Skip to content

Alla är viktiga men …

september 11, 2011

en belöning i form av skönhetDet samhälle vi har väljer att belöna de som gör de svåra sakerna mer för att verkligen locka till de svåraste arbetena. Där det finns många trösklar och prestationer måste följas av nya prestationer tror många att det är lite extra värdefullt för samhället med det som kan åstadkommas. Jag är en av dem.

Kunskap bygger på kunskap och det känns som att det här en viktig aspekt av stigande svårighetsgrad även för lärare. Det handlar inte om ojämlikhet för ojämlikhetens skull, jag vill se mer jämlikhet men läraryrket ska inte avvika från resten av samhället. Det vore verkligen dumt av oss att skapa en lärarkår som väljer den lätta vägen.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. Mats permalink
    september 11, 2011 7:57 e m

    Du beskriver samhället som en tänkande kropp och det blir lite underligt. Men i princip har du rätt – den som riskerar att misslyckad bör belönas.

    Jag tror att det finns en hel del svårigheter inom förskolläraryrket också.

    • september 12, 2011 5:36 f m

      Du har rätt i din kritik av att beskriva samhället som en tänkande kropp, det är inte entydigt vart samhället strävar med många olika slags strävanden, mer om detta nedan.

      Min tanke om vad samhället borde belöna och i viss mån belönar handlar dock inte alls om risken för misslyckanden. Det är ett perspektiv på belöningar men inte så lämpligt för läraryrket. Jag avser intellektuell prestation, dvs att förstå något nytt och svårt och anser att fler sådana trösklar ska belönas.

      Förskollärare möter många svårigheter men jag tror det går att jämföra olika lärare och se att vissa bör möta många fler kunskapströsklar på sin väg till yrket. De svårigheter som möter på resan dit bör hänga ihop med den yrkesverksamma lärarens utmaningar.

  2. september 11, 2011 8:13 e m

    Jan, det här inlägget förstår jag inte alls. Precis vad är din tes? Är det som jag tror kan jag inte riktigt hålla med. Vårt samhälle belönar hemmafruar som visar upp sig på tv, folk som är extra duktiga på att träffa en liten boll med en racket, fotomodeller och skådespelare.

    Jag skulle vilja påstå att den som skriver en film får anstränga sig mer och måste kunna mer än den som ska lära sig orden utantill och rabbla upp dem på ett inlevelsefullt sätt.

    • september 12, 2011 6:58 f m

      Min tes är att lärare som måste ta sig förbi många kunskapströsklar ska belönas mer än de som har passerat färre.

      Du har helt rätt i din kommentar om vad vårt samhälle belönar och det hänger förstås samman med Mats kritik av min formulering som gjorde samhället till en ”tänkande kropp”. Vårt samhälle belönar förstås i allt för hög grad rent trams och dokussåpastjärnor som får en mängd utrymme som samhällsdebattörer fyller mig med ren avsmak. Det finns många olika trender kring samhällets belöningssystem och de drar åt olika håll. Då är det är förstås väldigt vanligt att en skådespelare belönas bättre än en manusförfattare.

      Jag betonar att när jag pratar om kunskap så ska den förstås bygga på fakta men samtidigt är själva rabblandet ointressant. För mig finns det ingen kunskap utan förståelse och förmågan att göra något av förståelsen. När jag lyfter att vissa lärarkategorier bör ha en längre kunskapsresa med fler kunskapströsklar handlar det om den sorts kunskap som lägger grund för kreativitet och skapande.

  3. Göran Tullberg permalink
    september 14, 2011 2:18 e m

    Helena talar om fotomodeller. Vi talar om lärare och elever.

    Kanske förstår jag vad du menar. Du skriver ”Det vore verkligen dumt av oss att skapa en lärarkår som väljer den lätta vägen.” Det är ju många lärare som nu sänker kraven på elever och på sig själva. Det sänker skolans nivå.

    Skolverket skriver att vi måste tro på våra elevers förmåga. Det är också riktigt. Men bara till en gräns. Vi kan inte pressa elever utöver deras förmåga och sedan smita.

    Själv tycker jag ofta att ett misslyckande från eleven kan vara en bra utgångspunkt för diskussioner vad som gick fel och hur man kan klara problemen. ”Try, error and success” är ju en välkänd inlärningsmetod..

    Men väljer man en svår väg, så får man stötta eleven som misslyckats. Så kan den svåra vägen föra till mer och djupare kunskap.

    Förstod jag dig?

    • september 14, 2011 2:44 e m

      Huvudpoängen i mitt inlägg handlar om att vi ska odla fram lärare som har en lång progression och kommit riktigt djupt i det som de ska undervisa i. Jag hävdar att modet att verkligen utmana eleverna har som en av förutsättning att läraren verkligen utmanat sig själv med riktigt svåra saker. Du förstår inte min huvudpoäng men ditt resonemang tillför ett elevperspektiv på varför eleverna behöver lärare med hög kompetens, integritet och mod.

      Mitt resonemang innebär en argumentation för att vi ska differentierade löner och att en viktig grund för differentieringen ska vara hur svår utbildning läraren haft innan examen.

      Dina tankar berör en hjärtefråga för mig och det är hur skolan lyckas utmana elevernas intellektuella förmåga mer. Det är säkert något jag gärna återkommer till i ett annat inlägg.

  4. Göran Tullberg permalink
    september 14, 2011 2:22 e m

    Slå på Trial and error (Wikipedia)!

    ”Learning doesn’t happen from failure itself but rather from analyzing the failure, making a change, and then trying again.”[1] (Citat ur Wikipedia)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: