Skip to content

Speciallärare och barnpsykologer utan elevmöten

november 16, 2011

En kommentar här på bloggen om en speciallärare som inte såg sin roll som att inbegripa speciellt mycket kontakt med eleverna utan istället ville verka via lärarna. Jag har en personlig erfarenhet av en speciallärare som agerade på det viset och det gav usla resultat för eleverna. I programmet skolministeriet diskuterade jag med en barnpsykolog med en liknande inställning och hade svårt att dölja min frustration över de abstrakta resonemangen långt från verkligheten. Så här är min kommentar:
dystert väder

Det är ett ganska vanligt fenomen att speciallärare, barnpsykologer mfl. väljer att inte möta barnen/eleverna och istället ägnar sig åt utbildning av lärarna. Mina erfarenheter av den här typen av strategier är djupt negativa. Lärarutbildningen innehåller en hel del moment både kring barn med speciella behov och kring barnpsykologi. Några instoppade föreläsningar av på skolan anställd speciallärare eller barnpsykolog gör inte någon stor skillnad. En speciallärare eller barnpsykolog som interagerar med barnen det handlar om och lär känna dem som individer kan bli ett värdefullt bollplank för lärarna men den som är kvar i de abstrakta teoriernas värld kan ibland göra mer skada än nytta.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Göran Tullberg permalink
    november 16, 2011 10:21 e m

    Den speciallärare jag mötte brukade hjälpa barnen, men påstod att det var påbud uppifrån att de skulle arbeta via lärarna. Han tyckte som du – att det var fel

  2. Susanne permalink
    november 19, 2011 8:44 e m

    Jag har stött på liknande förhållningssätt hos kuratorer och skolsköterskor. När lärare ber om insatser till elever i stort behov av stöd, så vill inte initiativen infinna sig. Ofta med argument som att man inte kan göra något om eleven inte kommer självmant och att det måste finnas en tillit för att kontakten ska fungera…en lyx som vi lärare inte kan hänvisa till utifrån de krav som ställs på oss. Jag har funderat mycket på om det kan bero på att yrkesgrupperna har sitt ursprung i olika lagstiftning. I sjukvårdslagstiftningen har ju patienten rätt att säga nej till alla insatser utom om de är omedelbart i dödsfara. Vi har ju däremot som krav på oss att trolla fram lösningar nästan helt oavsett hur elevers och föräldrars vilja att delta se ut. Det blir lite konstigt på det sättet. Vi får väl se om den nya lagstiftningen om elevvård kommer att göra någon skillnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: