Skip to content

Hoten mot lärares integritet

september 17, 2011

Helena von Schantz beskriver en riktigt obehaglig incident i inlägget: ”I kläm mellan yttrandefriheten och personalkontoret? Eller är det i pedagogikforskningen det klämmer?

Lärares integritet och rätt att uttrycka sina åsikter är en av de viktigaste grunderna för att vi ska få en demokratisk skola. Det här är en av de frågor där vi med vitt skilda åsikter måste sluta upp som en man.

20110917-081705.jpg

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Göran Tullberg permalink
    september 17, 2011 8:09 f m

    Det är självklart Jan! Vi måste få kritisera om skolan skall kunna utvecklas i positiv anda. Själv har jag varit kallad på liknande sätt efter ett antal kritiska artiklar i tidningen. Men då ville den politiske chefen i kommunen försvara sig – inte angripa.

    Jag hoppas Helena inte slutar vara kritisk.

    För min del står jag numera utanför skolan i och med att jag pensionerades för 16 år sedan. Men ibland får jag ett intryck av att ni som jobbar är åtehållsamma för att inte råka ut för det som drabbade Helena.

    • september 17, 2011 10:26 f m

      Helena är tuff och kommer garanterat inte sluta vara kritisk. Det betyder inte att det inte är viktigt att vi sluter upp och visar värme och engagemang för hennes sak. Våra hjältar är vanliga människor som hämtar sin kraft ur stödet från oss andra.

  2. september 17, 2011 9:06 f m

    Jan,

    Det är precis som du skriver att vi som har vitt olika åsikter om den svenska skolan måste stå enade när det gäller yttrande- och tryckfriheten samt åsiktsfriheten. Detta är värden som vår demokrati bygger på och som vi är skyldiga i enlighet med läroplanen att inte bara förmedla utan också förankra hos våra elever.

    Det som var upprinnelsen till den här diskussionen var om jag inte minns helt fel en debatt hos Helena om Lundahls forskning kring betyg. En diskussion som jag har för mig att jag själv deltog i också. Det var en rätt intressant diskussion kring vårt betygssystem. Den diskussionen hade inte varit möjlig om vi inte hade haft Yttrandefriheten i Sverige. Det är värt att betona här.

    Jag har sedan dess läst en del om Lundahl och främst dennes forskning. Det han menar på om inte jag tolkat det helt fel är att vi inte har några belägg för mer av standardiserade prov och bedömningar. Jag är ingen anhängare av prov som examinationsform. Men det innebär inte att jag tycker att andra lärare inte ska få använda denna form om de anser att den fungerar i sina ämnen och klasser.

    Vi ska inte acceptera att den mångfald som håller på att växa fram och som till viss del redan vuxit fram när det gäller olika former för examination blir inskränkt. Jag menar på att vi behöver fler former för examination och mer av kreativitet och mer av att vi lärare tillåts tänka fritt kring det här med examination. Dit har vi uppenbarligen en bra bit kvar. Men vi bör ta steg i den riktningen som jag ser det då jag är helt övertygad om att lärare som får tänka kreativt och tänka fritt kommer formulera bättre examinationer, få bättre resultat och få en mer rättvis och rättssäker bedömning och betygssättning. Det gynnar eleverna i slutändan.

    Internet och sociala medier ger till exempel upphov till en del intressanta nya former för examination. Vi hade till exempel på en kurs jag läste en uppgift där vi skulle skriva en artikel på Wikipedia om ett specifikt område. Andra lärare använder bloggar och Twitter som verktyg för att skapa nya former av examinationsformer. Ändå är detta bara tekniken en liten del av vad vi skulle kunna använda för att få fram nya former för redovisning och examination om vi lärare bara fick möjligheten att tänka fritt och kreativt. Bara i vår närmiljö finns massor av intressanta möjligheter för detta med examination, men också för andra typer av undervisningsformer som vi inte kan använda därför att vi inte får tänka kreativt och fritt som lärare utan är låsta i strukturer som inkompetenta politiker på alla nivåer placerat oss i under åratal.

    Det är uppenbart att vi behöver revoltera mot den inkompetens som finns bland politiker på alla nivåer (från kommuner till stat) kring skolan och förklara som det är att det är vi som har den pedagogiska och den didaktiska utbildningen och att det därmed är vi som tar ansvar för elevernas lärande. Politikerna måste fatta att skolan inte är någon politisk lekstuga som man kan göra som man själva tycker och vill med. Om vi har krav på oss att vi ska visa att vi bygger vår undervisning på vetenskap och beprövad erfarenhet så ska baske mig våra folkvalda politiker visa att de har vetenskaplig grund för sina beslut också. Det ställdes en fråga i riksdagen angående vilken vetenskaplig grund Björklund byggde sin skolpolitik på. Det kunde han inte svara på utan försökte mest komma undan. Björklund är inte unik i det här utan det ser likadant ut på vänstersidan. Det är inte seriöst att göra som man har gjort under många år och som fortsätter nu under Björklund och inte presentera förslag som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vet vi ens vilka av de förslag som lagts fram från 1970-talet ungefär och fram till idag som har vetenskapligt stöd, för det är väl inte utvärderat vad jag vet?

    Frekar06

  3. september 17, 2011 9:08 f m

    Glömde en länk. På nedanstående länk kan man läsa om Lundahls forskning som han presenterade i Borås:

    http://www.didaktikcentrum.se/Page.asp?PageId=321

    /Frekar06

Trackbacks

  1. Yttrandefriheten i skolan och politisk strid väntar i höst – My Blog
  2. Öppet brev till Christian Lundahl « Jans Syrliga KaramelLer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: