Skip to content

Allt lärande är inte lika viktigt

januari 14, 2012

Monika Ringborg har flera intressanta och välskrivna kommentarer om kunskap och lärande bland annat i inlägget Kunskapsår där följande:

den kunskap som skapas inom individerna är lika mycket värd och ibland kanske mer värd än den som som lett fram till det lärande som skapade den

är något som jag upplever som en helt orimlig ståndpunkt. Vi har ett enormt mänskligt kunskapsbygge där tankar från oerhört många människor satts samman. Hur skulle en enskild individs lärande ens kunna vara värd i närheten av lika mycket som det som är skapat av så många.

Hon argumenterar vidare för att skolans innehållsmål leder fel:

Detta når man inte genom att ackumulera samma typ av kunskap (fakta, eller på förhand given kunskap), vilket enligt min uppfattning är vad man efterlyser om man bestämmer att en viss kunskap är viktigast.

och jag håller inte alls med henne. Individernas lärande ska kunna passa ihop med varandra om vi ska fortsätta vårt mänskliga kunskapsbygge. Det är förstås inget fel att hela tiden ifrågasätta vad som är viktigast att lära ut men det leder galet att inte kunna säga att något är viktigast.

Den typ av resonemang som Monika för är hon inte ensam att föra och jag undrar så intensivt varför den typen av resonemang genomförs? Behöver allas individuella tankar vara lika viktiga för att människor ska känna sig värdefulla och jämlika? Nej tack!  En del tankar och lärande är viktigare än andra.

Annonser
36 kommentarer leave one →
  1. januari 14, 2012 10:55 f m

    Jag vill börja här med hur du svarar på min kommentar i Kunskapsår, för det visar hur svårt det är att i ett kommentatorfält få fram hur man egentligen tänker. Tror inte jag lyckas nu heller, men jag kan göra ett försök.

    Jag måste nog säga att jag inte har så mycket till övers för den kunskap som bara stannar inuti oss människor, det känns som förmågan att använda kunskapen tillsammans med andra är avgörande för dess värde.

    Det är snarare så att kunskapen stannar inuti oss människor om man inte tar tillvara på den kunskap som genereras av kunskapsinhämtande 1 hos individer. Ett lärande har skett som resulterar i kunskap 2. För att gå vidare med den typen av kunskap behöver lärande utvecklas vidare och resultatet blir kunskap 3 … Det här är inget som jag menar skall stanna hos individen. Men det är vad som händer om man följer ditt resonemang.

    Det handlar inte om individuella tankar, utan om kunskap som uppstått från individernas lärande och som man lägger på bordet. Och som andra får ta del av och utveckla. Vi kanske kan tala om lärande och kunskap på grundläggande och avancerad nivå. Jag talar om det som kan leda till en utveckling på en avancerad nivå.

    Du behöver naturligtvis inte hålla med. Men, min tolkning är att du tolkar det jag skriver utifrån dina referensramar och jämför med något jag inte alls talar om. Det här kräver oerhört mycket av lärare och elever OCH studenter, samt en kunskap om lärande på en avancerad nivå. Och kan inte jämföras med det man uppfattar som eget arbete i skolan. Men för att det skall kunna praktiseras, behöver en hel del förändras i hur utbildningssystemet i sin helhet är organiserat. Det jag talar om är att gå ett steg längre och verkligen satsa på allas möjlighet att nå längre än att lära sig det andra har bestämt. För vi förlorar alla på det. Då kunskapen som uppstår inom individerna, just stannar inom dem.

    • januari 14, 2012 11:07 f m

      Det finns ju inget mer spännande än att pröva nya tankar och ny kunskap för att se om de håller för prövning. Och tankar och tolkningar är ju något som individerna har, vilka utgår från deras referensramar. Istället för att tvinga in allas tankar i en form som är bestämd av några få, tar man här fram dem som finns, gör något av dem och utvecklar det gemensamma kunskapsbygget vidare, precis som du vill. Men för att lyckas med det, måste vi fokusera på lärandet.

      Hur kan du vara en sådan motståndare (som jag uppfattar det) till det?

      • januari 14, 2012 12:08 e m

        Jag älskar att pröva nya tankar och ny kunskap, jag har ju en bakgrund som uppfinnare så något annat vore konstigt. Det viktigaste sättet att pröva nya tankar är dock mot gammal kunskap så jag vill att samhället bygger en bred kunskapsbas med väl beprövade idéer. Att vi har ett gemensamt innehåll som alla ska tillägna sig ser jag som ett utmärkt sätt att skapa möjligheter för kommunikation och möjlighet att jämföra idéer. Att det finns ett sådant har för mig bara varit en hjälp för att utveckla nya saker och inget sätt att tvinga in allas tankar i en form.

    • januari 14, 2012 12:01 e m

      Självklart tolkar jag det du skriver utifrån mina referensramar och jag hoppas att det märks att jag inte säger mig ha ett facit till lärande. Jag tror ju inte ens det finns ett facit till lärande att det hela tiden byggs. Det är däremot viktigt för mig att kunna göra ett riktigt kraftfullt angrepp på ett resonemang som jag tycker är uppåt väggarna. Jag säger inte heller att du står bakom ett sådant resonemang utan bara att vissa citat av dig kan tolkas så ett sådant resonemang.

      Jag är beredd att slåss för att tidigare kunskap har ett enormt värde och att vi bör värdesätta de som tar till sig tidigare kunskap för att gå vidare med den. Att lära sig det andra kommit fram till är det viktigaste lärandet, även om det inte är det enda lärandet.

      • januari 14, 2012 12:40 e m

        Jag säger inte heller att du står bakom ett sådant resonemang utan bara att vissa citat av dig kan tolkas så ett sådant resonemang.

        Ja, om man tolkar det jag skriver utifrån vedertagna synsätt på vad kunskap och lärande är. Och speciellt om man värderar viss kunskap som viktigast på förhand.

        Jag ser allt lärande som lika viktigt att ta i beaktande … för det påverkar resultatet i sin helhet och speciellt det man har till mål att de skall lära sig. Eftersom det lärandet inte bara kan vara något som kan utveckla eleven eller studenterna, utan också i allra högsta grad förhindra lärandet hos dem.

      • januari 14, 2012 12:45 e m

        Ja, jag anser det vara mycket lämpligt att värdera viss kunskap som ”viktigast på förhand” så där skiljer vi oss tydligt åt. Kreativa individer stimuleras bara av att möta motstånd och få en chans att argumentera för det som de anser viktigast att lära sig.

        Det finns inga kunskapsmål som förhindrar lärandet av något annat.

      • januari 14, 2012 12:54 e m

        Det finns inga kunskapsmål som förhindrar lärandet av något annat.

        Inte målen i sig självt kanske, men vad en individ lär sig av en undervisning mot målen kan förhindra att målet uppfylls.

      • januari 14, 2012 12:57 e m

        I tidigare kommentar skall det vara ….utan också i allra högsta grad förhindra lärandet i enlighet med målen hos dem.

      • januari 14, 2012 1:44 e m

        Det finns förstås undermålig undervisning som är rigid och oflexibel och inte tar upp alternativa perspektiv, Den typen av undervisning har bla Marton visat att den är förkastlig för lärandet. Det är dock inte målen det är fel på utan genomförandet och jag har mött lärare som både är rigida och undervisar mot absurda mål och det är klart snäppet värre.

  2. januari 14, 2012 11:36 f m

    Jan.

    Vi människor tolkar saker och ting olika beroende av våra egna referensramar. Det innebär att man inte kan föra in allas tankar i en form precis som Monika påpekar i sin kommentar ovan. Vi måste som lärare enligt mitt sätt att se det få fram de tankar och idéer som finns hos våra elever för att de sedan ska kunna diskuteras och på det sättet också bidra till en bättre förståelse av ämnet.

    Lärarutbildningen är ett bra exempel på hur fel det skulle bli om man uppifrån bestämde vad det är den ska förmedla till oss. Om man uppifrån skulle bestämma över vad vi skulle få med oss från utbildningen så skulle man i princip vara inne och från politiskt håll styra över forskningen. Man skulle få en situation där lärarutbildningen inte längre skulle kunna förmedla och förankra den senaste forskningen hos oss studenter utan en situation där politiker skulle bestämma över vilken forskning som är relevant för oss som lärare.

    Det känns faktiskt orimligt. Om man verkligen vill ha en skola som vilar på vetenskaplig grund så måste lärandet stå i fokus. En direkt konsekvens av det är att skolan inte kan se ut som den gör nu. Jag håller helt med Monika när hon skriver: ”Det jag talar om är att gå ett steg längre och verkligen satsa på allas möjlighet att nå längre än att lära sig det andra har bestämt.”

    Fredrik (frekar06)

    • januari 14, 2012 8:08 e m

      Det handlar väl om att direktiven ska peka ut målen på ett sådant sätt att forskningen kan förfina exakt hur det sker effektivast. Just nu är dock skolforskning väldigt ideologiserad med olika utgångspunkter mot varandra utan några verktyg att avgöra vad som är bäst. Det är då självklart att det är politikerna som väljer inriktning.

      • januari 14, 2012 9:06 e m

        Egentligen är det inte forskningen som är ideologiserad, utan urvalet av forskning som stöder ens politiska ideologi.

      • januari 14, 2012 10:05 e m

        Exempelvis Jan Håkansson i skriften Synligt lärande och John Hattie tar upp att skolforskning kan visa positiva effekter av oerhört många saker och till och med motsatta åtgärder. Det innebära att även forskningen blir ideologiserad då val av forskningsobjekt påverkar i positiv riktning för det valda.

    • januari 14, 2012 9:05 e m

      Tack Fredrik … 🙂

      • januari 14, 2012 10:18 e m

        Jan.

        Jag vill till att börja med påminna om att det finns många studier som talar för att det är den inre motivationen och inte den yttre motivationen som bör stå i fokus. Så att ett fokus på inre motivation skulle leda skolan fel kan jag inte hålla med om alls. Jag upplever inte forskningen som ideologiserad och menar istället i likhet med Monika ovan att det är sättet forskningen på för att motivera sina egna åsikter som är ideologiserat.

  3. januari 14, 2012 12:41 e m

    Det känns som att det väldigt ofta i skoldebatten dyker upp någon med massa nya idéer men inga förkunskaper och hävdar att vi ska lyssna och ta till oss det de kommit på. Ingen självcensur utan istället en massa revanschism, ”jag lyckades inte skolan, se så smart jag är ändå”.

    Mina erfarenheter av våra stora uppfinnare är att de inte hade några svårigheter att tillägna sig vår gemensamma kunskapsbas och sen ha mängder av tid för att utveckla nya saker. Det finns inget belägg för att innovatörer inte skulle behöva huvuddelen av den kunskap som anses vara allmängods. Många hittar förstås alternativa vägar i vårt skolsystem men det är mer för att pröva sin kreativitet än för att de verkligen behöver det. Om de tvingas lära sig något så tar de och gör det snabbt och effektivt för att få utrymme för egna tankar och de passar samtidigt på att dra nytta av det de lärde sig.

  4. januari 14, 2012 1:06 e m

    Jan

    I ditt inlägg hänvisar du till mig och mitt tänkande, men du verkar utgå från något som jag uppfattar inte alls har att göra med det jag tar upp. Det är inte antingen eller, inte ens både-och utan ännu ett steg längre till egna ställningstaganden, om man skall utgå från Martons tankar kring lärande, som jag resonerar kring.

    Man kan inte göra egna ställningstagande utan en gedigen kunskapsgrund. Men att mena att man tar tillvara på den kunskap som uppstår inom individen, betyder bara att man inte värderar kunskap på förhand som viktigast. Utan det som uppstår hos individen är något man prövar.

    Du behöver inte hålla med mig, men det kanske inte är så lyckat att du ser mig som en representant för dem du anser inte har några kunskaper alls. Det känns som att det väldigt ofta i skoldebatten dyker upp någon med massa nya idéer men inga förkunskaper och hävdar att vi ska lyssna och ta till oss det de kommit på. Ingen självcensur utan istället en massa revanschism, ”jag lyckades inte skolan, se så smart jag är ändå”.

    Det jag däremot argumenterar mot är utbildningspolitiker som menar att det är den på förhand givna kunskapen som skall ackumuleras om elever inte uppnår målen. Jag menar att man skall fokusera på det lärande och den kunskap eleven når som förhindrar en måluppfyllelse. Inte fortsätta med samma typ av kunskap…

    • januari 14, 2012 1:40 e m

      Jag ser dig som en representant för de som har gedigna kunskaper och välformulerad argumentation men att en hel del av det du fört fram kring ”inre lärande”, ”allt är lika viktigt”, ”på förhand given kunskap” är argumentation som utnyttjas av revanschister för att driva skolan åt fel håll.

      Det som jag just nu är mest nyfiken på är vad du menar med ”på förhand given kunskap”. Det verkar vara förknippat med det centrala innehåll som kommer i samband med reformerna 2011. Jag anser att det centrala innehållet som definierats handlar om nödvändiga baskunskaper och verktyg för att nå annan kunskap och då känns det centrala innehållet som bra förkunskaper som hjälper eleverna och inte alls som något som låser in dem i ett visst tänkande. Jag ser inte distinktionen mellan ”på förhand given kunskap” och den ”skatt med kunskap” som tidigare generationer byggt upp.

      • januari 14, 2012 2:09 e m

        att en hel del av det du fört fram kring ”inre lärande”, ”allt är lika viktigt”, ”på förhand given kunskap” är argumentation som utnyttjas av revanschister för att driva skolan åt fel håll.

        Men, är det inte detta fokus på vissa delar som gör att du egentligen inte läser det jag verkligen skriver i sin helhet. Jag har aldrig talat om inre lärande (finns det något yttre lärande?), inte heller att ”allt är lika viktigt” utan att det lärande som sker hos eleven är lika viktigt att ta i beaktande som det lärande man bestämt i förväg skall ske hos individen. På förhand given kunskap är den kunskap som genererar ett lärande hos individen som leder till kunskap 2 vilket inte är säkert blir detsamma som man förväntat sig hos alla.

    • januari 14, 2012 1:50 e m

      På förhand given kunskap menar jag den kunskap man har bestämt är viktigast och som man sätter betyg på.

      Jag som student kan lära mig otroligt mycket som inte förväntas, och jag får t.ex. betyg D. Men det är kunskap jag har nytta av i mitt eget yrke. För mig gör det inget – därför att betyget inte är viktigt för mig. Därför behöver inte någon ta i beaktande den kunskap lärandet har lett till hos mig.

      Men för elever och speciellt för dem som blir underkända är detta ju otroligt viktigt. Om man endast ser en viss typ av kunskap som viktig och alla annan kunskap som oviktig, menar jag att det kan förhindra både måluppfyllelse för dem som behöver bli godkända, samt en utveckling mot mer avancerad kunskap.

      Vi kan ju inte veta om kunskap som uppstår hos individer är viktig förrän vi prövar om den håller för prövning.

      Men det jag talade om i Kunskapsår är att om man skall utgå från mina tankar behöver hela utbildningssystemet organiseras om. Vilket naturligtvis inte låter sig göras med tanke på den tradition som det vilar på och de utbildningspolitiker vi har idag. Men att ha detta i åtanke ser jag vara värdefullt för alla lärare på alla stadier.

      • januari 14, 2012 2:10 e m

        Jag är ju inte mycket för revolution utan anser att evolution ger mycket mer varaktiga förändringar. Det är klart att vi ska omorganisera vårt utbildningssystem men då i små steg där vi dessutom kan ångra felaktiga steg. Vårt utbildningssystem har växt fram tillsammans med mänsklighetens kunskapsbank och trots min egen nyskapande läggning har jag den största respekt för de som har en mer konservativ syn på hur det ska förändras.

        Vi måste vara medvetna om hur många elever som lyckas göra något bra av vårt befintliga skolsystem och att de förändringar vi gör inte får försämra för dem. De senaste trettio åren har det genomförts många förändringar som klart och tydligt sänkt resultaten för de som tidigare lyckades väl. Det känns mycket oroande.

        Om man som jag anser att det centrala innehållet i huvudsak handlar om baskunskaper som eleverna behöver så blir frågan om eleven som behöver bli godkänd istället en fråga om en elev som inte har baskunskaperna som behövs för att fungera bra i vårt samhälle. Hur behjärtansvärt det än kan kännas att hitta vägar för dessa elever så riskerar vi att bara kamouflera okunskap hos eleven dvs. något som lär hinna upp individen ganska snabbt. Vi vill verkligen inte ha några med för lite kunskaper för att sköta sitt arbete.

      • januari 14, 2012 2:23 e m

        Mina tankar om man omsätter dem i handling leder inte till okunskap. Inte heller till bristande baskunskaper. Jag talar främst om lärandet vilket jag som lärare ser som min uppgift att fokusera på. Då ser jag det också vara viktigt vilken kunskap som eleverna tagit till sig.

        Nej, jag strävar inte efter revolution … Men speciellt konservativ är jag dock inte! Och har av födsel och ohejdad vana en dålig auktoritetstro?

      • januari 14, 2012 6:11 e m

        Att frikoppla lärandet från kunskapen och inte ta dem som enhet känns som en väg som inte leder någonstans. Vad innebär det fokus på lärandet i praktiken.

        Det som du kallar på förhand given kunskap innebär att läraren, gruppen och individen kan förbereda och sen samlas kring att utveckla något tillsammans. Det fria kunskapssökandet, elevens eget lärande, är förstås också viktigt men kan faktiskt åstadkommas utanför skolans ram. Att vi bygger kunskap tillsammans är det viktigaste, utan detta öppnar samhället upp för okunskap.

        Hur många rena dumheter med skrock, religiösa tokigheter, omöjliga projekt och rent gnäll över vetenskapen möter vi inte från de som inte ser vikten av att ta sin avstamp i tidigare generationers lärande. Plötsligt får platta jorden sällskapet fler medlemmar. Vi behöver försvara den gedigna beprövade kunskapen mot proffstyckarna istället för att kalla den på förhand given kunskap.

      • januari 14, 2012 8:58 e m

        Men Jan! Jag har i kommentar efter kommentar talat om något helt annat än det du tar upp i svar efter svar. Det här sista har ingenting med det jag har skrivit om. Inte ett enda dugg.

        Jag respekterar dina ställningstaganden, men det är inte konstruktivt att du svarar någon annan eller andra på det jag skriver. Det jag vill få fram går inte in hos dig. Därför att det inte är mig du argumenterar med.

        Därför avslutar jag det här nu!

      • januari 14, 2012 10:26 e m

        Tråkigt att höra men jag måste erkänna att mina försök blev allt mer patetiska när det gäller att förstå varför en flytt av fokus från målet/kunskap till verktyget/lärandet skulle vara bra.

      • januari 15, 2012 9:32 f m

        Jag tror diskussionen har rört sig kring å ena sidan ett fokus på målet och verktyget och å den andra sidan ett fokus på växelspelet mellan kunskap och lärande.

        Jag har fört ett resonemang kring kunskap och lärande i vid mening, inte endast mot kunskapsmålen. Men kunskap och lärande i ett växelspel leder eller leder inte mot dessa kunskapsmål. Jag menar alltså att man måste även ta i beaktande sådant lärande och sådan kunskap som kanske inte är viktig i relation till målen, men som ändå har betydelse för en uppfyllelse av dem. Men också en vidareutveckling bortom kunskapsmålen.

        Du behöver inte alls hålla med. Men jag hoppas det blir lite tydligare vilken diskussion vi har fört och utifrån vad. I vilket fall har det blivit det för mig.

  5. januari 14, 2012 6:37 e m

    Jan.

    Det här med elevens eget lärande är något som för min del är oerhört centralt i den undervisning som jag vill bedriva. Eleverna måste få tillfälle att hela tiden reflektera kring sitt egna lärande och i slutet av de olika momenten kring centrala lärdomar. Detta måste ske både enskilt och tillsammans med andra. Det har visat sig från forskningen inom bedömning att det är väldigt centralt att man synliggör lärandet och att eleverna får tillfälle att reflektera kring det egna lärandet.

    Om man tittar på ämnet samhällskunskap som jag själv kommer undervisa i framtiden så handlar det inte så mycket om att eleverna ska söka kunskap på egen hand. Det handlar snarare om en betoning på att eleverna dels ska veta hur man söker information på ett bra sätt i sökmotorerna exempelvis, att de ska vara medvetna om varför vissa resultat kommer upp väldigt högt på exempelvis Google och framförallt om att eleverna ska kunna kritiskt granska den information de hittar. Frekar06

    • januari 14, 2012 10:20 e m

      Att eleverna skaffar sig metakunskap om sitt eget lärande är förstås något som har höga effekter enligt John Hattie. Detta är dock ingen motsättning mot fokus på kunskap, utan bara något som styrker min argumentation om att fokus på innehållet leder vidare till en mängd meningsfulla diskussioner om kunskap och lärande. Börjar vi däremot i andra änden med lärandet istället för ämnets innehåll så finns det inget att föra en metadiskussion kring och allt blir bara abstrakt och svårförståeligt för eleverna.

      Jag är verkligen ytterst undrande inför hur det skulle kunna finnas några positiva effekter av att fokusera på lärandet som ju är verktyget fram till kunskap. Målen brukar ju vara så mycket fruktbarare än verktygen för diskussionen.

  6. januari 15, 2012 9:33 f m

    Jan.

    Jag kan bara tala för mig själv nu men jag är väldigt oroad över att vi har så lite fokus på lärande i dagens skola och värre blir det med fler nationella prov i antågande då man får ett ännu större fokus på resultat än lärande. En forskare vid namn Hofvendahl undersökte 200 fall från utvecklingssamtal där eleverna hade ett eller två fel totalt vid två test som i det här fallet handlade om rättstavning. I 80 procent av fallen pekade läraren ut det där lilla felet som eleven hade. Detta är ett exempel på enligt mitt sätt att se på det på att vi någonstans har tänkt fel. Vi sätter fokus på vad som är fel och inte på att eleverna i de här fallen faktiskt har presterat väldigt bra på testen om rättstavning.

    Detta har fått konsekvensen att eleverna är rädda för att göra fel i skolan. De vågar helt enkelt inte testa sina vingar därför att deras fel vänds emot dem. Detta är inte ett fenomen som bara finns i Sverige utan det här är något som forskare på många håll ute i till exempel Europa har hittat också. På något sätt måste vi enligt mitt sätt att se på det få bort detta bristtänkande och nästan extrema fokusering på resultat som finns hos en del elever. Att se till att fokus mer hamnar på lärandet tror jag är en väg framåt här. Sen anser jag att vi inom ämnet Samhällskunskap måste våga ta steg utanför det centrala innehållet i våra kurser. Det eftersom vårt samhälle förändras så oerhört fort.

    De allra flesta elever kommer med nuvarande ämnesplaner i Samhällskunskap inte få kännedom om vad Globalisering är trots att det är en av de grundläggande förändringarna i vårt samhälle. Detta ligger nämligen först i Samhällskunskap 3, dvs. den sista kursen i ämnet Samhällskunskap. Det finner jag mot bakgrund av hur globaliseringen har påverkat hela vårt samhälle som helt oacceptabelt. Detta kommer jag ta med mina elever redan i första kursen även om det ligger utanför det centrala innehållet så att de åtminstone får en viss kännedom om hur det påverkar sådant som demokrati, ekonomi och hållbar utveckling som är en del av det centrala innehållet i den första kursen redan i Samhällskunskap. Sen kan man fördjupa detta i högre kurser, men det framstår faktiskt som orimligt att många elever ska lämna gymnasieskolan utan att känna till vad globalisering är åtminstone.

    Ett annat exempel är den arabiska våren som nu verkar ha spridit sig till länder långt utanför Mellanöstern och Nordafrika, såsom exempelvis delar av Sydeuropa, USA och Ryssland. Att inte ta upp dessa stora händelser i någon form vore bedrövligt, även om man ibland kan ha svårt att koppla dem till ämnesplanerna (dock inte i detta fall med tanke på demokrati uppdraget och hela den biten med mänskliga rättigheter och hur de kränks i världen). Men också den finanskris som vi har nu måste upp i undervisningen. Vi måste helt enkelt i Samhällskunskap ibland ta upp händelser som faller utanför det centrala innehållet, då detta ämne faktiskt handlar om vad som sker och händer i vårt samhälle. Frekar06

    • januari 15, 2012 10:08 f m

      Jo, vi lärare kan göra en hel del för att sätta in saker i ett aktuellt sammanhang eller lägga till det vi uppfattar som viktigt. Och jag håller med om att fokus på resultat har ökat dramatiskt, även på högskolan. Jag väljer att fokusera på att studenterna skall lära sig t.ex. vissa begrepp inom en teori som kan förklara olika företeelser, därför att det då som en följd också innebär att de når kunskapsmålen och får godkänt betyg. Även om just det begreppet inte ingår i kunskapsmålen. Jag upptäcker också att om jag fokuserar på lärandet får de ofta ett högre betyg än om jag endast fokuserar på kunskapsmålen.

      Vi lärare har stora möjligheter att undervisa på ett sätt som inte direkt riktar sig mot kunskapsmålen, men som indirekt har betydelse för ett uppnående av dem.

    • januari 15, 2012 10:39 f m

      Jag anser att det är slutresultatet i kunskap som är viktigt och irriterar mig allvarligt på lärare som väger in hur eleverna skött sig under resans gång. Saker som eleverna lärt sig för att rapa upp och sen inte kan något om alls vid skolavslutningen är också något som jag inte tillmäter något värde. Elever lär sig dessutom på mängder av olika sätt och i stor utsträckning även utanför skolan och vi lärare är skyldiga att väga in även de kunskaperna i betyg. Jag citerar Monika: ” Vi lärare har stora möjligheter att undervisa på ett sätt som inte direkt riktar sig mot kunskapsmålen, men som indirekt har betydelse för ett uppnående av dem.” Det betyder att jag verkligen vill ha stort fokus på SLUTRESULTATET i form av kunskap och färdigheter.

      Vårt nuvarande betygssystem är tydligt med att fokusera på det som är rätt och bra för att uppfylla betygskriterier och jag kämpar för att prov ska utformas så att de mäter förståelse och mönster inte detaljkunskap. Dessutom så arbetar jag med att eleverna ska samla på sig uppfyllda betygskriterier så att de ska ha chansen att komplettera om det är något som saknas. Med dessa ambitioner så blir avigsidorna med fokus på resultat oerhört små.

      • januari 15, 2012 12:10 e m

        Jan.

        Jag håller i stort sätt med dig i din senaste kommentar. Men vill ända ägna en kommentar åt att problematisera lite. För min del vill jag som jag varit inne på i tidigare kommentarer till andra inlägg från din sida här arbeta med IKT i undervisningen i stor utsträckning. Det blir i allt större utsträckning så att man bearbetar, återanvänder, samarbetar och gemensamt utvecklar sina verk. Detta innebär att det blir allt svårare att se var en process börjar och slutar. Det här är något som jag som lärare i någon bemärkelse måste förhålla mig till och då kommer jag till slutsatsen att det blir allt viktigare att bedöma också processer och inte bara slutresultatet.

        Det här med att eleverna ska samla på sig uppfyllda mål och betygskriterier är en bra idé. Det var en av mina tankar också när jag installerade Checklist modulen i mitt Moodle system där eleverna kan göra precis detta och man kan som lärare följa upp elevernas utveckling och resultat på individnivå. En annan sak som jag tror på och som man också kan administrera med den här modulen är att låta eleverna sätta upp personliga mål för exempelvis ett moment. Personliga mål som eleven och läraren sedan tillsammans kan bidra till att följa upp och utvärdera.

        Jag tror nämligen att ett av de problem som vi har med nuvarande uppföljning är att eleven inte är delaktig i bedömningen i den bemärkelse som krävs för att bedömning ska kunna bli det där kraftfulla verktyget som det borde vara för elevernas lärande. Twitter är ett bra verktyg i dessa sammanhang. Man kan verkligen här tvinga eleven att fundera över sitt egna lärande. Till exempel skulle man kunna tänka sig att eleverna en till två gånger i veckan får skriva ett inlägg på Twitter där denne reflekterar kring vad de har lärt sig. Det kräver en hel del fundering för att kunna uttrycka detta på 140 tecken som man har på Twitter.

        Examinationen är ett problem som jag ännu inte har några bra lösningar på för det är en av de saker som är svåra när man arbetar med IKT i skolan. Å ena sidan vill jag inte fastna i de traditionella metoderna med prov, uppgifter osv. men å andra sidan så tar det tid att utveckla andra metoder som är tillräckligt säkra och som uppmanar till det jag vill åstadkomma i form av mer kommunikation och samarbete mellan elever, men också mellan elever och lärare. Tid som ofta inte finns i skolan. Det finns verkligen ingen brist på teknik som man kan använda för att skapa andra former av examination. Det stora problemet är snarast att navigera rätt i denna djungel av möjligheter som nu har uppkommit. Det som främst har kommit i mitt fokus är Mahara E-portfolio som är öppen källkod och fri och som jag installerat på hos TMDHosting. Har inte hunnit testa allt för mycket, men än så länge ser det här med E-portfolio ut att kunna vara något för min del när det kommer till att arbeta med examination.

      • januari 15, 2012 5:20 e m

        Ja, bedömningen av processkunskap kräver tid och det går förstås inte att studera det som det allra sista som görs i en kurs. Det är ändå intressant att inse att det är slutresultatet och då egentligen den kvarliggande kunskapen som är det viktiga. Det blir förstås svårare så utan någon möjlighet till ett Alexanderhugg men likväl ändå en intressant utmaning att inse vad som borde uppnås och mätas.

    • januari 15, 2012 1:07 e m

      Elever lär sig dessutom på mängder av olika sätt och i stor utsträckning även utanför skolan och vi lärare är skyldiga att väga in även de kunskaperna i betyg. Jag citerar Monika: ” Vi lärare har stora möjligheter att undervisa på ett sätt som inte direkt riktar sig mot kunskapsmålen, men som indirekt har betydelse för ett uppnående av dem.”

      Jag hänger inte med i din slutsats … !

      Det betyder att jag verkligen vill ha stort fokus på SLUTRESULTATET i form av kunskap och färdigheter.

      Är inte det jag säger ett fokus på lärandet!?

      • januari 15, 2012 5:00 e m

        Det du säger har definitivt än mängd viktiga poänger och man kan absolut hävda att det jag citerar handlar om ett fokus på lärandet. Min poäng är att fokus på kunskap och målen lämnar många frihetsgrader för att uppnå kunskapen på ett effektivt sätt och bara hindrar tankeutflykter som minskar möjligheten att uppnå målen.

        Ett fokus på kunskapen vi bedömt som viktig ger många möjligheter till variation av undervisningen och alternativa perspektiv för att stärka förståelsen av det vi har i fokus. Det uppstår oändliga möjligheter till extra kunskap men minskar risken för att eleverna ska dränkas i mängder av felaktig och ointressant information.

Trackbacks

  1. Lärande i fokus « Fredriks skolblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: