Skip to content

Mer progression men problematisera hur

september 4, 2011

Jag upplever en trend bland lärare som nyutexamineras att begreppet progression har diskuterats allt mindre. De har också en negativ syn på begreppet, ”olämpligt för mina ämnen”, ”det är de där matematikerna som tjatar om det”, ”det fokuserar på likformiga kunskapsvägar” …. I kontrast till detta finns en tilltagande oro på högskolorna över bristande förkunskaper, ”de kan ju inte ens skriva en rapport”, ”de klarar inte av att läsa de böcker vi använt tidigare”. ”repetititionskursen blir bara längre”. Ja, vi på gymnasiet upplever samma sak och det knyter sig i magen när Gy11 minskar tiden för repetition kraftigt.

I vissa forum pratas det mycket om bristande förkunskaper och utredningar tillsätts och frågan stöts och blöts av byråkrater, poltiker och forskare på hög nivå men samtidigt kan det på andra ställen blivit ett tabuämne, vi pratar inte om det här, det passar inte med vår kunskapssyn. Varför tar inte hela utbildning tag i något som borde gälla genom hela skolsystemet?
det dags för lite syrligheter
Det är en konflikt mellan mål som hindrar detta. Vår vision om en skola med elever med olika bakgrund som möter samma innehåll samtidigt under 9 års tid trots att deras lärande sker i olika takt passar illa ihop med att vissa typer av innehåll lämpligen kommer efter annat. Kunskap bygger på kunskap passar illa ihop med den skola många har som vision.

Vi måste modifiera visionen så att den tar hänsyn till en viktig aspekt av lärandet och det i hela skolsystemet. Ingen ska stoppa huvudet i sanden när det gäller progression.

Annonser
28 kommentarer leave one →
  1. Mats permalink
    september 4, 2011 9:12 f m

    Du har en tendens att känna väldigt mycket. Det är naturligtvis bra att lita på sina upplevelser men å andra sidan har den äldre generationen alltid klagat på brister hos ungdomen.

    Jfr antiken!

    • september 4, 2011 4:58 e m

      Jag klagar nog inte speciellt mycket på brister hos de unga lärarna utan istället så söker jag information om vilka trender vi ser i vår skola. Finns det en trend mot att göra progression till ett tabuämne? Hur agerar lärarutbildare Mats Olsson när han tar upp detta begrepp med sina lärarstudenter?

      Ett aktuellt exempel kring progression handlar om matematik och elevernas svårigheter med ämnet. Matematik är ju ett ämne där det är väldigt tydligt att kunskap bygger på kunskap dvs. progression är självklart. Samtidigt handlar möjligheten att hjälpa elever ofta om att hitta alternativa progressionsvägar för dem när de möter trösklar. Hur agerar lärarutbildningarna för att stärka lärarstudenterna i den här viktiga kombinationen av ämneskunskap och progression?

  2. Zoran permalink
    september 4, 2011 10:11 f m

    Intressant inlägg även för mig som inte är lärare.
    Fascineras dock av kommentaren från förnekarnas företrädare: ”Allt har vi redan sett och alla övedriver…”

    • Mats permalink
      september 4, 2011 11:20 f m

      Vem citerar Zoran nu?

      Påhittelsernas konung!

  3. Göran Tullberg permalink
    september 4, 2011 11:54 f m

    Innebär progression för er något annat än framsteg? Det är så självklart för mig, men det verkar så konstigt för er. Menar vi samma sak?

    All utbildning syfter till framsteg – ökat kunnande och ökad förståelse. I vilka läroämnen passar inte det? Pedagogik, organisation o s v kräver också framsteg. Vem vill inte det?

    Högskolorna känner av bristerna i utbildningen. De måste anordna preparandkurser innan de startar på riktigt.

    Du skriver:”Vår vision om en skola med elever med olika bakgrund som möter samma innehåll samtidigt under 9 års tid trots att deras lärande sker i olika takt passar illa ihop med att vissa typer av innehåll lämpligen kommer efter annat. Kunskap bygger på kunskap passar illa ihop med den skola många har som vision.”(Slut citat)

    Eftersom kunskap bygger på kunskap, så får inte elever pressas fram, så att det uppstår stora kuskapshål och så att förståelse och översikt försvinner. Lärandet kan inte ske i samma takt för alla. De som tror det är skuld till alla de misslyckanden som sker.

    Det är de som står bakom skolans stora debackel. De har hittat på begreppet jämlikhet för dem som inte har förmåga att hinna med, men ändå pressas fram och ständigt misslyckas. Alla SKALL VARA jämlika i kunskap och förmåga fast egentligen ÄR de inte alls det. En illusion som leder till ständiga misslyckanden.

    Lösningen är enkel: INGEN DJ-L ÖVER BRON INNAN DE HAR BASKUNSKAPER! Skolan skall vara målstyrd, inte åldersstyrd.

    • september 4, 2011 5:29 e m

      Progression är nästan som begreppet framsteg men det går lite längre i att säga att det finns en struktur i hur framsteg kan göras. Detta anser jag dock bara är ett litet självklart förtydligande.

      Återigen är jag kanske försiktigare än du i mina recept men jag ställer mig ändå kritisk till en syn på skolan som innebär att allt fokus ligger på att man ska hålla ihop en viss grupp elever i nio år och låta dem möta samma innehåll. Eleven som hade svårt i ettan på gymnasiet och frågade om hon kunde få byta till tvåan för att hon hade så bra vänner där använder jag som ett symptom på att vi helt tappat fokus på kunskapsutvckling i någon jakt på allt möjligt annat.

  4. september 4, 2011 12:12 e m

    Jan,

    Jag tillhör de som snart kommer ut från lärarutbildningen och är negativ till progression. Begreppet progression innebär för mig en situation där man redan på förhand har bestämt hur eleverna ska utvecklas. Min bestämda uppfattning är att detta är fel. Elever skall utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Det kan dem inte göra om vi börjar införa den här typen av progressions tänkande där man redan på förhand bestämt åt vilket håll de ska utvecklas.

    Detta är också något som man trycker hårt på i lärarutbildningen. Det är bra. För vi ska inte ha en situation där den enskilde eleven inte får chansen att utvecklas efter sina egna förutsättningar och behov till att vara den unika person som just den eleven är. Det man kan tillägga är också att progression inte funkar i praktiken. För att det ska fungera så måste jag som lärare kunna veta på vilken nivå en viss elev vid en viss ålder är på inom ett ämnesområde till exempel. Det kan jag inte då eleven med några knapptryck kan nå all världens kunskap inom ett visst område.

    Det finns många olika vägar till kunskap och det finns många olika vägar för att nå de mål som finns i ämnesplanerna. Den enskilde eleven måste utifrån sina förutsättningar och behov få hitta sin väg till kunskap och till att uppnå målen. Det måste vara i sin ordning att elever kan nå målen och kunskap på olika sätt med andra ord. Annars är inte längre den mångfald som bör känneteckna skolan i fokus längre. Då har vi slagit över pendeln helt till att ha en enformig väg till kunskap och till skolans mål. Detta kommer få mycket allvarliga konsekvenser för de elever som inte känner att denna enformiga väg är deras väg till målen och till kunskapen.

    Eleverna skall utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar och behov och inte utifrån en enskild väg till kunskap och mål som är bestämd på förhand. Därför säger jag bestämt nej till mer fokus på progression i skolan. Min syn på skolan, på lärandet, på eleverna, på min roll som lärare och handledare och min syn på undervisningen går inte ihop helt enkelt med den här typen av progressions tänkande. Frekar06

    • september 4, 2011 5:54 e m

      Progression handlar om att kunskapen har en struktur som vi måste förhålla oss till. Det ger sedan ändå eleverna oerhörda möjligheter på vilket sätt de tillgodogör sig information. Jag blir lite chockerad över att lärarutbildare inte har poängterat den skillnaden. Kunskapens struktur är inget vi kan ändra på, det är något vi människor byggt upp under århundranden, årtusenden.

      Din beskrivning av progression och dina upplevelser på lärarhögskolan förstärker den upplevelse jag hade av att starka krafter vill göra begreppet till ett tabuämne, något negativt att diskutera. Vilket var kärnpunkten i en twitterkonversation som jag och Mats Olsson (Tysta tankar) hade. Detta vore ytterst olyckligt för progression är en av de saker som är nödvändiga för att skolan ska uppnå sina mål.

      Jag delar ditt engagemang för att elever ska ”utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar och behov” men jag menar att riktig förståelse av att det finns ”många olika vägar till kunskap och det finns många olika vägar för att nå de mål som finns i ämnesplanerna” kräver en livaktig diskussion kring progression. Ska eleverna få stöd att hitta sina vägar behöver vi förstå strukturen hos den kunskap de ska tillägna sig. Kognitionsvetenskapen tydliggör att vi människor behöver ha mönster och struktur för att kunna lära oss.

  5. Göran Tullberg permalink
    september 4, 2011 1:41 e m

    Fredrik skriver:”Eleverna skall utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar och behov och inte utifrån en enskild väg till kunskap och mål som är bestämd på förhand. Därför säger jag bestämt nej till mer fokus på progression i skolan.

    Menar du något annat med progression än framsteg? Om eleven utvecklas så är det framsteg det är progression. Så vad är det egentligen du har så mycket emot?

    Jag är rakt fram och ogillar att man ändrar betydelsen av ord. Det finns så mycket skit i lärarutbildningen. Den konstrar till vanliga enkla begrepp.

    • september 4, 2011 3:34 e m

      Göran:

      För min del är progression ett negativt laddat begrepp. Det handlar om att det bara finns ett sätt som är bestämt på förhand att utvecklas och att nå målen och kunskap. Det jag snarare skulle vilja tala om är elevens personliga utveckling utifrån dennes förutsättningar och behov. Det som för en elev kan vara ett stort framsteg kan för en annan elev ses mer som ett mindre steg på vägen i utvecklingen om du förstår vad jag menar.

      Det handlar alltså om att betona den enskilde elevens utveckling utifrån dennes behov och förutsättningar istället för att betona en väg till kunskap och målen som jag menar att man gör med begreppet progression. Det finns alltså en väldigt central skillnad som jag ser det mellan det jag talar om i form av elevens personliga utveckling och progression. Jag hoppas det blev något tydligare nu kring hur jag ser på begreppet progression.

      Frekar06

      • september 4, 2011 5:58 e m

        Definition av progression som bara en väg till kunskap är totalt meningslös och jag förstår inte hur den uppkommit. Hur ska vi få en bra diskussion om kunskapens struktur om vi inte kan använda ord som handlar om hur lärande ska förhålla sig till detta.

  6. september 4, 2011 8:12 e m

    Jan.

    Det stora problemet med progression kvarstår dock och det är kanske det vi måste rikta våra blickar mot. För faktum kvarstår kring att jag som lärare behöver veta på ett ungefär var eleven befinner sig i en viss årskurs och i ett visst ämne för att kunna se till att få en progression som fungerar i praktiken.

    Detta är inte möjligt då eleven med några enkla knapptryck kan nå världens samlade kunskap inom ett område. Med andra ord så funkar inte progression i praktiken. Det finns säkert de starka krafter som vill att progression inte ska diskuteras. Det innebär inte att vi inte ska diskutera ämnet. Att diskutera ämnet innebär dock inte att vi inom lärarkåren behöver ha samma synsätt eller åsikt om detta med progression.

    Det måste vara tillåtet att framföra både en negativ och en positiv inställning till detta med progression. För min del ser jag inget konstigt i att vi har olika uppfattningar om en sådan här fråga. Det ska kanske till och med vara så. Annars hade samtalet och diskussionen snabbt försvunnit om alla tyckte lika och då hade vår demokrati tynat bort snabbt.

    Det jag upplever är att det finns ett synsätt på hur skolan och undervisningen bör se ut, och där räknar jag också in begreppet progression, bland oss lärarstudenter och de lärare som arbetat i skolan under ett antal år. Om det är en korrekt känsla eller inte vet jag inte, men det är något jag har funderat en del på. Ett konkret exempel på detta som jag kom och tänka på i samband med att jag läste ett inlägg som Gertie hade skrivit på sin blogg är Fornnordisk religion.

    Fornnordisk religion verkar vara ett ämne som både är dött och begravet ute i skolan med tanke på hur få som tar upp det och om man läser ämnesplanen. Men på lärarutbildningen hör man andra tongångar från studenter som ser Fornnordisk religion som en viktig del av deras framtida undervisning i Religionskunskap. Jag vet inte om det är så här, men det kan vara en vinkling på orsakerna till varför nyutexaminerade lärare är mer negativt inställda till progression och diskuterar detta mindre.

    Det bagage vi har med oss kanske gör att det här med progression omedvetet eller medvetet inte blir av samma prioritet i diskussionen och i vår egen undervisning som det är för andra lärare i skolan. Jag har naturligtvis inga vetenskapliga undersökningar eller något sådant som kan bekräfta att det är så här utan detta är en känsla som egentligen sedan min första praktik på lärarutbildningen har växt sig allt starkare genom åren. Det är dock svårt att sätta fingret på denna känsla och varför den växt sig starkare.

    • september 5, 2011 8:52 f m

      Jag hoppas att vi kan slippa att återigen få en polariserad debatt kring ett ord, utan att vi istället kan uppnå en stor grad av konsensus för vad begreppet ska stå för och även en öppenhet för att om andra behöver ett begrepp av annorlunda slag så kan de i så fall ges stöd i att definiera en terminologi för det.

      Sen ska vi ha en frisk och öppen debatt med olika perspektiv på i vilken mån begreppet har inverkan och bör ha inverkan på hur vi bygger skolan. Jag tror att skolans struktur behöver stödja att kunskap bygger på kunskap mer för att nästa generation svenskar ska ha nått tillräckligt djupt inom de ämnesområden jag kan överblicka. Det är dock intressant för mig att förespråkare för alternativen tydligt beskriver sitt perspektiv och sina argument för att dialogen om framtidens skola ska bli så levande som möjligt.

      • september 5, 2011 3:38 e m

        Jan,

        Jag tror inte att vi kommer nå någon konsensus kring de här begreppen och undrar om vi verkligen ska nå konsensus. Eftersom jag tror på mångfald så brukar jag ställa mig tveksam till de som menar att vi ska nå konsensus. De som tror på andra alternativ än progression måste ha samma möjlighet som de som tror på progression att bedriva en undervisning utifrån vad denne tror är bäst för eleverna.

        Det kommer inte bli bra om inte den enskilde läraren kan bedriva den undervisning som denne tror på. En syn på begreppet progression eller något annat begrepp inom skolans värld kommer aldrig att passa alla lärare, vilket innebär att vi istället måste ta tillvara på olika alternativ i skolan. Det som är rätt för en lärare kan kännas helt fel för en annan. Därför är jag noga med att framhäva att det är viktigare att vi har en mångfald kring hur vi ser på olika delar av den svenska skolan, till exempel progression, än att vi försöker nå någon form av konsensus där alla ska tycka samma sak om ett begrepp som progression.

      • september 5, 2011 3:58 e m

        Observera att jag bara eftersträvar konsensus kring vad begreppet betyder för att underlätta yrkets interna kommunikation. Det lämnar lika stor frihet sen för alla att förhålla sig till begreppet och hur det ska få eller inte få påverka undervisningen.

        Jag är ju precis som du väldigt övertygad om att lärare ska få bedriva undervisning de själva tror på. Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft är en av mina viktigaste värderingar. Det ska inte dyka upp några krav om att göra saker mot sin egen övertygelse om vad som fungerar men vi ska våga definiera begrepp så att vår undervisning ska kunna diskuteras. Då kan lärare bli övertygade om nya steg för att göra sin undervisning bättre.

  7. september 4, 2011 8:14 e m

    Förtydligande: Det ska stå att det finns en skillnad i synsätt mellan å ena sidan oss lärarstudenter och å andra sidan lärare i verksamheten. Det föll bort något ord där som gjorde meningen något obegriplig.

  8. september 4, 2011 9:07 e m

    Jag kanske har missat något, men progression handlar väl inte bara om vad vi tar upp i klassrummet och hittar på nätet osv. Kunskap handlar väl om hur vi använder fakta och förhåller oss till dessa samt värderingar mm. Det handlar om nya kontexter och det handlar om dimensioner och olika samband. Det är vi lärare som tillsammans med eleven kan se hur eleven utvecklar sin kunskap i form av nya fakta, ständigt utvecklande färdigheter och nya kontexter. Det tillsammans skapar nya och fördjupade insikter. Jag gillar särskilt hur Johan Kant för en tid sedan tog upp vikten av att gradvis utmana tänkandet.

    När det gäller asatron så tog jag i mitt inlägg D – som i dödisgrop upp hur jag använder en gammal kultplats från brons- och järnåldern för att berätta om platsens historia och svensk forntid för mina historieelever.

    http://lararegertie.blogspot.com/2011/09/d-som-i-dodisgrop.html

    Asatro i form av nypaganism är intressant att diskutera satt i ett samhälleligt och fenemenoligiskt sammanhang. Hur förändras religion i ett sekulariserat land med kristet kulturarv? På vilket sätt kan nypaganism och new age i stort hänga samman med behovet av identitetsskapande i en föränderlig värld? Hur används asatro såsom historiebruk för att legitimera nationalism osv? Som historiker är det naturligtvis också intressant att se hur religioner har vuxit fram och att det finns kopplingar mellan religioner från antiken och vikingatiden och naturreligioner idag. På så vis kan eleven utveckla den kunskap h*n fått om asatron på låg- och mellanstadiet och sätta in den kunskapen i nya sammanhang. För mig är det progression.

    • september 5, 2011 8:39 f m

      Vardagsnära och mycket belysande exempel på hur det måste finnas en struktur i kunskapen även i dina ämnen för att lärandet ska bli meningsfullt. På ditt enkla vänliga sätt så tycker jag du punkterar myten om att nätet är en kunskapsbank som ändrar lärarens roll till en handledares och att elever kan ge sig ut och ta redan på det som de behöver. Jag är förtjust i nätets oerhörda potential för att hämta in kunskap men din berättelse visar att det finns en oerhörd kunskapspotential i ett studiebesök någonstans alldeles nära. När jag arbetade som biologilärare gick jag en rundvandring med eleverna alldeles intill skolan och där fanns fakta om växt och djurliv, landskap och historia men det var förstås upp till mig som lärare att skapa en struktur så att eleverna upptäckte något nytt bland allt de tidigare bara gått förbi.

      Jag tycker också om Johan Kants beskrivning av att ”gradvis utmana tänkande” och har beställt hans bok Yrke: Lärare. Det känns som att jag får mycket belägg för att det inte bara är för oss inom NO området som kunskap bygger på kunskap. Det är lika viktigt för lärarna inom andra områden att fundera kring ämnets progression trots att det är svårare att skriva ner en struktur för hurdan den är.

      Peter Gärdenfors och hans bok Lusten att förstå blir för mig en bra utgångspunkt för att driva diskussionen att steg djupare. Han beskriver hur att finna mönster är det som skapar förståelse. Kunskapen struktur får därvid en stor betydelse. Han går dessutom vidare i en argumentation kring att uppnå förståelse är något som skapar motivation. Mönster bygger på tidigare enklare mönster och det går inte att förstå utan att man har verktygen i att ha förstått annat tidigare. Han diskuterar också det fåfänga i att tro att ett kunskapsbygge som pågått i generationer och där genombrott gjorts av mänsklighetens bästa hjärnor är något som den unga generationen kan hitta i på egen hand. Det skulle betyda att alla skulle behöva återupprepa Platons, Newtons och Einsteins tankesprång på egen hand.

  9. september 5, 2011 6:21 f m

    Progression och kritiskt tänkande.

    Att eleverna ska lära sig kritiskt tänkande är något som skolan och lärare i olika ämnen ofta trycker hårt på. Men vad är då kritiskt tänkande? Är det enbart att vara kritisk, ifrågasättande och allmänt obstinat?

    Kritiskt tänkande bygger på att man har kunskap inför det som man ställer sig inför. Här kommer progressionen in. Kunskap läggs till tidigare erhållen kunskap. Utan denna progression, finns det ingen grund för att anamma eller tillämpa »kritiskt tänkande» och detta gäller förmodligen i alla ämnen.

    Ofta har man sett tendenser ute på skolorna – även högskolorna – att tänka kritiskt mer eller mindre är synonymt med att ifrågasätta utifrån sina egna åsikter, inte utifrån erhållen och given kunskap. Då blir det kritiska tänkandet nedgraderat till ett tyckande, ett käbbel och i slutändan snarare ett symptom på ett upproriskt sinnelag, istället för ett läraktigt sinnelag som är öppen för kunskap som lagts till kunskap.

    Finns säkert de som ser annorlunda på ovanstående resonemang, det bjuder jag på. Men jag tror att det är viktigt att det finns en progression i utbildningen på våra skolor, annars finns det en rejäl risk att det enbart blir en massa kunskaper som inte har någon relevans mellan sig. Det riskerar att enbart bli lösryckta kunskapsfragment istället för det kunskapspussel som läggs genom utbildningens och undervisningens mödosamma, men ack så viktiga kunskapsprogression.

    Tidigare i denna diskussion har det nämnts det faktum att högskolorna ser en allt större kunskapsbrist hos de nya studenterna. Kan detta bero på bristen på progression under skolåren dessförinnan högskolan? Tror det.

    Kan det även bero på en felaktig förståelse av begreppet kritiskt tänkande? Ett begrepp som alltmer verkar få karaktären av tyckande och åsikter, istället för adekvat kritik utifrån en position av kunskap som lagts till kunskap? Tror det.

    Progression är, enligt mitt sätt att se det, inget annat än kunskapsmässiga framsteg. Dessa framsteg är ett måste för alla elever oavsett förmåga, men deras väg dit kan förvisso se annorlunda ut, men målet är detsamma.

    Kritiskt tänkandet är, återigen enligt mitt sätt att se det, att kunna diskutera ämnet eller ett visst ämnesrön utifrån erhållen kunskap och inte utifrån åsikter eller allmänt tyckande. Utan progression där kunskap läggs till kunskap, finns det ingen reell möjlighet att utöva ett kritiskt tänkande. Då riskerar det enbart att bli obstinata och upproriska ungdomar som tror sig veta när de enbart har tyckande.

  10. Göran Tullberg permalink
    september 5, 2011 6:41 f m

    Jag delar Jans synpunkter på att kunskapskedjan måste hålla saman så att det inte uppstår tomrum. Jag delar Fredriks synpunkter på att elever skall få utvecklas efter sina förutsättningar och behov. Båda är fasta punkter i en bra utbildning.

    Jan och Fredrik har olika uppfattningar eftersom de undervisar i olika ämnen. I matematik, språk och naturvetenskapliga ämnen finns en uppbyggnad där ett moment vilar på att man behärskar ett annat. Du kan inte hoppa över addition och subtraktion och ge dig på ekvationslösning. Det går inte – du kommer aldrig att lyckas den vägen.

    När det gäller religion kan man hoppa hur som helst. Där finns ingen nödvändig baskunskap. Tro och tycka får var och en göra hur som helst.

    Det är skillnaden. Det fordras en logisk väg för att lära matte språk och naturvetenskap, men religion fordrar inte det. Så kan Jan och Fredrik ha rätt var på sitt håll.

    Jag ogillar missbruk av ord. Hitta ett annat ord för det som ni håller på med. Det är definitivt inte progression som det definieras i Svenska Akademins Ordlista. Där betyder progression framsteg och inget annat.

    • september 5, 2011 3:21 e m

      Göran. Du har en stor poäng i att man i religion kan lägga upp momentet lite såsom det passar. Man behöver inte förstå ett visst moment för att kunna ta till sig nästa moment. Man behöver inte ha läst till exempel Buddhism innan man läser Hinduism osv. Detta med att diskutera och ställa tro och åsikter mot varandra är en central del av religionen. Religion är inte ett ämne där man kan plugga in en massa fakta om olika religioner. Man måste förstå det som religionerna förmedlar och kunna ställa det i relation till värdegrund och sina egna åsikter.

      • september 5, 2011 3:36 e m

        Det skulle vara väldigt roligt om du läste Gertie Hammarbergs inlägg ovan och kanske även besökte hennes blogg. Är det verkligen riktigt säkert det inte finns en viktig kunskap bygger på kunskap även för religion och historia. Jag tror varken Göran eller jag är några experter på det men lyfter ändå tanken om att ifall man har analyserat en religion kan man när man lär sig om nästa jämföra dem med varandra och komma längre i sin analys. Dyker det verkligen inte upp moment som bygger på varandra även om det inte spelar någon direkt roll vilken religion man börjar med.

      • september 5, 2011 4:02 e m

        Jan,

        Jag funderar över religionen. Det enda exempel jag egentligen kan komma på så här direkt där det kanske kan ha betydelse vad man läst tidigare är när man kommer in på Nyreligiositet. Innan man kommer in på Nya religiösa rörelser kan det vara bra att ha läst New Age då många av dessa rörelser bygger på tankar inom New Age.

        Det innebär dock inte att det är nödvändigt att man har läst New Age för att kunna förstå nya religiösa rörelser. Jag har svårt att hitta några exempel inom religion där kunskap bygger på kunskap.

      • september 5, 2011 4:11 e m

        Det handlar inte om att ett faktaområde bygger på ett annat utan om att ju flera områden man jämför med varandra desto mer olika mönster kan man se och desto djupare analyser kan man göra.

        Det här gäller inom alla naturvetenskaperna, man behöver inte läst om fiskar först för att först däggdjuren men ju fler olika djurgrupper man läst om desto fler mönster av likheter och olikheter kan man upptäcka. Olika fylogenetiska begrepp kring hur djurarterna hänger samman med varandra blir möjliga att introducera med en bas i de förkunskaper eleverna har.

        Finns det verkligen inte några sådana saker inom religion och historia.

  11. Göran Tullberg permalink
    september 5, 2011 6:51 f m

    Fredrik! Om du överallt där du skrivit progression i stället skriver det svenska ordet framsteg, så kommer din text att se konstig ut. Du (och andra) har ändrat på ordets betydelse. Men vi kan inte låta ett ord betyda vad f-n som helst.

    Så skriv tydligt ut för mig vilken betydelse du ger ordet progression!

  12. september 5, 2011 10:30 f m

    Jag samlar här i hop några tankar kring definition av begreppet, undvikande av onödiga polariseringar, vad gäller inom olika ämnesområden, vetenskapliga grunder för progression och hur hänger begreppet ihop med kritiskt tänkande och reflektion.

    Jag har i ett efterföljande inlägg Hur byggs ett yrkespråk upp exemplifierat med progression och grävt lite i definitioner för ordet och diskuterat kring det som gjorts för att ordet ska bli en del av vår yrkesvokabulär. Det finns en långtgående förhoppning om att själva begreppet görs så tydligt och relevant som möjligt i ljus av ett konsensus om att alla lärare vinner på att våra begrepp blir så tydliga som möjligt. Då hoppas jag också den polarisering debatten så lätt får kan undvikas och att vi istället får en bred diskussion om vilken påverkan vår insikt om att kunskap bygger på kunskap ska få för hur undervisning och lärande ska se ut i framtiden.

    Här ovan har vi med Gertie Hammarberg Tersmedens hjälp fått exemplifierat att begreppet progression kan vara lika relevant inom andra ämnen än de naturvetenskapligt matematiska ämnen som jag har mest erfarenhet av. Vi har där också kunnat ta kognitionsvetaren Peter Gärdenfors tankar som utgångspunkt för att fundera att fundera kring vårt mänskliga behov av mönster och att vi behöver en struktur på kunskapen för att kunna tillgodogöra oss den och uppnå förståelse. Förståelse av kunskapens struktur är ett viktigt verktyg för alla lärare.

    Slutligen har vi med hjälp av kommentatorn Peter Edvardsson fått ett exempel på hur viktigt det är med förkunskaper för att verkligen skapa kritiskt tänkande. Insikter om kunskapens struktur är en viktig del i att skapa förutsättningar för riktig reflektion, analys och dialog om vår omvärld och vårt framtida samhälle. Den förmåga vi visar att analysera och problematisera progression kommer att ha kraftig påverkan på vår motsvarande förmåga att analysera hur framtiden kan bli bättre.

Trackbacks

  1. Progression och krtiskt tänkande | Katedern
  2. Min modell för undervisning | Frekar06 Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: