Skip to content

Alla elever framåt i sin egen takt ….

september 8, 2011

Göran Tullberg har skrivit fler kommentarer på temat att eleverna ska gå fram helt i sin egen takt utan att låsas fast av att årsvisa uppflyttningar till nya årskurser. Jag citerar det här av honom:

Detta att ”kunskap bygger på kunskap”, måste innebära att en elev INTE får gå från en lägre nivå till en högre utan att behärska den lägre. Låroplanens mål måste STYRA utbildningen.

Jag tycker att det här är intressanta reflektioner kring hur vi verkligen lyckas med att möta varje elev på den nivå där eleven är. Borde vi inte fundera mer på hur det här kan göras på ett modernt och flexibelt sätt. Invändningarna är förstås solklara och jag nöjer mig att exemplifiera med hur oerhört ledsen jag skulle blivit om jag och min bästa vän skulle hamnat i olika klasser pga att det var skillnad på hur bra vi klarade skolarbetet.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. Göran Tullberg permalink
    september 8, 2011 12:01 e m

    Det naturliga blir att en grupp elever studerar ihop, hjälps åt och testar samtidigt. Om någon missar, så får han/hon studera misstagen och tenta igen efter en dag eller två.

    Systemet gör att ingen går vidare utan att kunna, men den som missar får försöka igen. I värsta fall får kompissen vänta en dag eller två innan de kan fortsätta ihop.

    I det ”gamla systemet” gäller (1) ”Gå vidare utan att kunna grunderna eller (2) Sitt kvar ett helt år och tröska om allt även det du kan.

    I det nya gäller: ”Du missade en del av det du skulle kunna. Nu skall du och jag se vad du missat. Det får du titta över bättre. När du är klar tentar du på nytt och lyckas.”

    Vi måste ha ett smidigare system där ett misslyckande blir en sporre för att lyckas – inte ett års kvarsittning eller ett fortsatt evigt misslyckande.

    Skolan skall lära – inte underkänna.

  2. september 8, 2011 4:26 e m

    Jan och Göran,

    Det är rimligt att vi börjar med att titta på vad vi faktiskt har för krav på oss uppifrån i form av våra styrdokument när det gäller den här frågan. Här kan bland annat följande nämnas:

    A. Vi ska anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och behov.

    B. Vi har som lärare ett särskilt ansvar för elever med funktionshinder.

    C. Vi ska arbeta i demokratiska arbetsformer.

    D. Undervisningen skall vila på den demokratiska värdegrunden.

    Det här är i korthet vad läroplanen kräver av oss lärare i de frågor som ditt inlägg berör Jan. Att det är ungefär detta som läroplanen kräver kan vi nog vara överens om. Det vi inte är överens om är hur ovanstående ska bli konkret undervisning, dvs. omsättas i praktiken. Tanken är kanske å andra sidan inte att vi ska vara överens heller.

    • september 8, 2011 7:18 e m

      När det gäller styrdokument så tycker jag att den här portalparagrafen ur skollagen ger oss ett stort uppdrag: ”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”. Den här formuleringen är den som påverkar min konkreta undervisning mest och då finns det elever som stimuleras av demokratiska arbetsformer, elever som har funktionshinder och olika elever med vitt skilda värdegrunder men för alla ska portalparagrafen uppfyllas. För mig känns därför dina A-C som underpunkter och redskap och de blir olika viktiga beroende på vilka utmaningar läraren möter. Vi kan vara överens om att dina punkter är bra men kommer att ha svårt att bli överens hur de i konkret undervisning ska prioriteras i förhållande till annat. Jag återkommer till Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft.

  3. september 8, 2011 4:43 e m

    Jag upplever en stor drivkraft i heterogena grupper. Men inom rimliga proportioner förstås. Att ha förebilder är sporrande och olikheter i kunskaper och arbetsinsatser ger en rörlighet som man kan använda sig av. Samtidigt är det inte rimligt att elever flyttas upp utan att ha de grunder som krävs för att klara sig på nästa stadium. I Finland sätter man in massiva insatser i början. Elever som inte når målen går vilkorskurser på sommaren, klarar de inte vilkorskurserna går de om. Det tycker jag är ett rätt bra system.

    • september 8, 2011 7:04 e m

      Jag ser stora fördelar med att ha en grupp med olika erfarenheter, det breddar perspektiven. Grupper som däremot i huvudsak skiljer åt när det gäller förkunskaper är jag mycket mer tveksam till, jag tror att det här med förebilder överbetonas och jag vet många exempel där elever befriats av att den duktigaste försvann. Så min kommentar är att vilken kraft en heterogen grupp får beror på vilken slags heterogenoitet den har.

      Finlands tankar om att ta igen för att hänga med känns eftersträvansvärda. Det känns sorgligt med de barn som redan i början på läsåret är alldeles offside. Jag tycker att vi har en grav felaktighet i vårt system när det aldrig finns någon möjlighet till extra tid för den som har svårt att nå målen. Den riktigt jämlikhetssträvande skolan ger elever med exempelvis dyslexi extra mycket tid i skolan så att de sen som vuxna klarar av uppgifter som har att göra med läsning och skrivning lika bra som andra.

  4. LRradicals permalink
    september 8, 2011 5:19 e m

    Jaha en gång till dårå!

    Är det möjligt att tillgodose punkt A av frekars styrdokumentsplock, med de förutsättningar som ges av huvudmannen? Detta är den första ultimata frågan, andra frågor kan först komma i åtanke därefter, typ frekars A, B, C och D ovan.
    LRradicals

    • september 8, 2011 7:23 e m

      Nej, det går inte att komma nära en fullständig individualisering. Med de förutsättningar som vi får av kommunerna är det en total utopi som är så omöjlig att jag kan känna mig irriterad av den.

  5. Göran Tullberg permalink
    september 9, 2011 7:08 f m

    Fredriks punkter A till D är väl uppfyllda om undervisningen anpassas till elevens förutsättningar och behov. Han skriver:”Det vi inte är överens om är hur ovanstående ska bli konkret undervisning, dvs. omsättas i praktiken.”

    Det är där alla hindren finns. Det är det som måste lösas. Jan skriver ”Med de förutsättningar som vi får av kommunerna är det en total utopi.” Jag ser det som ni gör.

    Skolan har försämrats i så måtto att lärarna har fått allt sämre arbetsförhållanden. Så länge de tvingas hoppa från klass till klass och från ämne till ämne och detaljregleras av okunniga chefer, så kan de inte ta hand om varje enskild elev på just hans eller hennes villkor. Så som de borde göra.

    Jag vänder mig inte mot lärarna i min kritik. Jag vänder mig mot den urusla organisation, de svävande mål och den bristande framförhållning (den föråldring) som stat och kommun står bakom. De vill öka sitt inflytande, sin kontroll och de vill ta så mycket av skolpengen de kan till sina egna – från lärare och elever. Undervisningens usla ekonomi är inte skolans. De pengar skolan får GÅR INTE TILL UNDERVISNING UTAN TILL BYRÅKRATI. USH FY!!!

  6. LRradicals permalink
    september 9, 2011 3:03 e m

    @GT: Helt rätt!

  7. LRradicals permalink
    september 10, 2011 8:04 e m

    Follow @LRmatxino

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: