Skip to content

Korståg mot luddig skoldebatt!

december 11, 2011

Bertil Törestad har ett oerhört engagemang kring att alla i skoldebatten ska uttrycka sig tydligt om vad de avser och bekämpar olika omskrivningar och nyord för vanliga frågeställningar. Ur Är pedagogik en vetenskap hämtar jag följande:

Om man tittar på de lärare som bloggar så kan man se vilka ofantliga skillnader det finns i konkretion och precision i skrivandet. Jag tror att man kan utgå ifrån att sättet att skriftligt presentera sig till stor del avspeglar hur man är som person. Vi har på nätet lärarbloggare som bidrar med kaskader av ord, i en förmodad avsikt att vara litterära, där divergent tänkande fritt får ange ordvalet till precisionsuppfyllda, klart tänkande, distinkta bloggare vars budskap tydligt framgår. Att leda dessa disparata figurer till någon enhetlig pedagogisk metod låter sig knappast göras.

Jag håller med Bertil men lyfter svårigheten med att vi har olika utgångspunkter och bedömer inte samma inlägg som fyllda av svammel.

Bertil gör här också en bra analys av skillnader i målsättning hos ett blogginlägg men jag driver resonemanget ett steg till. Min strävan är oftast precisonsfyllda inlägg, där jag på ett distinkt sätt vill att mina tankar ska konvergera mot ett budskap. Jag blandar dock ibland in ingredienser av divergent tänkande, där lekar med ord och tankar vill få oss alla att se något nytt. Det är inte säkert att vi behöver skapa polarisering mellan de två formerna utan kanske kan det istället handla om en tydlighet när den ena eller den andra formen används.

Sen behöver alla professionella lärare samlas kring att bygga ett yrkespråk med tydliga begrepp som vi har konsensus kring vad de betyder. Så där lite nästan löjligt optimistiskt tror jag där att skolbloggare har något viktigt att bidra med.

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. december 11, 2011 9:13 e m

    Jan.

    Bloggen ser jag som ett väldigt centralt verktyg. Detta inte minst eftersom vi kan diskutera skolan och undervisningen på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Vi kan med vem som helst diskutera vad som helst på hela Jordklotet. Det är en annan frihet nu än vad vi har haft tidigare. Vi kan utan att behöva tänka på geografiska avstånd kommunicera, diskutera och samarbeta. En nioårig flicka i Paraguay som precis fått sin första dator via olika former av biståndsprojekt har samma vikt och tyngd som du och jag i de rika västländerna.

    För min del ser jag inte det som ett problem att vi har olika terminologi. Om man bara är tydlig med hur man själv definierar ett begrepp så ser inte jag det som ett problem att man har olika terminologi. För min del tror jag inte att det är möjligt att utveckla en gemensam terminologi därför att skillnaderna mellan hur olika lärare ser på olika begrepp är för stor. Dessa skillnader ser inte jag som något problem. Snarare tvärtom är det bra med att vi har en bred flora när det gäller begrepp och tolkningarna av dem. Skillnader mellan lärares terminologi ska inte ses som ett problem utan som en tillgång. Det är min utgångspunkt i alla fall!

    • december 11, 2011 9:56 e m

      Olikheter mellan oss lärare är en oerhörd tillgång för skolan och det medför förstås olika definitioner etc. men jag tycker inte olika terminologi är något eftersträvansvärt.

      Vi skulle kunna ta ordet katederundervisning som jag har mött en oerhörd mängd negativa definitioner av och där till och med eget arbete stoppades in i begreppet. Vi har inga neutrala överenskomna begrepp för att beskriva olika sätt att bedriva vår huvudsyssla och debatten drar iväg med rena rama pajkastningen. Brister i vårt yrkesspråk är ett stort hinder för att bedriva en konstruktiv debatt som leder till överenskommelser och samarbete.

    • december 11, 2011 10:05 e m

      Den allmänna tillgången till datorresurser ger inte någon jämlikhet när det gäller tyngden i det vi säger. Jag tror att du redan nu är medveten om de olika nätverk som finns inom bloggvärlden och hur vissa bloggar har högre renomé och får fler träffar i allt från Google till FB. Vissa bloggar har mängder av twittrare som sprider tankar vidare medan andra har inget.
      Jag skulle gärna se en djupare samhällsvetenskaplig analys av effekterna av IT. Det här överoptimistiska tankarna skulle allt behöva ha mer stringens. Vissa samhällstrukturer bryts inte upp så lätt, det tycker jag ämnet historia visar med stor tydlighet.

  2. december 12, 2011 6:46 f m

    Min erfarenhet är att om man inte förstår någon eller vill bestämma hur något skall vara eller tolkas, så brukar man gå på personliga egenskaper (som man tror personen äger) eller på en individs språklighet (för att man anser att man kan bättre själv). Några andra argument än det har man oftast inte.

    • december 12, 2011 8:23 f m

      Ibland vore det nog bra om vi bestämde oss för hur något ska tolkas. 😉 i annat fall så finns det mängder av politiker som ställer upp och gör det åt oss.

  3. Göran Tullberg permalink
    december 12, 2011 9:34 f m

    Jan! Det dunkelt sagda …

    Bertil tror på ”konkretion och precision i skrivandet.” Det känns bättre för mig också. Jag slipper gissa.

    Du vet mina punkter. Klara mål. Kunniga lärare styr. Okunniga politiker och rektorer måste bort. De kostar för mycket och hindrar lärarna i deras jobb. Elever får gå fram i sin takt efter förmåga. Aldrig underkänt. Elever och lärare får större kontakt via koncentrationsläsning.

    Lärare i samma ämne (eller nära samma) samarbetar som ett lag och ersätter varandra vid sjukdom. De lägger sina egna och sina elevers scheman. Betyg ges direkt efter väl genomfört prov. Inte som nu samtidigt för alla. Betyg skall främst användas för att förbättra undervisningen. De skall skärpa målinriktning och utgöra en garanti för hög kvalitet.

    • december 12, 2011 12:06 e m

      Jag håller också med Bertil om ”konkretion och precision i skrivandet” men lyfter fram att det kanske behövs något mer också och att vi kanske inte alltid är överens om vad som ligger i dessa begrepp.

  4. december 12, 2011 10:53 f m

    Det Göran talar om framstår som en stor förändring för skolan. Men det är faktiskt möjligt att kunna genomföra det Göran talar om kring att eleverna ska gå fram i sitt eget tempo och se till att de har de kunskaper som krävs för att gå vidare till nästa nivå i ett ämne. Via en enkel inställning i open source plattformen Moodle kan man se till att eleverna måste ha nått en viss nivå innan de får gå vidare till nästa.

    Låt mig ta ett exempel. Vi har ett prov på ekonomi i Moodle. Ett prov som består av två delar. Den ena delen består av faktafrågor och den andra av förståelsefrågor. Vi vill nu garantera oss om att eleven kan tillräckligt mycket för att kunna gå vidare till de frågor som kräver förståelse. Då kan vi bestämma att för att eleven ska få komma vidare till de frågor som kräver förståelse så krävs minst exempelvis femtio procent rätt på den första delen. När eleven klarat femtio procent på första delen får denne gå vidare till nästa del. Dessa tester kan göras hur många gånger som helst i Moodle.

    På det sättet kan alltså de elever som är duktiga gå vidare i sin takt till de svårare frågorna, medan de som inte är så duktiga får tillfälle att arbeta vidare i sin takt. På så sätt behöver inte de duktiga eleverna vänta in de svagare eleverna och de svagare eleverna får tid till att lyckas. Test tillfällena blir dessutom på detta sättet ett tillfälle för lärande och de elever som inte klarar sig första gången kan utan problem göra om testet om de så vill. Med en bank av uppgifter i Moodle så är det dessutom lätt för läraren att sätta ihop ett nytt test om så skulle behövas. Då klickar man bara i vilka frågor man vill ha i testet från sin bank och sedan klickar man på en knapp så skapas testet automatiskt av Moodle med de frågor läraren bestämt att testet ska innehålla.

  5. Göran Tullberg permalink
    december 12, 2011 12:08 e m

    Fredrik. Exakt så skall det fungera. Om det är så, så brukar ofta kamrater vänta in och hjälpa den som missade (bortavaro för sjukdom eller annat). De offrar ett par dagar för fortsätta studera tillsamman.

    De håller samman och skulle någon eller några komma efter så håller de ihop ändå. De som håller på att alla skall gå i samma takt pekar alltid på att förlora kamrater. Det gör man inte. Ingen av mina bästa kompissar var klasskamrat. Vi var jazzälskare och nöjeslystna. Det var limmet och det höll. Vi roade oss.

Trackbacks

  1. Lärares planering av undervisningen | Frekar06 Blogg
  2. Digitala tester och progression | Frekar06 Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: