Skip to content

Läroböcker, varför denna hybris att göra allt själv?

november 9, 2012

Ett Twitter inlägg av Björn Kindenberg:

Lustigt att de lärare som är mest läroboksstyrda ofta också är de som tycker att ”det här med språket får svensklärarna ta hand om”…

startade en intressant diskussion om läroböcker då jag har mer negativa erfarenheter av lärare som inte ens använder läroböcker. Jag brukar berätta om den obehöriga läraren som inte visste att skillnaden mellan gröna, blå och orange häften var bi/fy/ke utan trodde det var olika svårighetsgrader.

Björn och jag blev sen rejält överens om att det bästa är kombinationen läromedel och en lärare som inte är bunden till dem. Läroböcker håller sen oerhört skiftande klass men de som skriver dem har oftast varit duktiga lärare och företagen har oftast kompetens kring att bygga läromedel med bra struktur.

Den här längtan hos mängder av lärare, även ganska gröna lärare att skapa sina helt egna läromedel är förstås ganska stark och finns även hos mig. I en kurs använder jag en egenskapad blogg Hållbara Kungälv som huvudsakliga läromedel. Jag undrar dock om det ändå inte är lite ett utslag av hybris?

Det finns verkligen två typer av dåliga lärare. De som stänger om sig, fast i rutiner och de som utnyttjar andras kunnande och arbete men utan förmågan att möta eleverna. Vi som vill vara bra lärare bör vara både ödmjuka nog att ta till oss andras arbete och energiska och generösa nog att bidra med eget.

20121109-145351.jpg

PS. När det gäller språkutvecklande arbetssätt och samarbete med svensklärare är jag förespråkare av detta men hävdar att den stora utmaningen för Ma/NO är att rädda de laborativa/demonstrativa inslagen. Skolan behöver mer variation och bredd, inte mindre.

Annonser
11 kommentarer leave one →
  1. november 9, 2012 11:40 f m

    Jan,

    Jag tycker det är hög tid att skifta fokus i debatten om vilka medier som ska användas i den svenska skolan. Att hävda att boken eller Internet inte ska användas i undervisningen är att obstruera mot verkligheten. Den intressanta diskussionen handlar inte om dessa medier ska användas. Den intressanta diskussionen handlar om hur dessa medier ska komma att användas i undervisningen.

    • november 9, 2012 12:22 e m

      Viktig poäng! Vi ska sluta prata om läroböcker utan istället prata om läromedel, dvs. det avgörande ska inte vara vilket format de har. Däremot blir jag riktigt upprörd när någon vill att vi ska sluta betala de som skapar läromedel. Det är ändå många gånger billigare att en person skapar läromedlet än att många lärare ska ägna tid åt något som andra gör bättre.

  2. november 9, 2012 1:10 e m

    Jan,

    Jag kan hålla med om att branschen har ett existensberättigande och att författarna ska få betalt för sitt arbete. Men det stödet förutsätter att man från förlagen upphör med att lobba för rent människorättskränkande och utvecklingsfientliga lagar som IPRED och ACTA. Samt att man omedelbart börjar arbeta aktivt för att anpassa sina affärsmodeller till digitala tidsåldern. För jag vill vara tydlig med att jag aldrig kommer ge mitt stöd till en industri som aktivt arbetar för att införa människorättsfientliga och utvecklingsfientliga lagar.

    • november 9, 2012 1:38 e m

      Jag hade en flickvän som bojkottade allt spanskt för att det finns tjurfäktning i landet vilket jag upplever som djupt orättvist mot mängder av spanjorer. Jag är också motståndare till ACTA och IPRED och proteströstade bl.a. pga detta på Piratpartiet i EU-valet men jag känner att det också finns andra värden att försvara så detta får inte influera för många ställningstaganden.

  3. november 9, 2012 2:57 e m

    Jan.

    Jag håller med om att de naturorienterade ämnena måste värna om den laborativa och vad du kallar för demonstrerande arbetssätt. Försöker arbeta för att fler ska ta in mer praktiska arbetssätt i de samhällsorienterade ämnena. Har en känsla av att eleverna vill ha mer av laborativa inslag i NO-ämnena, inte mindre i alla fall. När det kommer till Piratpartiet röstade även jag på dem 2009 och sedan även 2010. Jag tror att Piratpartiet nu måste fundera över sin strategi framöver här. Man har hamnat i ett annat läge i Europa nu än vad man hade när man var ett väldigt litet parti utanför de politiska församlingarna.

    Nu har man 20 mandat i Nordrhein-Westfalen, 15 i Berlin, 6 i Schleswig-Holstein och 4 i Saarland. I Juli 2012 fick Piratpartiet i Tjeckien in en senator i den Tjeckiska senaten då den piratpartistiske kandidaten fick 24,3 procent av rösterna i första omgången och vann denna och sedan i andra omgången vann den överlägset med 74,4 procent av rösterna. Just nu ser det dessutom ut som att Piratpartiet i Tyskland har stora chanser att komma in i den tyska förbundsdagen och vissa undersökningar visar att man kan bli vågmästare där. I Österrike har man ca 7 procent av rösterna i opinionsmätningarna. Även om jag välkomnar dessa framgångar så måste man ställa frågan om man till exempel i Tyskland är redo för att om man kommer in som vågmästare i förbundsdagen att ta det ansvar som krävs och att delta i eventuella regeringsförhandlingar. Jag vet inte, men konstaterar att det är ett totalt annat läge där man på ett helt annat sätt måste ta ansvar för sina beslut än om man sitter utanför parlament som ett mycket litet parti. Och framförallt måste man vara beredd på att svara mot sina väljare.

  4. november 10, 2012 9:42 f m

    Jan,
    Kul att du samlade upp vår fragmentariserade twitterdiskussion (eller vänta, finns det twitterdiskussioner som inte är fragmentariserade? 🙂 i ett genomtänkt inlägg.

    När jag tweetade som jag gjorde, var det med anledning av frustration jag upplevt – och upplever – över hur en del elever lämnas vind för våg med ett oöverstigligt sidantal i pensum plus tillhörande instuderingsfrågor. Det behöver inte vara en ”grön” lärare som gör sig skyldig till detta, det kan vara en lärare med många år i yrket, inte sällan spränglärd när det gäller det innehållsmässiga. För att vara ärlig är det ett misstag jag själv gjort mig skyldig till i min lärargärning, oftare än jag nog vill erkänna för mig själv.

    Att läsa en lärobok, även en välskriven sådan, kräver en viss kompetens. Man måste få upp ögonen för ganska små, men avgörande detaljer (”kritiska aspekter” för att använda ett begrepp från vår favoritteori: variationsteorin ;). Det kan handla om att rubriker har olika nivåer, att rubrikerna sammanfattar innehållet, att kapitlets inledning är av mer tankeväckande än faktaförmedlande art, att texten ibland hänvisar till bilderna explicit, ibland implicit, att tabeller och grafer är informationsbärare, att illustrationer kan ge grafisk återgivning av begreppshierarkier/orsakssamband som även finns i beskrivna i texten (eller so inte gör det!) Med mera, med mera!

    Man behöver också som läroboksläsare förstå vad texten är skriven i för syfte, vad det är den har tagit sig i uppgift att förmedla för kunskap och man behöver förstå att den är skriven av enskilda personer (svårt nog, eftersom läroboksförfattare ofta blir lite anonyma).

    Allt detta för att förhålla sig kritisk till texten. Det är inga enkla saker som man kan förvänta sig att eleven ska klara av på egen hand. Men det är å andra sidan inte så svårt att man måste åberopa en svensklärare. Lässtrategierna som jag beskrivit ovan, tycker jag varje ämneslärare bör vara didaktiskt medveten om och då och då lyfta tillsammans med eleverna.

    Jag tycker alltså inte man ska ”kasta ut” läroböcker/läromedel. Tvärtom tycker jag de ska användas mer. När det gäller att göra sina egna läromedel, så är det ju kul, men tidskrävande. När jag tittar tillbaka på vad jag producerat av egna läromedel genom åren, så kan jag nog tycka att jag ibland bara borde tagit det som fanns till hands, istället för att lägga ned tid och möda på något som kanske bara gav ytterst lite mervärde. Samtidigt är det ju en bra didaktiskt kompetensutvecklande övning…

    (Nu blev min kommentar längre än ditt inlägg, ber om ursäkt!)

    • november 10, 2012 10:13 f m

      Du har så rätt, det behövs så mycket mer än läromedlet och inför varje lektion behöver man veta oerhört mycket om varje elevs nuvarande förförståelse och tänka igenom vilka missförstånd kring begrepp som kan uppkomma hos eleverna och att kunna möta alla dessa.

      Att ha gjort läromedlet själv är dock inte alls någon garanti för att man lyckas med det ovan. Det finns snarare en risk att man fastnar djupare i sina egna tankar och inte ser elevernas. Att göra egna läromedel är en fin ämnesfortbildning och ämneskompetensen får vi inte vara så nonchalanta inför som många är. Det finns dock en didaktisk kunskap som också behöver mycket satsning. Japanska lärare har mycket tid för samarbete och förberedelser inom det området och Sverige borde åtminstone ta steg åt det hållet. Vår organisation går dock ofta på tvärs mot detta, då lärare i samma ämnen sitter långt bort i ett annat arbetslag.

      • Kenth permalink
        november 13, 2012 7:09 e m

        Svår balansgång.

        Starka arbetslag = Svaga ämneslag

        Starka ämneslag = Svaga arbetslag.

        Jag polariserar, jag vet, men någon sanning måste det ligga i det. Det kanske går att:

        Starka arbetslag = Starka ämneslag

        Vad vet jag? Har dock inte sett det ännu. Blir jag tvingad att välja tror jag faktiskt mest på kraften i ett arbetslag. Jag önskar bara att jag slapp välja.

      • november 13, 2012 8:41 e m

        Det är ju svårt att sitta nära både ämneskollegor och de som möter samma elever så där måste nog skolledningen få göra valet. Däremot är det egentligen arbetsgivaren som drivit på polariseringen och vissa skolor har till och med kraftigt motarbetat samarbeten inom ämnena.

        Jag vill inte heller välja. Samarbeten inom arbetslaget är roliga och man kan möta elever bättre genom den typen av samarbete. Däremot är det åtminstone min erfarenhet att vi numera har bristande djup i NO kunskaperna från grundskolan och det känns som att den typen av samarbeten har varit eftersatta. Min erfarenhet är också att samarbeten inom arbetslaget kostar i tid, eleverna kan vinna, men du som lärare måste arbeta hårdare och mer om du ska förstå och hitta former för samarbete med en kollega som inte har liknande utgångspunkter. Samarbeten inom ämnet är däremot i stort sett helt och hållet rent effektiviserande man kan låna byta och rådfråga. Det är alldeles för ofta som skoldiskussioner missar det enorma behovet av att minska lärares arbetsbörda.

        Jag är alltså i grunden en stor förespråkare av de frivilliga samarbetena. De andra blir aldrig bra, de blir ytliga, de kostar mycket mer tid än de ger värde och de är fyllda av potentiella konflikter.

  5. november 15, 2012 8:06 e m

    Har arbetat en hel del med forskning kring historieläroböcker. Enligt forskningsområdet så används läroböcker fortfarande en hel del, dock har det blivit mindre och mindre. Träffat en del lärare som menar på att de aldrig skulle använda sig av en lärobok, nästan som det gör en till en sämre lärare om man inte kom på allt själv. Detta anser jag skrämmande, speciellt i mitt ämne historia. Min erfarenhet är att det finns många lärare som inte har så djupa kunskaper inom sitt område, därav kan ”rätt” läromedel vara ett ypperligt komplement. Som någon redan nämnt är en läroboksförfattare oftast väl insatta i sitt område, vilket förhoppningsvis bidrar till att läroboken eller läromedlet stärker hela undervisningssituationen.

    Något jag fick lära mig av en specialpedagog för många år sedan är att en lärare bör aldrig bryr sig om prestige, elever responderar förmodligen bättre till en lärare som visar på ödmjukhet. Kreativitet är viktigt, men en lärare behöver inte vara en mästare på allt, i slutändan är det ändå hur man når fram till eleven som är viktigast.

    • november 16, 2012 8:21 f m

      Jag hävdar att lärare måste ha hög integritet och därmed självförtroende och den lärare som fastnar i prestige underminerar sin egen position. En ödmjukhet inför det man inte kan är en viktig del i att lyfta fram det man kan. Bloggaren Magnus Blixt talar om ödmjuk orubblighet.

      Ditt inledande resonemang stärker precis det jag vill ha sagt. Läromedel är ett viktigt komplement för ensam är inte stark och vi får inte falla i någon hybrisfälla bara för att huvudmannen tycker sig se en möjlighet att spara pengar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: