Y cm? Sannolikheten för att vi kommer att få X cm är mycket stor. Detta torde alla vara överens om. Men i skolan har vi tydligen inte denna samsynen. Här finns tydligen uppfattningen att desto fler gånger man mäter desto bättre blir resultaten. Det är ungefär lika snurrigt som att vi skulle få helt olika resultat på diametern på samma boll.

      • februari 8, 2013 10:44 e m

        Observera att det är det omvända resonemanget som ger absurda konsekvenser men det är ologiskt att vända på resonemanget och därför håller inte det argumentet.

        Observera att jag använder det här för uttalandet också för att få bort oönskade mätningar. Man ska bara mäta det viktigaste. De lyckosammaste skolorna fokuserar på innehållet.

      • februari 9, 2013 8:44 f m

        Många empiriska data pekar dock på att mätning också får oss att prestera bättre på de områden som mäts.

        Hur vet man det, om inte andra områden mäts?

      • februari 9, 2013 11:02 f m

        Genom jämförande studier. Ett antal enheter mäts på en viss parameter och får återkoppling, efter något år kollar man hur förändringen varit för alla. Studien kan förstås inte göras helt utan mätningar men flera enheter kan uppleva att de inte mäts.

        Vanligare är dock att jämföra vad man valt att mäta på för något och enheten förbättras mycket mer på det område den mäts på och det samma gäller alla enheter men för olika förbättringsområden.

      • februari 9, 2013 12:17 e m

        Frågan från ovan kvarstår dock Jan: Vilket är ditt empiriska underlag för att mätningar ger de förbättringar du hävdar?

      • februari 9, 2013 3:35 e m

        Under min tid på Ericsson ägnade jag en hel del tid åt kvalitetsfrågor och var då själv inblandad i att genomföra den typen av empiriska undersökningar. Mina kontakter med kvalitetsfolk och andra företag gav entydigt samma svar från andra som genomförde samma sak. Den som läser litteratur kring kvalitet och organisation kommer att upptäcka att det finns i stort sett kring denna fråga. Varför skolfolk så ofta ska vända på en fråga som är en självklarhet i resten av samhället, det är för mig en gåta.

      • februari 9, 2013 4:20 e m

        Kanske för att vi inte köper allt …! 😉

      • februari 9, 2013 4:32 e m

        Med tanke på vilka verklighetsfrånvända teorier om likformighet, organisation och interaktion med samhället som åker omkring bland skolfolk så tror jag vi ska vara försiktiga med att betrakta oss som mer insiktsfulla än andra. När stora delar av samhället i övrigt tagit till sig vissa arbetssätt då tror jag att vi ska lyssna mer.

      • februari 9, 2013 4:41 e m

        Det är för det första ingen självklarhet i samhället och för det andra är det så att jag inte köper dagens samhällsstrukturer rakt av.

      • februari 9, 2013 6:35 e m

        Det är som jag skrev en självklarhet inom flera sektorer i samhället och jag tycker att de som ifrågasätter skulle ha lite mer torrt på fötterna.

        Ok att ifrågasätta någon samhällsstruktur men är det inte väldigt mycket av gungfly att ifrågasätta helheten. En helhet som trots allt visat sig mycket bättre än många alternativ under historiens gång.

      • februari 9, 2013 10:28 e m

        Jan
        Vet inte om det bara är skolfolk som behöver lyssna mer. Självklarheter har en tendens att inte vara det, när man börjar skrapa lite på ytan.

        Men nu var det inte helheten jag tog upp. Frågan var väl mer hur man vet att vi presterar mer inom områden där det mäts. Det ter sig var en omöjlighet att veta detta om man jämför med områden som inte mäts. Det är inte någon självklarhet för mig att man kan jämföra det mätbara med det omätbara, vad gäller graden av prestation.

        Det är ungefär som att säga att uppsatser på C-nivån inte blev bättre även om studenterna fick öva sig i att skriva uppsats på B-nivå. Hur vet man det? Det kommer ju aldrig skriva en C-uppsats utan att ha skrivit en på B-nivå, eftersom de redan skrivit den. Det går ju liksom inte att jämföra något man har mätt, med något man inte kan mäta.

      • februari 9, 2013 11:21 e m

        men inte ska jag behöva förklara en del rätt så grundläggande statiska metoder för dig. Ingår de inte i alla forskarutbildningar. Det dyker ju ganska ofta upp situationer där man kan skapa kontrollgrupp/testgrupp och när tillgången på data blir så god som i detta fall är det riktigt lätt att få signifikans och studera hur olika försök målar samma bild.

      • februari 9, 2013 11:45 e m

        Du behöver inte var spydig och använda dig av en härskarteknik! Jag har inte bett dig om någon förklaring om statistiska metoder. Men ge ett konkret exempel, så kanske jag förstår vad du talar om. För min bristande förståelse gäller det du säger, inte om något annat.

        Som jag ser det, är det du säger nu, något helt annat än det du sa tidigare, att det har visat sig att folk presterar bättre inom områden som mäts. Och att det är en självklarhet och att skolfolk behöver lyssna. Men, som sagt – fler behöver lyssna! Övertro på statistiska metoder är nutidens gissel, för man tror man kan bevisa och få fram det som inte går att få fram. Man tror att det enda som existerar är det som går att möta och är synligt för det blotta ögat.

        Vad vi inom vetenskapen INTE sysslar med är självklarheter. Det handlar om att hela tiden granska, kritisera och problematisera.

      • februari 9, 2013 11:49 e m

        Och nu avslutar jag den här diskussionen, för jag diskuterar inte med folk som är nedlåtande!

      • februari 10, 2013 12:36 f m

        Ja, jag är inte ute efter att använda några härskartekniker. Det är du som har doktorerat och du viftar bort mängder av data snabbt som en blink. Jag ber om ursäkt om du uppfattar mig som tyken men jag kände en kombination av irritation och överraskning av att du som borde ha insikt i hur man kan mäta för att göra vetenskaplig framsteg inte tillerkänner dessa metoder något värde. Jag gav ett ganska utförligt exempel på hur statistiken hade skapats och du missade tyvärr det i din irritation. Jag ville bara anta att du var bekant med de relevanta begreppen för att spara tid och är ledsen att min formulering kunde missförstås.

  2. februari 6, 2013 9:40 e m

    Jan,

    Se denna föreläsning: http://urplay.se/Produkter/174592-UR-Samtiden-Skolans-drivkrafter-Att-leda-in-i-det-okanda om du inte sett den. Detta är nog bland det bättre jag har sett om utbildning sen jag bestämde mig för att bli lärare 2006. Den är värd varje minut och lär både väcka tankar, reaktioner och kanske rent av vara lite provocerande ibland.

    • februari 7, 2013 8:53 f m

      Det här är en mycket välgjord presentation med slagkraftiga exempel från skolverkligheten kring hur dumt en del kan uttrycka sig och resonera bland de som styr skolan. Det blir tidvis väldigt roligt.

      Den argumentation han genomför håller däremot inte. Att polarisera en ytterlighet för att bereda plats för en annan ger åtminstone mig en mycket besk smak i munnen. Att använda de asiatiska satsningarna på kreativitet och friare undervisningsformer och mer elevinflytande för att hävda att vi ska gå åt det hållet är djupt felaktigt. Vi ska vara vara medvetna om att de gör det utifrån en betydligt auktoritärare skola med tidig sortering av eleverna.

      Sverige utmärker sig kraftigt genom att försöka hålla samman mycket hetereogena klasser i hela 9 år och han kan ha poänger i att vi borde öka valfriheten och lägga den tidigare. Däremot känns den väg han förespråkar ytterst farlig. Vi behöver ha mer av konsumentdeklaration, det är barn det handlar om, de behöver omfattande hjälp med de val de behöver göra och de behöver ha en gradvis ökning av svårigheten i de val de ska behöva göra. Då kommer inte ett skolsystem med dålig uppföljning och låg tydlighet kring vad som ska uppnås vara bra för eleverna.

  3. februari 7, 2013 7:22 f m

    Ständigt detta uppföljande. Skolan blir varken bättre eller sämre av uppföljning. Det är bara en punkt på dagordningen. Det är utvärdering som saknas i skolan. Det är den som gör skillnad mellan fråmgång och misslyckande. Tyvärr har skolan tappat den pedagogiska utvärdering. Resultat händer bara utan att vara kopplade till mål.

    • februari 7, 2013 9:06 f m

      Uppföljning är ett första steg mot att utvärdera. Att ställa de två sakerna mot varandra är lika dumt som allt tramset med polarisering summativ och formativ bedömning. Vet man på överordnad nivå vad som fungerar och inte fungerar kan man sätta in de stora förbättringsinsatserna. Sen ska det självklart alltid ske genom att den berörda läraren utvärderar sina insatser, gärna med hjälp av kollegor, skolledning och olika verktyg. Ständiga förbättringar är metoden, men de som är rädda för att mäta elevresultat kommer aldrig kunna beträda den vägen.

  4. februari 9, 2013 3:06 e m

    Ett tips: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=075aWDdZUlM. Som delvis berör ditt inlägg. men som mer sammanfattar diskussionerna kanske i IKT- möjligheter och utmaningar i en presentation på ca 9 minuter.

    • februari 9, 2013 3:44 e m

      Ja, vi har mängder av nya medier för att skaffa information, diskutera innehållet och skapa resultat och skolan behöver hänga med i detta. Det ändrar inte på det fundamentala att skolan är till för att skapa förståelse, ge eleverna en insikt i vilka mönster som gör fakta till kunskap. Jag tror att skolan ska göra eleverna mycket mer delaktiga i att skapa saker men det kan snarare öka möjligheterna att följa upp på smarta sätt.

  5. februari 9, 2013 4:41 e m

    Jag håller helt med dig om att det som mäts blir gjort, Jan. Och att allvarligt fel med vår såkallat målstyrda skola att den de facto snarare är medelstyrd. Risken att du ska få skäll för att du missat att skriva ett omdöme är oändligt mycket större än att du ska få det för en oförberedd lektion.

    • februari 9, 2013 6:36 e m

      Pang på i analysen. Svensk skola har en tröttsamt stor mängd uppföljning men skyggar för det viktiga.

    • Kenth permalink
      februari 9, 2013 9:38 e m

      Om en oförberedd lektion sker i skolan, men ingen rektor ser den. Har den då skett?

      Jag måste hålla med dig, Helena. Om jag jobbar häcken av mig för att 120 elever ska få chans att utveckla sig till sitt bästa jag, så är det de två eleverna, jag inte gick hem till och tog i örat så de kom till skolan, jag får påbackning för.

      • februari 9, 2013 11:26 e m

        Så sant! Följer man inte upp de viktigaste, dvs undervisningen av många så hamnar vi lärare i den där ständiga syndabocksrollen för att skolan inte räcker till för allt omvärlden vill ha löst.

Trackbacks

  1. Mätningar och analys, ja tack! « Jans Syrliga KaramelLer
  2. Kreativitet hur skapas den | Jans Syrliga KaramelLer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: