Skip to content

Skolans tabuämnen och fula åsikter

oktober 20, 2011

så många kronblad som ska bilda denna underbara helhetIbland upptäcker man att någon kommentator ilsknar till i någon fråga och jag tänker på en ungdomsepisod med en kille som försökte övertyga mig om att apartheid var bra och han fortsatte att argumentera trots att jag var tydlig med vad jag tyckte ända till jag blev skitsur.

Jag oroar mig dock över att när vi i skolan diskuterar frågor om effektivitet, svåra och lätta situationer, samt många fler saker som inte handlar om ett moraliskt ställningstagande så blir debatten ändå plötsligt ilsken. Jag tror att detta förstör möjligheten att vidareutveckla yrket rätt så rejält.

Jag anser att skolan kan dra stor nytta av den kulturella mångfalden, olika erfarenhetsbakgrund och olika värderingar och intressen hos eleverna men skolan kommer bara lyckas med det om debatten hålls öppen och det tillåts kritiska synpunkter på hetereogena grupper och svårigheterna att lyckas med elever med vitt skilda förkunskaper och hemförhållanden.

Annonser
35 kommentarer leave one →
  1. Göran Tullberg permalink
    oktober 20, 2011 3:43 e m

    Jag håller verkligen med dig om tabun i diskussioner. Jag vill ha en bättre skola, men om jag påpekar det självklara att språkblandning och kulturblandning ställer högre fordringar på skolan, så reagerar många som om jag förolämpar dem. Detta trots att de faktiskt håller med mig om att det blir svårigheter.

    Det leder till skärpa i diskussionen och det vill till om problemen i de värst utsatta skolorna skall lösas. Att förtränga problemen – inte låtsas om dem – gör lösningarna svårare. Vilket är helt uppenbart!

    Jan skriver .”svårigheterna att lyckas med elever med vitt skilda förkunskaper och hemförhållanden.” (slut citat). Jag hoppas du ser att för skolans del är det de problemen som måste komma i fokus. Skolan blir allt sämre. Sämst är de skolorna där språk- och kulturförbistringen är störst.

    Jag vill inte få dig att tro på apartheid. Jag har själv jobbat i närheten och sett problemen. Men du inser nog att de som kommer utifrån måste få adekvat utbildning format efter deras förutsättningar. En tolvårig elev som varken kan läsa eller skriva på något språk och inte kan räkna får inte sättas i en klass med tolvåringar som inte är analfabeter. Det går inte, även om han-hon får två hela timmar hjälp bredvid.

    DET GÅR INTE! BLUNDA INTE FÖR VERKLIGHETEN! VERKLIGHETEN GILLAR INTE DET.

  2. oktober 20, 2011 5:32 e m

    Jan,

    Det är klart att man inte behöver ha en ilsken diskussion och debatten måste fortsätta. Men det innebär inte att man acceptera vad som helst. Det är nu hög tid att ta debatten med de som vill ha ett kallare samhälle och skola. Det är nu hög tid att en gång för alla göra upp räkningen med de riktigt stora problemen i den svenska skolan. Problem som bara fortgår år ut och år in utan att någon med kraft ingriper för att lösa dem.

    Den enskilt största utmaningen som jag ser det är att skapa ett varmare klimat i den svenska skolan. Vi har elever som inte vågar gå till skolan därför att de är rädda för vad som ska hända om de kommer till skolan. Elever som kanske till och med känner sig så hotade att de egentligen skulle behöva polisskydd också hemma. Vi har elever som begår självmord för att de inte orkar med mobbningen i skolan längre och upplever att ingen tar dem på allvar. Detta samtidigt som det sitter skolledningar runt om i landet som anser att de trots att sådana här fall inträffat på deras skola anser att de sköter sitt arbete.

    Vi har en situation där en majoritet av eleverna med asperger överhuvudtaget inte går i skolan alls därför att de inte får något stöd. Det är i högsta grad en situation som står i direkt konflikt med våra grundlagar och FN:s konvention om barns rättigheter. Men det händer ingenting utan det här får fortsätta år ut och år in. Nu när hemundervisningen är avskaffad och vi inte har någon distansutbildning så har läget blivit än mer akut. Enligt min uppfattning får det inte se ut så här på 2000-talet.

    Jag delar inte Görans åsikt ovan om att man ska exkludera elever eller inte låta dem fortsätta tillsammans med sina klasskamrater. Mitt förhållningssätt kännetecknas av att vi ska ha en inkluderande skola för alla elever. Det är en tillgång att ha elever med olika förkunskaper, bakgrunder och så vidare. Inte ett problem. Vi skapar inte ett varmare klimat i den svenska skolan med mer av förmedlingspedagogik, katederundervisning, nationella prov, sanktioner, exkluderande särskilda undervisningsgrupper och så vidare. Vi skapar en varmare skola genom solidaritet, kreativitet, inkludering och mänskliga rättigheter. Detta har inte den sittande regeringen någon politik för.

  3. oktober 20, 2011 7:44 e m

    Ja, vi vill båda ha en varmare skola men jag hävdar att det finns två olika sätt som den kan bli kallare.

    1. Den av vissa hyllade individualismen breder ut sig och här kan IT faktiskt vara en negativ faktor när märkeshysterin fortsätter från kläder till iPad etc. och alla kan inte vara med. Det fria skolvalet och friskolerevolutionen snurrar i en allt värre cirkel. PS Jag älskar min iPad.

    2. Konformismen och likformigheten fortsätter att breda ut sig. Tabuämnena blir många och alla ska stöpas i samma form för annars är det en sorteringsskola. Lärare som tar upp svårigheter får tunga munkavlar av kommunbyråkrater och deras arbetstider nagelfars och deras autonomi försvinner.

  4. oktober 20, 2011 10:08 e m

    Jan,

    Det är inte min tanke i alla fall med att använda informationsteknik för att förstärka de olika tendenser som finns kring att individualismen ska bli starkare. Den moderna tekniken leder till att vi får andra möjligheter att samarbeta. Det kan handla om allt från sociala nätverk till Wikis och Google Docs där man kan samarbeta i realtid.

    Det är ingen tillfällighet att jag blev intresserad av att testa och använda just Moodle. Den innehåller nämligen många funktioner för samarbete. Det där med samarbete är något som enligt mitt sätt att se på det är oerhört centralt för lärandet. Lärandet sker nämligen inte individuellt utan i samspel med andra. Detta framförs i tillräckligt många stora studier både i Sverige och internationellt för att man ska kunna anse det som belagt att samspel med andra är bra för elevernas lärande.

    Den här individualismen har nu kommit så långt att det finns de som betraktar samarbete och diskussion mellan elever om till exempel en examinationsuppgift som fusk. Med andra ord menar man att en viktig förutsättning för lärande nu är att betrakta som fusk. Det är helt otroligt att man kan få det till fusk att diskutera och samarbeta med varandra. För min egen del tror jag att ett forum där eleverna kan diskutera examinationsuppgifter till exempel kommer leda till att de sedan när de skriver uppgiften gör bättre ifrån sig också då de har fått med sig andra perspektiv också.

    En ökad kommunikation, ett ökat samspel och mer av samarbete ser jag som ett måste för att vi ska kunna få en varmare skola. Det handlar inte bara om elever nu utan också inom lärarkåren behöver vi ständigt fundera över hur vi faktiskt kan öka kommunikationen, öka samspelet och få mer av samarbete. Det innebär inte att vi måste tycka lika. Snarare tvärtom skulle det öppna upp för att vi bättre skulle kunna ta tillvara på de olikheter som finns i sätt att undervisa på.

    Det kan kännas lockande att tro att vi nu ska använda tekniken för att förstärka de olika tendenser om individualism som finns idag i samhället och i skolan. Men det är inte den väg som vi borde ta. Låt oss nu inte försumma de rätt unika möjligheter som de sociala nätverken, Wikis, Google Docs och så vidare ger upphov till för samarbete. Utvecklingen av den eventuella nya metodik som kommer behövas för detta skall fungera skall drivas av oss som är pedagoger och inga andra. Politiker, Fackförbund och lobbyister ska hålla sig utanför det här och låta oss som har den pedagogiska och didaktiska utbildningen sköta det här. Då kommer vi få en bra utveckling inom Lärande och IT och då kan vi få ut det mesta av de möjligheter som tekniken ger upphov till.

    Frekar06

  5. Göran Tullberg permalink
    oktober 21, 2011 6:50 f m

    Fredrik! Jag har en erfarenhet av verkligheten som du saknar. Vi bör nog ta hänsyn till verkligheten.

    Verkligheten är att de som misslyckas gör det för att de inte har de kunskaper de måste ha för att lyckas. Jag har varit ute på skolorna som länskolkonsulent just för att se hur det fungerar i verkligheten. Elever som inte lärt sig läsa och skriva i lågstadiet får gå vidare till mellanstadiet för att de skall få följa klassen.

    Väl där säger lärarna: ”Vi har inte tid att lära dessa elever att läsa och skriva, det skulle de ha lärt sig i första och andra klass. Det är ingen idé med kvarsittning heller, för det blir samma då – de kan inte lära det de skulle lärt tidigare.”

    Så eleven slussas vidare genom alla nio åren utan att någonsin kunna hänga med. Livet i skolan blir ett helvete och efteråt undrar han varför han tvingats gå genom nio år av ständig pina för att hamna i en situation där han aldrig kan få ett jobb eller en framtid.

    Nu går en stor del av ungdomarna ut skolan utan att ha lärt vad de måste kunna för att få jobb. Det rör sig om mer än 20%. Det är ett resultat av denna missriktade godhet att de skall få följa klassen även om de egentligen inte kan följa utan bara hänga med tills de blir avhängda utan någon framtid.

    Bättre är att de får en utbildning som anpassas till deras förmåga.

    Förstår du vad jag skriver? Förstår du att detta är en realitet?

  6. oktober 21, 2011 6:52 f m

    Samarbete och diskussion kring en examination är naturligtvis inte fusk, för då skulle ju undervisningen också vara fusk. Och även forskningen där samarbete och diskussion är en pågående process även på doktorandutbildningen.

    Moodle är bra verktyg. Tyvärr förlorade vi det och fick Mondo istället när vi samgick med universitetet. Men Mondo fungerar bra ändå men inte lika användarvänligt och överblickbar.

    • oktober 21, 2011 7:05 f m

      Men själv inlämningen skall vara individuell! Och som bedömare ser man ju att det är olika personer som skrivit examinationen. Även om det handlar om samma fakta eller teorier, ser man variationerna.

      Och om man inte själv har förstått, kan man inte visa någon annans förståelse, hur mycket man än har samarbetat eller diskuterat med någon annan, enligt min erfarenhet. Och om flera visar samma förståelse – ja, men så är det ju. Vi är ju inte unika! Vi förstår oftast något på liknande sätt.

  7. Göran Tullberg permalink
    oktober 21, 2011 7:06 f m

    Fredrik! Det du skriver om är saker du läst om och tror på. För mig är det skilt från verkligheten. Har Wikis eller Google Docs någonsin räddat en elev från underbetyg, så som anpassad undervisning gör?

    Du överdriver våldsamt i dina påhopp. Du skriver: ”Den här individualismen har nu kommit så långt att det finns de som betraktar samarbete och diskussion mellan elever om till exempel en examinationsuppgift som fusk.” (Slut citat).

    Det har jag aldrig hört talas om. Har du hittat på det? Kan du styrka det?

    Vi behöver anpassa undervisningen till den enskilde eleven för att eleven skall lyckas och få ut bästa trivsel och bästa resultat. Jag tycker inte att en skola som underkänner elever och skickar ut dem utan kunskaper och utan framtid är en varm skola. Så som du se det.

  8. oktober 21, 2011 2:46 e m

    Det här handlar inte om teknik. Det handlar för min del om att vi nu ska använda de verktyg som vi har för att skapa en ännu mer demokratisk skola. Det är demokrati och mänskliga fri och rättigheter som skall stå i absoluta fokus för framtiden. Det handlar om att vi ska lämna den kravskola som nu växer fram under ledning av Björklund för en kunskapsskola som är anpassad för 2000-talet.

    Det är nämligen inte fokus längre på elevernas lärande och på kunskap utan det är fokus på förmedlingspedagogik, faktainlärning, kunskapstester och examination i allmänhet. Det kan vi inte sticka under stol med längre utan detta måste vi tala klarspråk om. Fokuset på kunskap och lärande håller helt på att försvinna. Vi ska nu utveckla våra elever till att bli disciplinerade arbetare som ska stå till arbetsmarknadens förfogande istället för att faktiskt utveckla dem till demokratiska och kritiskt tänkande samhällsmedborgare. Det är den här regeringens sätt att se på elever och lärande som kommer leda till att vi får medborgare som fostras till disciplinerade arbetare och inte till demokratiska samhällsmedborgare.

    En skola som kännetecknas av den demokratiska värdegrunden, kreativitet, solidaritet, mänskliga fri- och rättigheter och inkluderande syn- och arbetssätt är en human skola där eleverna kan känna att de får utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Det är en skola där samarbete är något som är en självklar del av hela skolans verksamhet. Det är också en skola där det är möjligt att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet och bilda en förtroendefull relation med eleverna. Det är en skola som betonar friheten i vårt samhälle och en skola som kännetecknas av mångfald. Den moderna tekniken med Internet och sociala medier är ett av många redskap för att komma dit.

    Det är den skola som jag vill ha i framtiden. Den är jag beredd att ta strid för om så skulle behövas. Det är en omöjlighet för skolan att stå utanför den tekniska utveckling som sker i samhället. Låt oss titta på lite statistik. Den senaste mätningen av antalet användare på Facebook talar om att man nu har 500 miljoner användare. Förra året hade Twitter 75 miljoner användare. Om Wikipedia skulle göras om till en bok så skulle den motsvara 2.25 miljoner sidor.

    Den senaste statistiken över antalet användare av Internet visar att över 2 miljarder människor nu använder Internet. Varje sekund går en användare med i Linkedin och varje minut laddas det upp 24 timmar video på Youtube. Det finns idag nästan 68000 Moodle sidor i världen registrerade och antalet frågor som skapats i Moodles Quiz funktion överstiger nu 200 miljoner. Moodle används av 1,2 miljoner lärare och om man ser det till det totala antalet användare så är vi man nu över 54 miljoner. Det vi ser nu är inget annat än en teknisk och social revolution.

    Den kommer förändra vår värld som vi känner den och den kommer förändra skolan. Människor använder de sociala medierna för att göra uppror mot sociala orättvisor och för mer av demokrati. Mubarak, Ben Ali och Khadaffi har redan fallit. Saleh och Al Assad i Jemen och Syrien ser ut att stå på tur. Det vi bevittnar nu är hur världshistoria skrivs i realtid. Att då tala om att jag överdriver den tekniska utvecklingens påverkan framstår inte som trovärdigt. Vi har hela Occupy Wall Street rörelsen också dessutom som ännu ett exempel. Det här är inte längre en arabisk vår. Det är en global revolution för att få bukt med sociala orättvisor, för att ersätta diktatur och förtryck med demokrati och frihet och för en ökad solidaritet människor emellan. Det vore oerhört naivt att tror att den globala revolution som nu sker inte också kommer påverka skolan. Frekar06

    • oktober 21, 2011 3:09 e m

      Jag känner inte igen bilden av att vi har en skola fylld av förmedlingspedagogik och undrar också hur du kan skapa någon förståelse och riktig kunskap utan en struktur och grundläggande förkunskaper. Jag undrar hur du tänker konkretisera saker för eleverna utan exempel och fakta. Det känns riktigt oreliatiskt att eleverna ska nå långt i sitt kunskapsbygge om hundratals år av forskning ska upptäckas av dem helt utan att något förmedlas till dem. Det känns faktiskt inte alls som en varm skola där vi tar elevens perspektiv.

  9. oktober 21, 2011 7:01 e m

    Fredrik, jag föreslår att du läser Skolverkets allmänna råd kring planering, undervisning och bedömning. Jag förstår inte hur någon lärare ska kunna leva upp till att det vi uppmanas göra, men någon grund förmedlingspedagogik handlar det inte om i våra nya styrdokument.

  10. Göran Tullberg permalink
    oktober 22, 2011 9:06 f m

    Fredrik! Försök håll dig till verkligheten. Utbildningen måste anpassas till eleven och till läraren. Att låta en elev som inte kan varken skriva eller läsa av ”godhet” följa sina kamrater som kan läsa och skriva till en högre klass där eleverna absolut måste kunna skriva och läsa för att följa med är ett svek mot honom-henne. Det måste du förstå!

    Det är en krånglig mening, men den säger att en elev måste få undervisning på sin nivå, annars går det mycket, mycket, mycket illa för eleven! Jag vet att det är så.

    Kunskap och färdigheter bygger på grundläggande kunskaper och färdigheter. Alla kunskapsluckor eller färdighetsluckor för till ständiga misslyckanden. Vi måste ha kontinuitet i undervisningen! Basta!

    När det gäller lärare, så måste de självklart bara undervisa i ämnen de behärskar och känner intresse för. Det går inte att tvinga slöjdlärare som är rudis i och avskyr matte att arbeta som matematiklärare, så som sker nu i MER ÄN HÄLFTEN av alla fall. Det förstör både för elever och lärare.

    Sväva inte ut Fredrik! Håll dig till utbildning och verkligheten. Alla dessa rörelser för jämlikhet och fred i världen alla tvitter och annat förtar inte det fundamentala: att utbildningen måste anpassas till elevens förmåga. Det borde ni lära er på lärarhögskolan

  11. oktober 22, 2011 10:28 f m

    Det är inte den skola som vi har för närvarande som oroar mig. Det är den skola Björklund nu inför i rask takt som oroar mig. Han har vid upprepade tillfällen betonat vikten av så kallad katederundervisning. Han har i konkret handling visat att det är viktigare att eleverna sitter med blindkartor som de inte förstår meningen med än att man till exempel behandlar centrala aspekter som globalisering i Geografin. Skolverket hade en ämnesplan som låg i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet som Björklund sågade.

    Det är uppenbart att Björklund vill ha mer av katederundervisning och allt mer av tester som inte ökar elevernas lust att lära. Det är en krav skola och inte en kunskapsskola som han förespråkar. Lärarutbildningen skall inte förmedla en viss bild eller en viss metodik. Den ska erbjuda oss studenter en mångfald kring hur man utifrån olika vetenskapliga perspektiv kan se på våra ämnen och på hur man kan undervisa. Den ska också erbjuda möjligheter för de som vill stanna kvar inom den akademiska världen och forska. Det är precis det man håller på med ute i landet för närvarande.

    All forskning som inte stämmer överens med Björklunds åsikter förkastar ministern. Den är inte trovärdig enligt ministern eller också har man använt fel metod eller något sådant. Det fungerade inte att få lärarna att rätta in sig i raka led. Då inledde man istället en hets mot den utbildningsvetenskapliga forskningen i Sverige. Det var nu forskningens fel att den svenska skolan inte fungerar som den ska.

    Detta har inte fungerat heller då folk i skolan och utanför skolan uppenbarligen har högre tilltro till forskningen än till politikerna. Jag har inte som det påstås ovan hävdat att det är fel att eleverna får med sig fakta kunskaper. Det som jag däremot har varnat för är att Björklunds starka fokusering på katederundervisning kommer leda bort från elevaktiva arbetssätt till förmån för att läraren endast står och håller föreläsning och eleverna blir passiva lyssnare. Det är inte det sätt jag tänker arbeta på.

    Det känns inte trovärdigt att som Jan gör mena på att jag inte betonar ett varmare klimat i den svenska skolan. Jag betonar starkt i min kommentar ovan den demokratiska värdegrund som alla lärare är skyldiga att stå bakom i enlighet med våra styrdokument. Jag betonar vikten av demokrati, mänskliga rättigheter, kreativitet, solidaritet med de som har det svårt osv. På vilka grunder menar du Jan att detta inte leder till ett varmare klimat i skolan?

    Göran är ovan ute på hal is. Det är vetenskap och beprövad erfarenhet att arbeta utifrån inkluderande syn- och arbetssätt. Det Göran vill ha är en exkluderande skola med ännu tydligare nivågruppering. En inkluderande skola leder till bättre resultat än en exkluderande skola med nivågruppering. Frekar06

    • oktober 22, 2011 11:42 f m

      Vi på lärarutbildningen anses inte ha någon kunskap om verkligheten! Man tycks tro att vi lever i en bubbla. Men lärarstudenter är ute på skolorna och vi får inblick i hur det ser ut genom den verksamhetsförlagda utbildningen.

      Vi kan även se på verkligheten på olika sätt, medlevd eller lånad verklighet, närhet eller distans. Och vi kan även se på den utifrån olika perspektiv.

      Jag har inte träffat någon som arbetar med lärarutbildning som anser att vi inte behöver fakta och att all vidare kunskap om världen bygger på det som varit tidigare. Men, genom olika metoder når man olika typer av lärande. Lika fel att avskaffa föreläsningsmodellen, lika fel är det att ta bort alternativa modeller i en undervisningssituation.

      Du har helt rätt i att vår uppgift inte är att förespråka en speciell modell eller undervisningsmetod.

      Vi har dessutom, precis som du talar om, ett uppdrag och en läroplan, samt olika styrdokument. Det är dom vi måste arbeta efter, inte efter traditionen som fortfarande är stark inom skolans väggar.

      Den verklighet det talas om, som jag förstår, är en verklighet genom den starka traditionen som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

      Så vilken verklighet är det vi skall tala om?

  12. Göran Tullberg permalink
    oktober 22, 2011 6:10 e m

    Fredrik! Du bör oroa dig för den skola vi har nu. Du vet att resultaten i skolan sjunker både år för år och jämfört med andra länder. Värre ändå: Mer än varannan lärare som undervisar i matematik på högstadier är inte matematiklärare.

    Strunt i vad Björklund sa om katederundervisning. Han har fått ”på huden” för det och kommer aldrig att kläcka ur sig den dumheten igen. Han skall överlåta pedagogiken till dem som kan!

    Du skriver: ”Det Göran vill ha är en exkluderande skola med ännu tydligare nivågruppering. En inkluderande skola leder till bättre resultat än en exkluderande skola med nivågruppering”.(Slut citat).

    Än en gång Fredrik! Håll dig till verkligheten. Undvik svepande oklara formuleringar som exkluderande skola och nivågruppering.

    Din åsikt är uppenbarligen att bara en elev får följa med årskursen så är han inkluderad. Så är det inte, han misslyckas helt och följer klassen, men inte UNDERVISNINGEN. Han är exkluderad i och med att han inte kan lyckas. Han misslyckas ständigt, blir hånad och står till slut utan de betyg han behöver för ett jobb.

    Han är exluderad på ett för honom ytterst otrevligt sätt just för att du eller andra ville inkludera honom i en undervisning som han aldrig hade någon chans att följa. Du har slaktat honom. Han har inte längre någon framtid. Det togs ifrån honom när du lät honom ställas inför uppgifter han inte klarade av.

    När det gäller nivågruppering så är det för mig betygen. Några glänser med bara A (MVG), andra ligger krossade med bara F (IG). Jag är starkt emot denna betygsättning. Jag vill komma bort från kvalitativa bedömningar till kvantitativa av väldigt många skäl. Ett av dem är att jag vill att alla skall lyckas – ingen skall misslyckas.

    Du måste hålla dig till verkligheten i skolan. Den verklighet som handlar om att 20% eller fler av eleverna tillåts att misslyckas så att de inte längre får jobb, så att de existerar på nåder och känner av dem. Du och Monika får tänka på den verklighet som drabbar skolans förlorare. ALLA ELEVER SKALL LYCKAS! HAR NI FUNDERAT PÅ DET?

    • oktober 22, 2011 7:38 e m

      Ja då Göran Tullberg, men då måste vi börja tänka på annat sätt. För med nuvarande betygssystem finns det misslyckandet med som ett F, IG eller U. Man räknar med att en viss procent skall misslyckas, för om man inte gjorde det, skulle betygsskalan stanna vid betyg E. Och något underkänt betyg skulle inte finnas.

      Vi har alltså byggt in misslyckandet i skolans som institution.

      Om inte, skulle prov, examinationer, examensarbeten mm utformas så att alla lyckas. Och lärarna skulle arbeta på annat sätt. Det skulle helt enkelt inte finnas några betygskriterier som visar på bristerna i ett arbete.

    • oktober 22, 2011 7:48 e m

      Det borde alltså inte vara intressant vad som saknas i ett arbete, utan vad som kan utvecklas vidare. Bort med bristtänkande och utsorteringstänkandet, så tror jag fler kommer att lyckas, om inte annat slippa känna sig misslyckade trots att de inte är det. Det handlar ju om att betygssätta prestationer, inte individer.

  13. Göran Tullberg permalink
    oktober 22, 2011 8:04 e m

    Monika! Dra inga slutsatser förrän du ser den vackra helheten. Vi har ett enda betyg för varje mål. Mycket enkelt. Så fort en elev nått målet 1, så får hn betyget 1 i ämnet. När eleven klarat av mål 1 och 2, så får hn betyget 2 o s v. Kunskaperna byggs på efter förmåga.

    Alla får betygen 1, 2, 3 osv som visar att de behärskar de olika målen. Skillnaden är att de får dem vid olika tillfällen. Den som redan kan skriva och läsa när hn kommer till skolan får kanske betyget 3 efter några snabba tester redan första veckan, medan den som måste lära sig skriva och läsa från början får kämpa på tills hn kan få tre efter ett eller två år.

    Huvudsaken är att alla lyckas. det sker genom att de får gå fram i sin takt – ingen hets, men heller inga hinder för den som är intresserad och begåvad. Skolan skall hjälpa fram ALLA elever på för dem bästa sätt. Att pressa den svage tills hn klappar ihop och förlorar allt är inte bra, men att låsa in en begåvad och intresserad elev i en mörk garderob för att få mer jämlikhet är inte heller bra.

    Skolans uppgift är att lära! Uppfattat? Det skall skolan göra på bästa sätt. Summan av alla elevers kunnande och förmåga skall vara maximal! Att skapa jämlikhet är inte skolans uppgift. Det får göras på andra sätt t ex skattevägen eller subventioner och hjälp till dem som har svårt att få jobb. Men skolans uppgift är att lära elever så bra skolan bara kan och förmå.

    Jag tycker ni skall lära er det! Skolans uppgift är att lära.

    • oktober 23, 2011 7:48 f m

      Men Göran Tullberg – har jag sagt något annat än att eleverna skall lära sig i skolan. Jag menar dock att allt lärande inte är av ondo i skolan, utan tvärtom. Och om jämlikhet inte lärs genom skolgången lärs ojämlikhet. Vilket det fortfarande lärs i skolan, trots formuleringarna i läroplanen.

      Du tycker vi skall lära oss att skolans uppgift är att lära. Jag kanske tycker du skall lära dig att lärande även sker utanför de stora målen – dvs. i form av en inofficiell inlärning. Den tidigare läroplanen lpo94 uppmuntrade inte att stänga in den begåvade och intresserade eleven i en mörk garderob. Det är en tolkning man har gjort.

      Sen vänder jag mig emot att man så starkt skiljer grupper åt och att man talar om eleverna som att de ÄR duktiga eller svaga. Elever är människor och det är inte i egenskap av det som betygen skall sättas, utan det är prestationerna. Det finns många elever vars prestationer inte värderas speciellt högt, därför att det är inte dessa som efterfrågas.

      Det är vanskligt och som jag ser det ett feltänk att sätta likhet mellan individ och prestationer.

      Det gäller att veta vad som är vad och kanske vara medveten om att skolan kanske ses som en fabrik för en speciell ideologi i syfte att producera fram ”de rätta människorna”, så att samhället och marknaden får det som efterfrågas. Men hur man än försöker att bygga upp en skola som bara sysslar med att lära i den meningen som du talar om (som jag uppfattar det) kan vara till nytta i enlighet med en viss typ av samhälle, kommer det inofficiella lärandet ändå finnas som kommer att visa sig i motstånd, misslyckande och annat.

      Elever rör sig ute i samhället, lär sig olika beroende av i vilken miljö de växer upp i mm. Det tar dom med sig in i skolarbetet. Det går inte att isolera det som händer i skolan från det omgivande samhället och alla olika typer av lärande som sker i det. Skolan måste ha den rollen i det moderna samhället att också fostra eleverna till demokratiska medborgare. Men även att de får med sig från skoltiden förmågor som innebär att de kan växa som individer och klara sig ute i den inofficiella verkligheten och inte bara i den formulerade officiella verkligheten.

    • oktober 23, 2011 7:58 f m

      Men skall lärarna var ensamma i detta, som nu oftast är fallet. Eller behöver skolan befolkas även av representanter för andra yrkesgrupper?

  14. oktober 23, 2011 8:51 f m

    Det finns elever i det här landet som har IG i både Bild och Engelska trots att de hemma sitter och läser avancerade manualer på engelska hemma och använder till exempel ett program som Photoshop hemma för avancerad bildhantering. Det stämmer väl överens med det Monika skriver ovan om att vissa elevers prestationer faktiskt inte tas tillvara i skolan därför att de inte efterfrågas. Detta är ett allvarligt problem som Monika här pekar på och en brist som egentligen inte borde förekomma med tanke på vad som står i vår läroplan. Där kan man läsa:

    ”Läraren skall vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper.”

    Det Monika är inne på ovan är viktigt i form av att de duktiga eleverna faktiskt hade och har rätt till att få stimulerande uppgifter redan i LPO94. Men LPO94 tolkades dessvärre ute i verksamheten som att så inte var fallet. Men det var en tolkning och inte något som hade stöd i LPO94. Skolan sitter fast för närvarande i traditionella strukturer. När jag läste en kurs i Specialpedagogik (1-30) förra terminen på lärarutbildningen hade vi just uppgiften att titta på skillnaden mellan skolans styrdokument och vad som skedde i praktiken ute i verksamheten. Det var inte många som kom tillbaka och konstaterade att intentionerna i LPO94 eller LPf94 faktiskt var uppfyllda ute i verksamheten.

    Det visar på att man på över femton år fortfarande inte fullt ut har implementerat LPO94 eller LPf94. Det är faktiskt rätt bedrövligt. Vi borde nu släppa de traditionella strukturerna och faktiskt se till att läroplanen också implementeras i praktiken. Jag har också i likhet med Monika starka invändningar mot att man talar om ”svaga” och ”duktiga” elever på det sätt som Göran gör ovan. Det är en nivågruppering av sällan skådat slag som Göran vill införa. //Frekar06

    • oktober 23, 2011 4:00 e m

      Jag tycker det är bra med en rågång mellan arbete och fritid så att det finns en möjlighet att briljera med fritidsaktiviteter för den som har det svårt med ämnena i skolan. Jag förespråkar mer avgränsade betyg så att det som sägs verkligen är sant men samtidigt inte säger alltför mycket om hela individen. Jag är medveten om att vi ska väga in allt vi kan i betygssättningen men ser avgränsningen av kursplanemål som en viktig möjlighet att få vara lärare istället för detektiv. Betyg ska säga något om viktiga saker som är avgörande för val av yrkeskarriär men det är bra att de också lämnar mycket öppet så att alla de alternativa yrkeskarriärer som kan dyka upp blir tydliga alternativa möjligheter för den som kan det som är viktigt just där.

  15. Göran Tullberg permalink
    oktober 23, 2011 2:43 e m

    Monika! Jag ser skolan från elevens synpunkt och från lärarens. För mig skall skolan ge eleven en bra framtid – den bästa hn kan få med de förutsättningar just hn har. Det är aldrig frågan om jämlikhet för eleven, det är frågan om att trivas och lyckas. Jag vill att elever skall trivas i skolan och att skolan skall ge eleven den bästa framtid hn kan få. Mer än så kan skolan inte göra för honom eller henne.

    Jämlikhet är ett ord för dem som inte vet vad utbildning går ut på. Själva ordet betyder likhet eller någorlunda likhet. Det tror man sig uppnå genom att stressa de svaga tills de mår illa och misslyckas och genom att hindra intresserade och begåvade elever i studierna,

    Jämlikhet betyder att alla skall gå fram i samma takt (årskurser) och att alla skall lära sig på exakt lika mycket på lika många timmar (timplanen). Det är enklast för dem som styr. De kan strunta i den enskilde elevens förutsättningar eller önskemål. För dem finns inga individer. De styr massorna. Politiker vill inte anpassa sig, utan elever skall säga farväl till sin individualitet och bli en massa som de lätt kan leda.

    Jag tycker jämlikhetssnacket luktar tvång och förtryck. Människor har en individualitet. De är inte lika och den som vill tvinga individer att vara lika är ett äckel i mina ögon. Varje gång du talar om likhet, så uppfattar jag det som om du vill förtryck, utslätning av människans individualitet – det som i grunden är människa själv.

    • oktober 23, 2011 2:48 e m

      Jämlikhet kan innebära att alla oavsett bakgrund, intresse, begåvning, nationalitet, klass, genus skall ha lika möjligheter att nå framgång utifrån sina förutsättningar. Det handlar absolut inte om något förtryck.

      Det är något helt annat än som du definierar jämlikhet.

  16. Göran Tullberg permalink
    oktober 23, 2011 3:08 e m

    Fredrik! Du skriver:” Jag har också i likhet med Monika starka invändningar mot att man talar om ”svaga” och ”duktiga” elever på det sätt som Göran gör ovan. Det är en nivågruppering av sällan skådat slag som Göran vill införa.”

    Fredrik! Du pratar strunt när du påstår att jag nivågrupperar elever i svaga och duktiga. De är så helt utan min förskyllan och det har alltid funnits i betygsättningen, svaga betyg och höga betyg för duktiga elever. Du får skärpa dig! Håll dig till verkligheten, det har du svårt för.

    Och vad är ”sällan skådat slag”. Har du aldrig någonsin hört att elever är svaga eller duktiga. Det är uttryck som förekommer ständigt.

    SÄG KLART ATT DU ALDRIG NÅGONSIN HÖRT NÅGON ANNAN ÄN MIG TALA OM DUKTIGA ELEVER ELLER SVAGA ELEVER! SVARA HÄR OCH NU!

  17. Göran Tullberg permalink
    oktober 23, 2011 3:24 e m

    Monika! Olika elever har inte lika möjligheter eftersom de har olika förutsättningar. I så måtto kan de aldrig bli jämlika! Det måste du ha helt klart. Alla elever kan aldrig bli jämlika – aldrig någonsin blir de det!

    Du har inte definierat jämlikhet. Jag har definierat ordet som lika. Att vara jämlika är att vara lika eller ungefär lika. Det kommer människor aldrig att bli! Människor är olika (vare sig du tror det eller inte) och skolan kan aldrig göra dem lika. Försöker de det genom att ställa samma krav på alla – som de gör nu – så begår de illgärningar. Då krossar de dem som inte orkar med (20% av alla) och de får inget jobb och ingen framtid. Det är en illgärning!

    Men försök hitta en definition på jämlika som passar in.

    • oktober 23, 2011 7:18 e m

      Det beror på vad man lägger in i ”lika möjligheter”?

      Jämlike handlar om att ingen är bättre än den andra, oavsett vem du är – vilken bakgrund du än har. En jämlike är någon som ser dig som varken bättre eller sämre … det handlar alltså inte i mitt tänkande om att vi måste vara lika varandra. En jämlike kan vara helt olik mig själv och ändå kan jag behandla personen som min jämlike.

      På samma sätt kan man definiera jämlikhet!

      Men, om man definierar jämlikhet som enfaldighet istället för att man accepterar mångfalden., ja då kanske man inte kan se att det är möjligt att behandla alla på ett värdigt sätt och tro att alla kan lära sig om man bara börjar där de själva befinner sig.

  18. oktober 23, 2011 4:21 e m

    Jag tycker att diskussionen skulle vinna på att definiera och avgränsa ordet jämlikhet och tycker att Monikas definition passar mig riktigt bra: ”Jämlikhet kan innebära att alla oavsett bakgrund, intresse, begåvning, nationalitet, klass, genus skall ha lika möjligheter att nå framgång utifrån sina förutsättningar” men är samtidigt medveten om hur lätt den definitionen bara genom att breddas lite plötsligt innebär att den glider över i likformighet.

    Bakgrund, intresse och begåvning påverkar definitivt möjligheten att nå framgång och om vi glömmer bort bisatsen utifrån sina förutsättningar så kan vi hamna i likformighetens paradox om att alla ska stöttas till att bli allt. En felsyn som pressar elever utan rätt förutsättningar att försöka tillägna sig kunskaper som de inte mäktar med att skaffa sig utan allt för stora uppoffringar när det gäller annat.

  19. oktober 23, 2011 9:28 e m

    Göran.

    Det jag gör är att jag talar klarspråk om att vi idag har en verksamhet som allt för mycket kännetecknas av att elever med särskilda behov eller funktionsnedsättningar blir placerade i särskilda undervisningsgrupper, att elever med funktionshinder ses som ett problem istället för att se dem som en tillgång och att nivågrupperingen är allt för omfattande. Det är uppenbart att det här med en skola för alla som kännetecknas av inkluderande syn- och arbetssätt är kontroversiellt.

    Vi kan väl åtminstone vara överens Göran om att vi står oerhört långt ifrån varandra i de här frågorna. Jag tänker fortsätta kämpa för att elever med funktionshinder skall få vara med i klassrummet i gemenskapen där och inte vara exkluderade. Detta handlar om att nu också ta upp kampen för de funktionshindrades fri- och rättigheter. Vi får aldrig någonsin ge upp kampen för mänskliga rättigheter för alla oavsett kön, funktionshinder osv.

  20. oktober 24, 2011 5:52 f m

    Vi kan vara oerhört överens om att ett inkluderande arbetssätt är eftersträvansvärt men jag tror att vi behöver tala klarspråk med svårigheterna med det. Forskarna har visat att det är möjligt men bara för specifika situationer med starka krav på lärarens kompetens och det finns gedigen beprövad erfarenhet av att det är svårt.

    Svensk skola ger eleverna alldeles för lite utmaningar med resultatet tristess och för låga kunskaper. Vår låsning vid åldersgruppering och tabubeläggande av intresse och mognadsgrupperingar riskerar att skapa en mycket kall skolverklighet. Detta är viktiga aspekter att ha med även för den som brinner för att vi ska inkludera alla.

  21. Göran Tullberg permalink
    oktober 24, 2011 7:16 f m

    Monika skriver: ”Jämlike handlar om att ingen är bättre än den andra, oavsett vem du är – vilken bakgrund du än har.”

    Människor är ofta bättre än andra människor! Tvärt emot vad du säger! Det finns männisor som är bättre på att springa 100 m, eller bättre på att bygga hus, eller bättre på att lösa problem än vad flertalet andra är. Det vet du! Eller vet du verkligen inte det?

    Så folk är olika bra – i verkligheten! Du flyr verkligheten. DITT begrepp jämlikhet har INGENTING med verkligheten att göra!

    Vill du förneka att en del människor är bättre i olika avseende än andra. De kan vara jämlika inför gud, men de är inte jämlika inför en lärare som sätter betyg eller inför en arbetsgivare som skall anställa. Har du en annan åsikt?

    • oktober 24, 2011 7:36 f m

      Göran

      Människor ÄR inte att springa 100 m, eller ÄR att bygga hus, eller ÄR bättre på att lösa problem. Människorna ÄR inte sina prestationer.

      Jag förnekar att en del människor ÄR bättre! En student i mina ögon ÄR INTE bättre för att h*n har kommit en bit längre än den andra, eller är mer intresserad av matematik än filosofi än den andra.

      Jag är ateist, så mitt ställningstagande är inte religiöst. Men jag ser inte mig själv som bättre än andra, kanske därför jag inte heller ser andra som bättre än mig själv. Däremot vet jag att vissa anser det. Jag kanske kan en del som andra inte kan, men det gör mig inte till en bättre människa, kanske bara att jag har fler år i skolsystemet.

  22. Göran Tullberg permalink
    oktober 24, 2011 7:33 f m

    Jan! Vi är inte alls överens om att ”att ett inkluderande arbetssätt är eftersträvansvärt”.

    Om ett inkluderande arbetssätt innebär att alla skall inkluderas att arbeta i samma takt, så kommer en del elever inte att orka med, eller om man sänker takten tills alla hänger med, så kommer 90% att inte få de kunskaper eller färdigheter de borde fått.

    Tvärtom skall undervisningen anpassas till den individuella eleven. En elev som har svårigheter att lära det enklaste kan inte tvingas prestera lika mycket som toppbegåvningar och omvänt en toppbegåvning skall inte tvingas till overksamhet för att följa den takt som passar en elev som inte förmår ta till sig just ingenting.

    Det finns 20% elever som inte klarar av undervisningen! Det finns minst lika stor procent som hade klarat av de 12 studieåren på 10 år eller mindre. Varför måste krav på jämlikhet innebära att 20% av alla elever krossas – att de aldrig får jobb? Varför måste krav på jämlikhet innebära att 30 eller 40% av alla elever aldrig får de chanser till framgång som de borde få?

    Jag är inte alls enig med dig om att ett inkluderande arbetssätt är eftersträvansvärt. Det betyder att flertalet elever exkluderas från att lyckas. Det betyder att 20% misslyckas på grund av ”inkludering” i en arbetstakt som de inte orkar med, och att 40% hålls tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: