Skip to content

”Lärarnas vänner”

juli 20, 2011

De börjar så snällt om läraryrkets status ska upp och att det skulle vara bra för respekten om lärare gick med på 40+5. När de sen bemöts med att frihet är bra för effektiviteten och att förberedelser är viktiga så kan ibland deras rätta ansikte dyka upp.

”Vad är ditt förslag ? Minskad tid tillsammans med eleverna? Jämförelsen med en artist tycker jag säger allt om din inställning till lärande. Du skall stå på scenen och underhålla publiken!!?? Vilken kunskapssyn har du? i mitt tycke en som speglades i läroplaner före Lgr -80.?”

De säger snällt att lärare är värda högre löner och mer status men i nästa andetag talar de om att lärare borde ta mer ansvar och dokumentera mer för annars far eleverna illa. De bara bortser från att många lärare redan arbetar för mycket. De lovordar lärarskicklighet och duktiga lärare men sen visar det sig att det inte är många lärare som är värda högre löner nu.

Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Annonser
17 kommentarer leave one →
  1. juli 20, 2011 8:54 f m

    Jan, här har du fångat vår huvudmans falska välvilja i ett nötskal. Det är vi lärare som ska tala om vad vi behöver för att kunna göra ett bra jobb – det är inte SKL som ska tala om det för oss.

    • juli 20, 2011 12:48 e m

      Ja, det här är precis det spel som SKL valt att spela. Sen är förstås verkligheten mer komplicerad än så med en stat som stödjer SKL på många sätt och flera andra grupper som använder samma härskartekniker för olika syften. Det enda genomgående är att det är vi lärare som får stå i den mottagande änden hela tiden trots att det är andra grupper som borde fundera mer kring elevfokus och kunskapssyn.

  2. Mats permalink
    juli 20, 2011 9:13 f m

    Var kommer texten ifrån?

    SKL?

    • juli 20, 2011 12:41 e m

      Texten är ett citat av rektor Mikael Parknäs på Smedingeskolan i Fjärås.

  3. LRradicals permalink
    augusti 4, 2011 10:01 f m

    Detta är effekten av att vi har gått med försämring efter försämring i marknadsliberalismens namn! Har samförståndsavtalen givit oss bättre lön, bättre villkor? Har det ens lett till bättre resultat i skolan? (Retoriska frågor, ni behöver inte svara!)
    Helt anspråkslöst har jag(!) berört frågan i insändare sedan början av 2000-talet, när jag blev fackligt aktiv. LR har nu i ngn mån vänt skutan(under kniven!) och visar enligt mig upp en mer konfrontativ vilja idag.
    Vi måste förstå och föra fram den bakomliggande agendan för att nå någonstans i denna fråga. Träffar ofta på fackliga(centralt) företrädare som tycker problemet är ngt annat, i varje fråga. Det är som om det är deras taktik i varje fråga hitta en annan ståndpunkt: Det, kamrater, gynnar inte saken!!
    Vad är då den bakomliggande agendan? Ja vi har två, dels har vi den ekonomiska aspekten, dels har vi positionsaspekten.
    Den ekonomiska aspekten hänger ihop med neoliberaliseringen av arbetsmarknaden i under 80-talet, vilket ledde fram till offentlig sektors svar på denna →NPM(googla). Det innebär i korta drag att om arbetstagarens lön dumpas, villkor försämras, arbetsrätt försämras så kommer facklig legitimitet försämras och mindre och mindre materiellt innehåll behöver skrivas in i kollektivavtalen. De kan istället handla om måluppfyllelse och visioner. Vår lön har sackat efter i lönestatistik jämfört med andra grupper, vi har en ständigt pågående försämring av våra villkor, arbetsrättsligt har vi fått försämringar allt från livegenskapen i kommunen(LAS) till konkurrens om platser från rent outbildade. Ja, hur kollektivavtalen ser ut behöver jag väl inte nämna!-) Men, säger den naive, -”Inte vill väl arbetsgivaren ha sämre resultat?”. Nej det vill han väl inte, men frågan är vilka resultat man tänker på, för över tid har han uppvisat strålande ekonomiska resultat(http://bit.ly/mv1vrY).
    Jag återkommer om hur positionsaspekten samverkar med arbetsgivarens vilja att ekonomiskt effektivisera verksamheten på lärarnas(och elevresultatens) bekostnad.

    • augusti 4, 2011 10:22 e m

      Jag håller med om att skolan som styrts mot mål av ekonomisk natur som inte har varit relaterade till elevernas kunskapstillväxt och att det därför kan vara lönsamt att sänka lärarnas löner. Jag är däremot inte beredd att dra lika långtgående slutsatser kring NPM och att problemet är mål och resultatstyrningen, då jag tror att den kunde fungerat med bättre förutsättningar.

  4. LRradicals permalink
    augusti 5, 2011 7:43 f m

    Japp, då är vi ju där! Eller hur?
    Då är det bara ställa in sig på fortsatt kräftgång, tråkigt men Ey det är demokrati!?!

    • augusti 5, 2011 8:06 f m

      Jag tror ju inte grundproblemet är NPM utan att det bara är en del av scenariot. Jag tror att roten till det onda är att kunskapsmålet för skolan har tappats bort men då jag hävdar att både liberaler och socialdemokrater är medvetna om kunskapens stora värde är jag ändå försiktigt optimistisk om att skolan vänder rätt ganska snart.

  5. LRradicals permalink
    augusti 5, 2011 8:24 f m

    Det är ju knappast politiska spjutspetsar och visionärer som har infört de system som kör skolan och lärarna i botten, de har bara gett ramen utan att ta ansvar för resultatet. Jag tänker inte heller i partipolitik i min analys. De neoliberala marknadskrafterna tilläts ta över av alla, ngt litet parti undantaget. de omfamnades av den tidens fackliga representanter(av diverse grumliga skäl) som en chans att ”flytta ansvaret” till golvet, att få en möjlighet att visa sin(personliga) duglighet och höja sin lön. Inte så traditionellt fackligt agerat
    Den neoliberala agendan är inte att öka lönekostnaden över tid i samklang med ökad kvalitet, snarare är det att minska omkostnaderna för verksamheten genom effektiviseringar. Detta har givit oss dagens situation.

    Men, Ey, det är en demokrati alla ska få bidra med sin syn på problemet. Vilket tyvärr leder till detta, vi kan inte enas om en angreppspunkt utan alla vill få med sin bild i ngt slags självförverkligande.
    Som sagt, ingen partipolitik, den skyldige är istället ”den dolda regeringen”(med Roosvelts ord), en koalition av ohederliga lokalpolitiker och tjänstemän. Detta är det som enligt mig måste angripas för att lärares villkor ska kunna matcha den kvalitet vi vill ha i skolan.

    • augusti 5, 2011 11:15 e m

      Jag lägger också ansvaret för skolans kris på ett gäng politiker och byråkrater med hunger efter makt men vill inte blunda för att det handlat om svåra prioriteringar mot andra viktiga samhällsintressen. Min stora kritik är inte mot själva besparingarna utan mot användandet av lärarkåren som syndabockar för att konsekvensen blivit kraftigt försämrade kunskapsresultat. En ärligare linje hos de med ansvaret hade förbättrat situationen avsevärt.

      • augusti 6, 2011 8:54 f m

        Ansvar måste alltid åtföljas av befogenheter – och tvärtom.

        De 10 000 mer är ju inte någon reell höjning om man tittar tillbaks en smula, bara ett närmande hur det var för ett antal decennier sedan – där en gymnasieadjunkts lön låg i paritet med en riksdagsmans (de har i år 56 000 kr i grundlön – sedan tillkommer olika tillägg!).

        Så visst skulle det påverka statsfinanserna, men man kan också vända på steken och säga att lärarna under 30 år bidragit till dagens goda finanser genom att sakta men säkert släpa efter… 1500 kr är alltför blygsamt, om inget radikalt görs blir det snart tomt på lärarutbildningen.

        Kanske skulle man koppla lärarlönen till kommunpolitikers arvoden? Eller stadsdirektörens? Dvs en färsk gymnasielärare får inte tjäna mindre än 1/4 av grundarvodet för kommunalrådet + kommundirektörens? Höjs kommunalrådets/direktörens arvode så följer lärarens med på köpet?

  6. augusti 5, 2011 8:23 e m

    Det är naturligtvis som så att vi behöver högre löner för lärare. Men vi måste samtidigt ställa ansvarsfulla krav. Det gör dessvärre inte Lärarnas Riksförbund när de i ett slag vill höja lönerna med 10 000 kr/månad. Med den utgångspunkten så kommer vi inte att komma framåt. Det finns snarast en risk för att vi upplevs som ansvarslösa. Den bilden får definitivt inte sätta sig.

    Det skulle sannolikt kosta skattebetalarna trettio miljarder på ett ungefär. Jag vill också ha upp lönerna. Tro inget annat. Men jag kommer aldrig någonsin att kompromissa när det gäller att det skall råda ordning och reda i statens finanser. Det är bara att titta nere i Europa på vad som händer där nu med vad som närmast får betraktas som en ekonomisk härdsmälta. USA var timmar från att ställa in betalningarna.

    Grekland, Irland och Portugal har redan begärt hjälp. Italien och Spanien står näst på tur. Vi ska inte försätta Sverige i ens risken att få problem med statens finanser. Då funkar det inte att dra på med sådana siffror som LR gör. Dessutom är det omöjligt ur andra synvinklar. Risken för att vi skulle överhetta svensk ekonomi är uppenbar med så kraftiga löneökningar. Då kommer riksbanken tvingas höja räntorna kraftigt. Det skulle kunna bli en mycket otäck utveckling som lärarna definitivt inte skulle tjäna på i det längre perspektivet. Vi befinner oss i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet (även om Svensk ekonomi för närvarande går väldigt bra).

    Nu är det viktigt att vi är väldigt ansvarsfulla och inte drar på oss för stora kostnader. Alla från stat och ner till den enskilde medborgaren måste vara ansvarsfull nu. Vi står på randen till en ekonomisk härdsmälta som det ser ut nu. Den kommer i högsta grad att påverka Sverige. Vi ska få upp lärarlönerna. Men det är inte rätt läge nu att ta upp kampen för så mycket som 10 000 kr/månad i ökning.

    Frekar06

    • augusti 5, 2011 11:06 e m

      Jag fascineras över hur starkt propagandaapparaten mot LR och lärarnas gått igång och tycker att det är skrämmande med de 30 miljarderna som används som bevis på oansvarighet. Trots att det bara är ämneslärare som förlorat mycket mer än 10000 kr gentemot jämförbara grupper så förutsätter de 30 att alla inklusive förskollärare ska ha detta påslag.

      Mitt förslag är bara ett påslag på 1500 kr för att visa att den negativa trenden vänder för lärarna men det jag tycker är riktigt oansvarigt är att sänkningen av lärares löner tillåtits gå så långt att spetskompetensen bland ämneslärare sänkts så mycket att det kommer få allvarliga konsekvenser för Sveriges framtida konkurrenskraft.

  7. augusti 6, 2011 8:00 f m

    Jan,

    Vi skulle kunna kräva 10 000 kr mer per månad på längre sikt. Det som är oansvarigt är att kräva det på ett bräde här och nu som LR har gjort. Då kommer man få mer stöd från den breda allmänheten. Utan att vi har stöd från allmänheten så kommer vi inte att få upp våra löner i kommande avtalsförhandlingar. Samma sak är det med media.

    Om staten skulle gå in och höja lönerna för lärare med 10 000 kr per månad så måste detta finansieras på något sätt. Man kan inte ta 30 miljarder ur statsbudgeten bara sådär. Hur är det tänkt att dessa 30 miljarder från kommunerna eller staten ska finansieras? Det är det här som är den stora frågan här egentligen.

    Det måste man kunna svara på innan man lägger fram det här förslaget. Konsekvenserna av en så drastisk höjning av lönen vore större än vad som kommer positivt ur det. Inflationen kommer stiga. Räntorna kommer stiga. Konsumtionen kommer stiga, något som pressar upp priserna.

    Lärarlönerna måste höjas. Men det måste ske i flera steg för att undvika samhällsekonomiska problem. Dessutom ställer jag mig tveksam till att staten ska gripa in i lönebildningen. Detta måste vara en fråga för arbetsmarknadens parter.

    Det innebär att det är våra fackförbund (alternativt vi själva, beroende på hur det ser ut med löneförhandlingar på respektive skola). Sen är det ingen propagandaapparat som drivs mot LR. Jag talar endast i ekonomiska termer och försöker belysa vilka konsekvenser som LR:s förslag faktiskt kommer få. LR får gärna komma med förslag på löneökningar. Det gagnar alla oss som ska bli lärare och de som är lärare. Men man måste samtidigt visa på hur ens förslag ska finansieras. Utan finansiering är man inte trovärdiga.

    Frekar06

    • augusti 6, 2011 10:15 f m

      När det gäller det kortsiktiga agerandet så anser jag det totalt oansvarigt av arbetsgivaren att gå ut med nollbud och minsta möjliga enligt avtalet samtidigt som lärarutbildningen desperat behöver ha något att locka med. Att jag tror på en linje med ett mycket måttligare extra lönepåslag innebär inte att jag alls trivs med propagandan mot LR för att vara oansvariga, det är viktigt att signalera att det behövs rejäla tag och mycket nytänk. Du driver förstås ingen propaganda mot LR utan agerar utifrån dina värderingar och en omsorg om andra samhällsektorer som jag delar men jag är väldigt övertygad om att SKL utnyttjar alla sina allierade för att utmåla sin motpart som oansvariga och undvika att ge lärarna berättigade lönepåslag. SKL är helt fast i sin egen retorik som arbetsgivarpart och inser inte att deras monopolställning gör att de också måste höja lönerna tillräckligt för att behålla en kompetent yrkeskår.

  8. augusti 6, 2011 11:16 f m

    Jan,

    Det kanske också är så att man ska lyfta diskussionen ett snäpp. För vad vi talar om inom lärarkåren när det gäller löner är egentligen bara en liten del av ett större problem i form av den svaga löneutvecklingen i hela den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn är den största arbetsgivaren i Sverige och är sämst i landet inom dessa områden.

    För min egen del är det nog viktigare med mer förtroendetid än stora löneökningar. Jag kan bara tala för mig själv, men jag är definitivt beredd att betala med mindre ökningar av lönen för att få 15 timmars förtroendetid istället för tio timmar. Det skulle sannolikt dessutom vara möjligt att genomföra utan några större konsekvenser för mängden undervisning som bedrivs i skolan.

    Det som inte får hända är att de fem timmarna tas från den tid vi faktiskt tillbringar i klassrummet med eleverna. Detta måste tas från den tid vi ägnar åt administration. Med dagens teknik kan vi ju göra mycket av det administrativa oavsett var vi befinner oss. Allt det behöver nödvändigtvis inte äga rum i skolan.

    Det räcker ju med ett par hörlurar med mikrofon, Skype och Internetuppkoppling så kan man ju ha kontakt med kollegor. Och möjligheterna för arbete på distans blir ju bara bättre och bättre. Om vi verkligen ska kunna skapa det flexibla skolsystem som jag förespråkar och som jag skrivit om flera gånger (http://frekar06.eu/?p=1742249) så måste vi som lärare, men också eleverna, kunna få använda ny teknik för att kommunicera och arbeta där det passar oss.

    Det kan vi inte på ett vettigt sätt idag. Det beror bland annat på att förtroendetiden är för liten. Vi har alla verktyg vi behöver för att båda göra administrativt arbete på distans, men också högkvalitativ undervisning för de som önskar det genom bland annat Skype och Adobe Connect. Låt oss använda de verktyg vi faktiskt har för att underlätta både för lärare och för elever.

    Frekar06

    • augusti 6, 2011 1:18 e m

      Det kan låta cyniskt att hävda skolan och i synnerhet spetskompetens är viktgare än övrig offentlig sektor men den dag vi har tappat gentemot omvärlden kommer detta vara solklart men omöjligt att rätta till.

      30 15 innebär en effektivisering som samtidigt lockar fler till yrket för jag håller med om att friheten är viktigare än lönen även om det behöver göras något kraftfullt åt lärares löner också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: