Skip to content

Stefan Löfven och blandade skolor

maj 9, 2012

Jag är ju i grunden mycket positiv tilll att Stefan Löfven skapar en mer sammanhållen socialdemokratisk politik men vill ändå fundera kring vart detaljerna kan dra iväg. Det här med att skolorna ska ha ansvar för att blanda elever med föräldrar med olika bakgrund vart leder det?

Riktade reklaminsatser är jag positiv till även om jag tycker att skolornas totala reklambudgetar håller på att bli för höga. Lottning är jag negativ till då det är en symbol för att prestation inte ska löna sig. Det är dock inte detta jag oroar mig för utan för att dessa åtgärder blir tandlösa och att vänsterpartiet lyckas få igenom ”kraftfullare” åtgärder.

Murens fall 1989 är för mig symbolen för att när människor smakat på frihetens sötma så finns inte mycket återvändo. Det fria skolvalet har kommit för att stanna och det kommer att utnyttjas för att elever ska få skolgång tillsammans med andra elever vars föräldrar passar ihop. Tvångsåtgärder kommer att fungera som morden vid muren. Individuella katastrofer men ingen påverkan på trenden.

20120509-081322.jpg

Annonser
13 kommentarer leave one →
  1. maj 9, 2012 7:52 f m

    Jan.

    Det känns som om det vore relevant för media nu att också lyfta frågan om vad oppositionen vill med den svenska skolan. Vad är deras gemensamma politik inom området skola? För som det ser ut nu i opinionsundersökningarna så kan vi mycket väl få ett maktskifte i Sverige 2014. Känns som om det är många viljor. Men få svar.

    • maj 9, 2012 8:20 f m

      Jag hoppas att Stefan Löfven inte går i samma fälla som Sahlin och börjar samarbeta med vänsterpartiet (kommunisterna). Ett parti som bara ska ha offentliga och kooperativa företag är så fjärran från alla realism så att så fort frågeställningarna blir lite bredare hamnar de åt skogen. Större samarbete med dem är totalt dödfött för socialdemokraterna och jag hoppas att media låter bli att pressa på i den riktningen. Nu är det intressanta vilken skolpolitik socialdemokraterna slår in på.

      • maj 9, 2012 10:40 f m

        Jan.

        Jag tror inte det kommer något samarbete innan valet. Däremot tror jag att för att Socialdemokraterna ska kunna bilda regering så måste dem i någon bemärkelse samarbeta med Vänstern och Miljöpartiet. Tror inte Vänstern och Miljöpartiet kommer acceptera att stödja en Socialdemokratisk minoritetsregering. Fredrik

  2. maj 9, 2012 8:57 f m

    Nej tvång är inte rätt väg och det gäller att hålla isär diskussionen om homogena klasser å ena sidan och bristande likvärdighet å andra sidan. Ett icke-val från en förälders sida får inte innebära att barnet/eleven inte får likvärdiga möjligheter i skolan. Tyvärr finns fortfarande skolor som inte fungerar bra, lärare som inte har höga förväntningar på sina elever och strukturella problem (segregeringen i samhället speglas ju i skolan). Det finns också fina exempel på skolor som lyckas med sitt uppdrag även i socialt utsatta områden.

    Intressanta frågor för mig är hur elever från utsatta familjer lyckas på elitskolor och vilka mekanismer som gör att dåliga skolor inte blir bättre. Var söker sig de bästa lärarna? Var hamnar elever vars föräldrar inte bryr sig? Hur varierar kommuners ansvar när det gäller exempelvis stöd till elever med olika former av problem?

    Jag ser med egna ögon hur elever som de facto har rätt till stödåtgärder inte får ekonomiskt stöd beroende på att de råkar vara skrivna i fel kommun och är det då verkligen bara pedagogens ansvar om eleven lyckas? Räcker det då med höga förväntningar? (Se Morrica och Pluraword).

    Fritt val bland likvärdiga skolor – ja och ett återförstatligande av skolan i min drömvärld.

    • maj 9, 2012 11:19 f m

      ”Fritt val bland likvärdiga skolor” eller för mig åtminstone kraftfulla åtgärder kring de skolor som ger för dålig utbildning är även för mig den centrala strategin. Jag uttalar mig sällan i frågan kommunalt eller statligt, jag bara konstaterar att nuvarande huvudmannaskap är alldeles för dåligt i många stycken och allvarliga problem åtgärdas inte utan bollas runt när det borde finnas snabba reservpengar att stoppa in vid första tecken på att det ser dåligt ut. Det perspektiv på likvärdighet som är allra viktigast för mig är att ingen elev av något skäl, otur, för vanlig, för ovanlig ska behöva gå i en för dålig skola med en lärare som inte klarar av uppdraget att möta den eleven.

  3. maj 9, 2012 10:30 f m

    Jag har uppfattningen att det kommunala huvudmannaskapet ska vara kvar tills vidare, men att det ska tillsättas en utredning som tittar över möjligheten att helt avskaffa det politiska huvudmannaskapet och återföra makten över lärande processen från politiker, tjänstemän och byråkrater till skolorna. Då kan vi verkligen få det som jag brinner starkt för i form av att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt.

    Principen om att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt är grundläggande enligt mig för en fungerande demokrati och med det som utgångspunkt så säger jag nej till statlig huvudman för den svenska skolan. Att fler beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt är en hjärtefråga för min del. Vi har dessutom testat en statlig huvudman och det funkade inte särskilt väl och staten hade exakt samma problem som kommunerna har nu med att styra den svenska skolan. Jag menar att det finns ett grundläggande feltänk i den svenska kommunallagen som är en starkt bidragande orsak till kommunernas alltför kortsiktiga besparingar på skolan. Så här står det i 8 kap 5 § i Kommunallagen:

    ”5 a § Om kostnaderna för ett visst räkenskapsår överstiger intäkterna, skall det negativa resultatet regleras och det redovisade egna kapitalet enligt balansräkningen återställas under de närmast följande tre åren.”

    Kommunerna borde ha samma regelverk som staten nämligen att budgeten skall vara i balans över en konjunkturcykel. Jag menar att så länge vi har kvar detta föråldrade system med huvudmän så kommer vi inte kunna få skolor som samarbetar med varandra. Man måste våga tänka utanför boxen när varken staten eller kommunerna varit särskilt bra som huvudmän. Detta är kontroversiellt naturligtvis men jag tror faktiskt att vi behöver våga att tänka i nya termer och komma upp med nya idéer istället för se på vad som varit. I det här fallet på tiden då vi hade statligt huvudmannaskap. Vi har möjligheterna idag att kunna samarbeta och kommunicera med varandra i realtid oavsett var vi befinner oss. Detta måste ett system för framtiden uppmana till. För verkligheten så som den ser ut kommer inte att anpassa sig till skolan och skolpolitiken. Skolan och skolpolitiken måste anpassa sig till verkligheten. Ibland hör man från bland annat arbetsgivare på olika håll att lärare måste vara i skolan för att kunna samarbeta och kommunicera. Men då tycker jag att man missar hela den digitala utvecklingen. Jag hörde det att bara på Högskolan Dalarna sitter ca 200-400 personer om dagen och samtalar med varandra via Adobe Connect (virtuellt klassrum) med ett enkelt headset och eventuellt en webbkamera. Det visar på vilka stora möjligheter vi faktiskt har idag. /Fredrik

    • maj 9, 2012 10:38 f m

      Vi lärare måste få friheten som den moderna tekniken har gett oss möjligheter till aktivt samarbete, kommunikation osv. över gränserna för den enskilda kommunen och över landsgränserna. Skolan måste bli bättre på att bygga gränslösa arenor för lärande. För nu kan man ta del av utbildning oberoende av tid och rum. Mikael Parknäs (rektor) ställer flera intressanta frågor på sin spets i detta inlägget om hur framtidens skola ska se ut.

      http://www2.diu.se/framlar/2011/12/17/mikael-parknas-rektor-smedingeskolan-kungsbackahur-bygger-vi-en-skola-for-framtidens-larande/

    • maj 9, 2012 10:42 f m

      Alternativet till att skolan anpassar sig till den verklighet som råder är att verkligheten anpassar skolan till verkligheten och det brukar bli mer kaotiskt än om man gör det själv.

    • maj 9, 2012 11:26 f m

      De arbetsgivare som talar om att lärare måste vara mer i skolan för att kunna samarbeta etc. de är verkligen helt ute och cyklar, Mikael Parknäs tar upp många intressanta aspekter för framtidens skola men samtidigt så vill han låsa in lärare med arbetstidsregler, samarbetsregler och alla möjliga regler för lärares sätt att vara. Så bakvänt! Tittar man på vad framgångsrika arbetsgivare i näringslivet gör för att möta framtidens utmaningar så är det tydligt med ökning av förtroendetiden, färre regler och istället uppföljning av mål.

    • maj 9, 2012 11:31 f m

      Jag håller också med dig om att i stort sett så är det är viktigast att vi diskuterar ett effektivt huvudmannaskap där politiker och byråkrater inte är inne och petar pedagogiken och skolvardagen. Statligt eller kommunalt är sekundärt men kanske är det tydligt att SKL är en rent destruktiv organisation som inte fyller någon funktion så att vi snabbt kunde se till att organisationen avvecklades. Skönt att slippa en bromskloss när vi bygger framtidens skola.

      • maj 9, 2012 11:59 f m

        Jan. Vi bör dock när vi talar om att lägga ner SKL vara uppmärksamma på att detta måste ske i samråd med sjukvården som också är starkt knutna till SKL. Det är inget som alltså bara kan tas utifrån skolans förutsättningar utan här krävs samordning med sjukvården.

      • maj 9, 2012 12:07 e m

        SKLs verksamhet riktad mot skolan respektive sjukvården är ändå så separerade så att det är går att agera mot det ena området utan att ta hänsyn till det andra. Det är förstås bara ungefär hälften av miljarden som kan sparas.

        Jag har fått intrycket att SKLs roll inom vården kan vara nästan lika destruktiv som inom skolan men nöjer mig ändå med att låta vårdföreträdare få ta den fighten.

  4. Göran Tullberg permalink
    maj 10, 2012 8:29 f m

    Fredrik säger:”helt avskaffa det politiska huvudmannaskapet och återföra makten över lärande processen från politiker, tjänstemän och byråkrater till skolorna. Då kan vi verkligen få det som jag brinner starkt för i form av att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt.” (Slut citat)

    Bra Fredrik. Men stifta lagar får riksdagen fortsätta med – den har monopol på det – och målen får sättas ovanifrån efter diskussioner med lärarkåren. Pengar i viktiga för skolarbetet (löner, byggnader, utrustning, resor, utbildning). De skall lämnas 100% till styrande grupper i skolan – t ex en lärare + en elev, en förälder och en skolekonom. Ingenting skall gå tilbaka till kommun eller stat – INGENTING!

    Det är ett drömscenario. Kontrollen av verksamheten på skolorna sköts internt med tydliga ansvarsförhållanden och alla håller uppe trivsel och hindrar mobbing och annat ont.

    Jag jobbade i sådana drömskolor. Lärarna hade fria händer, all makt och mycket pengar.

    Nu ser jag en skola som blir allt mer likt ett stort svart hål, där resultaten ständigt dalar. De bästa lärarna flyr och det kommer färre och sämre kandidater till lärarutbildningen.

    Politiker? Borgarna försöker rädda skolan,men misslyckas. Andra falangen vill förstöra skolan och de kan förmodligen lyckas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: