Skip to content

På vetenskaplig grund, på grund

september 15, 2011

Svenska skolan ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag tänkte därvid göra en liten analys begreppet vetenskaplig grund. Vetenskap har progression och i och med det behövs tydliga definitioner av begrepp så att vetenskap kan bygga vidare på tidigare vetenskap. Vetenskapliga teorier har avgränsningar för sin giltighet så att för att vetenskapen inte ska hamna i återvändsgränder där bygget faller ihop. Jag hävdar att det finns en hel del ”skolforskning” som inte uppfyller dessa kriterier och inte bör användas som underlag för skolan. Ett ännu större problem är dock att forskning inte får generaliseras utanför sina avgränsningar. Det är ju lätt att tro att det går att bredda resultaten bara lite men tyvärr kan bara en liten breddning kräva en stor forskningsinsats för att säkerställa att den var korrekt. Att låta undervisningen bygga på vetenskaplig grund är en stor utmaning.

20110915-090428.jpg

Annonser
18 kommentarer leave one →
  1. september 15, 2011 7:28 f m

    Detta är en av mina käpphästar. Vetenskaplig grund betyder att en metod, ett förhållningssätt eller dylikt är utprovat och befunnet gott. Det har ingenting att göra hur människor upplever en viss metod. Här kommer ofta begreppet ”beprövad erfarenhet” in som en räddningsplanka. Det innebär i stort att man gör det man gjort förut och har tyckts varit bra.

    När nu lektorer kanske kan börja anställas i skolan hoppas jag att begreppet vetenskaplighet får ett bättre fäste där. Det gäller att se till att de forskande lärarnas avhandlingar inte bara utgörs av intervjuundersökningar av sju-åtta lärares erfarenheter med avslutande sammanfattning. Sådana statistikbefriade studier ger ingenting.

    • september 15, 2011 7:49 f m

      Ja, jag hoppas också att lektorer kan vara en viktig möjlighet för att låta undervisning bygga på riktig vetenskaplig grund.

      Det låter kanske bakåtsträvande när jag hävdar att fortsätta att arbeta som man alltid har gjort innebär att man använder beprövad erfarenhet. Jag sticker ut hakan och hävdar att när det inte finns riktigt vetenskaplig grund för ett annat sätt att agera så är att göra som man gjort tidigare en bra strategi.

  2. september 15, 2011 10:10 f m

    Ja, det är väl så det börjar innan det går snett….

  3. september 15, 2011 11:04 f m

    Jag menar att det börjar gå snett när man sticker ut hakan som du gör. Att bara ”hävda” något för sant och sedan bara fortsätta……då finns ju ingen plats för vetenskapligt tänkande precis..

    • september 15, 2011 11:46 f m

      Det är väl ingenjören i mig som håller fast vid gamla metoder så länge inte alternativet är utprovat. Det är självklart inte ett sätt att bedriva vetenskaplig utveckling. Det leder förstås till att man fortsätter att bygga dubbelt så tunga volvobilar som man behöver etc. men det innebär också att man undviker katastrofer, där broar, bilar etc. brakar samman. Läkaren arbetar ju ännu mer på detta sätt då h*n inte riskerar livet på patienten med nya metoder om de inte är väl utprovade. Lärare ska också avhålla sig från vidlyftiga experiment med eleverna.

      Sen är det självklart så att vi också ska bedriva forskning i skolan och prova ut att en ny metod (”medicin”) fungerar tillfredställande i en verklig situation men vi borde ha samma etiska förhållningssätt som läkare. Det är människor som är våra försöksobjekt.

      • september 15, 2011 12:20 e m

        Se upp med mångdubbelt tunga bilar på broarna!

      • september 15, 2011 12:50 e m

        Gamla vanliga tumregler för brobyggnad tar hänsyn till de tyngsta fordon som är tänkbara och sätter upp skyltar om maxvikter. Broarna tål mycket mer än de behöver. Gammaldags är sällan optimalt men det är nytänk som har lett till i stort sett alla katastrofer.

        Jag tror att detta även gäller skolan. Utprovning av nya vetenskapliga rön förstås, i annat fall hade Volvo inte klarat sig idag men skolan bör också låta bli att medicinera med outprovad medicin (använda nya metoder vars verkan är osäker).

  4. Göran Tullberg permalink
    september 15, 2011 12:44 e m

    Vetenskap bygger på beprövade iakttagelser av verkligheten, på experiment och på hållbara logiska förklaringar. Alltså på beprövad erfarenhet.

    Det står någonstans i läroplanen att undervisningen skall vila på vetenskaplig grund. Jag ser inte var svårigheterna skulle finnas. Det vore i så fall detta med ”koldioxidens skadliga effekter”, som inte har den ringaste vetenskapliga förankring, men som ändå av politiker framställs som den hade det.

    Pseudovetenskap och irrläror finns. De falsifieras när de ställs mot verkligheten. De kan inte byggas på datorprogram. Ett datorprogram har inget med verklighet att göra.

    • september 15, 2011 12:55 e m

      Vi kan ta de vetenskapliga rönen kring PBL som lanserades kraftigt. Det skrevs både ett flertal forskningsrapporter i bland annat Karlstad som handlade om ren pseudovetenskap och sen generaliserades de vetenskapliga resultaten i form av PBS (problembaserad skolutveckling) på ett sätt som helt saknade vetenskaplig grund.

      Jag använder en hel del PBL i min undervisning men jag kan verkligen hävda att de skolor som höll fast vid det gamla invanda istället för irrlärorna fick elever som blev stora vinnare i kunskap.

      • september 15, 2011 2:47 e m

        Det är synd att begrepssparet vetenskaplighet och beprövad erfarenhet används tillsammans. Det senare begreppet är så lösligt att inte ens Socialstyrelsen vill definiera det. Att tro att PBL är superbra bara för att det är bättre än dåliga varianter är en liten vetenskaplig vantolkning.

  5. september 15, 2011 3:37 e m

    En viktig poäng du gör där, Jan. Något jag saknar i den pedagogiska forskningen är referenserna bakåt och åt sidan. Si och så hävdar si och så, medan å andra sidan si och si hävdar så och så. De här argumenten pekar åt det hållet och de här åt det andra. Även om man landar i en fast ståndpunkt är man skyldig att redovisa vilket underlag och vilka resonemang som har placerat en på den punkten.

    När det gäller lektorer fnyser jag litet. Jag är mer intresserad av att få kollegor med tillräckliga ämneskunskaper för att göra ett bra jobb.

    • september 16, 2011 6:54 f m

      I Om lärande av Ference Marton och Shirley Booth diskuteras olika paradoxer kring lärandets väsen för att vissa upp de alternativa perspektiven med gedigna referenser. Det ger en tydlig avstamp av det slag du efterlyser för pedagogisk forskning och det i en bok. Jag håller med om att mycket pedagogisk forskning är sorgligt tom på detta men hävdar att mycket också slår över till att bli omfattande summeringar av forskarkompisars verk.

  6. september 15, 2011 8:20 e m

    Det är en viktig poäng som Helena framför kring att man inom forskningen måste redovisa vad flera olika källor säger och kontrollera vilka källor som ligger bakom den källa som man bedömer som så trovärdig att den bör finnas med i min forskning. Det handlar i grund och botten om en god källhantering och om källkritik.

    Det är väldigt intressant att följa debatten om pedagogiken. Den kan ske på så många olika plan och utifrån så oerhört många olika perspektiv. Ett perspektiv som jag upplevde som extra intressant när vi läste Pedagogik var det historiska perspektivet på ämnet pedagogik. Den bok vi hade då var den tidlösa pedagogiken av Tomas Kroksmark. Den boken kan verkligen rekommenderas för alla intresserade av det historiska perspektivet på pedagogik.

    Det som främst väckte mitt intresse var de originaltexter som finns publicerade i den här boken. De väcker många frågor och tankar om både lärande och undervisning. Du tar i din kommentar Jan upp det här med Problembaserat lärande (PBL). Det är en metod jag gillar i grunden då jag tror att det faktiskt bidrar till en bättre förmåga hos eleverna att reflektera. Men precis som med allt annat så måste det ske i måttliga mängder.

    För min egen del tror jag att vi definitivt behöver titta utanför ramarna och de strukturer som vi har i den svenska skolan idag. Det är precis det som håller på att ske på våra högskolor för närvarande. Det har traditionellt varit så att det endast är Salstentamen som gäller och är till viss del så fortfarande. Nu när antalet distansstudenter växer sig allt större så måste man tänka om kring examination. De har stora utmaningar framför sig på högskolorna och universiteten då det här i grund och botten handlar om att förändra strukturer och inte minst traditioner.

    Vi kommer att hamna inför ungefär samma utmaningar som man har på högskolorna nu i grundskolans senare år och gymnasiet oavsett om vi har distansutbildning eller inte. Detta är inte förknippat med distansutbildning som sådan utan med online kulturen. Jag tror att det är mycket vi kommer behöva omvärdera. Det här handlar inte om teknik som många påstår. Det handlar om en helt annan kultur. Den kulturen måste vi ta till oss då eleverna redan befinner sig där och inte minst måste vi forska kring den. Man kan inte förbjuda eleverna att använda smarta klienter eller sociala medier. Vi måste använda dessa för att skolans verksamhet och den undervisning vi bedriver.

    Jag tillhör definitivt en av de där som är teknik liberala. Det lärande som jag ser framför mig i framtiden är ett interaktivt klassrum där eleverna hela tiden får känna sig delaktiga och engagerade i undervisningen. Det handlar om en undervisning som är flexibel och som verkligen uppmanar till kritiskt tänkande. Det är ett annat sätt att tänka och handla i klassrummet än det vi har idag. Många elever har redan förstått att framtidens lärande i allt högre grad kommer ske på Internet, i sociala medier, i interaktiva miljöer som Second Life och i World of Warcraft. Det var som någon elev uttryckte det i Expressen då i samband med att Skolinspektionen kritiserade en skola i Stockholm för att använda datorspel att detta är ”framtidens skola” och att de ser World of Warcraft och andra spel som ”lärosystem”.

    Länk: http://www.expressen.se/nyheter/1.2548458/eleverna-slar-tillbaka-mot-world-of-warcraft-kritiken

    • september 16, 2011 11:45 f m

      Jag är oerhört teknikliberal och ser nästan all ny teknik som oerhört positiv för elevernas kunskapsutveckling. Däremot anser jag det mer eller mindre självklart att elever behöver fokusera på ett begränsat kunskapsområde i taget. Även om den unga generationen gör fler saker parallellt än vi vuxna så behöver även de fokusera kring ett gemensamt ämne tillsammans. Lärare behöver vara mycket öppna för ny teknik och använda sig av den i sin undervisning men bör också ha rätt att avgränsa vilket innehåll som behandlas vid ett givet tillfälle och då förstås också kunna förbjuda IT verktyg i de situationer där de inte lämpar sig.

    • september 16, 2011 5:20 e m

      Jag förde in Den tidlösa pedagogiken i pedagogiska ämnet på magister för ett antal år sen på LHS. Det gläder mig att du har stor glädje av den. De flesta av mina studenter tyckte om boken.

      Det finns mycket kurslitteratur, många olika förhållningssätt – tyvärr är det bara några enstaka man talar om och generaliserar utifrån dem. Men det är nog lite pedagogikens dilemma, att inte få fram de ”goda” exemplen.

      Vad jag saknar inom pedagogiken är just originaltexter i större utsträckning. Vi har haft det i en del kurser på lärarprogrammet, men oftast blir det någons forskares tolkning av dem som utgör kurslitteraturen.

      Och jag håller helt med – Den boken kan verkligen rekommenderas för alla intresserade av det historiska perspektivet på pedagogik.

  7. Göran Tullberg permalink
    september 19, 2011 8:24 f m

    Helena säger: ”När det gäller lektorer fnyser jag litet. Jag är mer intresserad av att få kollegor med tillräckliga ämneskunskaper för att göra ett bra jobb.”

    Du skall nog se en lektor som ett skydd mot en okunnig rektor som pedagogisk ledare. När lektorn dyker upp kommer han inte att godta rektorn som pedagogisk ledare eller att hans lärare tvingas undervisa i ämnen de inte är utbildade för.

    Min erfarenhet av lektorer är att rektor aldrig vågar vågar sticka upp mot dem. Jag ser helst att lärare inom ämnet får stor frihet och stora möjligheter till samarbete. Det är lektorns uppgift att stå upp för sitt ämne och sina lärare.

    Tanken på en rektor som pedagogisk ledare får mig arg till tusen. Skall jag styras av en okunnig odugling?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: