En gammal lärare men ….
oktober 17, 2011
Kjell Tormod skriver om lärarrollen på Skola och samhälle i artikeln Förföljelsen av adjunkterna. Det märks att Kjell har fått några år på nacken när han berättar om sin lärarbana. Han berättar om en sin egen lärare och jag citerar ur artikeln:
Hennes lektioner präglades av dialog, strategier för problemlösningar, att se mönster och samband och att med delarna bygga helheter.
Trots att det här var så länge sen att vissa väl skulle vilja döma ut undervisningen som föråldrad och dålig så tror jag att Kjell har rätt i att det här innebar bra undervisning. Kanske har Kjell också rätt i att adjunkterna oförtjänt har fått ta emot mycket skit?
29 kommentarer
leave one →
Jans Syrliga KaramelLer 
Jan,
Jag menar att han har fel på avgörande punkter i sin artikel. Det som framstår som det underliggande budskapet här är att om vi bara återgår till den skola vi hade på femtiotalet med förmedlingspedagogik, katederundervisning och så kallade standardiserade prov så kommer allt att lösa sig. Det är ungefär samma syn som Björklund och Fjelkner företräder.
Under den tid då debatten om katederundervisning var som hetast uttalade Fjelkner sig om att katedern är symbolen för en bra skola och undervisning. Detta väckte omedelbara reaktioner precis som Björklunds utspel om mer katederundervisning. Lärare, föräldrar och lärarstudenter för den delen också var ursinniga över det här och Björklund tvingades till och med att försöka förklara sig på Twitter inför lärare som var vansinniga över det utspel som ministern hade kommit med och som upplevde det som direkt bakåtsträvande. På Youtube i samband med intervjun med Fjelkner kan man läsa kommentarer som:
”Välkommen tillbaka till 1920-talet. Hon är ute och cyklar (i diket). Vi är lärare, inte generaler.”
”Nu byter jag fackförbund! Katedern kan väl för fan inte vara symbol för undervisning, kunskap och kvalitèt? #Groda?”
Detta är bara två av många exempel på de oerhört kritiska kommentarer som kommit när det gäller det här med katederundervisning. Eleverna kommer i den skola Björklund och Fjelkner företräder reduceras till passiva lyssnare. Det är inte en acceptabel utveckling enligt mitt sätt att se på det här. När det gäller lärande och IT vet han inte vad han talar om överhuvudtaget. Ett exempel på det är följande citat ur artikeln: ”I dag är det datorerna och nya arbetsformer som skall vara lärarersättande – men det säger ingen rakt ut.”
Det är klart att informationstekniken kommer leda till andra sätt att arbeta. Men de är inte till för att ersätta lärarna som denne försöker hävda. Jag skulle vilja hävda att den bästa formen av utbildning online sker när elever samarbetar och kommunicerar med varandra, men också där läraren tar en aktiv roll i diskussionerna och i samtalen på nätet. Så exakt var denne har fått uppfattningen ifrån att datorerna och de nya metoder de skapar skulle ersätta lärarna vet jag inte. Sammanfattningsvis anser jag att vi inte ska ha mer av olika former av standardiserade prov, katederundervisning och förmedlingspedagogik i den svenska skolan. De lärare som vill ha detta får arbeta med det. Men vi som inte är ett dugg intresserade av att arbeta på andra sätt ska få göra det och inte bli styrda av en minister och en LR Ordförande som uppenbarligen saknar koll på vad som har hänt i samhället i övrigt och som inte förstår att de sätt som fungerade i industrisamhället inte funkar idag.
Jag tänker bygga min undervisning på modern teknik, på inkluderande syn- och arbetssätt, på vikten av mänskliga rättigheter och på vikten av eleverna får ett stort mått av inflytande. Sen kan Björklund och Fjelkner fortsätta vara teknikfientliga. Men jag tänker inte liera mig med varken Björklund eller Fjelkner. Deras metodik med mer av katederundervisning och mer av förmedlingspedagogik och standardiserade tester ligger långt ifrån mitt sätt att se på elever, på lärande och på undervisning.
”Men vi som inte är ett dugg intresserade av att arbeta på andra sätt”
Det ska stå: ”Men vi om inte är ett dugg intresserade av att arbeta på detta sätt ska få arbeta på andra sätt”.
Frekar06 Jag tycker att du missförstår författaren och förstår inte varför, är det en generationklyfta eller ett gammaldags språkbruk hos honom?
Följande citat visar att han inte är förspråkare av katederundervisning ”Jag har lärt mig att för vara en bra lärare måste man förutom att behärska sina ämnen vara en god berättare, en god lyssnare som kan sätta sig in i hur eleverna tänker och som kan samtala och föra en dialog med eleverna och deras föräldrar”. Han irriterar sig på att flexibla undervisningsformer med mycket elevinteraktion på felaktiga grunder kallats allt möjligt fult.
Han är inte motståndare till modern IT men irriterar sig på att kommunbyråkraterna gång på gång vill göra läraren överflödig genom orealistiska tankar om att ersätta läraren med än det ena än det andra, programmerade läroböcker, elever söker information själva osv. Jag tror att du och Kjell skulle kunna vara överens om att utmaningarna från det moderna IT-samhället gör lärare ännu viktigare.
Kjell Tormod är gammal nu och kommer inte ha något ansvar i dagens skola och inte möta de utmaningar vi ska möta men han har en berättelse om en ung Kjell som brann för flexibel undervisning, elevmöten och att utnyttja nya möjligheter, ganska lik mig och kanske ganska lik Fredrik Karlsson också. Vi kanske ska lära oss något av hans kamp mot kommunbyråkrater, rigida undervisningsmetoder och överförenklade lösningar?
Jan,
Det kan säkert bero på att vi tillhör olika generationer. Det går inte att komma ifrån att vi har en generationsklyfta mellan yngre och äldre lärare. Lika lite som det går att komma ifrån att det sannolikt finns en generationsklyfta mellan yngre och äldre i samhället. Forskningen talar också för att det finns en generationsklyfta mellan yngre och äldre lärare. Ett exempel på där detta påpekas är inom lärande och IT där man i den lilla forskning som finns menar att det tenderar att finnas en avsevärt mycket mer positiv inställning hos yngre lärare än hos äldre lärare till att använda informationsteknik i skolan.
Det blir ännu tydligare sedan om man tittar på inställningen till informationstekniken hos eleverna som överlag är mycket mer positiv än hos lärarna överlag. Det vi upplever som bakåtsträvande kan av någon annan tolkas som strävande framåt. Det är uppenbart att det finns en annan bild av lärande och undervisning bland oss studenter än vad det finns ute i verksamheten. Det finns dessutom en bild som jag upplever det ibland av att man tror att man kommer kunna förändra skolans verksamhet med omedelbar verkan i stort sätt. Där tror jag att man agerar felaktigt. Det går att förändra skolans verksamhet. Men då måste man göra det underifrån och inte ovanifrån.
Om man som ny i yrket ska kunna förändra skolans verksamhet så måste det ske genom att man själv börjar arbeta på det sätt man vill att andra ska arbeta på. Det kommer bli så att man får ta ett stort ansvar under en tid. Men om det lyckas så kommer man att få med sig kollegor och sedan rullar det på.
Jag har dock känt det som att det finns de som verkar vilja elda på generationsklyftan av mycket tveksamma skäl. Det är därför jag vill lyfta det ungdomliga engagemang som lärare för länge sedan hade i eleverna. De har kvar nyfikenheten när de behandlas väl!
Fredrik! Jag håller 100% med Kjell när han skriver:
”Ytterst är det lärarna som är motorerna i skolutvecklingen. Det betyder att de behöver största möjliga förtroende och mesta möjliga utrymme för att kunna vara goda professionella lärare. Men så har det inte blivit”, (Slut citat)
När det sedan gäller lärarprestationer, så är de bundna av när prestationerna utfördes. Du kan inte begära att lärarna på 50-talet skulle använda datorer i undervisningen. Du kan inte ens jämföra elevernas prestationer. Vi hade 10% av ungdomarna som gick i gymnasiet då. Mycket av utbildningen på den gamla tiden var ”klassisk kultur”.
Det värsta är att undervisningen inte ändras under 60 år! Varken organisation, mål eller lärarnas sätt att undervisa har ändrats. Skolan har stagnerat, men ”Ytterst är det lärarna som är motorerna i skolutvecklingen. Det betyder att de behöver största möjliga förtroende och mesta möjliga utrymme för att kunna vara goda professionella lärare. Men så har det inte blivit,”
LÄRARNA HAR FÖRSLAVATS! DÄR LIGGER BRISTEN PÅ UTVECKLING!
Det är klart att det rådde andra tider då. Det är inte det som jag med kraft har vänt mig mot utan att det har kommit förslag från både politiker och andra debattörer om att vi i stort sätt ska återgå till en skola som vi hade på femtiotalet med förmedlingspedagogik, olika former av standardiserade prov och katederundervisning.
Det är detta som har upprört mig då jag menar att det inte är vägen framåt för den svenska skolan. Detta kulminerade under helgen och ledde fram till att också jag skrev under Barnuppropet som Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm satte upp för något år sen.
Det som fick det att rinna över var två saker. För det första ett uttalande från Fjelkner om att hela lärarkåren var kränkt därför att elever på en skola fått ha tuggummi på lektion. För det andra ett uttalande från Folkpartiets ordförande för skolfrågor i Lund om att allt som har med elevinflytande och elevdemokrati skulle avskaffas.
Jag kan inte längre sitta still i båten och se på när det blir en allt kallare attityd till barn och ungdomar och när vad jag betraktar som grundpelare i vår demokratiska skola ifrågasätts och kanske till och med är hotade. Det var mot den bakgrunden som jag på Twitter den dagen skrev: ”FP-ordförande i Lund i utbildningsfrågor vill avskaffa elevinflytande och elevdemokrati. Tar starkast avstånd från detta.”.
Den allt hårdare attityden mot barn och ungdomar som vi ser nu måste stoppas. Och vi måste till varje pris återvinna den demokratiska värdegrund som skall känneteckna den svenska skolan. Det omfattar alltifrån att vi lärare måste få arbeta i demokratiska arbetsformer till att undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer. Om det är något alla lärare oavsett åsikt om hur undervisningen bör bedrivas måste stå upp för och försvara så är det de mänskliga fri- och rättigheterna. Dessa fri- och rättigheter utgör grunden för att vi överhuvudtaget ska kunna bedriva någon skolverksamhet alls då Yttrande- och tryckfrihet bland annat är en förutsättning för att skolan skall fungera.
Jag kan bara beklaga att du skrev under barnuppropet, och det för att jag tycker att deras agenda går stick i stäv med ett genuint engagemang i barn och ungdomar. Hur mycket tjusiga floskler de sen ändå lagt i säcken.
Jag håller inte med dig om att man på femtiotalet bedrev någon ensidig förmedlingspedagogik. Det är en myt framskapad av filmen Hets, istället så hör jag de som gick i den skolan ofta prata om spännande laborationer, intressanta exkursioner, stora sammanhängande arbetsuppgifter och fascinerande diskussioner. Vi har förstås gått framåt mycket sen dess och det är ingen som vill backa dit. Nya verktyg, spännande alternativa undervisningsformer, elevdemokrati är för mig oerhört spännande möjligheter i dagens skola men vi får inte låta smutskastning av gamla tider få oss att glömma lärarens ansvar att leda alla elever så att deras lärande blir bästa möjliga.
Den skola du beskriver Jan känner inte jag igen iaf. Och jag gick i skolan på 60-talet. Där fanns inget utrymme till allt spännande du tar upp. Det kanske är en myt – att det var bättre förr. 🙂
Däremot den beskrivning frekar06 presenterar. Den erkänner min skolverklighet!
Det var en förfärlig skola!
Vi skall inte gå bakåt, men ha det förgångna i minne. Erkänna och försonas med det.
Sen skall vi gå framåt … mot det vi ännu inte har upptäckt!
Vi är helt överens Monika! //Frekar06
Jag gick också i skolan på sextiotalet även om jag avslutade under sjuttiotalet och jag drabbades i och för sig av dåliga lärare. Den obehöriga läraren i 5:an var totalt okunnig men hon försökte ha dialog med oss elever även om den blev totalt ointressant, Ronny svenskläraren var ett fiasko men han provade moderna undervisningsformer i mängd, när Leijon slagit ner kemilärarinnan fick vi en kemilärare som inte vågade låta oss göra några laborationer.
Den stora majoriteten av mina lärare interagerade med oss elever och varierade sina lektioner på massor av olika sätt. Jag blir så förvånad när jag möter er som säger att detta var en ”förfärlig skola”. Ribban blir väldigt hög för nästa generation lärare om dessa lärare var förfärliga!
Läs om Gudrun Neil, en vanlig lärare!
Jag gick ur skolan 69 och högstadiet var lite mildare – lärarna var det i stort sätt inget fel i – utom någon enstaka – utan organiseringen av skolan, ämnena osv. Det är det jag menar med en förfärlig SKOLA – inte förfärliga lärare. Men de var ju en produkt av den tidens pedagogik som hade sina rötter decennier bakåt i tiden.
Jag gick ut högstadiet 75 och minns biologin som mängder av laboraioner och massor diskussioner med en lärare som älskade att väcka en till detta. Gudrun Scyman födde barn i svartvitt men färgstarkt var innehållet. Det var mycket laborationer och i matten var det lugnt och tyst och läraren var bra på att förklara. FVA var något jag ritktigt längtade till och hemkunskap var skoj.
Jag minns inget förfärligt med själva skolan och ämnena, det kan inte bara vara de sex åren som gjorde skillnaden.
Allt var inte rosenrött och större killar skulle spöa mindre för att visa vem som bestämde men detta skedde på platser där det inte fanns några lärare. Det är bra att vi har haft en utveckling mot bredare ansvar hos skolan men själva skolan var för mig fylld av kunskap och roligs utmaningar då.
Det hände ganska mycket under de där sex åren. Men vad tror du, att jag inte känner till själv hur skolan var! Eller att jag minns fel! Eller använder det som slagträ … Jag är ingen nostalgiker – lever i Nuet och går mot framtiden, mot det okända. Varför skall vi måla upp vår egen skoltid i rosenrött istället för att titta på vad som kanske fungerade då men inte idag.
På 60-talet lydde man och hade ingenting att säga till om.
Sen hade jag liksom alla andra vissa lärare som inte stod för det gamla. Men skolan som konstruktion gjorde det.
Den här romantiseringen av den gamla ordningen blir hämmande på framtidssträvandena. Om något inte fungerar kan man aldrig gå bakåt – man måste gå framåt.
Monika, du och jag har olika minnen av skolan från i stort sett samma tidpunkt. Det innebär inte att den ena av oss inte känner till hur det var.
Diskuterar jag skolminnen så är det stor variation i hur skolan upplevdes av oss som gick i den på 60-talet och ”sanningen” är säkert att det var just en blandning. Frågar man en klass så är de stensäkra på bra och dåliga lärare men efteråt visar det sig att spridningen av åsikter är stor inom klassen. Skolan var både bra och dålig och vad som var bra och dåligt varierar från elev till elev.
Jag tror faktiskt inte det handlar om en romantisering av det gamla utan om genuina upplevelser och tycker i så fall att demoniseringen av gamla tider är starkare. Jag tycker att nya ideer ska möta motstånd, det förädlar dem. Det är så man går framåt istället för än åt det ena än åt det andra hållet.
Jan och Monica,
Jag håller med Monica. Vi måste alltid titta framåt och inte bakåt. Einstein sade redan på sin tid att: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” Det var som jag ser det ett klokt sätt att resonera då och är det fortfarande idag.
Klart att vi ska gå framåt och det som gör mig så bekymrad är att vi inte gjort det utan istället sprungit hit och dit.
Jan,
Barnuppropet är ett initiativ som välkomnas av mig. Det är många forskare och lärare som redan skrivit under detta. Den forskning vi har fått med oss under Utbildningsvetenskapen talar i stort sätt sitt tydliga språk. Förmedlingspedagogik, sanktioner, standardiserade tester och olika former av inspektioner är inte en framkomlig väg. Detta verkar man inom forskningen vara relativt enig om. Trots detta så väljer ministern att sätta full fart åt andra hållet mot vad forskningen säger.
Under början av förra mandatperioden trodde man uppifrån att det skulle bli enkelt att få lärarna att gå i raka led efter vad man bestämde ovanifrån. Det gick inte för fem öre och kulminerade i och med utspelet om katederundervisning som fick en stor del av lärarkåren att ilskna till på ett sätt som vi inte har sett i Sverige åtminstone i modern tid. Så nu har man istället hittat en annan grupp som man försöker måla ut någon annan som boven i dramat. Den boven har nu blivit den utbildningsvetenskapliga forskningen i Sverige.
Den 28 augusti 2008 KU-anmäldes Jan Björklund för att helt sonika ha beställt annan statistik från skolverket eftersom den statistik skolverket tagit fram absolut inte kunde tolkas såsom Björklund hade tolkat den för att ge sin beskrivning av svensk skola. Detta kunde Sveriges Radio visa.
Länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vanstern-ku-anmaler-bjorklund_1637777.svd
Det ställs nu krav på oss lärare att vi ska arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Då kan vi inte ha en utbildningsminister som det första han gör sätter full fart i motsatt riktning mot vad forskningen säger. Detta tillsammans med att man kräver att den så kallade barnkonventionen ska implementeras i lagstiftningen är mina huvudskäl till att jag bestämde mig för att till slut skriva under Barnuppropet. Om vi menar allvar med att vi ska ha en skola som är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet så är det hög tid att strunta i Björklunds åsikter och istället lyssna in och ta till oss av den forskning som bedrivs inom det utbildningsvetenskapliga fältet. Det har vi numera lagens stöd för.
Otillräckliga ämneskunskaper, bristande ansvar samt ledarskap och obefintlig uppföljning av undervisningen och skolorna tycker jag att John Hatties forskning talar sitt tydliga språk om hur dåligt det fungerar. Jag tar nog hellre till mig denna internationella forskning än att jag spiller någon energi på något som har herrar Ekholm och Scherps signatur. Min bedömning är att du inte hittar något förslag från Björklund som strider mot Hatties forskning men sen finns de förstås de som ska tolka det han säger så ofördelaktigt som möjligt. Det är exempelvis en stor skillnad mellan välutformade nationella prov och standardiserade tester.
JAN! MONIKA! FREDRIK!
Problemet är inte att skolans organisation blivit sämre, utan att den inte blivit bättre på 60 år. Det är en SKAM! Den borde ha utvecklats och blivit trivsamare och effektivare. Vi kan inte ha kvar stenåldersskolan år för år.
När det gäller lärare, så är inte fordringarna större nu än de var förr, men lönen har sjunkit med 30% i förhållande till andra löner. Det betyder att lärare numera rekryteras bland de studenter som inte har betyg för bättre betalda jobb.
Det betyder att lärare i matte, fysik och kemi håller på att ta slut. Mindre än hälften av mattelärarna i matematik har utbildning i matematik. Det är slöjdlärare, idrottslärare eller andra utan matematikkunskaper som undervisar. Slicka på den karamellen! Så var det inte förr. Detsamma eller värre gäller i fysik och kemi.
Men ni har naturligvis rätt i att det fanns dåliga lärare förr. Kristendomslärarna ”Närmare Gud” och ”Masen” var inga höjdare och det fanns väl en och annan ”Kaligula”. Å andra sidan fanns ”kanonlärare” som Fremberg – sveriges bästa mattelärare. Ingen mattelärare i dag når halvvägs hans förmåga att undervisa. Det fanns lektorer förr, men inte i dag.
Men omigen – lärarna har inte blivit bättre nu än förr och det borde de ha blivit. Vi borde ha ett stålbad – ett förmågeprov – för lärare som gjode att alla som inte var riktigt bra sållades bort.
DET ÄR INTE BÄTTRE I DAG ÄN FÖRR. UTVECKLINGEN HAR STAGNERAT.
Javisst, men då skall man ju inte gå tillbaka till 50-talet som Björklund och andra vill.
Exakt Monika!
Jag finner inte några belägg för att Björklund vill gå tillbaka till 50-talet.
Uppföljning och mätning är något som växer sig allt starkare inom alla verksamheter så det är en tydlig framtidstrend även om jag förstås är orolig för att det missköts, snuttifieras och överanvänds. Att lärare utövade ett starkare ledarskap, hade tydligare ansvar och mer respekt på 50-talet gör inte att den som önskar detta vill gå bakåt.
Jag har svårt att hitta belägg för stora delar av det Björklund beskylls för. Vad är skälet till denna kampanj mot honom, att han är färgstark i sitt sätt att uttrycka sig och oerhört engagerad i att förändra skolan.
En framtidstrend betyder inte att man med automatik går framåt, det kan lika gärna betyda att gå tillbaka.
”Att lärare utövade ett starkare ledarskap, hade tydligare ansvar och mer respekt på 50-talet gör inte att den som önskar detta vill gå bakåt.”
Varför känns då retoriken så bekant?
Att gå mot framtiden är att gå mot det okända, mot det man ännu inte har upptäckt. En skola som bygger på att lära sig det redan kända är en skola som inte kan gå framåt. Enstaka individer kan göra det, men inte skolan som institution. Felet med nya pedagogiska inriktningar och dess forskning är att skolan inte förändras i sin konstruktion och organisation. Man försöker pressa in dessa nya metoder i en gammal ordning.
Det är skolan som institution som behöver förändras och det gör den inte med Björklunds koncept.
Belägg!
Nja, när han själv hänvisar till sin egen skolgång och bara tycker, ja då ligger det nära till hands att tolka att det är det han vill.
Det är inte bättre idag fastän det borde vara det. Fler elever uttalar sig i och för sig positivt om lärare och hur de trivs men samtidig har problemen med uttråkade elever och elever som missar viktiga grundkunskaper eskalerat. Det som gör mig så bekymrad är att vi inte gått framåt utan istället sprungit hit och dit. De flesta andra länder har under samma tid gjort kraftiga förbättringar av sina skolor.
PBL kunde blivit ett stort steg framåt men så kommer herrar Scherp, Ekholm mfl och struntar i ramfaktorer och förutsättningar för att skapa nytt. De vill bort från gammaldags disciplin säger de och ska sätta barnet i centrum men själva sätter de lärarna i centrum och deras framgångsrecept är att lärarna ska disciplineras. De föreläser om att PBL ska användas för allt lärande behagligt omedvetna om att de återigen säger en sak och agerar tvärtemot.
Ingen vill gå på djupet med att vi har en konflikt mellan mål kring att läsa och räkna som innebär stora svårigheter för många av eleverna och att det är inte alltid roligt att stöta på mycket svårigheter. NO, SO mm ställer stora krav på förkunskaper för att kunna handla om det som kan bli utmaningar för det moderna Sverige och det innebär många trösklar som eleverna behöver hjälp att ta sig över. Nya metoder måste ta sin utgångspunkt i vad som är svårt att klara för skolan och visa att de är bättre på det för alla situationer där de ska användas. Demonisering av det som gjordes för länge sen flyttas hela tiden framåt och jag tror att uppskattning av det som varit bra tidigare är en mycket fruktbarare utgångspunkt för att det nya ska få ett bra eftermäle.
Jan.
Det handlar inte om att det alltid ska vara roligt. Det här handlar om att det är elevernas inre motivation och lust att lära som måste känneteckna undervisningen. För om man inte ens har lusten att lära så kommer man inte ens lära sig det som är roligt. Det här handlar om att vi måste möta eleverna på deras arena. Eleverna kräver att de ska få använda den moderna tekniken i skolan. Åtminstone delar av skolan menar å sin sida att man bör hålla sig så långt ifrån den moderna tekniken som möjligt. Det visas inte minst av de förbud som har införts mot allt från Facebook till Smarta klienter.
Sveriges elevråd har i sitt åsiktsdokument tagit fram konkreta förslag på hur den moderna tekniken kan användas och lyfter fram att eleverna måste få kunskap om möjligheter och risker med Internet och Sociala medier. Jag har ägnat en del tid åt att kolla lite på de olika läromedel som finns i Samhällskunskap och främst då gått igenom innehållsförteckningar i dessa böcker. Det visar sig vid en snabb koll i ett antal läromedel för Samhällskunskap 1b där man enligt ämnesplanen skall behandla informationstekniken och dess roll i vårt samhälle att man i princip inte tar upp informationsteknik och Internet överhuvudtaget utan istället fortsätter man med den traditionella medieundervisning som vi har haft under många år och som idag inte är i närheten av vad den borde vara med tanke på utvecklingen inom medieområdet. Kristina Alexandersson skrev i samband med att katederundervisningen debatterades som allra flitigast något väldigt klokt:
”Katederundervisning kan vara ett inslag, men allt tyder på att skolan och skolarbetet måste kännas relevant och vara kopplad till barnens verklighet för att den ska fungera och ge alla elever stimulans och möjligheter att utvecklas. Kanske är det så att skolan sitter fast i sina strukturer och behöver lyfta blicken, bli en del av barnens verklighet för att den ska kunna stimulera alla. Det kanske skolministern skulle fundera kring.”
http://www.kristinaalexanderson.se/2011/03/13/skolan-ska-vara-meningsfull-blir-den-det-med-katederundervisning/
Eleverna ser inte någon mening med att fortsätta arbeta med blindkartor till exempel. Den digitala kartan har oerhört många fler möjligheter och de har Google Earth att tillgå i mobilen där de kan zooma ner och se hur det ser ut på enskilda gator och man kan även koppla ihop platser med historiska händelser. De allra flesta lärare uppmanar eleverna till att samarbeta, till att kommunicera med varandra osv. Man uppmanar dem till att träna på sin engelska osv. Det är bra. Men man tar inte konsekvenserna av detta och sänder istället ut signaler om att eleverna använder verktygen på nätet och spel som WoW för mycket. Dessa ser eleverna som naturliga arenor för lärande, samarbete och kommunikation.
Jag känner till fall som beskrivits i litteraturen inom området där elever har skolkat från engelskan under stora delar av läsåret och suttit hemma och spelat WoW och sedan kommit och skrivit MVG på de nationella proven i Engelska. Detta händer mitt framför våra ögon och ingen reagerar på att det faktiskt måste vara något som är helt fel om elever kan lära sig mer engelska på ett datorspel än vad de gör i skolan.
Jag minns en skola som var ganska bra på att tala till min inre motivation. Jag såg alltid betyg som något som bara kom automatiskt av att jag var intresserad av att lära mig. Jag hör till de som fick betyg hela vägen upp från lågstadiet och har aldrig förstått varför en del kunde känna så oerhört mycket inför dem. I slutänden var det ändå vilka kunskaper jag hade fått med mig som avgjorde vilka yrken jag kunde klara av och betygen var bara ett litet kvitto på att jag hade kunskaperna jag behövde.
Jag blev bäst i engelska genom mitt stora intresse för att läsa Sciencefiction på engelska men jag såg inte det som ett tecken på att engelska undervisningen var dålig utan bara att den kompletterades väl genom ett annat intresse. Det är viktigt att fritiden också används för att bygga kunskaper i annat fall kommer nästa generation inte nå tillräckligt långt. Det är väl oerhört bra om skola och fritid kompletterar varandra.
Håller med Jan: ”skolarbetet måste kännas relevant och vara kopplad till barnens verklighet för att den ska fungera och ge alla elever stimulans och möjligheter att utvecklas.” (Slut citat)
Dessutom! Läraren som pedagogisk ledare är ett måste! Lärarlöner skall höjas! Lärarna måste utbildas till verkligheten och deras förmåga som lärare prövas ett helt år! Undervisningen måste individualiseras så att varje elev får jobba efter sin förmåga och läsämnena koncentrationsläsas! Målen skall styra utbildningen och de fåniga diagnostiska proven bytas mot kontinuerlig uppföljning av målen.
Detta som en liten början.