Skip to content

Svaga och duktiga elever

oktober 23, 2011

det finns kritisk trösklar i vår strävan mot himlen Jag använder säger nog ganska ofta att jag har duktiga elever, ni är en duktig klass etc. och minns överraskningen över att ”duktiga” kan ses som ett tabuord som jag inte ska nämna. Jag är väl medveten om att inte använda uttrycket svaga elever i situationer där det finns minsta risk att någon begriper vilka som åsyftas men upprörs inte av om någon kollega skulle använda uttrycket i en diskussion av allmänt slag.

Det känns som att vi skulle vinna på att tala klarspråk om att i ett visst ämne, i en viss kurs så har vi elever som är svaga eller duktiga. Det känns som att diskussionen behöver erkänna verkligheten med skillnaderna mellan eleverna. Min lösning när det gäller att öppna upp för alla elevers fulla potential handlar om avgränsning av kurser och ämnen så att det är tydligt att vara svag i en viss situation inte säger mycket om en som hel individ. Utan vissa intellektuella färdigheter som eleverna kan lära sig i skolan är vissa yrkesval olämpliga men klarspråk ger dessa elever största möjliga frihet att söka sig till alternativa karriärer och utnyttja sin individuella styrka. Att göra vissa ord tabu i en generell diskussion hjälper återigen inte något.

Annonser
20 kommentarer leave one →
  1. oktober 23, 2011 6:32 e m

    Nej, att tiga ihjäl vissa ord och begrepp hjälper inte. Jag påminner om den norska pedagog som sade till lärarna på ett mellanstadium, när vi diskuterade att döpa om ”hjälpklasser” till något bättre : ”Om vi så kallade dem änglaklasser skulle det inte hjälpa, sade, hon

  2. oktober 23, 2011 7:37 e m

    Om man pratar om att skolan behöver duktiga lärare, blir det underförstått att vi idag inte har det. Om man säger att vi måste få duktiga studenter in i lärarutbildningen, är det underförstått att vi idag inte har dessa inom utbildningen.

    När man använder duktig gör man det ofta efter vad man anser vara mest värdefullt.

    Det finns något som jag vänder mig emot och det är när lärare ser sina elever eller studenter som svaga eller svagpresterande, dvs. har ett bristtänkande istället för att söka efter det dom som kan utvecklas och arbeta på metoder i syfte att göra det.

    Det är ju bristtänkande det kan bero på att de som inte har några brister i enlighet med betygskriterierna inte känner att de får tillräcklig stimulans och upplever skolan eller utbildningen som okvalificerad.

    Ordet ”duktig” eller ”svag” är inte i mina ögon tabubelagt! Det är inte belagt med skam att använda det.

    • oktober 23, 2011 7:42 e m

      Tror det är en farlig, men vanlig väg, som i slutändan leder till allt mer blomsterspråk, något som vissa pegagoger är utomordentligt framstående i (menar inte dig Monika!). Detta språk skymmer det som behöver rättas till. Öppenhet och ärlighet framför allt!

    • oktober 23, 2011 7:54 e m

      Jag tycker inte vi ska ha något underförstått om att ifall vi säger duktiga så är andra inte tillräckligt bra. Det känns viktigt att vi när vi talar om duktiga självklart har en kontext om i vilken situation de är duktiga och en av mina hjärtefrågor är Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft, våra olikheter är en tillgång. I linje med detta ska vi aldrig undvika att glädjas åt de som är duktiga, det finns så många sätt att vara duktiga att alla kan få vara med.

      Vid formativa bedömning som betraktas som en av de kraftfullaste redskapen för lärande ska vi definiera ett nuläge men också peka på var förbättringar ska göras. Det är faktiskt en fråga om att identifiera brister. Ifall vi gör bedömningen att en elev är ”svag” i ett ämne behöver det inte handla om att vi inte ser elevens möjligheter, det är ju bara ett uttryck för att eleven troligen har en lång resa kvar om den ska lära sig ämnet. Kanske ska vi tala klarspråk och ge elever valmöjligheten att låta bli det som kräver för mycket. Det innebär en möjlighet att de kan satsa på att lära sig något annat.

  3. Göran Tullberg permalink
    oktober 24, 2011 7:50 f m

    Monika skrev i går: ”Sen vänder jag mig emot att man så starkt skiljer grupper åt och att man talar om eleverna som att de ÄR duktiga eller svaga.” Hon tabubelägger orden.

    I dag skriver hon: ”Ordet ”duktig” eller ”svag” är inte i mina ögon tabubelagt! Det är inte belagt med skam att använda det.” I dag är de inte tabubelagda.

    Jag uppfattar många inlägg som att man skall hålla med andra. Därför måste jag be om ursäkt att jag ofta går emot. Men det är det som ger diskussion. Inga olika åsikter – ingen diskussion.

    • oktober 24, 2011 8:09 f m

      Det är din tolkning att jag tabubelägger orden. Om man vänder sig mot användning av vissa ord eller om något betyder inte att de inte får sägas eller är belagda med skam.

      • oktober 24, 2011 10:32 f m

        Fast Monika, nu blir det lite grand av spetsfundigheter för vänder sig många mot användning av vissa ord så blir resultatet att de får en tabustämpel. Ifall man tycker att det är fel att använda vissa ord så är det allt ganska skamligt att sen använda dem ändå.

      • oktober 24, 2011 10:49 f m

        Jag har aldrig skrivit att jag anser att det är fel… Jag tycker, liksom ni gör. Och vänder mig emot användningen av det. Om mitt tyckande tolkas på det sätt ni gör, innebär det att mitt tyckande tystas ner, därför att det ges en helt annan innebörd än vad som menas.

        Tabu är något som är belagt med skam.

        Det är möjligt att det kan bli att resultatet blir detta. Men från det till att säga att jag tabubelägger ordet är steget långt.

        I så fall skulle det betyda att vi inte får säga eller ta ställning till någonting alls. Vem förtrycker då vems ord!?

      • oktober 24, 2011 11:04 f m

        Jag tycker att din åsikt om att vi ska undvika duktig och svag som begrepp skulle begränsa debatten om många tyckte som du och anser att vi istället borde använda uttrycken mer för att vara tydligare kring viktiga frågeställningar.

        Jag uppskattar att du är med i debatten om ordens användning och det är frigörande för vår användning av orden att diskussionen om dem är förutsättningslös.

      • oktober 24, 2011 12:46 e m

        Ja, och förutsättningslös diskussion kan det ju bara bli om man accepterar andras åsikter för vad de står för och inte på annat sätt – tillskriva dem något helt annat.

        För mig är det en stor skillnad på att säga att en elev är svag i ett ämne och att säga att eleven behöver arbeta mer och utveckla vissa delar inom det.

        Jag kan göra en bedömning och uttrycka att en text har en svag koppling till teorin istället för att säga att studenter är svag i teoretiskt tänkande. Det är en oerhörd skillnad. Och som jag ser det, är det texten som skall bedömas, inte studentens tänkande. För kan jag överhuvudtaget uttala mig om detta utifrån en text.

      • oktober 24, 2011 3:22 e m

        Jag försöker alltid förstå de underliggande valörerna hos orden men tror att missförstånd är en nödvändig del av att tillsammans rannsaka begreppen. De ska försöka undvikas men är oundvikliga när nya perspektiv bryts med varandra.

  4. oktober 24, 2011 2:38 e m

    Jag tycker alla inlägg har varit skrivna av duktiga bloggare, men svaga rent innehållsmässigt.

    • oktober 24, 2011 2:54 e m

      Men du vet inte om jag är duktig bloggare – om du tittar på min blogg så skriver jag nästan inte alls. Och att du tycker att inläggen är svaga rent innehållsmässigt är din åsikt, men är det din bedömning utifrån din kunskap om hur inlägg innehållsmässigt kan bedömas som starka. Vilka kriterier bygger du det på? När är ett innehåll starkt som du bedömer det. Eller som du tycker är starkt.

      I vilket fall är det inget jag vänder mig emot, eftersom du fokuserar på texten i inläggen och påstår något.

      • oktober 24, 2011 3:31 e m

        Jag gjorde något som man inte får göra på bloggar; jag skojade till det!
        Drev med mig och alla……! Men det blev inte så kul, va?

      • oktober 24, 2011 5:15 e m

        Jag tycker visst att man får skoja till det men när man gör ett misstag så att någon annan känner sig sårad så ska man erkänna det på ditt föredömliga vis.

        Jag tror inte att det var Monika som var dit huvudmål utan jag lät bollen vara för jag var för svag för attt vara duktig och svara.

        Fortsätt gärna att retas med mig, jag behöver öva mig på att komma med en lagom syrlig replik.

  5. oktober 24, 2011 3:39 e m

    ”Jag kan göra en bedömning och uttrycka att en text har en svag koppling till teorin istället för att säga att studenter är svag i teoretiskt tänkande” citerar jag från ovan för att klargöra att jag anser avgränsningen är de viktiga inte valet av ord: svag/behöver arbeta mer.

    Jag tycker att avgränsningar är nödvändigt både för duktig och svag men tycker man kan få vara generös med duktig men aldrig ta i för brett med svag.

  6. Göran Tullberg permalink
    oktober 24, 2011 11:17 e m

    Monika skriver: ”För mig är det en stor skillnad på att säga att en elev är svag i ett ämne och att säga att eleven behöver arbeta mer och utveckla vissa delar inom det.”

    Det är nog så att ”eleven behöver arbeta mer och utveckla vissa delar” eftersom eleven ”är svag i ett ämne”. Men du kan ha rätt i att all kritik skall vara konstruktiv när du som lärare skall hjälpa eleven.

    Du får tvivla på det, men sanningen är att jag aldrig säger till en elev att hn är svag, Jag sätter inte ens några bockar i kanten eftrsom vi samarbetar. Jag skriver i stället en sida eller två för att tala om hur jag hade gjort och varför. Det tar tid, men gissa om det gör effekt? Eleverna vet exakt hur de skall göra nästa gång och varför!

    Ändå kan jag uppleva en prestation som svag. Det är då jag kommer med konstruktiva förslag. Så är det Monika. Det tog mer än tio år innan jag förstod att vara konstruktiv. Det är något du lär med åren. Erfarenhet för framåt!

    • oktober 25, 2011 7:08 f m

      Så är det Monika. Det tog mer än tio år innan jag förstod att vara konstruktiv. Det är något du lär med åren. Erfarenhet för framåt!

      Oj!

    • oktober 25, 2011 8:46 f m

      Göran! Jag tror att din kommentar kan missuppfattas som att Monika kan lära sig att bli konstruktiv med åren. Det var väl inte vad du avsåg? Monika har hunnit skaffa sig mycket livserfarenhet och i sina kommentarer här så visar hon uppenbart att hon kan vara mycket konstruktiv och föra debatten framåt.

  7. oktober 25, 2011 1:33 e m

    Håller med Jan!
    Monika kan vara konstruktiv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: