Öppna debatten om böcker i skolan
februari 5, 2012
Jag besökte en favoritbloggare Tysta tankar och i Lärarna och skoldebatten har han fått igång en kraftfull diskussion på flera plan. Lärares tystnad, foglighet, åsikter och kritiskt granskande mötte dagsaktuella frågor om kunskap till eleverna och böcker/IT i undervisningen. Jag tycker att feltolkningen av Björklund som motståndare till IT när han försvarar bokens fortsatta berättigande visar på skoldebattens otrevliga polarisering. När lärarna är tysta mitt i angreppen på Björklund är det kanske för att de håller med honom. Tänk om Björklund har mer rätt än MUF!
Tysta tankar är rätt långt från mig i denna fråga men debatten han har skapat är öppnare än i de flesta andra forum.
38 kommentarer
lämna en →
Vet inte, men det som stör mig är att han lägger sig i vilka metoder skolorna skall använda, som om han är expert på det. Vad han borde göra är väl att åka till skolan, se hur det ligger till och kanske också utreda saken, innan han gör sådana uttalanden som han gör. Som jag förstått saken har de skjutit fram användningen av penna och papper.
Egentligen borde han säga, som jag ser det - Intressant, låt oss undersöka saken. Det är ju många andra saker han uttalar sig om – att man måste se personen man talar med i ansiktet utan att ta i beaktande till att kommunikation kan ske på olika sätt. Om man skall utgå från det han tycker, har inte blinda någon möjlighet att kommunicera?!
En del säger att han nu gjort en Juholtare. Jag vill vända på det och säga att det är Juholt som gjorde en Björklundare då han uttalade sig om något han inte tagit reda på ordentligt.
Det finns saker som Björklund tar fram som är av värde, men tyvärr hamnar det i bakgrunden av att han går på i ullstrumporna. Han är minister, inte valarbetare för Folkpartiet.
Det som stör mig är att Maria Stockhaus lägger sig i vilka metoder skolorna ska använda! Att vänta i tre år med att eleverna ska möta böcker, papper och penna är rent dumt! M Stockhaus har verkligen inte ett dugg bättre insyn skolverkligheten än Björklund och tyvärr kan hon få väldigt tydligt inflytande över skolans metoder. Sollentunas lågstadielärare som vill använda böcker, penna och papper kommer att handfast möta stora svårigheter när det gäller inköp av det material de behöver och allmänt mycket oförstående skolledningar.
Det Björklund säger är att kommunpamparna faktiskt inte har rätt att ta sådana här beslut om undervisningsmetoder. Papper, penna och bokstopp är ett kommunbeslut som strider mot lagar och regler för skolan.
Men då är det, det han skall säga … ! Att det är kommunpamparna som inte har rätt att ta sådana beslut! Men jag tolkar inte att det är det han säger, utan att de har fel.
Kanhända det, men jag reagerade också med förskräckelse över det absurda i att ta bort papper, penna och böcker på lågstadiet.
Nu är vi alltså inne och diskuterar spetsfundigheter i Björklunds uttalande medan Maria Stockhaus stolligheter närmar sig mängder av skolors konkreta vardag. Hur kan debatten hamna så snett? Vem vinner på det?
Debatten har inte hamnat snett vad gäller Björklunds inblandning. Därför att Björklund är utbildningsminister. Frågan är om han skulle ha blivit provocerad om det infört något som han själv ställer upp på? Det är just DET allt handlar om från mitt håll. En minister skall inte ta ställning för eller emot utifrån sitt eget tyckande. Privat kan han göra det/personen Jan Björklund.
Det är inga spetsfundigheter – det är allvarligt att vi har en minister som så tydligt tar ställning för sina egna åsikter.
Jag vill ha en utbildningsminister med engagemang för skolan och då räknar jag med att han har känslor. Då hoppas jag på att han ska reagera kraftigt mot angrepp på själva grunden för skolan.
Du fortsätter att tala väldigt tyst om din syn på Maria Stockhaus och MUFs kampanj mot böcker.
Jag tolkar det inte på samma sätt som du! Är heller inte så stadieinriktad att jag ser alla vid en viss ålder skall eller behöver göra samma sak. Men jag vill gärna ha en kombination! De som inte har utvecklad finmotorik kan få vänta ett år eller så. Jag sågar inte allt på en gång av att någon slags automatik slår på. Jag tycker deras grepp är spännande.
Böcker har och kommer fortfarande ha en given plats. Sådana farhågor tror jag man hade då datorn kom. Och pennan oxå! Föräldrar lär nog se till att barnen får lära sig skriva, oavsett vad skolan än hittar på.
Jag kan vilja bryta upp stadier men vill att lärarnas uppdrag ska vara tydligt kring vilka färdigheter eleverna ska skaffa sig. Jag har inga farhågor kring att datorer tränger bort böckerna, de kompletterar varandra och formaten kommer att migrera in i varandra. Jag har stora farhågor inför förhastade kommunbeslut som gör att gamla väl fungerande lösningar slängs ut och lärarna står där med nytt som varken är tillräckligt bra eller som de hunnit lära sig.
Bra Jan att du lyfter den här frågan. Jag har precis publicerat ett blogginlägg med den provocerande titeln ”Antibjörklundism?”.
http://lararegertie.blogspot.com/2012/02/antibjorklundism.html
Från mitt håll handlar det mer om en reaktion på antiprofessionalism som har utbrett sig alltmer! Nu råkar det vara Björklund som är eldaren!
Om en minister utgår från sina egna åsikter, så ger det ett budskap om att det är okey. Om en minister dessutom utifrån sina egna åsikter, uttrycker sig om att vi behöver duktiga studenter som söker in på lärarutbildningen, som om vi inte redan har det, ja då är det hans egna åsikter som ligger till grund.
Om vi har en minister som själv ”kvackar”, ja då öppnar han upp för ”kvackeriet”. Han har gett budskapet om att vi som sysslar med det här inte är tillräckligt kompetenta, men att han är det – som kan avgöra det!
Alla politiker utgår från sina åsikter och det är de faktiskt valda till att göra. Björklund lyckas riktigt bra att inte gå ner på en detaljnivå som är utanför hans kompetens. Hans strid är med en annan politiker som gett sig ut på mycket djupt vatten. Där ute borde vi låtit henne sjunka. Maria Stockhaus bör bort från svensk politik!
Alla politiker gör kanske det, men det är lite annorlunda för en som är minister. Han skall verka för flertalet, inte bara för ett fåtal. Och då kan han inte bara utgå från ett enda perspektiv, sitt eget.
Det är Maria Stockhaus och MUF som starkast arbetar på att avprofessionalisera lärarna. Ända sedan Carl Bildts ungdomstid har de bekämpat lärarnas status.
Jag vill dessutom att moderaterna har hand om utbildningspolitiken inom alliansen. Folkpartiets har jag inget som helst förtroende för längre.
Jag har alldeles för stor medkänsla med de elever som inte får kunskaperna de behöver för att bli så blå. Vad ska ske med våra svaga eleverna när John Bauer efterföljarna ska fånga dem med surfplattor istället för kunskap.
Ja, om jag måste välja när det nu är alliansregering, så väljer jag moderaterna, då de verkar ha mer koll än vad den som styr skolan idag har. Sen är det väl frågan om det är medkänsla som styr Björklund. Än har jag inte upptäckt den. Det verkar snarare vara traditionen och tron på det som varit som styr honom.
Däremot tror jag den styr dig … men jag tror inte att penna och papper är den enda lösningen för sju-åringen.
Jan, du är nog blåare än vad jag är i det stora hela
Möjligt att jag är blåare än du men det innebär ändå ett starkt engagemang i allas rätt till kunskap och en stor irritation över de som så länge med ogenomtänkta åtgärder tagit ifrån stora mängder av elever den rätten. Jag har mött många unga som behöver använda händerna för att lära och IT verktygen är verkligen inte en räddare för alla.
Det är utan tvekan så att Björklunds stora engagemang handlar om struktur. Bättre gamla regler än inga. Han talar inte heller speciellt mycket om medkänsla men jag ställer ändå frågan: Tror du verkligen inte att bakom längtan efter struktur så finns ett engagemang för de som behöver struktur. En medkänsla med alla dessa elever där det dyker någon som inte tycker det behövs någon vägledning om vart de ska sträva.
Problemet är väl att det kanske är de som inte behöver struktur som påtvingas en … det är inte alltid dem man tror behöver det, som gör det. Jag tror man skall vara försiktig med att uttala sig om andra. Kanske man istället skall höra vad de själva anser de behöver.
Nu finns det en hel del skäl till varför en hel grupp behöver ha åtminstone några ramar som är gemensamma och ännu kraftfullare skäl för att vi ska undervisa i grupp. Då kan inte allt individanpassa och om många behöver mycket struktur så kan några få för mycket av det. Det går inte att skapa en optimal skola för alla, bara en bra skola för alla.
Jag menar bara att det ofta handlar om att en del verkar ha en tro att veta bäst gällande vad andra behöver. Det är inte säkert att det är en struktur någon annan skapat, en elev som inte når målen behöver.
Vi kanske skulle se bortom våra egna projekt. Och lyssna mer på dem som är en del av våra egna mål med någonting.
Allt behöver inte individanpassas. Vi människor är i stort ganska lika varandra, men det finns variationer och de är viktiga att beakta. Det är när man upptäcker att något inte fungerar som man kanske skall se bortom sig själv och sin veta-bäst-tro om andra. Är det verkligen struktur som behövs om målen inte nås! Finns det vetenskapliga bevis för det. Eller är det bara en av många trosföreställningar?
Jag menar att här visar inte Björklund prov på att lyssna eller se variationerna! Han kör inte bara över stora delar av professionen och forskningen, utan också de som kanske skulle gagnas av en annan skola än den Björklund själv vill ha. Därför han tittar bakåt på sin egen skoltid. Och för honom gick det ju bra. Men för hur många gick det INTE bra!
Att låta bli att veta bäst innebär verkligen en balansgång mot att inte veta alls och jag har mött så många elever mått dåligt av lärare som inte berättat vartåt de ska, inte berättat vilka vägar de ska söka dit och inte ens lett gruppen i att söka sig fram till gemensamma regler hurdana man är mot varandra.
Att Björklund är oerhört skeptisk till att man utan eftertanke slängt ut än den ena än den andra beprövade ”gamla” metoden behöver inte betyda att han vill gå bakåt. Det betyder bara att nya saker måste bevisa sitt värde innan vi tar in dem. Det betyder att vi måste undersöka förutsättningarna för nya grepp och ta reda på i vilka situationer det traditionella sättet fortsätter att fungera bäst.
För att ytterligare spä på debatten hade jag synpunkter på ärende på min blogg. Det som kännertecknar vår bäst utbildningsminister är att han talar först och möjligen tänker sedan. Framför allt är jag ruskigt förvånad över att ni ens bryr er vad han säger i ämnet pedagogik. Det har han förlov sagt inget med att gör för då blir det som jag skriver ministerstyre.
http://www.pluraword.blogspot.com/2012/02/den-lattretade-ministern.html
Jag tycker att det är bra att han ryter till mot en annan politiker som är ute och cyklar och menar att han vet mycket mer om pedagogik och skola än Maria Stockhaus. Stockhaus anser att ALLA yngre elever SKA fråntas möjligheterna att möta böcker, penna och papper trots att alternativen för dem kan vara mycket otillfredsställande.
Gör hon? Då har du inte lyssnat vad hon faktiskt har sagt.
Det känns verkligen som att Maria Stockhaus driver en linje om att andra läromedel inte ska köpas in för att tvinga fram en undervisningsform utan böcker för de första åren. Det är åtminstone den tolkningen av henne som MUF drivit fram och förespråkat. Sen är det klart att när det gäller hennes egna uttalanden så har jag inte hört henne alls utan blivit helt hänvisad till referat i tidningarna. Med tanke på hur de vridit till Björklunds uttalande så kan det här förstås vara en ren pseudokonflikt skapad av medias vinkling.
Märker att din sida inte tar en länk till Maria Stockhaus blogg. Där hon redogör för vad hon faktiskt har sagt och vad Sollentuna faktiskt gör.
Jo, det är sant!. Vi borde inte bry oss!
Det ska jag rätta till: http://mariastockhaus.moderatblogg.se/2012/02/06/papper-och-penna-eller-dator-och-lasplatta-det-ar-fragan/
Jan.
Det är anmärkningsvärt att vi har en utbildningsminister som inte vet vad han talar om och som gör uttalanden om saker som han saknar kunskap om. Den metodik som man håller på att införa i Sollentuna kommun och som det handlar om här heter ”Att skriva sig till läsning”. Den innebär att eleverna i årskurs 1 får tillgång till surfplattor eller datorer som de får skriva på. Under årskurs 2 börjar man sedan med att skriva för hand. Detta har lett till bra resultat i Norge där metoden är väl beprövad och används i stor omfattning och nu har den även spridits till Sverige där de skolor som använder metodiken också fått bra resultat. Eleverna knäcker läskoden tidigare med den här metodiken.
Utbildningsministern verkar inte ha hört talas om det som kallas för E-böcker. Han har inte förstått hur den digitala världen fungerar och än mindre hur den påverkar skolan. Det är oroväckande att vi har en utbildningsminister med ett sådant här forntida synsätt på vår skola och som aktivt motarbetar den digitala utvecklingen inom skolans område. Detta kommer inte förändra någonting för min del dock. Jag kommer fortsätta att arbeta för en digitaliserad skola och kommer se till att min undervisning är anpassad till det digitala och globaliserade samhälle som eleverna kommer möta och som redan är här. Förtroendet för utbildningsministern och Folkpartiet är förbrukat.
Väl beprövad metod, jämfört med vad? Det finns traditionella metoder som är mycket mer väl beprövade och där man till och med vet lite om förutsättningarna. Det finns inget vetenskapligt underlag som visar att skriva sig till läsning skulle vara generellt bättre än dessa. Exempel på när det fungerar bättre men inte några riktiga jämförelser.
POLITIKER VET LITET OM PEDAGOGIK!
Deras uppgift är att förse skolan med medel och se till att medlen hamnar rätt. Politiker skall kontrollera att skolan fungerar och resulterar. Men de skall inte styra arbetet i lärosalarna.
Om skolan inte fungerar, så får de utse kunnigt folk som rättar till. Olika pedagogiska metoder kan testas och jämföras.
Gerti skriver:” I stället för att exempelvis ta ställning för eller mot olika undervisningsmetoder kan vi väl i högre utsträckning koncentrera oss på att dela med oss av våra erfarenheter såväl negativa som positiva och tillsammans utvärdera och utveckla våra metoder.”(Slut citat)
Tanken är riktig, men utvärdering innebär just att ”ta ställning för eller mot olika undervisningsmetoder”. De försök och den utvärdering som följt på försök att låta unga elever lära sig skriva FÖRST på dator, och SEDAN med penna och pappaer har visat att dator först penna sedan ger bättre handstil och förenklar lärandet.
Jag har inte själv varit involverad, men läst om de försök och jämförande utvärderingar som gjorts. Det gäller inte dator ELLER penna, utan vilket man skall starta med.
Citerar Björklund:
Det är viktigt att de övergripande pedagogiska frågorna bryts mellan våra politiker. Det får inte vara möjligt för kommuner att genom en tuff budgetpolitik tvinga fram en viss undervisningsmetod då alla pengar till alternativen försvinner.
Jan! Du har helt rätt. Det är inte ”kommuner” eller politiker som skall styra pedagogiken. Det är NI lärare som skall styra pedagogiken i skolan.
Själv har jag som du svårt att tro att konsten skriva med penna skulle försvinna inom de närmaste åren och ännu mer att läsa ur böcker skulle det. Men osvuret är bäst. Så snabbt som tekniken utvecklas är det svårt att se mer än tio á tjugo år frammåt.
Inom organisk kemi användes för fyrtio år sedan fortfarande stora uppslagsverk – tio á femton meter i bokhyllan. Numera finns allt på dator och en normal sökning har gått ned från ett par månader till ett par dagar.
Jag tror att just pedagogiska frågor skall lösas av pedagoger – inte av politiker. Vi får hoppas att de som kommer efter oss är kompetenta att styra rätt.