Skip to content

Logik kring ämneskompetens

oktober 5, 2011

Det räcker inte med ämneskompetens för att kunna undervisa. För den som studerat lite grundläggande logik så innebär detta dock inte för att ”det går att undervisa utan att kunna ämnet” ska vara en sann utsaga. Varför en del så ihärdigt vill tona ner ämneskompetensens betydelse är väl bara för att de själva inte lyckats skaffa någon gedigen sådan. Didaktik går inte att lära utan ämneskompetens för att diskutera hur eleverna ska möta ett innehåll som man själv inte är bekant med är bara trams.

20111005-081855.jpg

Annonser
31 kommentarer leave one →
  1. oktober 5, 2011 6:47 f m

    Jag tror att man inom lärarutbildningarna borde ta till sig ditt budskap. Där har ämneskunskaper närmast kunnat ses som belastande, rentav.

  2. oktober 5, 2011 7:25 f m

    Jan,

    Vi behöver definitivt bra ämneskunskaper för att undervisa i våra ämnen. Däremot tycker jag också att man inom lärarutbildningen måste ta upp det här med ämnesdidaktik. Det får inte bli ett ensidigt fokus på ämneskunskaper eller ett ensidigt fokus på ämnesdidaktik som det dessvärre har blivit på en del håll.

    Kritiken mot lärarutbildningen är stark och det är därför jag inte alls delade Monicas beskrivning i en tidigare kommentar till ett tidigare inlägg av att det var mest kritik då 2005 mot att man hade för få som hade doktorerat. Här är några kommentarer från vissa studenter på lärarutbildningen:

    ”Man får lära sig ämnet, men man får inte lära sig hur man lär ut. Hur förklarar man för ett småbarn vad ett plus ett är? Istället har vi fått veta hur man bevisar Pythagoras sats och trigonometriska ettan.”

    ”Vi behöver inte bevisa att vi har läst kurslitteraturen. En del lärare säger att ”det här är vuxenstudier, det inte är vår sak att kolla om du har läst litteraturen eller förberett dig till seminarierna”.”

    En annan säger så här om Allmänt utbildningsområde: ”Det är det mest meningslösa jag varit med om. Det var lite pluttar hit och dit. En föreläsning om sekretess, en liten föreläsning om etik och moral. Det var så plottrigt och helt utan substans.”

    En annan student skriver till Aftonbladet: ”I princip har jag tagit en lärarexamen bestående av 75 % VG utan att behöva öppna en bok.”

    Länk: http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article11385951.ab?partner=www

    Jag tycker inte att min lärarutbildning varit bra. Men har samtidigt förstått att den utbildning jag läser är bra eller till och med väldigt bra i jämförelse med hur det ser ut på andra ställen i landet. Det är inte konstigt att det finns lärare som kommer ut i verksamheten och saknar grundläggande kunskaper i sina ämnen och om hur man ska undervisa när nivån ser ut som den gör på utbildningen.

    Lärarutbildningen utgör idag ett grundläggande problem i den svenska skolan. Men fortfarande är det bara Högskoleverket ibland och några enstaka bloggare och studenter som utsätter lärarutbildningen för konsekvent granskning. De reformer regeringen sjösatt kring lärarutbildningen är långt ifrån tillräckliga för att komma tillrätta med bristerna.

    • oktober 5, 2011 7:35 f m

      Jag nämnde det i samband med HSVs kritik … inte kritik från studenterna. Likaledes har SU uppgivit att Lärarhögskolan och dess lärare kan det där pedagogik, men hade dålig forskningsanknytning.

      När det gäller kritik från studenterna, så varierar den mycket beroende av vilka förväntningar de har. Men visst förekommer just den typen av kritik som du nämner här. Men frågan här är om dessa är representativa eller just de som hörs därför att de är missnöjda och dem man så gärna tar upp i syfte att generalisera för att upprätthålla bilden av en lärarutbildning som alltigenom är usel.

      Det är inte okey att tro allt på studenters utsagor och misstro oss som har undervisat i åratal, samt även bedömt femsiffriga tentor och har alltså en bild av om studenter har varit tvungna att läsa kurslitteraturen för att bli godkända eller inte.

    • oktober 5, 2011 9:57 f m

      Som matematiklärare blir jag förskräckt över elever som inte förstår hur viktiga bevis är när det gäller att skaffa sig förståelse för matematikens struktur. Utan denna förståelse av matematik så förstår man inte hur man ska lära ut 1+1 heller, för eleverna ska ju lära sig detta för att bygga vidare på det.

      • oktober 5, 2011 10:04 f m

        Vet inte om det här är ett nytt fenomen. Under den tid jag gick i skolan och senare på komvux hade lärarna ämneskompetens, men det är mycket inom matematiken som jag inte har en aning om vilken betydelse det har rent konkret. Det var mest inlärning av formler och bevis, ekvationer mm.

        Däremot förstod jag fysiken mycket bra.

  3. oktober 5, 2011 8:15 f m

    Monika.

    Jag har under min tid som student försökt påverka lärarutbildningen att göra något åt bristerna som bland annat har handlat om en i stort sätt obefintlig utbildning inom grundläggande områden som betygssättning och bedömning, särskilt stöd, mobbning, ämnesdidaktik osv.

    Vi har vid upprepade tillfällen påpekat att dessa områden måste ingå i en lärarutbildning. Regeringen har sån tur var nu satt stopp för att lärarutbildningen inte tar upp det här med bedömning och betygssättning och särskilt stöd genom att lagstifta om att det skall ingå i lärarutbildningen. Det är väldigt oroväckande att man ska behöva ta till lagstiftning för att garantera att alla studenter ska få kunskap om bedömning, betygssättning och särskilt stöd.

    Dessutom har tungviktare inom pedagogiken som Roger Säljö på Högskoleverkets uppdrag gjort rätt omfattande studier på lärarutbildningen och kommit fram till att var fjärde examinerad lärare borde ha blivit underkänd. Det är tämligen allvarligt faktiskt.

    http://www.dn.se/debatt/var-fjarde-examinerad-larare-borde-ha-blivit-underkand

    • oktober 5, 2011 9:57 f m

      Jag skall läsa artikeln, men Säljö är inget sanningsvittne!

      • oktober 5, 2011 10:13 f m

        Jag vet inte om Roger Säljö var det tyngsta namnet. Sigbrit Franke och Ulf P Lundgren tycker jag personligen smäller mycket högre.

      • oktober 5, 2011 10:19 f m

        Man måste granska kritiken utifrån deras perspektiv.

      • oktober 5, 2011 12:18 e m

        Artikelns författare hade ganska olika utgångspunkter och erfarenheter så det ger den ganska hyfsad trovärdighet. Kritiker behöver förstås granskas men samtidigt så är det viktigt att se till så att det finns en balans i att den som blir kritiserad inte bara slår ifrån sig utan också visar att de sköter sig.

    • oktober 5, 2011 9:59 f m

      Bedömning och betygssättning har ingått i LHS och nuvarande SUs lärarutbildning sen många år tillbaka. Kanske inte tillräckligt, men det har funnits. Jag har dessutom haft kurser då vi haft kurslitteratur om betyg mm.

      Det är därför inte sant att det inte finns något alls på en enda lärarutbildning i hela landet. Jag reagerar mot att man utifrån enstaka exempel generaliserar.

      • oktober 5, 2011 10:17 f m

        Ifall man som lärarstudent upplever att allvarliga missgrepp begås på ens lärarutbildning utan att det går att få dem korrigerade och vill vända sig till en högre instans kan det nog vara naturligt att generalisera sin kritik. Framför allt om man med kontakter med andra studenter inser att man inte är ensam om problemen.

  4. oktober 5, 2011 10:23 f m

    Det kanske är naturligt, men knappast verkningsfullt! Det en lärarstudent upplever som allvarliga missgrepp är allvarligt, men en upplevelse är inte en generell sanning. Därför behöver det individuella tas upp och utredas, inte talas om som något generellt. Och absolut inte ses som att det är något uselt hos dem som blir kritiserade. Upplevelsen är sann för lärarstudenten och vår uppgift är naturligtvis att vara så pass kommunikativa så att upplevelser av denna art inte uppstår. Men det har också med förväntningar som kanske inte alltid uppfylls. Det är alltså mer komplicerat än att man kan säga att på grund av upplevelserna, så motsvarar det en verklighet.

    • oktober 5, 2011 10:26 f m

      Lärarutbildningen granskas av andra, men det är också viktigt att kritiskt granska granskarna och inte köpa det dom säger rätt av, endast för att det passar ens egen bild av lärarutbildningen. De som kritiskt granskar har också en agenda.

    • oktober 5, 2011 11:19 f m

      Monika.

      Det handlar inte om något enstaka fall av kritik mot lärarutbildningen. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har förklarat att lärarutbildningen har misslyckats. Högskoleverket med forskare som Franke och Säljö i spetsen har påvisat att var fjärde lärarstudent inte borde ha blivit godkända. Dem som driver på för mindre mobbning i skolan är irriterade och frustrerade över att vi inte har någon kurs om arbetet mot mobbning på en del håll på lärarutbildningen.

      Vi hade en situation så sent som i februari där rektorn för Mälardalens högskola satt i SVT i direktsändning i Debatt och förklarade att det inte fanns några problem med utbildningen. Då hade Högskoleverket precis dragit in tillståndet för flera inriktningar på denna högskola för att de inte levde upp till kraven.

      Vi är heller inte enstaka studenter som klagar över vår utbildning. Vi hade en situation här för någon termin sedan där två i min klass gick upp till vår sektionschef som företrädare för i stort sätt hela vår klass och framförde kritik mot bland annat bristande ämnesdidaktik.

      Den första delkursen vi hade inom allmänt utbildningsområde var så kaosartad att stora delar av AU 90 (de som läst sina ämnen som fristående kurser innan) hotade att hoppa av. De tvingade under hot om att hoppa av och främst genom att utarbeta ett eget förslag till hur den här delkursen skulle se ut igenom stora förändringar. Under den här kursen var tanken att vi skulle starta med träffar med mentorer.

      Det höll fram till efter första träffen som en annan student grupp hade som sedan berättade för oss andra som inte var där då vi hade andra inriktningar. Enligt vad jag fick berättat för mig från de studenter som var där så avbröt man mötet då man inte ansåg att det fanns någon mening att fortsätta då kritiken var så hård. Detta är naturligtvis något man får ta med en nypa salt. Men det är uppenbart att det var ett hätskt möte. Vad tycker du som arbetar inom lärarutbildningen att vi studenter ska göra när vi upptäcker missförhållanden och upplever att ingen vill ta ansvar?

  5. oktober 5, 2011 11:57 f m

    @ Monika

    Nu får du nog ge dig. Jag vet inte om det är ett utslag av lojalitet mot din arbetsgivare eller
    något annat som får dig att se all kritik som ”upplevelser”. I så fall är dina erfarenheter också bara upplevda. Du har undervisat i metod och statistik och har svårt att förstå matematik. Kanske ligger svaret där någonstans.

  6. oktober 5, 2011 1:10 e m

    Bertil,

    Vi är helt överens om att det finns stora problem på lärarutbildningen. Det här att det bara är upplevelser den kritik som framförs mot lärarutbildningen och att man slår ifrån sig all kritik är något jag har hört sedan jag började ifrågasätta hur det egentligen fungerar. Eller med andra ord så är det något jag hört från olika håll i flera år så jag börjar bli van vid det här.

    • oktober 5, 2011 1:43 e m

      Det är absolut så att man som lärarstudent inte kan överblicka helheten och att ibland så kan svagheter i ens egna förkunskaper spela en ett spratt. En viss förståelse för lärarutbildarnas situation känns viktig att också ha med som ett perspektiv.

      Sen kan jag inte annat än hålla med dig. Vi framförde liknande kritik när jag utbildade mig om än i mildare form och ibland var lärarutbildarna oerhört bra på att möta oss och förklara men ibland kändes det som att frågeställningar kring betyg, svåra elever etc. var tabuämnen där vi möttes av en mur av bortförklaringar som fick oss att känna oss ganska dumma. När man sen ute i skolverkligheten möter betygssättning, många svåra elever etc. och måste klara av situationen så kan man bli ganska bitter över att ens kritik inte behandlades bättre. Man ser att bortviftandet av kritiken var helt obefogad.

      Det finns svåra frågeställningar i skolans värd som lärarutbildarna inte hittar lösningar på åt oss men då får de faktiskt erkänna detta istället för att dölja.

  7. oktober 5, 2011 1:41 e m

    Jag ger upp!

    • oktober 5, 2011 1:45 e m

      Tråkigt Monika, din beredvillighet att diskutera de här svåra frågorna är mycket upplyftande och ditt mod i att möta den bitterhet många kan känna är väldigt bra för debatten.

      • oktober 5, 2011 2:07 e m

        Ja, men jag talar för döva öron! När man inte erkänner den verklighet jag beskriver som om jag försöker mörka den eller försvara min arbetsgivare, ja då är diskussionen slut och jag ger upp.

      • oktober 5, 2011 3:40 e m

        Monika.

        Du talar inte inför döva öron. Det du framför är det som ni lärarutbildare ser som er verklighet. Det som jag försöker göra är att skildra de tankar, idéer och erfarenheter som finns hos mig och som jag har snappat upp från andra studenter inom lärarutbildningen.

        Det jag har försökt påvisa är att det finns två bilder av verkligheten. En som finns hos många lärarutbildare och en annan som finns hos en del av oss studenter. Dessa två bilder borde genom en bättre dialog där både vi studenter och lärarutbildarna tar mer ansvar för att skapa ett bättre klimat för kommunikation kunna gå att överbrygga.

  8. oktober 5, 2011 2:05 e m

    Tråkigt att läsa att en person som faktiskt verkar vilja nyansera debatten (genom att påpeka att all lärarutbildning inte är fullkomligt, totalt, genomusel) ska skjutas ned till hon till slut ger upp.

    En eloge till din avslutning Jan, hoppas den når fram till Monika. Skäms frekar06 och Bertil, som omöjligt kan ge sig med mindre än att ”motståndaren” ska lägga sig platt. Handen på hjärtat: vill ni föra en diskussion kring lärarutbildning på premisserna att absolut ingenting av den fungerar? I så fall kommer en välbehövlig diskussion kring utvecklingsbehov för lärarutbildningen stupa i kommentarsfältens skyttegravar…

    Bättre kan ni!

  9. oktober 5, 2011 2:50 e m

    @Björn, Monika Jan

    Jag tror att vi i det här landet är lite för rädda för skärmytslingar på det åsiktsmässiga planet. Till sist kommer en magister ut på skolgården och säger åt oss att sluta.
    Om man finner någon svårdiskuterad så bör man säga ifrån. Och diskussionsdeltagare ska inte ge upp, för då förefaller det verkligen som om man tycker att man egentligen borde få rätt.
    Visst kan man kalla det mod att fortsätta diskussionen så låt oss kalla det så. Och det är klart Monika att vi vill ha dig kvar att munhuggas med.

    • oktober 5, 2011 3:08 e m

      Du är en av mig mycket uppskattad debattör som jag också gärna vill munhuggas med och jag håller med dig om att vi i Sverige inte ska vara så rädda för skärmytslingar. Knivhugg i ryggen och tabuämnen är mycket större problem. Jag hävdar dock att du i just den här debatten har kommit med ovanligt lite belägg för dina ganska breda formuleringar om lärarutbildningen. Du är vanligtvis oerhört duktig på att komma med skarpa påståenden som är mycket välgrundade och väl avgränsade.

      • oktober 5, 2011 4:10 e m

        Jag har under drygt sex års tid som studierektor på en institutionen nära följt
        lärarutbildningen från mitt perspektiv. Alla de intryck jag fick bildar nu underlag för det jag nu säger och även tidigare sagt. Det är självklart att det finns ljuspunkter även i mörkret och i lärarutbildningens fall fanns det många idealistiska lärare och studenter som tappert kämpade sig fram genom den snåriga kunskapsdjungeln. Det som gör mig lite upprörd (och det får man ju be om ursäkt för nuförtiden) är att jag faller in i gamla seminariemanér från den tiden då alla alltid visste att alla skilde på sak och person. Nu är det inte så längre. Nu kommer alltid någon in i debatten och vill hyfsa den och styra in den på riktiga ofarliga vägar. I debatten ska åsikter brytas och jag är ledsen om Monika (och Björn?) känner sig kränkt för att jag ifrågasätter det hon säger. Meningen är ju bara att framföra mina åsikter.

        Jag känner igen den här diskussionen från Lärarhögskolans tid. Då fanns det minsann inte rum från någon som helst kritik av lärarutbildningen, även om, det medges, det även internt fanns ett motstånd mot tillståndet där då.

      • oktober 5, 2011 4:48 e m

        Bertil, du har mött den negativa attityden till ämneskompetens på din skola, jag har gamla erfarenheter där många av de som medverkade ändå fortfarande är verksamma inom skolan och Monika talar om enstaka fall. Det är utan tvekan så att det här fortfarande är ett problem för svensk skola och lärarutbildningarna.

        Däremot dementerar Monika tydligt att den här attityden skulle vara utbredd bland de hon möter och jag har fått liknande dementier av andra lärarutbildare också. Jag tror att själva kampen kan vara vunnen när det gäller lärarutbildningen. Nu gäller det bara att knyta ihop säcken och röka ut de sista som vill obstruera!

  10. oktober 5, 2011 3:08 e m

    Björn,

    Det är ingen som vill ha en debatt som kännetecknas av att man gräver ner sig i så kallade skyttegravar. Problemet är bara det att efter att i flera år ha fått en avvisande ton när man försökt föra fram kritik så upplever jag att vi inte ens är i närheten av den diskussion där vi egentligen borde vara, nämligen i form av att diskutera hur utbildningen kan bli bättre.

    Vi har under flera år blivit bemötta med tanken om att vi bara ska acceptera rådande situation inom lärarutbildningen och att vi inte kan göra något åt det. Det är inte konstigt att vi till slut tappar orken att fortsätta försöka påverka och förbättra vår utbildning. Jag försökte få in debatten på ett annat spår när jag ställde den konkreta frågan till Monika om vad hon som arbetar inom lärarutbildningen tycker att vi studenter konkret ska göra när vi upplever missförhållanden inom lärarutbildningen. Den frågan fick inget svar.

    Det vore välkommet naturligtvis om vi kan få in debatten här på ett annat spår som handlar om hur lärarutbildningen kan förbättras och en sådan diskussion ska jag mer än gärna delta i. Att få igång den diskussionen har jag arbetat för under stora delar av min tid som student på lärarutbildningen. Det har dessvärre inte givit mycket resultat, även om det nu finns tendenser åtminstone till att diskussionen har börjat komma igång.

    Det är inte bristerna i sig själv som gjort många av oss lärarstudenter frustrerade. Det är att en del av oss upplever att vi blir avvisade bara så fort det framförs kritik. Om det hade funnits en dialog mellan oss som är kritiska och sektionen så hade situationen inte varit så här spänd och frustrerande. Kommunikation och diskussion borde vara vägen framåt här och inte en avvisande ton.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: