Nolltolerans mot IPads, här måste något ha gått gravt fel ….
Jag fick en kommentar på Lärare är bra ha bloggen av signaturen Therese och skriver av mig snabbt här för att återkomma med längre och djupare inlägg senare. Vad är det för drivkrafter som får skolor att fatta den här typen av huvudlösa beslut? Finns det några fördelar? Vad är alternativen? ………. Här är en del av kommentaren som väckte mig:
I veckan började min dotter gymnasiet, Naturvetenskaplig linje, i Stockholm och varken jag, hon eller någon annan jag talat med trodde sina öron när hennes lärare förklarade att skolan har ”nolltolerans mot iPads”. ”Nolltolerans” brukar handla om mobbing, kränkande handlingar, tobak, alkohol och droger. ”Nolltolerans mot iPads” – hur är det möjligt?
När dottern påpekade att hon haft sin iPad i undervisningen på sin gamla skola fnös läraren att ”ni måste ha varit en stökig klass” och ”ni kan inte ha varit särskilt duktiga i matte” samt vidare ”jag bara spelar med min iPad”. Min dotter gick i en grundskola där den senaste tekniken uppmuntras från 6-årsverksamheten till 9e klass. Hennes tidigare klass var bäst i Sverige på matte och låg långt fram i flera NO-ämnen. Hur kan teknik i undervisningen vara av ondo år 2011? Dessa uttalanden anser jag vittna om en djup och beklaglig okunskap om digitala läromedel och dessutom pedagogisk inkompetens.
Ni vet genom exempelvis Läroböcker behövs i IT-eran att jag ser flera skäl till att inte slänga ut tidigare metoder bara för att IT slår igenom så brett. Jag understödjer också att vi har lagar och regler som ger stor frihet för skolorna att utforma sina egna ordningsregler och jag ser positivt på elever som har inställningen att de ska följa skolans regler. Det här känns dock som en obehaglig slutenhet för de förändringar som samhället genomgår. Vad tycker ni om detta?
Gilla
Trackbackar
- Frekar09:s skolblogg | Skola har infört nolltolerans mot Ipad
- Vet lärarna vad det innebär att vara socialt uppkopplad? | Pip – Pedagogisk idé o produktion
- Nolltolerans mot IPads, här måste något ha gått gravt fel …. (via Jans Syrliga KaramelLer) « Bloggen om allt och inget
- Katederundervisning och modern teknik | My Blog
Therese (namnet tillagt av Jan): Din dotter mötte ett exemplar tillhörigt den stam som brukar kallas ”våra duktiga och fantastiska lärare”.
En del av mitt engagemang och min drivkraft handlar om att jag i elevmöten och flera andra situationer känner mig som en del av ”våra duktiga och fantastiska lärare”. Jag tycker därför att det känns rejält sorgligt att du ska para ihop beskrivning av den här reaktionära läraren med hurdana de flesta lärare är.
Detta är inte anmärkningsvärt. Det är skandalöst enkelt uttryckt.
När jag läste kommentaren av signaturen Therese hoppade jag högt och har ägnat mycket tid åt att fundera kring detta utan att riktigt begripa hur något sådant här kan inträffa 2011. I svenska skolan frodas det tyvärr någon typ av oerhört rigida regler om kepsar och annat. Jag är ju förespråkare för att lärare ska kunna bestämma saker kring elevernas uppträdande och vilka metoder som ger effektivast undervisning men sådana här händelser måste vi hitta metoder att få bort från skolan. Vi kan inte backa in i det nya milleniet.
Tack Jan och Frekar06 för era svar! Jag håller verkligen med er och tar tacksamt emot era synpunkter, erfarenheter och inspel kring hur jag kan fortsätta driva frågan. Tyvärr har inte skolans ledning återkommit med en förklaring till vad som ligger bakom deras resonemang. Hade det funnits en väl genomtänkt grund till deras förållningssätt är jag säker på att jag hade fått en snabb förklarande replik – jag förmodar att de åtminstone använder e-mail… Oavsett om skolan väljer att möta kritiken eller ej, är det hälsosamt att situationen diskuteras öppet och gärna på flera nivåer.
det är ju olyckligt att det inte finns några vettiga argument, men jag kan tänka mig att jag hade varit orolig för att elever med en smartphone eller ipad i handen under lektionstid hade haft svårt att fokusera på lektionen och lätt surfat iväg på något annat, jag kan tycka att vanliga ledningsmöten kan vara konstigt ofokuserade när hälften av deltagarna surfar på mobilen medan vi diskuterar något, kanske läraren inte förstår hur hon ska lära ut vett och etikett tänker jag…
Hos oss får eleverna gå med på att deras varsin-dator kan beslagtas tillfälligt om de inte följer lärarnas instruktioner för hur den får användas. Det känns absolut lämpligt att ibland måste eleverna ha fokus på annat än datorn för det finns saker som deras lärare lär ut bättre så.
Jag är dock motståndare till rigida generella förbud för vi måste inse att olika slags datorer etc. är hjälpmedel som används allt oftare. Något som ska uppmuntras.
Jag gillar verkligen hur du närmar dig det här problemet Jan. I-pads, mobiltelefoner och datorer över huvud taget öppnar upp för många möjligheter att utveckla metoder och hjälpmedel i undervisningen. Regida regler och kollektiva bestraffningar hör inte hemma i en modern skola.
Vi måste hitta andra sätt att lösa problemet med att vissa elever missbrukar sina ”verktyg” i undervisningen. Jag är mer intresserad av att diskutera dessa moderna lösningar. Hur löser vi de problem som faktiskt finns, för de finns ju också som Malin så riktigt påpekar. Som lärare ser jag t.ex. bara locken på elevernas laptops om jag står/går framför dem och det finns mer sammansatta problem som handlar om elever med särskilda behov och provsituationer mm. Hoppas ditt inlägg öppnar upp till en mycket vidare diskussion kring den här otroligt viktiga frågan.
Din kommentar leder vidare in på spåret om att kritisera generella regler i skolans värld.
Jag anser absolut att när vi lärare gemensamt agerar för att en viss regel ska gälla så får vi en stor kraft i att genomdriva detta mot eleverna. Jag förstår därför skälet till varför många kollegor vill ha stor uppslutning kring de gemensamma omfattande ordningsreglerna inkluderande kepsförbud och allt möjligt annat. Vi sparar mycket tid och kraft genom att inte behöva förklara varför och lärartid är en bristvara.
Jag funderar dock kring om vissa förklaringar av varför är så helt centrala för det för det skolan gör att vi förlorar tid genom att undvika frågeställningarna. Jag funderar på om de generella reglerna kan göra att vi själva glömmer bort att fundera på varför så att vi hamnar i riktigt dumma situationer.
Det finns förstås en grundläggande regel om att ifall läraren ska kunna ta det pedagogiska ansvaret så måste läraren kunna få bestämma kring verktygen och miljön för lärandet. Denna regel får dock väldigt olika tillämpning eftersom vi lärare är så olika och är bra på olika undervisningsformer och hantering av olika situationer. Likformigheten kan bli väldigt orättvis. För några elever blir ett mössförbud en nyttig inskolning i vuxenvärldens normer för andra blir det ett angrepp på gruppidentiteten. För en lärare så blir användningen av mobiltelefoner något som ständigt får bort elevernas uppmärksamhet från undervisning, för en annan lärare skulle mobiltelefonförbud förhindra nya undervisningsgrepp.
Ifall vi får börja förklara varför i större utsträckning kanske vi får större fokus på varje individuell lärares bästa sätt att undervisa. Lärare ska ha rättigheter att bestämma saker men också en skyldighet att förklara varför. En modern skola har färre generella rigida regler.
Tangerar inte den här diskussionen på ett knepigt sätt frågan om demokrati i skolan?!
Absolut! Jag tycker att ordningsregler på ett utmärkt sätt belyser konflikten mellan centrala krav och mål och ett fullödigt elevinflytande. Den kan säkert också leda till mycket intressanta diskussioner om både representativitet och minoritetsskydd ifall elevrepresentanter förordar hårda ordningsregler vilket inte är så ovanligt.
Här håller jag med dig Bertil. Ämnet tangerar i allra högsta grad demokrati och särskilt krocken mellan elevinflytande och fostran.
Jan du har rätt i att regler måste legitimeras och jag skulle vilja tillägga att de bör förankras hos eleverna. Är det t.ex. viktigare för undervisningen att förbjuda keps, även hos myndiga gymnasieelever än att sträva efter att verka demokratiskt och respektera var och en som individ? Hur reagerar vi om en vuxen har keps? Är det särskilt farligt? Jag vill hellre diskutera reglerna utifrån skollagen, läroplanen och ämnesplanerna. Kan man tänka sig att de gemensamma reglerna bör utgå från exempelvis möjlighet till arbetsro, nolltolerans mot trakasserier och diskriminering och andra viktiga aspekter?
Tack för en intressant diskussion.
Jag håller helt med dig kring vilken utgångspunkt reglerna bör ha men lägger också till att det kanske allra viktigaste är att ordningsreglerna är till för att undervisningen ska bli effektiv för alla.
Vi vuxna med många år på oss att skapa demokratiska institutioner möter ändå stora problem med representativitet och minoritetsskydd. Det är en stor utmaning att skapa ett elevinflytande som uppfyller de demokratiska kriterierna. Jag tycker man alltför ofta möter människor som pratar om elevinflytande på ett oerhört blåögt vis helt utan att analysera behoven av att bygga upp de demokratiska formerna för varje ny elevgrupp.
Håller helt med dig Jan, särskilt när det gäller blåögdheten och att man ställs inför nya utmaningar och lösningar inför varje ny elevgrupp – individualisering och elevdemokrati är inte lätta uppdrag om man får uttrycka sig milt. Just därför tycker jag att det är konstigt att man inte talar mycket mer om dessa frågor utifrån en problematiserande utgångspunkt.
Din blogg problematiserar ju ofta den här typen av frågeställningar med hjälp av genomtänkta analyser av vardagssituationer. Jag har korrekturläst en bok av Magnus Blixt kring lärares yrkesetik som jag hoppas snart kan komma ut. Den för också den här typen av diskussion. Jag håller verkligen med om att diskussionen borde föras mycket kraftfullare så att vi kunde punktera de blåögda påståendena i debatten.
Tack för fina ord och ditt tips om Magnus bok.
Det är en vanlig uppfattning hos många lärare den som Malin för fram. Resonemanget går ut på att man ska lägga undan tekniken för att göra det viktiga i form av skolarbete. Många lärare använder den nya tekniken för att kunna fortsätta sin nuvarande undervisning. Undervisningen handlade tidigare och dessvärre i allt för stor grad fortfarande om att lära ut en massa faktakunskaper och att läraren hade kontroll över allt. De strukturerna har nu fallit samman.
För min egen del känner inte jag någon större oro över att eleverna kommunicerar med varandra och andra under lektionstid via de sociala medierna. Man kan höra lärare som är oroade över att eleverna skickar SMS till varandra under lektionstid. Det har vi alltid gjort. Detta är bara ett annat verktyg för samma sak. Fast tidigare var det små lappar istället som man skickade till kompisen.
Eleverna ska kunna kommunicera med varandra och omvärlden också i klassrummet. De kan använda de sociala medierna för att diskutera innehållet i lektionen till exempel. De kan i realtid samarbeta med andra elever under lektionstid som befinner sig i andra salar utan att behöva vara i den salen. Vi måste släppa kontrollen och våga testa andra metoder för undervisning än de traditionella metoderna. Det är naivt vill jag hävda att tro att vi kan ha kontroll över elever som det ser ut nu. Det finns de som menar att vi inte ska ha mobiler i klassrummet för att vi ska kunna få arbetsro.
Den uppfattningen delar inte jag och menar istället på att den nya tekniken kan bidra till att vi får arbetsro i klassrummet. Det vore välkommet som jag ser det om eleverna får en ökad möjlighet att kommunicera med varandra och omvärlden under lektionstid också. Det är inte elevernas möjligheter att kommunicera via sociala medier osv. som ska begränsas. Det är lärarna som måste börja inse att online kulturen är här för att stanna och att vi måste delta på samma arena som eleverna, dvs. i online världen.
Det duger inte längre att skylla ifrån sig på att vi behöver arbetsro eller att vi behöver mer kontroll och så vidare. Vi är med vårt agerande och förhållningssätt kring den nya tekniken på väg att inte bara förstöra vårt eget förtroende som lärare utan också skolans förtroende som institution. Vi riskerar att bli betraktade som bakåtsträvare av unga människor som redan har insett alla möjligheter med den nya tekniken.
Vi behöver demokratiska lösningar på den kris som skolan befinner sig i. Att begränsa elevernas möjligheter att kommunicera i klassrummet och att begränsa möjligheterna att använda olika former av teknik är inte demokratiska lösningar. Vi behöver som jag ser det mer av flexibilitet, mer av demokrati och demokratiska arbetssätt och mer av en skola som kännetecknas av mänskliga rättigheter. Det är det jag tänker ta strid för att uppnå.
Frekar06
Jag är inte mycket för att vi ska lägga undan tekniken i vår undervisning och tror att alla lärare ska ha mer med av IT i sin undervisning. Däremot anser jag att det finns innehåll som eleverna behöver ta till sig och som faktiskt är obligatoriskt för att vi tror att det öppnar dörrar till den verklighet eleverna möter efteråt. Nej det ska inte vara frivilligt att delta i undervisningen, det är det som fritiden är till för, och med det så ska befogenheterna att välja lämpliga undervisningsredskap ligga hos den som har det pedagogiska ansvaret, läraren.
Jag är förespråkare av mer valfrihet för eleverna men det ska vara reell valfrihet och gälla sådant som de har en möjlighet att förutse konsekvenserna av. För att detta ska bli effektivt måste det gå att förutse vilket innehåll undervisningen ska ta upp och lärarna måste fortfarande ha mandat att lägga upp en undervisning som de klarar av att genomföra med de verktyg de behärskar.
Tror vi att elevernas frivilliga sökande efter kunskap och nätverk är tillräckligt så skulle vi kunna lägga ner skolan men de behöver faktiskt en karta till den kunskap de behöver lära sig och någon som hjälper dem att förstå den kartan. Jag är förespråkare för mer lov och ledigheter för eleverna så att de kan välja helt fritt vad de gör men det räcker inte bara med lov och frivillighet.
Jan,
Det finns inget i min kommentar som stödjer det du talar om frivillighet kring att delta i undervisningen. Det här handlar snarare om det motsatta, dvs. att få de elever som är borta att komma till lektionerna, om att öka elevernas motivation och förbättra dess möjligheter att nå målen.
Det gör man inte med mer av traditionell undervisning i form av mer av katederundervisning och fakta inlärning. Det gör man genom att se till att eleverna blir delaktiga i undervisningen och känner att de själva kan påverka sin situation och utbildning. Tekniken är ett av många redskap för att komma dit.
Eleverna får inte den karta du talar om till kunskap idag och skulle inte få det med mer av katederundervisning och faktainlärning heller. Eleverna behöver få en karta för att hitta och kritiskt granska information i ett samhälle som är ett informationssamhälle.
Frivilligheten kring att välja annat än att följa med undervisningen, dvs. att elevens frihet att FB:a istället uppfattade jag som att det var något du förespråkade. För mig betyder den obligatoriska skolan inte bara att det är närvaro som är obligatoriskt utan det är obligatoriskt att lära sig det centrala innehållet.
Kritiskt granska information? – när ska människor begripa att man inte kan kritisera utan djupa kunskaper, kanske t.o.m. faktadito?!
Ja man kan till och med möta de som tror att debatten blir bättre av att det blir friare att ha åsikter utan faktagrund. Trams.
Jan.
Det var inte riktigt vad jag var ute efter. Det jag var ute efter var att det inte behöver finnas en motsättning mellan att eleverna kommunicerar i sociala medier under lektionstid och att följa med i undervisningen. Det handlar om hur läraren väljer att agera i klassrummet om det här blir en motsättning eller inte.
Om läraren själv deltar i de sociala medierna under lektionstid så får du ingen motsättning utan snarare ett interaktivt klimat där eleverna kan samarbeta för att förstå och granska det läraren föreläser om. Man kan få en situation där eleverna kan ställa frågor till läraren under lektionstid genom de sociala medierna.
Det är nämligen inte alla elever som vågar räcka upp handen under en lektion och fråga. Anonymiteten som är möjlig i sociala medier kan här vara skillnaden mellan att man vågar ställa den där viktiga frågan och inte vågar ställa den där viktiga frågan. Detta är ett enklare sätt än att använda SMS som funktion för frågor, även om det kan användas också.
Detta handlar inte om vilket innehåll vi ska förmedla till eleverna utan om vilka metoder vi väljer för att förmedla det centrala innehållet till eleverna. Vi kan inte ha kontroll på elever som det ser ut nu. Det är därför skolan nu försöker förbjuda ny teknik för att man helt enkelt vill kontrollera det nya. Man vill återskapa kontrollen och strukturen som har fallit samman för att kunna fortsätta på samma bana som förut. Det kommer inte hålla.
Låt oss titta på lite fakta. Facebook skulle om det vore ett land vara det tredje största i världen. Wikipedia skulle omfatta 2.25 miljoner sidor om den gjordes om till en bok. På Youtube laddas det upp 24 timmar video i minuten. Varje sekund bli en ny människa medlem på Linkedin. Det finns nu över åttio miljoner användare av Farmville på Facebook. Det ska jämföras med 1.5 miljoner bönder den fysiska världen.
Det är uppenbart att regeringen börjat bli desperat. Man har infört det ena instrumentet för kontroll och tester efter det andra. Mer av ordning och reda är melodin. Detta i syfte att eleverna ska få ”rätt kunskap”. För min del är det viktigt att online kulturen blir en naturlig del av min undervisning. Jag har dessutom stöd för detta i ämnesplanerna i samhälle vill jag hävda.
Du visar på goda möjligheter att använda sociala medier och exempelvis anonymiteten för att kunna ställa frågor. Jag tror dock inte vi kan begära att alla lärare ska känna sig bekväma med att använda verktygen på det sättet. Det finns ju också en negativ sida med att frågorna bara ställs till lärarna eller att frågeställaren är anonym, diskussionen i klassen blir inte lika dynamisk och jag är säker på att många lärare anser att klassens egna diskussioner är en viktig del av att uppnå målen i ämnet.
När det gäller matematik, fysik, mfl ämnen så är det väldigt få frågeställningar som är så privata och känsliga att anonymiteten har några fördelar och då måste jag hävda att det bara är ineffektivare med sms-frågor än att eleverna framför sina frågor muntligt.
Jan.
Jag tror inte heller vi kommer kunna få alla att arbeta så här och dessutom vore det mer än tråkigt och enformigt om alla arbetade på samma sätt. Det som är viktigt är att varje enskild lärare får arbeta på det sätt som passar denne och dennes klasser.
Den som vill ha mycket med till exempel prov och tror på det arbetar så och den som kanske mer är inne på hemtentamen eller inlämningsuppgifter arbetar så. Det borde egentligen inte vara något konstigt i att man arbetar utifrån det man tror på helt enkelt som enskild individ. Den som känner för att ha öppna diskussioner i sociala medier till exempel under lektionstid kan arbeta så och någon som inte vill ha det arbetar inte så. Den som vill använda problembaserat lärande gör det och den som inte vill göra det gör inte det.
Min uppfattning är att det är bra med ett interaktivt klassrum. Andra kan ha en helt annan uppfattning. Det måste vi respektera och ta tillvara på. Vi har en mycket liberal Yttrande- och Tryckfrihet samt åsiktsfrihet i det här landet. Den ska vi vara rädda om.
Det borde alltså inte vara något konstigt att vi har olika åsikter, tankar och idéer om hur vi arbetar som lärare. Dessvärre finns det en hel rad med problem i systemet som gör att vi inte får vara kreativa och som innebär att den ene lärarens sätt att arbeta ställs mot en annan lärares sätt att arbeta och på det sättet lyckas man med på något konstigt vänster begränsa möjligheterna till kreativt tänkande.
Det som jag vill betona vikten av är en ökad kommunikation i klassrummet. Det är det som står i fokus hos mig. Tekniken är i likhet med mycket annat bara redskap för att nå en ökad kommunikation i klassrummet. Det är när olika redskap och metoder samverkar i klassrummet som vi kommer att kunna komma närmare målet om en bättre kommunikation tror jag. Jag tror nämligen på att kommunikation är a och o i undervisningen.
Vi måste klart och tydligt markera att det inte är ok att minska den så viktiga kommunikationen i klassrummet och mellan lärare för den delen också. Vi måste klart och tydligt ta avstånd ifrån att begränsa lärares kreativa tänkande eller att försöka ställa den ene läraren mot den andre lärarens undervisning. Det borde alla kunna ställa upp på.
Det vore toppen om skolan kunde och vågade ge utrymme för ett dynamiskt arbetssätt och därmed en dynamisk lärandeprocess på det sätt som ni diskuterar här ovan. Precis som lärarna har olika förutsättningar att tillämpa nya metoder och ta till sig ny teknik så är situationen densamma för eleverna. Att skapa förbud är ingen lösning, det verkar vi alla vara överens om här. Det handlar väl snarast om att vara öppen för nya metoder och skapa utrymme för utvärdering, reflektion och samverkan för att hitta rätt väg framåt.
Ur ett elev- och föräldra perspektiv får man en präktig utmaning när barnen ska välja gymnasium. Väldigt få skolor, i synnerhet kommunala skolor, är tydliga med sina policies och riktlinjer i dessa och andra relevanta frågor. Detta är enligt min mening en mycket viktig pusselbit i den kvalitet som skolan levererar eller inte levererar. Avsaknaden av information gör det omöjligt för eleven att avgöra vilket val som bäst matchar individuella förväntningar och önskemål inom ett visst område, t ex det vi diskuterar här.
Det vore välkommet om skolan tar ett helhetsgrepp kring frågan om modern teknik i undervisningen t ex genom att inkludera sitt resonemang i planer, ev policydokument, måldokument osv – kort sagt den dokumentation som skolan förhåller sig till när det gäller hur undervisningen ska bedrivas samt hur tekniken förväntas bidra till satta kunskaps- och färdighetsmål. Om den skola min dotter nu går i hade publicerat sådan information på sin hemsida kan jag lova att valet hade blivit ett annat!
Gymnasiechefen har nu återkommit till mig med ett kort mail där han säger att ”skolan inte står bakom lärarens uttalanden” samt att han ”delar min uppfattning om modern tekniks användning i skolan” och att ”det är beklagligt att en enskild lärare uttalar sig på det sättet”. Det gör mig naturligtvis lättad och glad att han delar min uppfattning! Läraren har alltså antingen missuppfattat skolans policy eller tagit saken i egna händer i avsaknad av riktlinjer. För att undvika liknande situationer i fortsättningen, vore det fint om skolans ledning presenterar sin syn på detta t ex vid det första föräldramötet nu i höst. Förhoppningsvis är det inte för mycket begärt…
Alla måste testa Dragon! Den ultimata utmaningen mot skolan.
http://lumaol.wordpress.com/2011/09/01/mitt-forsta-inspelade-blogginlagg/
Rolig ny teknikmöjlighet, jag hävdar att den stora svårigheten med ny teknik är att använda den för rätt saker.
Till Malin som skriver i sin blogg – ”Jag vill inte att mina kollegor ska sitta med nyllet i mobilen och spela alfapet hela möten igenom, tror helt enkelt inte att vi har ett effektivt möte på det sättet – varför ska barnen göra det på lektionerna?”.
När jag förespråkar tekik i undervisningen handlar det naturligtvis inte om spel utan om ett mer effektivt sätt att tillgodogöra sig undervisningen. Det är inte konstigare än att jag antecknar på min iPad, dator eller smart-phone under ett möte eftersom det är mer effektivt än papper och penna. Dessutom har jag bättre ordning på dokumenten i min digitala device än i diverse block och pärmar. När jag ska omvandla mötesanteckningar till en presentation gör jag det enkelt eftersom allt redan finns digitalt. Under mötet kan jag lätt ställa en fråga till en kollega på MSN utan att störa mötet. Jag är kapabel att uppfatta vad som pågår under mötet ändå. Mina kollegor ser om jag är tillgänglig, upptagen, inte vid datorn eller offline vilket underlättar kommunikationen. Exemplen bara fortsätter…
Jag kan inte föreställa mig en arbetssituation där det skulle vara förbjudet att anteckna och arkivera information digitalt. Dessa elever ska förberedas för ett yrkesliv som i stora delar är helt datoriserat. Där social CRM integreras med affärsprocesser, dashboards och digitala möten, communities, IP-telefoni etc, etc. Hur menar du att eleverna ska förberedas för den verklighet de möter om några år? Näringslivet möter redan stora utmaningar med kompetensbrist – inte brist på folk utan rätt folk! Givetvis måste eleverna förberedas med såväl faktakunskaper som tekniskt kunnande och förmåga att tillgodogöra sig ny information och förändrade arbetssätt.
”Jag kan inte föreställa mig en arbetssituation där det skulle vara förbjudet att anteckna och arkivera information digitalt” men det är förstås inte det enda våra nya digitala verktyg kan användas till och jag hävdar att det behövs mycket fokus och engagemang på kommunikation och samarbete IRL för att undervisningen ska bli den bästa. Frågeställningar kring hur vi får fokus på detta vill jag att vi analyserar rejält.
det är det jag menar med att då måste man uppfostra i ”datorvett” först, mina kollegor kan inte hålla sig borta från alfapetet under mötestid, hur kan då elever göra det? En dator för anteckningar behöver t ex inte vara uppkopplad för att fungera som ett bra verktyg. Att ta fram iPaden när det är dags för research är inget att snacka om, men att sitta med uppkopplade plattformar medan någon försöker föra ett samtal är jag tveksam till att jag tror på, tror tvärtom att det är naivt. Jag hör att ni tycker att lärare får jobba som de vill och att huvudsaken är att man har rätten att använda datorer. Så långt är allt bra. Men jag tror inte att det är avgörande för framtiden att låta studenter vara konstant uppkopplade, tvärtom kan det vara viktigt att lära sig när det är bra att inte vara uppkopplad. Lyssnade på extremerna Maushart och Dave Asprey häromdagen som ger lite olika perspektiv på den konstanta uppkopplade människan. http://malinstroman.blogspot.com/2011/08/what-is-most-disruptive-full-time.html
Ja, jag håller med dig om att det här med att vara konstant uppkopplade verkligen är något ytterst tveksamt. Behöver vi inte ofta ge något vår fulla uppmärksamhet och det ska väl få gälla IRL också. Det finns förstås en samhällstrend där folk i allt större utsträckning mitt under en myskväll med vänner sms:ar, ringer etc. men hur långt tycker vi att det är bra att den trenden går?
Jag har i Färre ordningsregler men större respekt för dem argumenterat för att vi ska ha några enkla utgångspunkter kring exempelvis effektiv undervisning och sen en ständig diskussion kring vad det innebär i vardagssituationer. Då kan vi undvika tokiga generella regler som ”Nolltolerans för iPads” och istället få en diskussion om hur undervisningen sker bäst. När blir den gemensamma diskussionen i klassen bättre av att alla är artiga nog att lägga bort sina apparater? Det ställer förstås krav på föräldrar och andra att förmedla respekt för läraren som auktoritet när det gäller undervisningseffektivitet. Med nuvarande kamouflage av generella regler så syns det tyvärr inte vilka professionella bedömningar läraren gör utifrån vald undervisningsform.
å där är jag med på noterna, färre ordningsregler men större respekt tycker jag känns som en framtidsvision
Eleverna skall precis som Therese konstaterar ut i ett arbetsliv där man ställer krav på att man ska kunna använda den informationsteknik som finns. Företag kan idag inte komma framåt med sina projekt i sociala medier och på Internet för att de inte har kompetent folk.
Det här handlar inte om teknik utan om en helt annan kultur (onlinekulturen). Det är det jag vill sätta fokus på.
Onlinekulturen är en viktig del av våra elevers liv. Det är därför helt orimligt att skolan ställer sig utanför denna kultur. Det finns så många möjligheter med att vara uppkopplad hela tiden var man än befinner sig. Det finns ett tydligt stöd för att använda sociala medier och Internet i undervisningen i läroplanerna. Så här står det bland annat i LGR 11:
”Skolan ska förmedla beständiga kunskaper som utgör den referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde.” (s.10)
De sociala nätverken är i högsta grad en del av informationsflödet och en del av den komplexa verklighet som här nämns. För min egen del är jag intresserad av att föra in mer av demokratiska arbetssätt i skolan. Demokrati och mänskliga rättigheter kommer alltid vara i första rummet för min del och stå i centrum för min undervisning.
Frekar06
skillnaden mellan att använda sociala medier och Internet i undervisningen och att vara uppkopplad när som helst och alltid är enorm, och vilket vi tror har värde för eleverna har med vilken sorts framtid vi tror på, jag kan visst tro att vi i framtiden kommer att vara uppkopplade dygnet runt och förmedla precis allt vi gör till vår online community, men jag är inte alls säker på att det är dit jag önskar att mina barn ska, jag misstänker likt Maushart att vi kommer uppleva en motreaktion när vi inte längre tittar varandra i ögonen utan ständigt fokuserar på en skärm, jag skulle önska att skolan hjälpte elever att förstå och hitta den balansen istället