Skip to content

Balans mellan möten med olikheter och individuell strävan

augusti 12, 2011

så många kronblad som ska bilda denna underbara helhetI inlägget Differentiering börjar jag fundera kring balansen mellan att eleven får träna sin individuella förmåga och att de får öva sig att samarbeta med väldigt olika klasskamrater. Jag tar upp behovet av en skola där elever både får samarbeta med andra med annan bakgrund och att de tillsammans med elever på samma förkunskapsnivå får komma riktigt långt inom ett ämnesområde. Vi behöver en skola där både differentiering och individualisering balanseras av möten med olikheter.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. augusti 12, 2011 7:48 f m

    Vad menar du med samarbete? Att de duktigare hjälper de svagare? Eller att elever på samma nivå hjälper andra på samma nivå?

    • augusti 12, 2011 7:58 f m

      Jag menar att vi behöver samarbete av båda slagen. Att elever hjälper andra elever befäster deras kunskaper och ger dem insikter om hur andra är och de svagare får både en extralärare och en insikt i vart de kan nå. Jag menar dock att samarbete i mer homogena grupperna där eleverna tillsamman flyttar upp den gemensamma nivån är ett oerhört kraftfullt sätt att bygga kunskap och att skolan behöver stora inslag av detta också.

  2. Göran Tullberg permalink
    augusti 12, 2011 11:23 f m

    Bra! BRA! B R A A!

    Sammarbete är mitt sätt att arbeta. Elever kan vara starka eller svaga, men samarbete gör dem bättre.

    Jag lät mina elever ”forska”. Det var i det lilla formatet – en del nytt, en del hade redan forskats fram utan att de visste det – för dem var det nytt och okännt.

    En enda av dem i en grupp av fyra fick ett uppdrag. T ex undersök vilken av tre katalysatorer som fungerar bäst vid estersyntes. Han fick sedan göra allt förberedande jobb ENSAM (fast det ändrade eleverna på). Finna ut hur syntesen gick till, vilka katalysatorna var, vilken skala försöken borde göras i, göra riskanalys, ställa samman säkerhetregler, instruera sina tre ”jobbare” vad de skulle göra och när, förhöra dem så att de förstått, samla alla resultat till en skriftlig och muntlig redovisning.

    Jag påpekade att var och en av dem skulle få detta oerhört tidsödande jobb i tur och ordning, så det skulle underlätta för dem alla om de hjälpte ledaren, ty då fick de hjälp i sin tur. Efter ett par kämpiga omgångar hittade alla modeller för samarbete, fast var och en höll i samarbetet i tur och ordning. De hade sedan en oerhörd nytta av att kunna organisera och genomföra samarbete ute i industrin.

    Alla mina var elever tända på sina studier. En enda misslyckades en gång. Hon trodde att hon kunde göra förberedelserna under laborationen. Hennes tre gruppmedlemmar såg hur hon misslyckades – de visste ingenting om hennes uppdrag. Till slut tröttnade de och gick och flickan sjönk ihop till intet gjord. Hon fick ändå sedan göra hela jobbet eftersom alla måste redovisa. Hon fick redovisa vad hon borde gjort.

    De följande omgångarna var denna flicka förberedd och misslyckades aldrig någonsin igen. Hon blev enormt noggrann och framgångsrik och sa ”man lär av misslyckanden”.

    I USA och Danmar hade de motsvarande i klass 4 till 8 fast i mindre skala.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: